Clas Rålamb

Född:1622-05-08 – Stockholms stad, Stockholms län
Död:1698-03-14 – Nikolai församling, Stockholms län

Lagman, Landshövding, Riksråd


Band 31 (2000-2002), sida 168.

Meriter

1 Rålamb, Clas, f 8 maj 1622 i Sthlm (RS, vol 41 o 170), d 14 mars 1698 (anf källor; bet för själaringn bl a 16 mars 1698 i Sthlm, Nik). Föräldrar: landshövdingen Broor Andersson o Anna Tott. Inskr vid UU 22 juni 38, företog utrikes resor 42–44, inskr vid univ i Leiden 42, deltog i riksdagarna 44–78, krigs- o hovråd (på pommerska staten) 30 juni 55–60, envoyé extraordinaire till Höga porten 22 febr 57 (instr 23 sept 56)–maj 58, landsh i Uppsala län 2 juni 60–jan 65, kurator vid UU 14 febr 63, riksråd 27 aug 64–82, rikskammarråd 12 sept 64–27 dec 73, led av kommissionen över statsverket febr–juni 68, av skånska kommissionen aug 69-70, av kommissionen över Sthlms stads förvaltn mars 72–73, överståth 18 juni 73–78, frih 25 mars 74 (introd 75), led av deput för undersökn av kammarförvaltn sedan år 1675 nov–dec 78, president i Göta hovrätt 12 dec 78-82, lagman i Norra Finlands lagsaga 24 juni 80-82, led av pommerska huvudkommissionen juli 80-81.

G 1) 12 maj 1648 (M B) i S:t Olof, Sth (RS, vol 180, fol XXXIII) m Anna Stålarm, f 2 maj 1627 i V Vingåker, Söd (M B), d 16 jan 1666 (M B) i Almunge, Upps (RS, vol 180, fol XXXIII; bet för själaringn bl a 11 april 1666 i Sthlm,Jak o Joh), dtr till ryttmästaren Åke Svantesson S o Brita Wildeman; 2) 7 aug 1666 (RS, vol 180, fol XXXVI) m Beata Soop, f ca 1640, d 10 maj 1672 (Wäst; bet för själaringn bl a 14 maj 1672 i Sthlm, Nik), dtr till landshövdingen Knut S o Anna Ulfsparre; 3) 1 dec 1672 i Sthlm, Jak o Joh, m frih Elisabet Gyllenstierna, f 16 okt 1652 i Sthlm (RS, vol 41), d 22 juni 1708 (RS, vol 41) i Almunge (RS, vol 180, fol VI–VII; begr 29 juni 1708 där), dtr till riksrådet o presidenten, frih Erik G (bd 17, s 591) o Beata v Yxkull.

Biografi

R lade grunderna till sin lärdom genom studier i hemmet och Uppsala; den följande utlandsresan förde honom bl a till Leiden, Paris och Saumur. På hemvägen från Frankrike besökte R fredskonferensen i Osnabruck och knöts senare till den sv förhandlingsdelegationen i Brömsebro. Det var honom rikskanslern Axel Oxenstierna i aug 1645 sände till Sthlm för att av drottning Kristina och de hemmavarande riksråden inhämta godkännande av fredsvillkoren (SRP 11, s 144). Mot bakgrund av denna inledning på karriären förvånar det att R därefter var utan statstjänst i tio år, sysselsatt med skötseln av sina gods och med privata studier. En motsättning till drottningen har förmodats men är inte belagd.

Ett resultat av R:s lärda mödor under denna tid är den juridiska handboken Observationes juris practicae. Arbetet, som är skrivet på svenska, är en systematisk handbok i sv ägande-, kontrakts-, testaments-, arvs- och förmynderskapsrätt samt civilprocessrätt. Utgångspunkten är självfallet Sveriges lag, men tolkningarna är starkt präglade av den romerska rätten "som ibland alle i världen är den perfektesta". Företalet är daterat 1652, men boken innehåller senare inarbetningar. Den trycktes först 1674, på initiativ av Antikvitetskollegiet, efter att tidigare ha cirkulerat i avskrifter. Redan 1679 kom en ny utgåva. De båda upplagornas storlek är obekant men boken blev berömd, åberopas i samtida domstolshandlingar och har uppenbarligen lästs i vida kretsar.

Sin tjänstlöshet till trots skapade sig R, genom att delta i riksdagarna, en position i det offentliga livet. Riksdagen 1654 innebar ett politiskt genombrott; han ingick i flera viktiga utskott och fungerade som talesman för riddarhusets tredje klass, bl a i frågan om drottningens tronavsägelse. En ännu mera framträdande roll som lågadlig talesman spelade han vid reduktionsriksdagen 1655, då han även protokollfördes för personliga meningsyttranden. Jämte ståndsbrödernas förtroende åtnjöt R också Karl X Gustavs. Strax efter riksdagens slut utsågs han till krigs- och hovråd och användes sedan under de följande krigen i olika uppdrag, bl a vid förhandlingar med polackerna. I sept 1656 fick han order att i hemlighet resa som sändebud till sultanen för att förmå Turkiet att samverka [1] med Sverige. Turkarna var emellertid irriterade över att en vasall till sultanen, furst Georg II Rákoczy av Siebenbürgen, hade gått i krig mot Polen på sv sida utan sin herres tillstånd. Sedan Rákoczy dessutom misslyckats i sina militära företag avbröts förhandlingarna. R tvangs återvända från Konstantinopel med oförrättat ärende och infann sig i maj 1658 åter hos Karl Gustav. R:s skildringar av sin mission är av bestående kulturhistoriskt värde. Hans till kungen riktade redogörelse för resan utgavs redan 1679 på svenska och senare i engelsk översättning. Resedagboken, som ederats först i modern tid, är en både sakrik och livfull skildring. Målande är t ex beskrivningen av hur R på latin talar med rumänska bönder, "som hade vi varit i nejden av de förre romare" (HH 37:3, s 82 f).

I febr 1660 var R närvarande vid Karl X Gustavs dödsbädd i Gbg under pågående riksdag och indrogs omedelbart i striden om hur riket skulle styras under Karl XI:s minderårighet. Kungen hade i sitt testamente föreskrivit att förmyndarregeringen skulle bestå av änkedrottningen och de fem höga riksämbetsmännen samt förordnat sin bror hertig Adolf Johan (bd 1) till riksmarsk och reduktionsmannen Herman Fleming (bd 16) till riksskattmästare. Upphöjelsen av dessa anhängare av en stark kungamakt väckte misstämning både i riksrådet och på riddarhuset, medan de ofrälse stånden inget hade att invända. Lågadelns ställningstagande formulerades pregnant av R, som hävdade att testamentet dels innehöll föreskrifter som stred mot Sveriges fundamentallagar, dels var en privaträttslig akt och därför ogiltigt i den mån det berörde statsrättsliga ting. Riddarhusets båda högre klasser anslöt sig till detta votum, och R fick därefter inför de närvarande riksråden utveckla sin argumentation, som väckte stort gillande hos bl a riksdrotsen Per Brahe (bd 5). Vid de därefter följande förhandlingarna mellan stånden, som slutade med att frågan om förmyndarregeringens sammansättning framsköts till hösten, spelade R en nyckelroll.

Under tiden mellan 1660 års båda riksdagar utnämndes R på förslag av drotsen till landshövding i Uppland, det förnämsta landshövdingedömet med strategiskt läge nära huvudstaden. En första viktig uppgift för honom var att oskadliggöra bonden Per Eriksson (bd 29) i Edinge i Tuna, som var förespråkare för ett fullföljande av kungens testamentariska vilja och vid Göteborgs-riksdagen varit allmogens talman. Oförsiktiga yttranden av Per Eriksson gav R en förevändning att hålla honom i fängelse under hela den kommande riksdagen.

Frågan om förmyndarstyrelsen avgjordes på riksdagen i Sthlm hösten 1660. I striden om Karl X Gustavs testamente och Herman Flemings utnämning till riksskattmästare - Adolf Johan hade i praktiken redan utmanövrerats - infogades en kamp mellan rådet och adeln om rätten att föreslå, ogilla och gilla nya riksämbetsmän. I denna konflikt uppträdde R som adelsflertalets främste representant, i visst samarbete med en rådsfraktion under Per Brahe. R och hans meningsfränder nådde de flesta av sina mål, efter ett skickligt spel mot såväl de ofrälse stånden som mot de anhängare av en stark kungamakt som fanns inom adeln. Testamentet förkastades, Gustav Bonde (bd 5) blev skattmästare i stället för Fleming och till grund för förmyndarstyrelsen lades 1634 års RF jämte ett additament, varigenom regeringen blev beroende av riksrådet. Ett av R framfört förslag att RF skulle omarbetas och gälla som bindande lag även efter omyndighetstiden mötte motstånd inte bara bland de ofrälse; inom lågadeln bekämpades det av bl a Johan Gyllenstierna (bd 17). Det var en idé som hade sitt främsta stöd inom riksrådet och högadeln. R intog, trots att han fortfarande tillhörde lågadeln, en rådskonstitutionalistisk hållning. Riksrådet sågs som medlare mellan konung och folk, och under ledning av rådet skulle adeln och krigsbefälet balansera de lägre stånden. Trots detta uppträdde R också under påföljande riksdag, 1664, som talesman för lågadeln; när det gällde t ex reduktionsfrågorna såg han mera till ståndsmajoritetens intressen än till högadelns. Hans tid som riddarhuspolitiker var dock till ända. Då riksrådet vid riksdagens slut invalde sju nya ledamöter var R en av dem.

R var en verksam landshövding. 1660 års additament till RF stadgade att landshövdingarna skulle inlämna redogörelser för sin förvaltning. Detta var R den förste att göra (3 mars 1662); hans initiativ föranledde regeringen att infordra ämbetsberättelser från hela statsförvaltningen. 1663 erhöll han ett av de nyinrättade kuratorsämbetena vid UU, med uppgift att befordra studenternas inträde på den civila tjänstemannabanan. Kuratorsämbetet blev kortvarigt, men som riksråd kom R ibland att fungera som kontaktman mellan universitetets konsistorium och statsledningen.

Som nybliven rådsherre insattes R i Kammarkollegiet och drogs in i konflikten mellan rikskanslern M G De la Gardies (bd 10) expansiva politik och riksskattmästaren Gustav Bondes strävan att sanera statsfinanserna. Sedan rådsmajoriteten under De la Gardie 1665 beslutat inleda en kostsam militär aktion mot riksstaden Bremen havererade Bondes finanspolitik. Rikskanslern skyllde emellertid de finansiella problemen på Kammarkollegiets inkompetens. I samband med denna motsättning och den framväxande fraktionsbildningen inom den högre statsförvaltningen kom R att tillhöra De la Gardies vedersakare. I 1668 års statskommission och dess försök att återinföra Bondes finanspolitiska principer ("blå boken") tog han verksam del. I den kommission som 1669-70 granskade förvaltningen inom det skånska generalguvernementet och tämligen framgångsrikt sökte avhjälpa olika missförhållanden var han den ledande kraften. Avsikten var att knyta de nyerövrade provinserna närmare till riket; kommissionens höjdpunkt var lantdagen i Malmö i dec 1669.

1673 lämnade R Kammarkollegiet sedan han utnämnts till överståthållare i Sthlm. På sin nya post uppträdde han med självklar myndighet men samarbetade väl med huvudstadens magistrat, särskilt justitieborgmästaren Olof Thegner. Ett av hans initiativ var inrättandet av Sthlms auktionsverk 1674. Avsikten var att rationalisera handläggningen av exekutionsärenden; gäldenärerna betalade hellre i varor än i pengar. När kronan under de följande krigsåren ställde höga krav på utlagor, inkvarteringar och vakthållning sökte R i görligaste mån bevaka borgerskapets intressen (Corin).

R:s motsättning till De la Gardie kom inom utrikespolitiken till synes vid diskussionerna om en fransk allians 1668, varvid R och andra i stället genomdrev Sveriges anslutning till trippelalliansen med England och Holland. I rådets överläggningar 1671–72 om det då aktuella förbundet med Frankrike framstår R däremot som huvudsakligen positivt inställd, och i den avgörande voteringen i mars 1672 följde han den av kanslern ledda rådsmajoriteten. Vid De la Gardies redogörelse för subsidievillkoren i riksrådet april 1674 framförde han inga invändningar. I juli s å, då kriget stod för dörren, ville han emellertid avbryta de inledda trupptransporterna, och i en skriftlig inlaga 23 sept 1675 hävdade han och ytterligare ett antal riksråd att de redan från början varit emot alliansen. Denna kappvändning sammanföll i tiden med kampen om inflytande över Karl XI, myndig sedan 1672, och kraven på räfst med de ansvariga för förmyndarregeringens tillkortakommanden. R:s hållning bidrog till att riksrådet tillstyrkte ständernas begäran om en granskning av förmyndartidens medelsförvaltning. Samtidigt gjorde han och Knut Kurck (bd 21) ett okonventionellt försök att komma åt den fortfarande inflytelserike De la Gardie. I audiens hos kungen 15 sept 1675 uppgav de att kanslern ett drygt år tidigare antytt för dem, att kungen måste "hävas ut" ur landet. Angivelsen ter sig av flera skäl orimlig; åtal för högförräderi väcktes visserligen mot rikskanslern men nedlades.

Motsättningen mellan De la Gardie och den rådsfraktion R tillhörde minskade i betydelse, när Johan Gyllenstiernas inflytande över Karl XI för bägge parter började te sig som det större hotet. I juli 1676 hade riksrådet anförtrott R det viktiga uppdraget att leda flottans utrustning, men i jan 1677 överflyttades uppdraget mot R:s vilja till Gyllenstiernas bror Jöran (bd 17). Denna och andra händelser vid samma tid ledde till en försoning mellan De la Gardie, R och Kurck samt, hösten 1678, till förräderianklagelser mot bröderna Gyllenstierna. Anklagelserna ledde ingen vart och R, som engagerat sig i dem, flyttades från den centrala posten som överståthållare till den mera perifera som hovrättspresident i Jönköping. Trots omständigheterna var han som vanligt nitisk och genomförde omedelbart förändringar i hovrättens arbetssätt. Detta var egentligen det enda ordinarie domarämbete den som lagklok kände R kom att inneha; en tidigare erhållen tjänst som hovrättsråd i Åbo hade han aldrig tillträtt, och det lagmansämbete han senare tilldelades var en sinekur.

Sommaren 1680 sändes R och Henrik Falkenberg (bd 15) på k uppdrag till Pommern och Bremen för att lösa problem inom förvaltningen och rättsväsendet. Det förmodades redan av samtiden att detta främst skedde i avsikt att avlägsna två motståndare till en stark kungamakt från den instundande riksdagen. Oavsett de invändningar som framförts mot antagandet (Grauers) måste konstateras att uppdraget, som i sig var angeläget, mycket väl kan ha haft denna biavsikt. I alla händelser var R frånvarande under hela riksdagen.

Inför de kommissioner som med början 1680 verkställde räfsten med förmyndartidens regering och råd värjde sig R energiskt. Huvudpunkter i hans försvar var att avgörandena legat hos regeringen och ej hos riksrådet, att han själv varit emot alla förhöjningar i staten samt att han verkat för fullföljandet av 1655 års reduktion. Dock dömdes han att betala 57 000 dlr smt, huvudsakligen för medansvarighet i en för kronan ofördelaktig upphandling. 1684–93 inbetalade han större delen av skulden; återstoden gäldades genom indragning av ägodelar. Bland dessa var hans berömda bibliotek, som av kungen donerades till UUB.

Våren 1682 anmodades samtliga riksråd att ställa sina platser till kungens förfogande. Till den minoritet som inte återintogs i rådet hörde R. I dec s å väckte Karl XI inför råd och ständer frågan om ansvaret för åsidosättandet av faderns testamente. Resultatet blev att R ensam åtalades, ett vittnesbörd om den betydelse hans handlande 1660 tillmättes. Han begärde och erhöll i jan 1683 nåd. Aktionen torde främst ha varit ett led i strävandena att befästa kungamakten, men den markerar slutet på R:s offentliga bana.

R skrev sig som friherre till Bysta i Asker, Ör, men ägde i olika perioder flera andra sätesgårdar, däribland Beatelund i Värmdö, Sth, och Björkvik i Östra Ryd, Ög. Mest tycks han ha vistats på Länna i Almunge, där han hade huvuddelen av sitt bibliotek, och under senare delen av livet på Beatelund och i sitt hus på Blasieholmen i Sthlm[2]. Han intresserade sig i hög grad för affärer och processer rörande sitt godskomplex, som var stort redan omkr 1650 och sedan tillväxte. R:s ekonomiska förluster genom förmyndarräfsten och reduktionen var avsevärda men verkningarna har överdrivits i litteraturen; 1697 var hans rusttjänstränta 738 mark (Adelns rusttjänstlängder, vol 65, KrA), vilket innebär att han var en av landets rikaste godsägare.

Omtvistad men ej närmare analyserad är frågan om R:s författarskap till den s k Clas Rålambs deduktion om 1680 års riksdag, vilken endast föreligger i avskrifter. Attributionen, som bygger på en obestyrkt tradition, har ifrågasatts bl a eftersom skriften innehåller starkt disparata element och en mängd felaktigheter, som knappast kunde vara att vänta från R:s sida (Grauers). Betraktas deduktionen trots allt som en helhet och tas efter bokstaven, har den sammanställts tidigast 1693 och senast våren 1697, eftersom Karl XI omtalas som Sveriges regerande konung.

Deduktionen är genomgående starkt kritisk till enväldet. I synnerhet angrips stora kommissionen, förmyndarräfstens viktigaste statsorgan. Författaren kritiserar dock även Karl XI:s förmyndarregering för dålig statshushållning och för att ha försummat kungens uppfostran. Greveståndet beskylls för att ha allierat sig med uppkomlingar mot ridderskapet i övrigt. 1655 års begränsade reduktion anses motiverad, men inte reduktionsbesluten 1680 och senare. Med en uppsjö av argument, inte minst juridiska, försvaras riksrådet, 1634 års RF och de gamla adelssläkterna. Åsidosättandet av Karl X Gustavs testamente rättfärdigas och R:s utpekande som syndabock för denna åtgärd kritiseras. De vid riksdagen i Sthlm 1680 närvarande riksråden klandras för att ej ha fyllt sin roll att vägleda ridderskapet. Såtillvida stämmer skriften väl överens med vad vi vet eller kan förmoda om R:s intressen och åsikter, som dock inte var unika. Möjligen verkar betoningen av de gamla familjernas förtjänster alltför stark för att härröra från R, vars fädernesläkt inte tillhörde den medeltida adeln.

Om sig själv uppger författaren att han ej deltagit i de båda riksdagarna 1660, däremot i 1664 års riksdag (3. boken, 5. kap). Riksrådets överläggningar känner han endast genom hörsägen och protokollsutdrag. På tal om åtalet mot R för hans yttranden om Karl Gustavs testamente påpekar författaren, utan att nämna R vid namn: "Personen, som blev tilltalt, känner jag particulariter, huru han sitt tal fört ... har jag då den tiden av mångom till hans stora beröm hört" (ibid). Beskrivningen av 1680 års riksdag söker författaren bestyrka genom påståendet att han då "var stadder uti Stockholms stad, såg och hörde allt vad av intriger förlopp" (3. boken, 14. kap). Allt detta är uppgifter som pekar bort från R. Det är möjligt att författarens bild av sig själv är avsiktligt vilseledande. Men det kan fastslås att några avgörande belägg för R:s författarskap till deduktionen inte finns vare sig i texten eller, veterligen, någon annanstans.

I företalet till sina Observationes uppger R, att han alltid gärna förlustat sig "uti det arbete som med sinnet och hjärnan förrättas". Han var utan tvivel en av sin tids dugligaste rådsherrar, aktiv och kunnig på statsstyrelsens kärnområden finanser, utrikespolitik och rättskipning. På fädernet tillhörde han, med gammaladliga ögon sett, "en ringa illustre familia, som i konung Eric den 14:s tid först blivit nobiliterad" (C Bonde), och hans försvar av rådsregimen inbegrep åtgärder, bl a fullföljandet av en begränsad godsreduktion, som hade starka motståndare inom aristokratin. Mot eftervärldens ibland idealiserade bild av honom som en orygglig rättskämpe (tex Franzén, s 198, 279 ff) kontrasterar den hänsynslöshet han kunde visa såväl i politiken som i rättsprocesser.

Författare

Björn Asker



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Dagboksanteckn:ar, reseberättelse, polit anteckn:ar, brev till o från R m m i Riska manuskriptsaml, KB (se H Wfieselgren], R:ska handskr:saml på Kongl bibl, HT 1887; Reseberättelsen tr i HH 37:3 där även en redogörelse ges för R:s handskner); jordebok o enstaka brev även i R:ska stiftelsens arkiv, RA; gods-handkar efter R i Beatelunds godsarkiv, ULA. Inventarium över R:s bibi m m i UUB. - Brev från R i LUB, RA (bl a till B Cronberg, M G De la Gardie o S Bielke) o i UUB. R:s landslrberättelse för år 1661 tr i HSH 31 (1850).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Observationes juris practicae. Thet är, åthskillige påminnelser uthi rättegångs saker. Sthlm 1674. 4:o. (36), 374, (40) s. [Ny utg] 1679. 330, (38), 93, (11) s. [Härav med egen titel o även sep:] Kort beskriffning om thet som vid then Constantino-politaniske resan är föreluppit... giord ... herr Carl Gustaff... til skyldigh underrättelse. Sthlm 1679. 4:o. 93 s. Overs: Nicholas Rolamb, A relation of a journey to Constantinople ... (A collection of voyages and travels vol. 5, London 1732, fol, s 669-716). - Berättelse för år 1661 (HSH, d 31, Sthlm 1850, s 88-103). -Diarium eller Rese-book innehållande alt det som märkwärdigt förlupit är på den constantinopolitanska resan då ... herr Carl Gustaff... Claes R... till Portam Ottomanicam för extra ordinarie ambassadeur af-skickade (HH, d 37: 3. Diarium under resa till Konstantinopel 1657-1658, Sthlm 1963, s 31-229).

Källor och litteratur

Källor o litt: Rullor 1620-1723, vol 1658:2 a, o Adelns rusttjänstlängder, vol 65, KrA. Länsstyr:s i Uppsala län arkiv, Landskansliet, registrjuli 1660-jan 1665, vol AI a: 9-11, ULA. Inventarium över R:s bibi på Länna apr-maj 1690, U 281, "Deduction om 1680 års riksdag" o uppsats ang testamentssaken 1682, båda i N 195, allt i UUB. Rålambska manuskriptsaml (=RS), vol 41 (avskr av personalia), 170 (dito) o 180 ([G Rå-lamb], Underrättelse om Rålambe familjen 1749), KB. N Ahnlund, Ståndsriksdagens utdaning 1592-1672 (Sveriges riksdag, 1:3,1933); AdRP 3-14 (1857-98); J E Almquist, Sv juridisk litt:hist i undervisn:syfte sammanställd (1946); Les Anecdotes de Suede ... (uppl "La Haye" 1716), s 76 f, 84, 92 f, 95, 102, 107 f, 130 f, 139f; C Annerstedt, UU:s hist, 1-2:2 (1877-1909); B Asker, Officerarna o det sv samhället 1650-1700 (1983); MB, Sacr seternae memoria; ... Annae Stålarm [1666]; G Baner, Generalguvernörsberättelse 1664-1668, 1, ed I Andersson (1940), bl a s XXVI ff; G Bendz, Göta hovrätt genom seklerna (1935), s 46, 130, 160; R Blomdahl, Förmyndarräfstens huvudskede (1963), bl a s 212, 312 f, 350 ff, 489 f, 534 f, 541; dens, Förmyndarräfstens slutskede (1968); dens, Förmyndarräfstens ekonomiska resultat (1973); [C Bonde,] Kongl rådet o ambassadören grefwe Carl Bondhe (Anteckn-.ar om Bondesläkten, 2, ed C Trolle-Bonde, 1900); S Clason, Till reduktionens förhist: gods- o ränteafsöndringarna o de förbudna orterna, bihor (1895), s 55; C-F Corin, Självstyre o k maktpolitik inom Sthlms stadsförvaltn 1668-1697 (1958); N v D[ar-del], Sthlms öfverståth: Frih C R (PHT 1902), s 81 ff; N Eden, Från Gustav Vasa till Karl XII:s död, 1539-1718 (Kammarkolks hist, 1941), s 101 f, 114, 117, 120 ff, 134; S Edlund, Diskussionen om be-gåvnairvalet under reformations- o stormaktstiden, 1 (1947); dens, M G De la Gardies inrikespolit program 1655 (1954); P Englund, Det hotade huset: adliga föreställn:ar om samhället under stormaktstiden (1989); G H v Essen, Allenationer o reduktioner i f d sv Pommern (1900), s 56, 58 ff; B Fahlborg, Sveriges yttre politik 1668-1672, 1-2 (1961); F M Franzén, Minne af kongl rådet, frih C R (SAH ifrån år 1796,13, 1830); Frälseg, 1-4 (1931-76); S Grauers, Kring förspelet till 1680 års riksdag (Hist studier tillägn N Ahnlund 23/8 1949, 1949), s 148,152 ff, 172 ff; G Hasselberg, De karolinska kassationsakterna (1968); S Hedar, Ensk arkiv under karolinska enväldet (1935); dens, Högsjögård: en sörmlandsherrgård o dess ägare (1945); T Heldtander, Prästtillsättn:ar i Sverige under stormaktstiden: tiden före kyrkolagen 1686 (1955); T T:son Höjer, Carl XII:s myndighetsförklaring (KFÅ 1942); SJägerskiöld, Studier rör receptionen av främmande rätt i Sverige under den yngre landslagens tid (1963); dens, Juridik o politik: studier i karolinsk straffrätt (KFÅ 1963); O Lindqvist, Claes Fleming, räfstepolitiken o den samtida propagandan (Sc 1959), s 178 ff; S Lindroth, Sv lärdomshist: Stormaktstiden (1975); L Magalotti, Sverige under år 1674, ed C M Stenbock (1912); A Munthe, Joel Gripenstierna (1941); dens, Ett stycke karolinsk vardag: ur Henrik Henriksson Horns dagboksanteckn:ar från Sverigebesöket jan 1684-juli 1685 (KFÅ 1946);J Rosén, Johan Gyllenstiernas program för 1680 års riksdag (Sc 1944), s 127 f, 163; J Rosenhane, Dagbok 1652-1661, ed A Jansson (1995); K-E Rudelius, Sveriges utrikespolitik 1681-1684 (1942); N Runeby, Monarchia mix-ta (1962); G Rystad, Johan Gyllenstierna, rådet o kungamakten (1955); dens, Gustaf Adam Baners "upploppsförsök" år 1676 (KFÅ 1956); dens, C R:s "memorial" 1665 o rådsoppositionen mot Karl XI:s förmyndarregering (KFÅ 1963); dens, Med råds råde eller efter konungens godtycke? (Sc 1963), bl a s 219 f, 225 ff; K G A Sandström, ÖÄ:s hist efter Klas Fle-mings tid (ÖÄ 1634 16/10 1934, 1934); SRP 11, 16-18 o N F, 1-2 (1906-59 o 1975-83); UU: Akad konsistoriets prot, 6-14,17-18, 20, 22, ed H Sallander (1971-77); O Varenius, Högförräderimålet mot Magnus Gabriel De la Gardie år 1675 (Hist studier: Festskr dllägn Carl Gustaf Malmström den 2 nov 1897, 1897); dens, Räfsten med Karl XI:s förmyndarstyr, 1-2 (1901-03); G Wittrock, Carl X Gustafs testamente: den polit striden i Sverige 1660 (1908); dens, Karl XI:s förmyndares finanspolitik, 1-2 (1914-17); S Wägner, Skånska kommissionen af 1669 (1886); G M Wäst, Sorgeligh döde-klagan öfwer ... fru Beata Soops ... [1672]; K Ostman, Riksrådet på enväldets tröskel: en omvärdering med utgångspunkt från Johan Swanhielms stenografiska prot 1674-1675, [l]-2 (KFÅ 1993-94).

Gjorda rättelser och tillägg

1. Korrigering av tidigare uppgift, 2015-01-12
2. Korrigering av tidigare uppgift om vistelseorter., 2015-01-20


Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Clas Rålamb, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6296, Svenskt biografiskt lexikon (art av Björn Asker), hämtad 2019-10-21.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6296
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Clas Rålamb, urn:sbl:6296, Svenskt biografiskt lexikon (art av Björn Asker), hämtad 2019-10-21.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se