Biografi

Sahlin, släkt, härstammande från bonden och nämndemannen Anders Hansson (1639–1717), först i Hällby, Tillberga, Vm, sedan i Lilla Gesala, Romfartuna, Vm, efter vilken senare gård släktnamnet antogs av sonen Petrus Andreae S (1674–1749), komminister i Kumla, Vm. Dennes son rusthållaren Carl Persson S (1705–1770) i Frövi, Romfartuna, var morfar till akade- mibonden PerErsson S (1761–1811) i Hallsta, Romfartuna, vars sonson Carl Peter S (1834–1902) var färgerifabrikör och handlande i Vollsjö, Malm, 1858–80 och i Eslöv 1880–99 (filial redan från 1872). Verksamheten bestod av flera olika rörelsegrenar och filialer och sysselsatte som mest 157 personer 1897. Carl Peter S var även ordförande i Evangeliska fosterlands-stiftelsens lokala missionsförening och ledamot av Eslövs kommunalfullmäktige 1881-99 (v ordf från 1882). Han var gift 1) med Anna S, f Persson (1836–68) och 2) med hennes syster Maria S, f Persson (1848–1926), vilken 1894 initierade och sedan ledde företagets fabriksmässiga tillverkning av barnkläder, den första i Sverige. Från 1900 drev hon med framgång en barnklädesaffär i Gbg.

Son till Carl Peter o Maria S var Johan Albert S (1868–1936) som avlade studentexamen i Lund 1887 och under ett par år idkade studier vid LU där han ingick i radikala kretsar kring D.U.G. (Den unge gubben). Han hade ursprungligen tänkt sig en bana som fri litteratör och publicerade såväl vers och prosa som litteratur-och kulturhistoriska uppsatser. Tillsammans med vännen Emil Kléen (bd 21) hade han stor betydelse för introducerandet i Sverige av författaren Charles Baudelaire (Sjöblad).

1890 började emellertid Albert S som prokurist i faderns firma och övertog 1900 barnkonfektionsrörelsen vilken han utvecklade till att bli en av landets ledande. En ny fabrik byggdes 1913 och företaget ombildades 1918 till Sahlins konfektions-ab med Albert S som VD och med ett aktiekapital på 400 000 kr, 1920 höjt till 500000 kr. Omsättningen var i slutet av 1920-talet 1 1/2 milj kr och antalet anställda 150. Förutom barnkläder tillverkades även kappor för tonåringar och unga damer. Albert S var kommunalt engagerad och tillhörde från 1897 Eslövs köpings kommunalfullmäktige, från 1910 stadsfullmäktige, vars ordförande han var 1911–14 och 1916–28.

Alberts S:s kulturella intressen manifesterades på olika sätt. Han var med om att stifta såväl folkhögskola, föreläsningsförening och läsestuga som stadsbibliotek i Eslöv. Hans hem "Skansen" blev en kulturell samlingspunkt för konstnärer och författare och han lät där inrätta ett galleri med närmare 130 oljemålningar av äldre och nyare Skånekonstnärer. Hans stora samling av bl a äldre tidningar från hela världen skänktes 1938 till LUB. Han var stiftande ledamot av VSL, vars styrelse han tillhörde 1930-35.

Son till Albert S var Bo Carl Henrik S (1901–49) som blev MK 1923 och ML 1930 vid LU. Bo S hade olika förordnanden vid fysiologiska institutionen där och utförde flera vetenskapliga undersökningar, bla om metylenblåbehandling vid cyanväteförgiftning. Stor betydelse fick hans konstruktion i början av 1930-talet av en respirator, som var en förbättring och vidareutveckling av hans lärares, professor Torsten Thunbergs s k Barospirator från 1924. Bo S:s respirator fick främst betydelse för vård med långvarig konstgjord andning vid framför allt barnförlamning. Den kom sedan ytterligare att utvecklas av utländska konstruktörer.

Bo S lämnade dock en lovande vetenskaplig karriär för att efter faderns död 1936 bli VD i familjeföretaget i Eslöv. Han var v ordförande i Konfektionsindustriföreningen 1945–49 och hade ett flertal styrelseuppdrag i hemorten, bl a i Skandinaviska banken, ab P Håkansson, P Håkanssons konserver ab och Dr P Håkanssons stiftelse (jfr bd 19, s 573). I likhet med fadern var han intresserad av skånsk konst och ärvde och utvidgade dennes samling. Han inträdde som stiftande ledamot i VSL 1940 och var från s å ledamot av dess styrelse.

Äldre bror till Bo S var Stig Erik Gunnar S (1899–1963) som inskrevs vid LU 1917 och där avlade fil lic-examen i nationalekonomi 1922 och jur kand-examen 1925. Attaché i UD 1925 gjorde han med handelsfrågor, särskilt nordisk tullpolitik, som specialområde en snabb karriär i utrikesförvaltningen och utnämndes 1935 till utrikesråd och chef för handelsavdelningen. I denna position medverkade han vid utformningen av de krigshandelspolitiska principer som sedan blev vägledande för den sv regeringens agerande under andra världskriget. De innebar ett avvisande av de folkrättsliga blockaddoktriner som vållat landet svårigheter under första världskriget. Staten förutsattes ta det övergripande ansvaret för utrikeshandelns struktur, och en snabb uppgörelse med västmakterna till tryggande av importen västerifrån borde eftersträvas. Stig S utnyttjades också tidigt för sekreteraruppdrag av vitt skilda slag, bl a 1930-31 i Nationernas förbunds kommission för tvisten mellan araber och judar om klagomuren i Jerusalem och 1931 i Adalskommissionen.

Stig S åtnjöt i hög grad regeringens förtroende och fick i mars 1939, ännu ej 40 år gammal, med kort varsel överta befattningen som sv sändebud i Hfors, "en post som vid denna tidpunkt, mer än någonsin förut, var av central betydelse för sv utrikespolitik" (Hägglöf 1971). Uppgiften blev mycket arbetskrävande och fullgjordes under svåra förhållanden med de sv-finsk-ryska förhandlingarna i Ålandsfrågan och det finsk-ryska vinterkriget som mest dramatiska moment. I mars 1941 lämnade S diplomattjänsten för att i de dubbla funktionerna som t f generaldirektör och chef för Kommerskollegium och ordförande i Statens handelskommission implementera krigsårens ömtåliga och invecklade handelspolitik, där lejdbåtstrafiken utgjorde ett viktigt inslag. Efter fredsslutet utsågs S till kabinettssekreterare i UD men avgick, efter blott några månaders tjänstgöring, i sammanhang med Östen Undéns tillträde som utrikesminister.

Stig S var 1945–57 VD för ab Vin- & spritcentralen men släppte ändå icke kontakten med utrikeshandelsfrågorna. Han fortsatte att, såsom skedde under förkrigsåren, företräda Sverige vid internationella ekonomiska konferenser; särskilt uppträdde han i tullpolitiska sammanhang. S var sålunda ordförande för de sv delegationerna till världshandelskonferensen i Havanna 1947-48, till Kol- och stålunionen 1952 och till de årliga GATT-mötena. På hemmaplan var han bl a ordförande för 1947 års kommitterade för utrikeshandelsfrågor, ledamot av 1952 års tulltaxekommitté och ordförande i kommittén för översyn av GATT-avtalet 1954–55. Sin offentliga bana avslutade han i diplomatisk heltidstjänst, som ett i värdlandet uppskattat sv sändebud i Khvn från 1957. S hade även ett antal styrelseuppdrag i näringslivet, i ab Bofors 1950-57 och i Kockums mek verkstads ab där han var styrelseordförande från 1961. Med sin huvudsakliga gärning som handelspolitisk administratör uppfattades S som mönstret för en ämbetsman. Saklig, elegant i framställningssättet, med en arbetsförmåga utöver det vanliga och med en moralisk syn på sin ämbetsutövning ansågs han motsvara de ideal som utåt kom att personifieras av Dag Hammarskjöld (bd 18), med vilken S under en period samarbetade.

Syskon till Albert S var Gustaf Emil S (1879–1966), sv generalkonsul i London 1918-43, och skådespelerskan Ester Gunhild S (1881-1959). Ester S umgicks från hösten 1901 i en konstnärskrets i Gbg kring Ivar Arosenius (bd 2), som blev häftigt förälskad i henne. För en tid var hon och deras relation ett ständigt återkommande motiv i hans konst. Hon bröt 1903 definitivt förbindelsen och började en skådespelarkarriär, 1903–05 som anställd vid Julia Håkanssons (bd 19) och Tore Svennbergs resande teatersällskap och 1905–06 vid Julia Håkanssons teater. 1909 fick hon engagemang vid Albert Ranfts (bd 29) teaterimperium i Sthlm, där hon först var verksam vid Vasateatern och Svenska teatern och gjorde flera uppmärksammade roller, bl a inom komedifacket. Efter Ranfts ekonomiska krasch 1925 var hon 1926–28 verksam vid Oscarsteatern och 1929–32 anställd vid Radiotjänsts första fasta skådespelarensemble vilket gjorde henne känd för en bredare allmänhet. Hon var gift andra gången från 1928 med konsul Torsten Lundgren (bd 24).

En syster till Albert, Emil och Ester S var mor till ordföranden i Rädda Barnen m m Margit Levinson (bd 22) och en äldre halvbror var bergsingenjören Carl Andreas S (nedan). Dennes son Carl-Ingemar (Calle) S (1912–87) blev bergsingenjör vid KTH 1936 och kom att ägna hela sin yrkesgärning åt Luossavaara-Kiirunavaara ab (LKAB). Han var verksam i Malmberget 1937-43, som gruvbyggnadsingenjör i Kiruna 1944–45, gruvingenjör och chef för Luossavaara gruva 1945-54, l:e ingenjör för Kiirunavaara dagbrott och chef för sovringsverket 1954-59 samt utredare åt förvaltningschefen och chefen för gruvavdelningen i Kiruna 1959-67. Sistnämnda år flyttade han till huvudkontoret i Sthlm där han arbetade som dokumentalist.

Äldre bror till Carl-Ingemar S var Karl Åke S (1902–76) som 1920–23 studerade vid Bergakademie Freiberg i Sachsen, Tyskland, men som kom att ägna sin yrkeskarriär åt sv pappersnäring. Åke S var 1923–25 anställd vid Billeruds ab, Säffle, och 1925–26 vid pappersagenturfirman Corke Sons & Co, London. Han drev 1926-29 firman Sahlin, Eriksson & Co i Gbg med agentur i västra Sverige för Billeruds ab. Han återgick därefter till sistnämnda bolag där han 1929–40 var försäljningsdirektörsassistent vid pappersavdelningen. Som sådan kom han i kontakt med bolagets utvecklande av nya förpackningar, bland annat för Åkerlund & Rau-sing och Wasa spisbrödsfabrik.

Ändra världskriget medförde nya utmaningar för pappersindustrin; papper började i stor utsträckning att användas som ersättningsmaterial vid förpackningar, och många av de nya produkterna kom att bestå efter krigsslutet. Genom sitt arbete 1941–45 som sekreterare i Sv pappersbruksföreningen blev Åke S engagerad i den framväxande standardiseringsverksamheten som var nödvändig för en rationellare distribution. Han var ledamot av Sveriges standardiseringskommission (SIS) 1949–66 där han bland annat ledde en arbetsgrupp som framdrev en internationell lådstandard. Inom SIS var han 1951–69 v ordförande i Varudeklarationsnämnden (VDN) och 1951–65 ordförande i Emballagestandardiseringen (ES), varefter han 1965-74 var den första ordföranden i Sv förpackningsföreningen. Han var vidare ledamot av The European Packaging Federation 1956–63 (president 1962–63).

Åke S hade dock 1945 delvis skiftat inriktning i sin verksamhet när han tillträdde som v VD vid Grubbens & Co, Sthlm, ett pappersgrossistföretag som även sysslade med konsultverksamhet. Han var 1955-69 VD i företaget och kom även att engagera sig i grossistfrågor, bl a som ordförande i Svenska pappersgrossistförbun-det 1949–63 och i Sveriges pappersgrosshandlarförening från 1949. Han var 1947–67 styrelseledamot (1949-53 v ordförande och 1953-56 ordförande) i Sveriges grossistförbund. Han var bl a en av initiativtagarna till den 1955 grundade Stiftelsen Handelns gård på Lidingö, en konferens-och kursgård gemensam för Handelns arbetsgivareorganisation, Köpmannaförbundet och Grossistförbundet. Han var 1950–63 ledamot (1953–63 v ordförande) i IVA:s transportforskningskommission, 1954–67 styrelseledamot av The British-Swedish Chamber of Commerce in Sweden, 1962–65 ordförande i Grosshandelns utredningsinstitut och 1963–70 ordförande i familjeföretaget Sahlins konfektions ab, Eslöv. Han var ledamot av Sthlms hamnstyrelse från 1955, fullmäktige i Sthlms handelskammare från 1955, ledamot av kommittén för översyn av GATT-avtalet 1954 samt ledamot av 1964 års transport-forskningsutredning.

Författare

Carl Henrik Carlsson med bidr av Andreas Tjerneld (Stig S)

Källor och litteratur

Källor o litt: Allmänt: S Höjer, Arvet från läsarna (1976); SMoK; Sv släktkal 1995 (1995); Sveriges äldsta företag inom handel, industri .... ed C Forsstrand (1923).

Carl Peter S: C Sahlin, Ett skånskt färgeri vid början av 1870-talet... (1928).

Maria S: E Sahlin, En märkeskvinna i Eslöv: Maria S o hennes barnkläder (1978).

Johan Albert S:Carlander, 4: 2 (1903); Den S:skafirman i Eslöv (Skåne: årsb 1928,1928, s 237-249); A Nyman, A S (VSLÅ 1936, 1937); M Olsson, A S - litterär fabrikör o konstgynnare (1995); P Rosenius, De unge gubbarne (1909); C Sjöblad, Baudelaires väg till Sverige: presentation, mottagande o litterära miljöer 1855-1917 (1975); S Strömbom, Skansen: dir A S:s gård i Eslöf (Sv hem i ord o bilder, 7, 1915), s 134-142.

Bo Carl Henrik S: S Bolin, B S o Albert Oisen (VSLÅ 1949); K R Gierow, B S in memoriam (SvD 21 febr 1949); SLH; Väd 1949; Princeps [sign], Skräddaren som uppfann respiratorn (Veckojournalen, nr 50, 1944).

Stig Erik Gunnar S: L Belfrage, S S in memoriam (SvD 13 juni 1963); S Grafström, Anteckmar 1938-1944 o 1945-1954 (1989); G Hägglöf, Sv krigshandelspolitik under andra världskriget (1958); dens, Möte med Europa (1971); BJerneck, S S död (DN 12 juni 1963); E Tunhammar, S S (VSLÅ 1964); E Wij-kander, S S (Dödsrunor [utg av] Sancte Örjens gille, 27, 1965).

Gustaf Emil S:Väd 1953.

Ester Gunhild S: E Adolphson, Edvin Adolphson berättar (1972); K Asplund, Ivar Arosenius (1928), s 37-41, 45-51, 60-63, 77, 84 o 148; P Bjurström, M Rossholm o N Weibull, Ivar Arosenius (1978); P Brunius, Osminkat (1931); H Eklund, Från humlan till in-timan; Sthlms privatteatrar (1990); S Lagerlöw-San-dell, Ivar Arosenius, Ole Kruse, Gerhard Henning : minnesbilder (1956); C G Laurin, Liv o konst (1946); dens, Minnen 1908-1918 (1932); dens, Ros o ris från Sthlms teatrar, 1-5 (1913-33); S Sandström, Ivar Arosenius, hans konst o liv (1959); E Spolen, Ivar Arosenius, en minnesbild (1963), s 55, 76, 87, 105 f; Väd 1953; nekr över S i DN o SvD 22 apr 1959.

Carl-Ingemar S: C-B Berglund, C-I S (SvD 5 sept 1987).

Karl Åke S: T Ahltin, Å S (Minnesrunor utg av Sancte Örjens Gille, 32, 1977); Å E Andersson, Å S - för-packn:sväsendets meste talesman (Pack, Packaging Trade Monthly for Scandinavia, 6: 3,1969, s 30d-32); Sv pappersbruksfören 1923-1948, ed G Clemensson (1948); Väd 1975; nekner i dagspressen.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Sahlin, släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6473, Svenskt biografiskt lexikon (art av Carl Henrik Carlsson med bidr av Andreas Tjerneld (Stig S)), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6473
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Sahlin, släkt, urn:sbl:6473, Svenskt biografiskt lexikon (art av Carl Henrik Carlsson med bidr av Andreas Tjerneld (Stig S)), hämtad 2024-04-25.