Ivar D Rhedin

Född:1881-03-14 – Bokenäs församling, Västra Götalands län
Död:1953-06-07 – Göteborgs Vasa församling, Västra Götalands län

Präst, Partiledare


Band 30 (1998-2000), sida 74.

Meriter

Rhedin, Ivar Daniel, f 14 mars 1881 i Bokenäs, Göt, d 7 juni 1953 i Gbg, Vasa. Föräldrar: prosten Peter Andreas R o Fredrika Sofia Lundström. Studentex vid Gbgs h latinlärov 6 juni 00, inskr vid LU ht 01, teol fil ex 31 maj 02, TK 31 jan 05, prakt teol prov 31 maj 05, allt vid LU, prästv i Gbgs domkyrka 9 juni 05, innehade olika prästtjänster i Gbgs stift 0510, v komminister i Starrkärr, Älvsb, 1 maj 10 (tilltr 1 maj 15), v komminister i Lundby, Gbg, 14 nov 16 (tilltr 1 maj 17), kh i Säve, Göt, 7 juli 23 (tilltr 1 maj 24)52, partiledare för Kyrkliga folkpartiet (KFP) 3036, kontraktsprost i Älvsyssels södra kontrakt 37, medl av Hjälpkomm för Tysklands barn från 44.

G 24 maj 1910 i Högsby, Kalm, m Kerstin Johnsson, f 10 mars 1886 i Ljungby, Kalm, d 8 mars 1975 i Gbg, Vasa, dtr till kh John Axel J o Ida Fridegunda Rydén.

Biografi

Ivar R var präglad av barndomshemmets gammalkyrkliga kyrko- och kristendomssyn. Fadern var schartaulärjunge i andra generationen, och prästhemmet kom att fungera som ett centrum för schartauansk skolning. R var det nionde barnet av 13, av vilka fem söner blev präster. Han hade ett nära förhållande till sin mor; fadern dog när R var 14 år.

Efter studentexamen började R studera teologi i Lund. Här var han studiekamrat med bl a Erling Eidem (bd 12, s 53). Hans lärare i religionshistorisk teologi var dåvarande docenten Torgny Segerstedt, sedermera redaktör för Göteborgs Handels-och Sjöfarts-tidning. R planerade att efter slutförda grundstudier återvända till Lund efter sommaruppehållet 1905 för att fortsätta med högre teologistudier men övertalades av biskop Edvard H Rodhe i Gbg att låta prästviga sig och genast börja tjänstgöra inom stiftet, där en stor prästbrist rådde. Under hela sin 47-åriga prästtjänst i Svenska kyrkan verkade R inom Gbgs stift.

R representerade den schartauanska förkunnelsen. Av betydelse för riktningens utveckling var den würtembergska pietismen, som framhöll prästens sociala ansvar. Jämte Bibeln var skrifter av teologen Magnus Friedrich Roos, som räknas till würtembergspietismen, viktiga inspirationskällor för R. En sv utgåva av Roos' verk, Betraktelser för morgon och afton var dag i året ... (12, 194647) redigerades av R. Fastän psalmsång hade begränsad betydelse i den typiska schartauanska gudstjänsten, var R intresserad av psalmsång och själv kunnig i skaldekonst.

R blev invald i redaktionen för Göteborgs stifts-tidning i febr 1913. Fem år senare utsågs R, som hade gjort sig känd som en stridslysten och kontroversiell debattör, till tidningens redaktör och ansvarige utgivare. Året innan hade han övertagit redaktörskapet för årsskriften Julhälsningar till församlingarna från präster i Göteborgs stift. Där publicerade R regelbundet historiska och biografiska framställningar liksom sångtexter och dikter. Han var också en flitig författare av berättelser för barn. De publicerades under nära 30 år i skriften Kyrkan och barnen, barntidning för hem och söndagsskola.

I politiska och kyrkopolitiska frågor var Göteborgs stifts-tidning R: s plattform. Tidningen utkom som veckotidning i halvt dagstidningsformat. Den vände sig till en kyrklig allmänhet och var populärt hållen. Förutom kyrkliga nyheter och debattartiklar i kyrkliga frågor innehöll den allmänna nyheter och politiska kommentarer. Den var konservativ i kyrkopolitiska och samhälleliga frågor och fungerade som språkrör för den schartauanska riktningen.

R drevs av en nitälskan till den sv lutherska statskyrkan. Han ställde sig avvisande till kyrkopolitiska reformer i liberal riktning. Han var kritiskt inställd till ärkebiskop Nathan Söderblom och tog avstånd från dennes liberala teologiska uppfattning och positiva förhållande till arbetarrörelsen och ungkyrkorörelsen. R var även motståndare till den ekumeniska rörelsen, för vilken Söderblom var talesman. Han ansåg att ekumenik ledde till konfessionell uttunning och var ett hot mot äkta lutherdom. En annan meningsmotståndare på det teologiska området var Emanuel Linderholm (bd 23), initiativtagare till Sveriges religiösa reformförbund, vilket representerade den radikala sk yngre liberalteologin.

R hade även en negativ inställning till frikyrkligheten. Denna hade under decennier gjort stora landvinningar i Gbgs och Bohuslän på den schartauanska riktningens bekostnad. Enligt R stod den för en söndring av kristenheten. Redan i sin första artikel i Göteborgs stifts-tidning 1913 kritiserade han ungkyrkorörelsen för dess vilja till samverkan med de frikyrkliga.

R gjorde sig kontroversiell genom att gärna använda tillspetsade uttryck. Han kunde skriva att hans pastorat var "infiltrerat" av de frikyrkliga och att det rådde "väpnad neutralitet" mellan statskyrkan och frikyrkan. Ett uppmärksammat uttalande gjorde han 1932 i den finska tidningen Äbo Underrättelser, där han liknade den ekumeniska rörelsen vid Ivar Kreugers sönderfallna internationella affärsimperium. Detta väckte stor uppmärksamhet i sv press, och R kallades till domkapitlet i Gbg för att avge en förklaring. Granskningen ledde dock inte till någon anmärkning mot R.

R blev redaktör för Göteborgs stifts-tidning i en tid då samhället började sekulariseras och statsmakten blev alltmer indifferent i religiösa frågor. Tidningens målsättning var att motverka denna utveckling. R kom därmed att stå i motsatsställning till mycket i den moderna, demokratiska samhällsutvecklingen.

Av stor betydelse för R:s arbete som förkunnare och debattör blev 1919 års skolreform. Den inskränkte folkskolornas kristendomsundervisning från sex veckotimmar till två och avskaffade Luthers Lilla katekes som lärobok.

Kristendomsundervisningen fortsatte att vara en politisk fråga under 1920-talet, och den inverkade på R:s beslut att bilda ett kyrkligt politiskt parti, Kyrkliga folkpartiet (KFP), 1930. S å utnämnde högerregeringen uppsaladocenten Gustaf Ljunggren (bd 24) till domprost i Gbg istället för domkyrkokomministern där, Robert Jansson, trots att den senare hade vunnit det föregående valet med bred marginal. Denna händelse var den omedelbara orsaken till att KFP bildades. Den bidrog även till att R misstrodde och gärna gisslade demokratin som beslutssystem.

R motiverade KFP:s tillkomst med att det behövdes en markerad högerpolitik. I stifts-tidningen skrev han att partiet skulle vara ett "verkligt högerparti", då det i riksdagen representerade högerpartiet var angripet av "den moderata sjukdomen". Partiprogrammet upptog kulturkonservativa idéer. KFP beskrevs som ett folkligt, fosterländskt parti på kyrklig grund. Det värnade om monarkin och de fosterländska värdena, ville verka för statskyrkans och kristendomens återupprättande och propagerade för ett starkt försvar, lag och ordning, sparsamhet, flit och ett sedligt leverne. Partiet ville främja bondenäringen, och det försvarade restriktionssystemet i nykterhetsfrågan; det motsatte sig bl a klasskamp, pacifism och skolans sekularisering. KFP hade en ideologisk släktskap med nationalsocialistiska partier men skilde sig i fråga om religionen: KFP var främst ett kyrkligt parti.  R var partiets ledare och Göteborgs stifts-tidning fungerade som dess språkrör. Tidningen var öppen som debattforum och annonsorgan för sv nationalsocialister.

KFP ställde upp i 1932 års AK-val i några västsvenska valkretsar men lyckades inte vinna något mandat. Partiets verksamhet avtynade efter 1936, sedan det inte lyckats presentera en lista på minst 1 000 registrerade medlemmar, vilket krävdes för att ett parti skulle bli officiellt registrerat och därmed berättigat att ställa upp i allmänna val. Antalet medlemmar 1935 var 581.

R var motståndare till liberalism och socialism. Den framväxande arbetarrörelsens antireligiösa inställning utgjorde enligt R ett hot mot kyrka och kristendom. Hans opinionsbildning präglades av en intolerant luthersk-ortodox religiositet. Han tog ofta ställning till samhällsfrågorna från en moralisk utgångspunkt. Han gisslade tidsandan och den moderna kulturen. Dansbanekulturen, bio och populärlitteratur var för R liktydiga med kulturskymning. Sedeslöshet såg han som en konsekvens av den demokratiska utvecklingen och den därmed sammanhängande ökade individuella friheten. Han ogillade att en växande del av befolkningen tog söndagen i anspråk för världsliga nöjen. Den framväxande idrottsrörelsen fick klä skott för detta.

R uttalade sig ofta kritiskt om det demokratiska systemet. Redan 1918 såg han USA som "världens sämst styrda stat". Demokratin beskylldes för ineffektivitet och för en oförmåga att uttrycka den verkliga folkviljan. Vid bildandet av KFP skrev han i Göteborgs stifts-tidning: 'Vi giva parlamentarismen allt som flyger och far." Ett annat uppmärksammat uttalande med samma innebörd gjorde han efter riksdagshusbranden i Berlin 1933, då han i en ledarnotis menade att "dylika hus räknas knappast längre till de oumbärliga".

Från 1934 hade R en speciell kolumn i tidningen, vari han nagelfor tidens händelser. Den rubricerades Från vår horisont, sedermera Horisonten. Tonen var ofta gisslande. Där förekom ofta utblickar mot den politiska utvecklingen i Europa. Förhållandet mellan Nazityskland och de västeuropeiska demokratierna var ett ofta förekommande ämne.

R stödde Tysklands återupprättande under Adolf Hitlers ledarskap. R:s positiva inställning till nazismen tog sig ofta uttryck i en beundran av personen Hitler. Denne framstod som en personlig garant för en från kyrklig synpunkt gynnsam utveckling i Europa. Hitlertyskland var en motvikt till det kommunistiska Sovjet, som R fruktade i likhet med många andra debattörer i den kyrkliga pressen. Hans pronazism förklaras även av hans reaktionära inställning till den parlamentariska demokratin. R sympatiserade med den fascistinspirerade Nysvenska rörelsen och med den finska fascistiska Lapporörelsen.

R:s förhållande till nazismen var dock inte odelat positiv. Hans lutherska bekännelsetrohet omöjliggjorde en välvillig inställning till den naziinfluerade kyrkorörelsen Deutsche Christen. R var övertygad om att det var den s k Bekännelsekyrkan, Deutsche Christens motpart i den tyska kyrkostriden, som stred för det äktkristna. R tog även avstånd från judeförföljelserna i Tyskland och annorstädes. Nazismens biologiskt grundade antisemitism var för R ogiltig eftersom den kristnes förhållande till judendomen var en religiös fråga och inte en rasfråga. Redan på 1920-talet hade han tagit avstånd från antisemitismen.

R var rent allmänt tysklandsvän. Han talade flytande tyska och var ibland tolk på kyrkliga möten med tyska präster på besök i Sverige. Han föreläste vid Lutherakademien i Sondershausen. Som lutheran kände han kulturell samhörighet med lutherdomens hemland.

R sympatiserade med Tyskland under hela Andra världskriget. Hans förtroende för Hitler förblev orubbat. Så sent som 20 april 1945 publicerade stifts-tidningen en proklamation från Hitler, som uppmanade de tyska soldaterna i öst att göra motstånd mot den anstormande sovjetiska fienden. R reagerade mot smädelserna i pressen mot Hitler efter dennes död tio dagar senare.

R:s antagonism till den antinazistiske och probrittiske chefredaktören Torgny Segerstedt blev särskilt tydlig under krigsåren. Ehuru bittra politiska meningsmotståndare respekterade R och Segerstedt varandra på det personliga planet och som yrkesmän på det journalistiska området. R ådrog sig kritik även från det schartauanska ledet därför att hans insatser som samhällsdebattör gjorde att denna riktning fick en stämpel av att vara politiserad. Vid ett tillfälle under kriget avgick huvuddelen av styrelsen för Göteborgs stifts-tidnings förlags ab på grund av meningsskiljaktigheter med R.

I slutet av Andra världskriget blev R engagerad i Hjälpkommittén för Tysklands barn, som ombesörjde hjälpsändningar till tyska barnhem och flyktingläger. Den tillkom 1944 och engagerade tysklandsvänner och tidigare sympatisörer till Nazityskland. Hjälpsändningarna förmedlades genom kyrkliga institutioner i Tyskland.

R var en framträdande representant för schartauanismen. Han var också en omstridd samhällsdebattör. Särskilt genom sina sympatier för den tyska nazismen under 1930- och 40-talen framstod han som en "enfant terrible" inom sv kyrklighet.  Genom sin rättframma och orädda stil skaffade sig R många vedersakare. Han var hård och dömande mot meningsmotståndare på både det politiska och det kyrkliga området. Samtidigt var han en av många församlingsmedlemmar uppburen person. I minnesorden över honom möter bl a omdömen som vänsäll, livlig och sällskaplig, och han sågs som en god berättare och humorist. Hans goda hand med barn är omvittnad. R hade ett starkt socialt engagemang. Biskop Bo Giertz beskrev 1953 efter hans död R som "en predikare och lärare av stora mått". R utmärkte sig av en kvick formuleringskonst i både skrift och tal. Han predikade oftast fritt, utan föreliggande text. Några samlade predikotexter av honom finns därför inte utgivna i tryck.

Författare

Lars Gunnarsson



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

R:s brevsaml o klipp hos sonen Per R, Gbg.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Schartauanismens uppgift i nutida svenskt kyrkoliv (NDA, 1931,12/3, s 9). – Sång vid Säve kyrkas återöppnande 18 oktober 1934. Gbg 1934. [Enl uppg.] – Tal vid Göteborgs bibelsällskaps årshögtid i domkyrkan den 10 november 1936 (Göteborgs bibelsällskaps 123. årsberättelse för 1935 jämte Tal ... vid allm sammankomsten d 10 nov 1936, Gbg 1937, s 29–41). – Med HTB till tyska barnhem och flyktingläger. Gbg 1951. 15 s. [Hjälpkommittén för Tysklands barn.] – Bidr i Göteborgs stifts-tidning 1913–53, Gbg, 4:o (red 1918–53), Julhälsningar till församlingarna från präster i Göteborgs stift, 1920, 1922–24, 1928–29, 1932–40, 1943, 1947–49, 1952, 1991, Gbg (red för årg 7–28, 1917–38), Kyrkan och barnen, barntidn för hem o söndagsskola, årg 1–29, 1925–53, Gbg.

Redigerat: M. F. Roos, Betraktelser för morgon och afton var dag i året jämte sånger av F F Hiller [övers: S Cavallin]. D 1–2. Lund 1946-[47]. [Anon.] 1. Januari-juni. 558 s. 2. Juli–december. 568 s. – Periodica se ovan.

Källor och litteratur

Källor o litt: A Erlandsson, I R. Ett kort minnesord (Julhälsn:ar till förs:arna från präster i Gbgs stift 1953, s 173–177); L Gunnarsson, Kyrkan, nazismen o demokratin (1995); O Hörntänder, Schartauanismen o samhället. En studie i religiösa o politiska idémotsättn:ar 1890–1933 (1980); R Jansson, I R in memoriam (Julhälsn:ar till förs:arna från präster i Gbgs stift 1954, s 94–122); A Jarlert, Ämbete o tro. En undersökn av den kyrkl debatten i Gbgs stift under slutet av 1800-talet (1984); M Lind, Gbgs stifts-tidn:s positiva hålln till nazismen (dens, Kristendom o nazism ... 1933–1945, 1975, s 152 ff); H Lööw, The social structure of a small right-wing religions part)' in Western Sweden. Kyrkl folkpartiet in the 1930's (Classes, strata and elites. Essays on social stratification in history, ed M Mörner o T Svensson, 1988); G Nelson, Den västsv kristendomstypen, [l]–2 (1933–37); C Norborg, Arvet från Schartau (1951); K Norborg, Gbgs stift 1885–1949 (1949); dens, Gbgs stift 1950–1964 (1964); A Palmqvist, De aktuella kyrkobegreppen i Sverige (SOU 1964:16); R Svennemar[1], Från flydda tider. Som adjunkt hos I R ... (Julhälsn:ar till förs:arna från präster i Gbgs stift 1970, s 54–68); E Wärenstam, Fascismen o nazismen i Sverige 1920–1940 (1970), s 129–134.

Gjorda rättelser och tillägg

1. Korrigering av tidigare felaktig uppgift, jfr bd 30, s 78., 2014-10-16


Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Ivar D Rhedin, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6647, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars Gunnarsson), hämtad 2019-02-21.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6647
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Ivar D Rhedin, urn:sbl:6647, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars Gunnarsson), hämtad 2019-02-21.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se