Meriter

Sandström, Emma Victoria (Tora), f 12 mars 1886 i Arnäs, Vnl, d 25 okt 1949 i Sthlm, Joh. Föräldrar: lantbrukaren Johan S o Katarina Charlotta Carlsson. Elev i Ahlinska skolan i Sthlm, utex från H lärarinneseminariet där 08, lär vid Ebba Lundbergs h lärov för flickor i Hälsingborg ht 08–ht 09, organiserade o förestod sv skolundervisn i Hamburg ht 10–vt 13, studentex vid Sundsvalls h a l 12 dec 13, lär vid Lyceum för flickor i Sthlm vt 14–vt 15, inskr vid UU ht 15, FK 4 nov 16, FL där 15 sept 23, litterär rådgivare o expert i fråga om undervisn:böcker o böcker för barn o ungdom hos Albert Bonniers förlag i Sthlm 1 aug 25–1 maj 30, sekr i Filosofiska fören i Sthlm 28–30, studerade psykologi o psykoanalys i Wien 30–31, prakt psykoanalytiker o psykologisk konsulent i Sthlm från 35, sekr i Finsk-sv psykoanalytiska fören 37–45, för stiftelsen Fredshögsk 43–47, huvudman i Ericastiftelsen från 48. – Ogift.

Biografi

Tora S växte upp i en ångermanländsk lantbrukarfamilj. Hon hade gärna velat bli läkare men i stället kom hon att följa lärarinnebanan. I Sthlm gick hon i Ahlinska flickskolan där Lydia Wahlström kom att betyda mycket för henne liksom för så många andra unga flickor i denna generation. Som utbildad lärarinna tjänstgjorde S bl a vid sv skolan i Hamburg. Troligen var det här hennes starka intresse för tysk filosofi utvecklades. Hon återvände till Sverige före världskrigets utbrott och verkade sedan som lärare vid flera olika skolor.

Efter att ha avlagt studentexamen började S i slutet av 1910-talet studier i teoretisk filosofi för Adolf Phalén (bd 29) i Uppsala. Inom filosofin ville hon gripa sig an de klassiska metafysiska frågorna om rum, tid och rörelse. Phalén hade utvecklat sin begreppsanalys till en sträng och krävande konst och kring honom samlades en grupp hängivna unga elever. S fick snart avsmak för denna typ av filosofi och utvecklade en stark aversion mot Phalén och den devota beundran många ägnade honom, än starkare accentuerad efter hans tidiga död 1931. S var betydligt äldre än de flesta i kretsen runt Phalén men fick en förtrogen i Einar Tegen, senare filoso- fiprofessor, vilken liksom S kom från bondemiljö. Efter att ha avslutat sin licentiatexamen med en avhandling om Leibniz lämnade S Uppsala.

I slutet av 1920-talet gjorde S ett kort besök i Wien i avsikt att utbilda sig till psykoanalytiker. Hon träffade aldrig Freud men började efter hemkomsten en analys för Alfhild Tamm och senare för norrmannen Harald Schjelderup. Hon blev medlem av Finsk-svenska psykoanalytiska föreningen och var under flera år också dess sekreterare.

1935 utgav S ett betydande pionjärarbete, En psykoanalytisk kvinnostudie: Ernst Ahlgren - Victoria Benedictsson. Hon hade hoppats kunna doktorera på boken i Lund, men den nytillträdde professorn i psykologi och pedagogik John Landquist (bd 22) avrådde. Han ansåg att boken trots skarpsinniga iakttagelser av Victoria Benedictsson led av "en utpräglad freudiansk ortodoxi". Landquist skulle senare då S öppet orienterade sig mot Alfred Adlers personlighetspsykologi mer oreserverat stödja S. Överlag fick biografin om Benedictsson ett ganska gott mottagande trots den ofta påpekade freudianska tendensen. Fredrik Böök betecknade den som skolexempel på Freuds "monomana ensidighet och lärjungarnas kritiklöshet".

Boken om Victoria Benedictsson var genomförd som en psykobiografisk framställning. S läste författarinnans arbeten, inte som litterära alster utan som nyckeldokument rörande hennes personlighet och livskris. Därvid utgick hon öppet från Freuds analysmetoder. Hon hävdade att de sjukdomssymtom som till sist 1888 drev Benedictsson att begå självmord var grundade i en tidig "nevrotisk karaktärsbildning". I den närmare förståelsen av dessa symtom visar sig dock S:s tydliga dragning till Adlers förklaringsmodell. I hennes tolkning av Benedictssons utveckling kombinerade hon Freuds och Adlers teorier. S fann hos henne en narcissistisk inställning, en mindervärdeskänsla och ett manlighetskomplex grundat i föräldrarnas önskan om att få en son. Benedictssons latenta homosexualitet gjorde hennes inställning till kvinnor starkt skuldbelagd. Hon sökte "en idealbild av sig själv i manlig gestalt". Det viktiga för henne, som S såg det, blev den intellektuella gemenskapen, och det var denna hon tyckte sig finna först hos författarvännen Axel Lundegård (bd 24) och senare hos Georg Brandes. Hon var beredd att offra livet för det gemensamma arbetet med dessa intellektuella.

I mitten av 1930-talet öppnade S egen psykologisk rådgivningspraktik. Som praktisk terapeut tillämpade hon Adlers teorier. Hon analyserade sina patienters aktuella situation och uppmanade dem att leva ut sin aggressivitet. Nu blev hon alltmer avvisande till Freuds teorier; hon fann hans system fyllt av "vidskepliga föreställningar". S:s kritik av Freud och hennes egen neuroslära formulerades 1939 i Ist die Aggressivität ein Ubel? (sv övers: Självhävdelse och neuros 1945). Att S valde att först publicera sina idéer på tyska visar de höga ambitioner hon nu hade. Hon ville skriva för den psykoanalytiska rörelsen, men utomlands väckte boken, till dels på grund av krigsutbrottet, ingen uppmärksamhet. S redovisade inga egna kliniska fall och kritiken mot Freud var knappast originell. Hon anslöt sig till kritiken från Melanie Klein och till den samtida s k frihetspedagogik som såg barns aggressivitet som sund och livsbefrämjande.

På 1940-talet återupptog S sina filosofiska intressen och genomförde vad hon såg som ett generalangrepp på den phalénska filosofin. Hennes uppgörelse i Begreppsanalys på avvägar (1944) riktas mot Phaléns Ueber die Relativität der Raum- und Zeitbestimmungen, som utkommit redan 1922. Phalén hade där förkastat Einsteins relativitetsteori - eller åtminstone den gängse filosofiska uppfattningen av den - som meningslös på grund av vad han såg som självmotsägelser i teorin. S underkände helt Phaléns slutledningar och hans analytiska metod. S:s kritik av Phalén väckte dock endast måttlig uppmärksamhet då den offentliggjordes 13 år efter hans död. Den nya uppsalaskolan verkade inte längre intresserad av att försvara vare sig Phaléns metod eller hans Einstein-kritik.

S blev aldrig i tillfälle att artikulera en egen genomtänkt filosofisk ståndpunkt. Det närmaste hon kom redovisades i en postum skrift, Rum, tid och medvetande (1950), som byggde på ett föredrag från slutet av 1920-talet. Det är uppenbart att hennes tänkande i strid med uppsalafilosofin gick i idealistisk riktning. Hon drar slutsatsen att verkligheten bara existerar i relation till medvetandet och att dess existens garanteras genom ett övervärldsligt medvetande. Mot slutet av sitt liv tycks hon också ha sökt sig fram mot en kristen tro. Detta framgår av ett brev 1946 där hon tackar Sven Lidman för en bok men framhåller att hennes Gud "har ett annat ansikte och kanske ett annat väsen än Er Gud - men han finns där som en levande verklighet".

Författare

Ingemar Nilsson

Arkivuppgifter

Brev från S i KB (till J Landquist, S Lidman o Lydia Wahlström) o i UUB (ull E Tegen).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: En psykoanalytisk kvinnostudie. Ernst Ahlgren - Victoria Benedictsson. Sthlm 1935. 209 s, 8 pl. - Ist die Aggressivität ein Ubel? Eine psy-choanalytische Neuorientierung. Sthlm 1939. 186 s. Overs: Självhävdelse och neuros. En psykoanalytisk nyorientering. Sthlm 1945. 177 s. [2. uppl:] Kausal-analytisk nyorientering. 1949.179 s.-Begreppsanalys på avvägar. Randanmärkningar till Adolf Phaléns kritik av relativitetsteorin. Sthlm 1944. 105 s. - Vreden/ Modet (Radiobiblioteket 12. J Landquist, A Nyman o T S, Laster och dygder, radioföredrag 1947-1948, Sthlm 1948, s 99-118, 2. uppl 1949). - Vi har alla en Hitler inom oss (ibid 16. G Harding m fl, Känn dig själv, radioföredrag 1947-1948, Sthlm 1948, s 46-61). - Aggressionsproblemet (Samdd och framtid, tidskr för idépoliuk o kultur, årg 6, 1949, Sthlm, 4:o, s 362-366). - Medvetet och undermedvetet (Hörde Ni?, årg 2, 1949, Sthlm, s 185-191). - Rum tid och medvetande. Sthlm 1950. 38 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: F Böök, art om S (SvD 12 juni 1935); P M Johansson, Freuds psykoanalys, 2. Arvtagare i Sverige (1999), s 466 f; Norrlands nation i Uppsala 1914-1923 (1923); R Qyarsell, T S o psykoterapins hist (Lychnos 1995); T Silverbark, Fysikens filosofi: diskussioner om Einstein, reladvitetsteorin o kvantfysiken i Sverige 1910-1970 (1999), s 330-337.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
E Victoria (Tora) Sandström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6352, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ingemar Nilsson), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6352
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
E Victoria (Tora) Sandström, urn:sbl:6352, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ingemar Nilsson), hämtad 2024-04-25.