Meriter

Ryde, Nils Fritjof, f 10 okt 1906 i Helsingborg, d 10 dec 1996 i Gbg, Örgryte. Föräldrar: läroverksadjunkten Johan Adolf R o Emma Hilma Anette Rosentwist. Studentex vid H a l i Helsingborg 6 juni 24, inskr vid LU 5 sept 24, FM 15 dec 27, e o amanuens vid Fysiska instit 1 juli 28–31 jan 31 o 1 april–30 juni 31, amanuens där 1 febr–31 mars 31, 1 juli 31–31 jan 33 o 1 mars–30juni 33, FL 2 nov 31, assistent vid Fysiska instit 1–28 febr 33 o 1 juli 33–29 febr 36, disp 16 maj 34, FD 31 maj 34, doc i fysik 12 juni 34, innehade docentstipendium 1 mars 36–31 jan 43 o 1-30 nov 43, allt vid LU, lektor i matematik o fysik vid H a l i Landskrona 1 jan 44–juni 46, prof i fysik vid Chalmers tekn högskola 28 juni (tilltr 1 juli) 46–73, led av Statens råd för atomforskn 70–73, av styr för Forskminst för atomfysik 70–73. – LVVS 50, LIVA 62, LVA 64.

G 16 dec 1934 i Halmstad m Greta Ingeborg Sundberg, f 4 nov 1902 där, d 7 jan 1996 i Gbg, Örgryte, dtr till överkonstapeln August Gottfrid S o Gerda Josefina Eriksson.

Biografi

Fysikinstitutionen vid LU präglades under 1920-talet av en blomstrande forskningsaktivitet. Framför allt följde världen med intresse prof Manne Siegbahns och hans kollegers ansträngningar inom röntgenspektroskopin. Då John Koch (bd 21) 1924 efterträdde Siegbahn leddes verksamheten även in på Stark-effekten samt gasers refraktion och dispersion. Det är i det sammanhanget Nils R:s tidiga forskningsspecialitet – Stark-effekten på ädel-gasers ljusemission – bör ses.

Stark-effekten är det elektrooptiska fenomen som uppkommer då en ljuskälla utsätts för ett elektriskt fält och dess spektrallinjer splittras upp. Fenomenet hade upptäckts 1913 av den tyske fysikern Johannes Stark som 1919 erhöll Nobelpriset i fysik för denna insats. Vid närmare betraktande antar fenomenet en mängd egenartade uttryck; exempelvis förskjuts spektrallinjerna med eller utan uppspaltning i två eller flera komponenter. Dessutom kan helt nya s k kombinationslinjer uppkomma. Stark-effekten inbegriper även intensitetsförändringar där ökad elektrisk fältstyrka kan leda både till stegrade och till avtagande linjeintensiteter.

Starks upptäckt var inte bara av intresse för experimentalister. Fenomenets existens hade kunnat anas på grundval av klassisk elektronteori, men beräkningarna tydde på att den skulle vara försvinnande liten. Härvidlag utgjorde den bohrska atomteorin en lämpligare beräkningsgrund, och faktum är att en bättre överensstämmelse med observationer av Starkeffekten var en av dess största framgångar. Senare under 1920- och 30-talen kunde kvantmekaniken ge en så gott som fullständig kvantitativ beskrivning av fenomenets inverkan på väte- och heliumspektra med kvalitativa resultat för övriga spektra.

Efter ett licentiatarbete om Stark-effekten för spektrallinjer inom det ultravioletta området för neon och neonjoner, som erhöll högsta betyg, verkade R under sommaren 1932 som Bokelundstipendiat vid Physisch laboratorium der Rijksuniversiteit i Utrecht. Med sikte på att disputera fortsatte han under de följande åren arbetet med Stark-effekten, nu med undersökningar av ädelgasernas spektrallinjer inom det synliga området som åtminstone för argon, krypton och xenon knappast alls hade undersökts tidigare. Spektrograferna som användes hade konstruerats av Koch medan R utformat urladdningsröret. Den resulterande avhandlingen har karakteriserats som frukten av ett "omfattande systematiseringsarbete" samtidigt som den även gick utöver det rent experimentella med åtminstone preliminära försök till jämförelser mellan experimentella resultat och teori. Vid sidan av avhandlingsarbetet deltog R kontinuerligt i undervisningen och ledde även magisterlaborationer.

Efter en lyckad disputation, där avhandlingen belönades med näst högsta betyget och R med docentutnämning, fortsatte han arbetet med Stark-effekten. Sommaren 1938 gjorde R en studieresa till Holland, Tyskland och Österrike. Till forskningsverksamheten kom undervisning och andra universitetsuppdrag. Fram till andra världskrigets slut var R exempelvis fakultetsopponent vid inte mindre än fyra disputationer. Under kriget rekryterades han dessutom till Militärfysiska institutets försöksstation där han sysslade med infraröd signalering liksom förstärkarelektriska och belysningstekniska problem. Samtidigt – i maj 1942 och dec 1943 – upprätthöll han professuren i fysik i Lund.

De följande åren kom att bli avgörande för R:s fortsatta karriär. Trots fina vitsord för avhandlingen samt tio års forskning och undervisning vid universitetet var vägen till en fast tjänst där långt ifrån självklar. På längre sikt framstod istället läroverket som ett allt rimligare karriäralternativ. Ett tecken på det är att R 1943 genomgick provar i Sthlm för att få behörighet som läroverkslektor. Än hade han dock inte givit upp hoppet om en universitetsprofessur och då hans lärare John Koch avgick med pension sökte han den ledigblivna tjänsten. Här visade sig dock konkurrensen för hård. Till Kochs efterträdare utnämndes istället R:s jämnårige lundensiske studiekamrat Bengt Edlén. Själv kompetensförklarades R och uppfördes i tredje förslagsrummet. Därmed tycktes hans möjligheter att fortsätta på universitetsbanan åtminstone för tillfället uttömda och han utnämndes till lektor i matematik och fysik vid läroverket i Landskrona. Snart kom dock andra anbud, bl a en kallelse till fysikprofessuren vid Åbo akademi 1945, vilken R dock avböjde. Istället sökte han fysikprofessuren vid Chalmers tekniska högskola. Denna gång placerades han i första rummet av samtliga sakkunniga liksom av ett enigt lärarkollegium.

Utnämningen sommaren 1946 sammanföll med att R i korrektur färdigställt en stort upplagd översikt över det samlade experimentella och teoretiska materialet om Stark-effekten där han sökte samordna de tidigare spridda observationerna med hjälp av kvantmekaniska teorier. För R var området därmed, om inte uttömt, så i alla fall ordentligt genomtröskat. Detta tillsammans med ett starkt personligt intresse för kärnfysiken, som kommit till uttryck i en handfull populärvetenskapliga arbeten, liksom de goda kärnfysikaliska konjunkturerna som grundlagts av den nyutvecklade atomvapentekniken, gjorde att R vid tiden för tjänstetillträdet vid Chalmers ändrade forskningsinriktning. Istället för att som tidigare studera atomens elektronhölje inriktade han sig nu som professor på själva kärnan.

Året innan R tillträdde professuren hade både Chalmers och KTH i Sthlm inkommit med varsin omfattande petitaskrivelse syftande till en kraftfull expansion på alla plan, personellt, maskinellt och byggnadsmässigt. De tekniska högskolornas offensiv fick statsmakternas stöd i och med att deras expansion sågs som ett viktigt led i en allmän upprustning av den tekniska och naturvetenskapliga forskningen efter andra världskriget. Ett resultat var att Chalmers fysikinstitution byggdes ut med övningslaboratorier, en hörsal för 300 personer och en stor verkstad.

Den beslutade utvidgningen kom även R till del och han började omedelbart planera byggandet av eh Van de Graaff-accelerator – en elektrostatisk bandgenerator – för försök med kärnpartiklar. Som ett led i planeringen besökte han sommaren 1946 Niels Bohrs Institut for teoretisk Fysik i Khvn och två år senare, då Atomkommittén beviljat medel för bygget, gjorde han även en rundresa till flera dylika anläggningar i USA. Ett annat led i skapandet av en livaktig institution med kärnfysik som specialitet var utökningen av verkstads- och biträdespersonalen med åtta nya medarbetare och en kurs i kärnfysik som lockade stora skaror chalmerister. Den stora bandgeneratorn med en kapacitet på 3 MeV togs första gången i drift i febr 1954 och användes främst för att accelerera protoner. Förutom höga elektriska spänningar genererade instrumentet, delvis tack vare avancerad hjälputrustning, t ex en elektromagnetisk isotopseparator, snart en mängd forskningsresultat av vikt för förståelsen av strukturen hos olika atomkärnor och deras isotoper.

Aret efter det att bandgeneratorn tagits i bruk föreslog R inrättandet av en fackavdelning för teknisk fysik lik den som inrättats vid KTH 1932. Förslaget föll i god jord och den första studentkullen antogs 1956. Då hade dessutom planer på att inrätta en naturvetenskaplig fakultet vid GU börjat ta form. R förklarade sig villig att ta emot studerande för fil kand-examen i fysik vid universitetet, och som ett resultat av det åtagandet kunde medel lösgöras i början av 1960-talet för ytterligare en tillbyggnad av Chalmers fysikinstitution.

Från slutet av 1956 knöts fysikforskningen vid Chalmers ännu starkare till det sv atomenergiprogrammet genom att institutionens gammastrålspektrometer flyttades till den sv forskningsreaktorn Rl i Sthlm där det fanns tillgång till neutronbestråla-de preparat. Då den andra sv forskningsreaktorn R2 invigdes i Studsvik 1963 placerades tre assistenter från Chalmers fysik-institution permanent där för neutronförsök. Samtidigt fick R stöd av International atomic energy agency (IAEA) i Wien för att utveckla en metod för icke-materialförstörande bestämning av utbränningsgraden av bestrålade reaktorelement, vilket ledde till byggandet av ytterligare en gammastrålspektrometer. Forskare vid Chalmers fysikinstitution arbetade från 1960-talets mitt även med en diffraktions-spektrometer för att undersöka s k mesiska atomer vid synkrocyklotronen vid den europeiska forskningsanläggningen CERN i Geneve. Under den hektiska tiden vid Chalmers hade arbetet med Stark-effekten legat nere, men då R 1973 blev professor emeritus kunde han äntligen slutföra sitt sedan länge planerade översiktsverk som publicerades 1976.

Sammanfattningsvis kan R sägas ha parat stor experimentell skicklighet med tekniskt konstruktionssinne och intresse för teoretiska implikationer. Han var framför allt en vetenskapens grundarbetare som kartlade snarare än upptäckte. Sina största framgångar mötte inte heller R som originell forskare utan som strategisk institutionsbyggare, en nog så viktig funktion för efterkrigstidens fysikprofessorer då större forskningsinstitut med väl tilltagna tekniska resurser blev en allt viktigare förutsättning för lyckade experiment.

R:s äldre bror Sven Herbert R (1902-94) avlade apotekarexamen 1925 och anställdes följande år vid hovapoteket Kärnan i Helsingborg som han hade privilegium på 1954-69. Efter sin pensionering grundade han och hustrun Valborg R med utgångspunkt från det egna apotekets inredning och utrustning ett autentiskt apoteksmuseum, som förlades till Fredriksdals friluftsmuseum. Sven R bedrev också apotekshistoriska studier. Makarna R donerade medel till ekonomisk forskning vid LU och blev bägge hedersdoktorer där 1985.

Författare

Thomas Kaiserfeld

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Stark effect for argon (Nature, a weekly journal of science, vol 129, London 1932, 4:o, s 758 f). - Zur Kenntnis des Einflusses elektrischer Fel-der auf die Lichtemission der Edelgasatome. Akad Abh. Lund 1934. 4:o. 110 s, 9 pl-bl. - De högre ädel-gasernas normala spektra (Kosmos, fysiska uppsatser utg av Svenska fysikersamfundet, bd 12, 1934, Sthlm 1935, s 104-126). - Ur den nyare isotopforskningen (Tidskrift för elementär matematik, fysik och kemi, årg 19, 1936, Sthlm, s 160-175). - Uber eine neue In- tensilätsdissymmetrie bei den Stark-Effekt-Kompo-nenten des Wasserstoffs (Die Naturwissenschaften, Jahrg 25, 1937, Berlin, 4:o, s 494). - Ett kärnomvand-lingsförsök med på konstgjord väg accelererade projektiler (Elementa, tidskr för elementär23,1940, s 215-222). - The Stark effect of the noble gases. Lund 1940. 4:o. 25 s. (LUÅ, N. E, Avd. 2 [Medicin samt matematiska o naturvetensk ämnen], bd 36 (FSH, N. F., bd 51), nr 8.) - Atomstrålning och atomstruktur. Lund 1941. 74 s. - A new light source for investiga-tions of the Stark effect. [Rubr.] Sthlm 1941. 7 s. ([VA,] Arkiv för matematik, astronomi och fysik, bd 28 B, n.o 2.) - Nobelprisen i fysik 1943 och 1944 (Elementa, 28, 1945, s 5-11). - Modellföreställningar om atomkärnornas byggnad (Kosmos, 25, 1947, s 139-155). - Sakkunnigutlåtanden rörande professuren i fysik vid Uppsala universitet 1953. [Upps 1953]. 4:o [duplic]. 3, 8, 7 bl. (Tills med S v Friesen o P Ohlin.) -Atoms and molecules in electric fields. Sthlm 1976. 455 s. — Solkraft. Elproduktion med användning av solenergi. Sthlm 1980. 100 s. - Birger Vassenius - Ett 250-års minne (PHT, årg 83, 1987, Sthlm, s 31-37). -En forskningsinstitution för experimentell fysik växer fram. Gbg 1991. 73 s. (Tills med O Almén, S-E Arnell, J Dubois o A Lunden.) - Development of ideas in phy-sics. Sthlm 1994. 196 s. - Artiklar i Svensk uppslagsbok, bd 6-31, Malmö 1931-37 (även avdelningsred för fysik för dess nya uppl, bd 1-32,1947-55, 4:o, o senare omtr); bidr i Zeitschrift fur Physik, Bd 59, 1930, 71, 1931, 77 o 79, 1932, 83, 1933, 100, 1936, 109, 1938, 111, 1939, Braunschweig & Berlin.

Källor och litteratur

Källor o litt: ED:s konseljakter 28 juni 1946, nr 22, RA. N Möller, Den ideale forskaren (otr exiarbete, KTH, 1996).

K Hufbauer, Breakthrough on the Periphery (Center on the Periphery, ed S Lindqvist, 1993); A Leide, Fysiska instit vid LU (LU:s hist, 5, 1968); A Lunden, Pionjär o publicist inom kärnfysiken (DN 21 dec 1996); N Sjöstrand, N R (WS, Minnestal hållna på högtidsdagarna 1996-1998, ed P Hallberg, 1998). - Art om R i Sydsv dagbl 29 juni 1946. - Sven Herbert R: S R död (SvD 8 sept 1994).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Nils F Ryde, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6272, Svenskt biografiskt lexikon (art av Thomas Kaiserfeld), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6272
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Nils F Ryde, urn:sbl:6272, Svenskt biografiskt lexikon (art av Thomas Kaiserfeld), hämtad 2024-04-26.