Sven Erik Skawonius

Född:1908-08-31 – Oscars församling, Stockholms län
Död:1981-03-15 – Johannes församling, Stockholms län

Målare, Dekorationsmålare, Designer, Scenograf


Band 32 (2003-2006), sida 432.

Meriter

Skawonius (före 1927 Svensson), Sven Erik, f 31 aug 1908 i Sthlm, Osc, d 15 mars 1981 där, Joh. Föräldrar: fabrikören Per S o Bengta Svensson. Elev vid Tekn skolan (från 1945 Konstfackskolan) i Sthlm 24–27, vid Konsthögsk 27–30, dekorationsmålare (scenograf) vid K Dramatiska teatern 31–37 o 61–75, chef för dekorations- o kostymateljéerna där 37–45, utförde scenografiska arbeten vid teatrar i bl a Gbg, Uppsala o Hfors, konstnärlig medarb vid Kosta glasbruk 33–35 o periodvis 44–50, vid Upsala-Ekeby ab (från 36 inkluderande Gefle porslinsfabriks ab o från 42 ab Karlskrona porslinsfabrik) 35–39 o 66–71, konstnärlig ledare där 53–57 o 62–66, led av styr för Sv slöjdfören 39–49, VD där 46–49 o 58–60, lär i glasformgivn vid Konstfackskolan 46–65, verksam vid Nord rotogravyr, Sthlm, 50–52, led av mönsterskyddsutredn febr 58–okt 65.

G 19 dec 1941 i Sthlm, Engelbr, m journalisten Ingeborg Maria Gunilla Wettergren, f 23 mars 1909 där, Matt, d 13 mars 1992 där, S:t Göran, dtr till överintendenten Karl Erik Wilhelm Fredrik W o Ellen Augusta Maria Nisser (bd 27, s 77).

Biografi

S intresserade sig tidigt för teatern och redan under skoltiden arbetade han med dockteater och utförde dekorationer för barn- och ungdomspjäser. Ett första scenografiskt arbete gjorde han 1926 till en uppsättning av Holbergs pjäs Det arabiska pulvret på Södra latinläroverket i Sthlm, där han en tid också studerade. Under elevtiden vid Konsthögskolan utförde han några scenografiska arbeten för Sthlms studentteater.

1930 tilldelades S ett resestipendium av Sv slöjdföreningen och s å gjorde han en åtta veckors resa genom Tyskland, Schweiz och Italien. Resan inriktades främst på studier av konsthantverk, dekorativ konst och teater, både i salongen och bakom scenen. I sin reseberättelse lade han stor vikt vid teaterstudierna och det största utbytet tycks han ha fått av vistelsen i Berlin. Han undersökte noga scenmaskineriet på stadens teatrar och i berättelsen framstår ett besök på Staatsoper som en höjdpunkt.

Sin inriktning mot scenografi fortsatte S under 1930-talets första år med ett flertal dekorationer till Sthlms studentteater, Uppsala studentteater, Lilla folkteatern, Konserthuset, Komediteatern, Skansens friluftsteater och Lorensbergsteatern i Gbg. Även dekorationer till den lilla scenen på Whitlockska samskolan i Sthlm liksom för ABF tillkom under denna tid.

S:s scenografiska begåvning uppmärksammades av Olof Molander (bd 25), regissör och sedermera chef för Dramatiska teatern, vilket ledde till studier och en del mindre uppdrag där från 1930. Först tre år senare anställdes S som dekorationsmålare under John Ericsson, men sitt första självständiga scenografiska uppdrag vid Dramatiska teatern erhöll han 1931 med en uppsättning av Pickwick-klubben efter Dickens roman.

Sv scenografikonst befann sig omkring 1930 i en kreativ period. Föregående decennium hade inneburit en rad förändringar. Den traditionelle dekorationsmålaren eller dekoratören - som huvudsakligen ägnat sig åt att skapa illusionistiskt återgivna miljöer på scenen - ersattes vid de större teatrarna allt oftare av konstnärer som utgick från ett modernistiskt bildspråk. Scenbilden skulle inte längre efterlikna verkligheten; den blev istället ännu en uttrycksform, ett medium, för konstnären. Samtidigt kunde den aktuella funktionalismens miljöer överföras "realistiskt" till scenen och ändå göra anspråk på modernitet. De funktionalistiska eller konstruktivistiska idealen tillät även att scenens tekniska utrustning i form av bl a ställningar och lampor – som det tidigare varit en dygd att dölja – kunde lyftas fram och bidra till den scenografiska effekten.

I S:s tidigaste scenografiska arbeten dominerar de stramt komponerade miljöerna. Stora ytor spelar mot varandra och detaljerna inskränker sig till enstaka möbler, byggnader eller växter. Återkommande är också naivistiska inslag med medvetna förenklingar och förvrängda perspektiv. Scenografihistoriskt betydelsefull blev en uppsättning av Strindbergs Ett drömspel på Dramatiska teatern 1935. Molander regisserade och S ansvarade för scenbilderna vilka innehöll projektioner efter förlagor av Isaac Grünewald (bd 17). De olika scenrummen utgjordes av olika drömmiljöer med tydliga inslag av naturalism.

S:s anställning på Dramatiska teatern övergick 1937 till ett chefskap över dekorationsmålarateljén och kostymverkstaden. Denna post innehade han i åtta år, och han var under hela perioden synnerligen produktiv. Ytterligare en betydelsefull uppsättning av ett Strindbergs-drama gjordes med Spöksonaten 1942; också denna gång samarbetade S med Molander. Under en andra period vid Dramatiska teatern gjorde han bl a flera uppsättningar tillsammans med Alf Sjöberg (s 295), som han hade samarbetat med redan under 1930-talet. Han gjorde även scenografi till tre uppsättningar regisserade av Ingmar Bergman.

På K teatern medverkade S första gången 1932-33 med kostymerna till Vi och Flickan från Arles. Därefter anlitades han vid ett flertal tillfällen som scenograf på operascenen fram till 1963, då han tillsammans med Göran Gentele satte upp Figaros bröllop. S var också verksam vid en rad andra teatrar. I Gbg gjorde han ett flertal scenografiska arbeten, företrädesvis vid stadsteatern, och vid Uppsala stadsteater ansvarade han för scenografin till två Shakespeareuppsättningar 1963–64. S arbetade även vid utländska scener, i Hfors 1947 och i Nederländerna 1962.

I artikeln Att göra teaterdekorationer (Konstrevy 1941), framhöll S att den moderna teaterdekorationen var ett resultat av samarbete mellan regissör och dekorationsmålare och att själva dekorationen snarare byggs än målas. Med det senare avsåg han att understryka skillnaden mellan den äldre illusionsskapande scenografin och den han själv representerade. Han betonade också vikten av att göra modeller av scenen och dess dekorationer. Ett flertal av S:s skisser och scenmodeller finns bevarade. Han gjorde vanligen både scenbild och kostym: "Några gånger har jag gjort enbart kostymer, men det har aldrig hänt att jag gjort scenbilder utan att också göra kostymskisser."

Som konstnärlig medarbetare vid Kosta glasbruk på 1930-talet gjorde S endast prydnadsföremål. Han utvecklade nya metoder för blästring och slipning av glaset. Bladverk och andra ornament "skulpterades" fram så att effekten av kontraster mellan slipat och oslipat, mellan de plana och de i relief upphöjda ytorna blev tydlig. Han arbetade även med kombinationer av opakt och genomskinligt glas i s k överfångsteknik. När S senare återkom till Kosta formgav han även några serviser. Under 20 år undervisade han i glasformgivning på Konstfackskolan i Sthlm. Eleverna fick skissuppgifter och S ledde resor till olika glasbruk i Småland, där några av idéerna kunde förverkligas.

Till Upsala-Ekeby ab knöts S för en första period 1935. Ett par år tidigare hade Anna-Lisa Thomson-Edwardson anställts vid fabriken. De bägge konstnärerna anlitades i det uttalade syftet att höja den konstnärliga kvaliteten på företagets keramiska tillverkning. Deras verk visades på utställningar i Sverige och utomlands. S:s formgivning under 1930-talet dominerades av prydnadsgods och vittnar – liksom hans glastillverkning – om förkärlek för kraftigt accentuerade former, bladverk i hög relief, kraftigt utstående ringar, gallerverk, djupa räfflor och andra detaljer där skuggbildningen spelar en avgörande roll. Vanligen höll sig S till en matt och vit glasyr. S blev 1953 konstnärlig ledare vid Upsala-Ekeby ab, som då innefattade tre fabriker. Vid denna tid formgav han även porslinsserviser, skapade som inlägg i den samtida diskussionen om att ersätta det gamla finporslinet med praktiska pjäser som inte bara skulle stå på det dukade bordet. "Även om man inte äter i köket, så flyttar man ofta grytan eller fatet direkt från spisen till bordet, vilket ökar intresset för och kraven på deras form och utseende" (Nyttokonst 1951). S:s serviser Dukat och Stella från Karlskrona porslinsfabrik vittnar om den nya tidens behov och blev framgångsrika produkter för Upsala-Ekeby-koncernen.

Vid sidan av scenografi, glas och keramik ingick i S:s rikhaltiga produktion även bokband, monogram, textila mönster, silver, tapeter, vaxdukar, affischer, frimärken, inredningar och i viss utsträckning även stafflimåleri. Hans konstnärliga bredd, hans aktiva ställningstaganden i en rad publikationer beträffande formgivning och hans goda formuleringsförmåga gjorde S till en välmeriterad direktör för Sv slöjdföreningen under två perioder. Han var även vid ett flertal tillfällen kommissarie för internationella utställningar med svensk och nordisk design.

Som skribent behandlade S i första hand konsthantverk och formgivning. Han skrev ett flertal artiklar, framför allt i tidskriften Form, men gav också ut publikationer i eget namn eller tillsammans med andra. S medverkade även i översiktsverk, vanligen rikt illustrerade, där olika material och konsthantverkare presenterades i katalogform. I Nyttokonst, som S utgav tillsammans med Arthur Hald, presenterades en översikt av "svensk nyttokonst, skapad för hemmet". Boken inleds med en längre historisk bakgrund till de sv förhållanden som varit vägledande för sentida konsthantverkare och industrins massproduktion. Själva begreppet "nyttokonst" kan ses som ett uttryck för det moderna samhället, eller som S formulerade det, "ett triangeldrama mellan producentensäljaren, konstnären och köparen". Det ställdes krav inte endast på producenterna utan också på konsumenten som förväntades begripa vad sann kvalitet och skönhet innebar. I andra artiklar återkom S till liknande tematik och han framstår stundom som en apostel för god smak.

Författare

Hans Öjmyr



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

En större saml efter S (brev, anteckn:ar, scenplaner, kostymlistor m m) i Sveriges teatermuseum, Nacka. Brev till o från S i KB (bl a korrespondens med O Molander) och i K teatrarnas arkiv. - Brev från S i LUB (till Alice Lyttkens) o i UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: [Förslag till 20 monogram o ett alfabet] (Husmoderns nya monogrambok: Märk personligt, Sthlm 1941, tv-8:o, s 8-27 o 30). - Att göra teaterdekorationer (Konstrevy, årg 17, 1941, Sthlm, 4:o, Specialnr, 1942 [omsl], s 40-43). - Resa i Finland (Form, Sv slöjdföreningens tidskr, årg 42, 1946, s 176 f). - Om läderform (ibid, 43,1947, s 106 f). - Formgivarens mål och medel (Teknisk ddskrift, årg 72,1947, Sthlm, 4:o, s 465-468). - Några amerikanska namn ... Kommentarer (Form, 45, 1949, s 70-77). - Nyttokonst. En bildrevy med kommentar, sammanställd. Sthlm 1951. 4:o. 77 s. (TillsmedAHald.) Övers: Con-temporary Swedish design. A survey in pictures. Sthlm 1951.4:o. 179 s. - Glas för hushållet. 600 svenska glas, sammanställda. Sthlm 1960. 110 s. (Specialnr av tidskr Form januari 1960.) - Svensk brugskunst (Hjemmets brugskunst. Kunsthåndvaerk og kunstin-dustri i Norden. Red af E Zahle, Khvn 1961, 4:o, s 53-72; i bilddelen svarat för urvalet av fotograferade föremål). Andra utg, 4:o: Konsthantverk och konstindustri i Sverige (Konsthantverk och konstindustri i Norden. Huvudred E Zahle, Sthlm (tr Khvn) [1961], s 53-72); Sweden (A treasury of Scandinavian design, ed New York [1961], s 51-70, även Scandinavian domestic design London 1963); Zweden (Kunst-handwerk in Scandinavié Den Haag [1964], s 51-70).

Källor och litteratur

Källor o litt: H Ericsson Jerring, Scenografen SES: två Strindberg-insceneringar (otr D-uppsats, Konstve-tensk instit, StU, 1990).

Bild o teater: sv scenografi från 1900-talet (ut-ställn:kat, NM, 1969); P Bjurström, Teaterdekoration i Sverige (1964); H Dahlbäck Lutteman, Sv 1900-tals-keramik (1985); R Du Rietz, Upsala-Ekeby under 70 år 1886-1956: från familjeföretag till storindustri (1956); Formens rörelse: sv form genom 150 år, ed K Wickman (1995); M Göransson, Upsala-Ekeby (1993); H Hedqvist o R Tarschys, Keramik o glas (Tanken o handen: Konstfack 150 år, ed G Widengren, 1994); J Helmersson o P-A Asplund, Upsala-Ekeby keramik (1994); A-M Herlitz-Gezelius, Kosta: glaset o konstnärerna (1987); Kosta glasbruk 1742-1942, ed J E An-derbjörk (1942); E Sundler Malmnäs, Scenografin (Signums sv konsthist, Konsten 1915-1950, 2002); S E S: Prins Eugens Waldemarsudde 25 okt-25 nov 1973 (utställmkat, 1973); SKL o där anf litt; SMoK; Sv glas, ed J Brunius (1991). - Nekner över S i DN o SvD 20 mars 1981.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Sven Erik Skawonius, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6012, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Öjmyr), hämtad 2019-01-21.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6012
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Sven Erik Skawonius, urn:sbl:6012, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Öjmyr), hämtad 2019-01-21.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se