Meriter

Sahlström, Per, f 4 aug 1785 i Borås, d 3 nov 1866 i Vårdinge, Sth. Föräldrar: handlanden Peter S o Johanna Kindgren. Anställd i viktualieaffär i Sthlm 00–08, gårdsskrivare vid Sparreholms gods, Hyltinge, Söd, 08-10, inspektor på Långbro gård, Vårdinge, Sth, 10-18, arrendator där 19–41, ägare av Balsberga (Berga) gård, Vårdinge, från 31, led av bondeståndet vid riksdagarna 40–58 (led av lagutsk 40-41 o 47-48, av bankoutsk 44–45, av KU 50-58, statsrevisor 50–51 o 56–58), fullm i Riksgäldskontoret 40–41, led av komm ang nationalrepresentationens ombildn febr 46–juni 47.

G 1) 24 okt 1813 i Hyltinge m Anna Margaretha Lundberg, f 12 juli 1792 i Skellefteå, d 21 maj 1822 i Vårdinge, dtr till sågverksinspektorn Sivert L o Katarina EriksdtrÅström; 2) 28 sept 1823 i Spelvik, Söd, m Carolina Fogelström, f 18 nov 1800 där, d 14 okt 1862 i Vårdinge, dtr till trumpetaren Bengt F o Catharina Berggren.

Biografi

S:s levnadsbana skulle med ett senare språkbruk kunna betecknas som en klassresa. Fadern dog s å som S föddes och S:s uppväxtförhållanden var knappa. Redan vid tio års ålder måste han lämna hemmet för att tjäna sitt levebröd, bl a reste han omkring på landsbygden som gårdfarihandlare. Men han prövade också på en rad andra yrken, varvid han ofta fick slita ont, innan han vid 15 års ålder fick anställning som biträde i en viktualieaffär i Sthlm. 23 år gammal lämnade S handelsyrket för att bli jordbrukare. Han blev först gårdsskrivare vid adelsgodset Sparreholm, därefter arrendator och slutligen självägande bonde. S blev med tiden en förmögen man, gården Balsberga i Vårdinge var ett skatterusthåll taxerat till 10000 rdr. Som ägare av denna gård tillhörde han landsbygdens skikt av välbärgade possessionaten Han skulle dock aldrig glömma sin sociala bakgrund, vilken kom att prägla hela hans politiska föreställningsvärld. Han har också anförts som ett exempel på hur kontakt med skilda sociala miljöer befordrade liberala och ståndsfientliga tänkesätt.

Bristen på högre skolutbildning kompenserade S med omfattande självstudier. Han hade även aktningsvärda framgångar som skriftställare. Från LA mottog han medalj för ett insänt förslag till bestämmande av värdet på jord. 1825 utgav han en sockenbeskrivning över Vårdinge med undertiteln Till förmån för en blifvande undervisningsanstalt för allmogens barn i denna socken. Han blev 1833 riksbekant med den politiskt inflytelserika skriften Om folkundervisningen, där han pläderade för en bättre undervisning för allmogens barn. I Vårdinge hade han redan tillvunnit sig stort förtroende genom en omfattande kommunal verksamhet. Han var bl a ledamot i hemmansklyvnings-, nödhjälps- och taxeringskommittéer, ägo-delningsrätt, skolstyrelse, kyrkoråd och sundhetsnämnd samt ordförande i sockennämnd.

Efter att ha visat sin duglighet och sitt intresse för allmänna angelägenheter valdes S till riksdagsman. Han hade då hunnit bli 55 år men skulle komma att i bondeståndet representera häraderna på Södertörn vid samtliga riksdagar mellan 1840 och 1858. Han fick genast en framträdande plats i riksdagsarbetet och var inte bara ledamot i en rad viktiga utskott utan erhöll dessutom andra förtroendeuppdrag som ordningsman i bondeståndets klubb, statsrevisor och fullmäktig i riksgäldskontoret.

S:s riksdagsmannabana inföll i en tid när bondeståndet hade börjat spela en dominerande roll i Sveriges politiska liv. Bondeekonomins expansion hade skapat en stark hemmansägarklass som nu trädde in på den politiska arenan. Det rörde sig om en parlamentarisk bondeoffensiv mot de skatte- och arbetsprestationer som den sv staten alltsedan 1600-talets stormaktstid avkrävt befolkningen. Detta politiska uppvaknande sammanföll i tiden med liberalismens genombrott i Sverige. För bönderna, som var anhängare av ett samhälle byggt på enskilt ägande, låga skatter och lokalt självstyre föll det sig naturligt att knyta an till liberalismens individualism och antibyråkratism. I kampen mot vad som upplevdes som sekelgamla orättvisor erbjöd den liberala jämlikhetstanken ett ideologiskt vapen. S var i mångt och mycket en typisk representant för denna allt mer liberalt sinnade bondeklass. Redan vid sitt första riksmöte, den stora oppositionsriksdagen 1840–41, framstod han vid sidan av dalslänningen Hans Jansson (bd 20) som en av de viktigaste ledarna för den liberala regeringsoppositionen i bondeståndet.

S var en flitig riksdagstalare och förespråkade en mängd liberala reformer, t ex införande av frihandel, strafflagarnas humanisering och stattorpssystemets inskränkning. Under tronföljdsriksdagen 1844 framstod han som den ledande företrädaren för de sk statsekonomerna. Uttrycket statsekonom, med nästan samma innebörd som den nutida termen nationalekonom, utgjorde beteckningen på en grupp frihandelsvänliga liberaler i bondeståndet, vilka förenades i kritiken av den sv handelspolitiken med dess höga tullar och många in- och utförselförbud.

S:s hjärtefråga framför andra var emellertid skolväsendets utformning och förbättring. För eftervärlden är han också i första hand känd som en av den sv folkskolans tidigaste pionjärer. I skriften Om folkundervisningen påvisade han orättvisan i att så litet gjordes för undervisning av allmogens barn, fastän bönderna stod för det mesta av statens skatteinkomster. Studier sågs enbart som utbildning för olika statliga ämbeten, vilket gjorde att andra yrken förlorat i anseende. Om jordbrukarnas barn kunde erhålla en efter deras behov anpassad utbildning skulle bondens yrke återfå sitt gamla värde. Den folkskola som S eftersträvade skulle med andra ord inte försöka locka in allmogens barn på ämbetsmannabanan eller den lärda banan utan göra dem till bättre lantbrukare och medborgare. S framhöll särskilt den politiska betydelsen av en upplyst bondeklass. Grunden skulle läggas i folkskolan, som inte bara skulle lära ut modersmålets, matematikens och religionens elementa. Stor vikt borde även läggas vid realiaämnen som geografi, naturkunskap och mekanik, liksom vid kunskaper rörande Sveriges historia, lagar och statsskick. Med en sådan läroplan skulle folkskolan kunna bli den bildningsanstalt som gav böndernas barn de kunskaper de behövde för att lättare kunna tillvarata sina politiska intressen, en bildning som gjorde ynglingen till "bonde och icke till herreman", som S skrev i en riksdagsmotion 1840. Målet var en medborgarskola för "den självständiga allmogen", dvs i första hand en bondeskola och i andra hand en skola för de obesuttnas barn. Sedan folkskolan blivit verklighet 1842 kom S med en rad förslag till hur den kunde förbättras. Han föreslog bl a statsbidrag till upprättande av sockenbibliotek och inrättande av en folkskoleinspektion.

En annan politisk stridsfråga som engagerade Svar representationsfrågan. Redan 1840 antog bönderna som det första av riksdagsstånden ett förslag om ståndsriksdagens ersättande med en riksdag på de samfällda valens grund. Förslaget vann tillräckligt stöd i KU för att förklaras som vilande men föll vid riksdagen 1844. Ett nytt men för bondeintresset mindre fördelaktigt förslag utarbetades. Det understöddes av borgarståndet, medan bönderna antog ett av hallandsbonden Bengt Gudmundsson (bd 17) förordat radikalt förslag, som anknöt till den norska enkammarriksdagen. Följden blev en brytning mellan de både lägre stånden och en långvarig splittring av det liberala partiet i bondeståndet. Hans Jansson förlorade med ens sin ställning som bondeståndets obestridde ledare och reducerades till anförare av en minoritet av liberala storbönder, som tillsammans med borgarståndet försökte närma sig den liberalt sinnade Oscar I och hans reformvänliga regering. Förhållandet mellan regering och opposition blev under en tid så hjärtligt att man allmänt började tala om en förtjusningsfeber bland de forna regeringsmotståndarna. Dessa stämningar bemäktade sig även sinnena hos bondeståndets liberala ledare och bland dem S, vilka av motståndarna anklagades för att ha övergivit den tidigare oppositionspolitiken.

Enligt S kunde den infekterade representationsfrågan endast lösas genom att bondeståndet i samverkan med borgarståndet lade fram ett förslag som vann regeringens stöd. Han kom därför att i förbund med borgarståndets liberaler förorda det k representationsförslag som Oscar I tvingats kasta fram för att gjuta olja på de radikalismens svallvågor som följde på 1848 års franska februarirevolution. Det k förslaget föll dock vid riksdagen 1850, då borgarna som enda stånd gav det sitt stöd. Det var först under striden om 1865 års representationsreform som det av S eftersträvade samarbetet mellan de båda lägre stånden och regeringen blev verklighet.

S var av samtida vittnesmål att döma en pliktmänniska som åtnjöt stor respekt för sin integritet och arbetskapacitet men som inte alltid vann gehör för sina förslag i det egna ståndet. I sina minnesanteckningar, som publicerades efter hans död, framställer han sig själv som en sakskälens man, mer fallen åt logik än åt retorik och därför ingen politisk ledartyp. Hur det än må förhålla sig härmed är det ett faktum att han ofta hade svårt att få stöd för sina liberala idéer bland ståndsbröderna.

På 1850-talet utgav S anonymt och i samarbete med publicisten och bondepolitikern Paul Mengel (bd 25) två karakteristiker av bondeståndets ledamöter, vilka han bedömde efter åsikter och förmåga. Dessa broschyrer har beskrivits som mönster av objektivitet, men syftet var att påverka valmännen inför valen av bonderiksdagsmän och de båda skrifterna har drag av partsinlaga. Greppet att inför ett riksdagsval offendigt recensera de tidigare riksdagsmännen hade framtiden för sig. Enligt S skulle bondeståndets sammansättning ha varit annorlunda om man tidigare på ett liknande sätt gjort de enskilda riksdagsmännens politiska åsikter allmänt kända. Tillsammans med Mengel utfärdade S även ett offentligt sändebrev till 1859 års bondestånd vari han uppmanade ledamöterna att i representationsfrågan handla i överensstämmelse med borgarståndet.

Författare

Jan Christensen

Arkivuppgifter

Brev från S i KB (bl a till P A Wallmark oj A Zetterberg) o i RA (bl a till P F Mengel o många till Sofia Lovisa Sprengtporten).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Beskrifning öfver Vårdinge socken i Stockholms län och Södermanland, med strödda eco-nomiska anteckn ... Till förmån för en blifvande undervisnings-anstalt för allmogens barn i denna socken. Strengnäs 1825. 48 s, (5) s tab, 1 karta. - Om den så kallade gårdfarihandeln (Journalen, 1828, Sthlm, 4:o, n:o 224 (25/9); anon). - Om svenska skjuts-inrättningen (ibid, 240 f (14-15/10); anon). -1 anledning af anmärkningarne uti n:o 137 och 138 [= 237 o 238] af Journalen, till försvar för gårdfari-handeln (ibid, 282 (2/12); anon, undert Också Landtman; svar till W Tham). - Om höst- och vårplöjning å gammal åkerjord (LAH, 1829, Sthlm, s 102-109; anon omtr: Arkif för hushållningen och näringarne, 1831, Sthlm, 4:o, s 2-4). — Om besparing af arbete vid potäters plantering och upptagning (ibid, s 110-115). - Om diligens--inrättningen (Journalen, 1832, n:o 76 (30/3); anon). - Om folkundervisningen. Framställn till den upplysta allmänheten, samt Sveriges bondestånd. Sthlm 1833. 71 s. - Berättelse ull mina kommittenter, de ull riksdagsmannaval för bondeståndet berättigade jord-egarne inom Sotholms, Öknebo och Svartlösa härader af Stockholms län. [Rubr.] Sthlm 1848. 20 s. [Undert.] - Till mina kommittenter, de till val af riksdagsman i bondeståndet berättigade inom ... län! [Rubr.] Sthlm 1851. 14 s. [Undert.] - Till ... län! [Rubr.] Sthlm 1855. 16 s. [Undert.] - Till ... till riksdagsmannaval i bondeståndet ... Sotholms, Svartlösa och Öknebo härader ...! [Rubr.] Sthlm 1858. 16 s. [Undert.] - Försök till en karakteristik öiver bondeståndets ledamöter vid 1854 års riksdag. Upsala 1855. 24 s. [Anon; uppsatta av P F Mengel efter uppg av S.] - Försök ... vid 1856 års riksdag. Sthlm 1859. 27 s. [Anon; tillskr.] - [En riksdagsbondes anteckningar. Suppl till den politiska afd:] Lefnadsminnen (C Ak-rell o S. G. von Troil, Minnen från Carl XIV:s, Oscar I:s och Carl XV:sdagar, d l.Jemte Supplement, Sthlm 1885, s 317-367). - Bidrag bl a i Allmänna journalen 1828 o 1832.

Källor och litteratur

Källor o litt: K Aquilonius, Det sv fo!kundervisn:vä-sendet 1809-1860 (Sv folkskolans hist, 2, 1942); S Carlsson, Bonden i sv hist, 3 (1956); J Christensen, Bönder o herrar: bondeståndet i 1840-talets liberala representauonsdebatt: exemplen Gustaf Hierta oj P Theorell (1997); L Furuland, Statarna i litteraturen (1962); N Holmberg, Medelklassen o proletariatet: studier rör 1840-41 års riksdag o dess förutsättningar i sv samhällsliv (1934); L Petterson, Frihetjämlikhet, egendom o Bentham: utveckklinjer i sv folkundervisn mellan feodalism o kapitalism 1809-1860 (1992); riksdagstrycket 1840-58; SMoK; Sv biogr lex, N F, 9 (1883); S Swensson, Bonderiksdagsmän i frihetskamp (1946).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Per Sahlström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6319, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan Christensen), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6319
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Per Sahlström, urn:sbl:6319, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan Christensen), hämtad 2024-04-20.