Johan Rosenadler

Född:1664-09 – Uppsala domkyrkoförsamling, Uppsala län
Död:1743-03-26 – Klara församling, Stockholms län

Riksdagsledamot, Professor Skytteanus


Band 30 (1998-2000), sida 462.

Meriter

Rosenadler, Johan, före adl Upmarck, f sept 1664 i Uppsala (Åkersteins geneal:er, RHA), d 26 mars 1743 i Sthlm (Åkerstein; bet för ringn 31 mars där, Klara). Föräldrar: Erik Hansson Ångerman o Maria Folcker. Inskr vid UU 7 dec 72, disp 26 maj 88, fil adjunkt 9 dec 96, prof Skytteanus 14 nov 98, allt vid UU, censor librorum i Kanslikoll 5 okt 16–21 april 37, adl 15 maj 19, deltog i riksdagarna 20–26/27 (led av SU 20, av justitiedeput 23, ecklesiastikdeput 23–26/27, av exp:deput 26/27, av deput ang riddarhusordmen 34), kansliråds titel 11 juni 22, statssekreterares karaktär 26 sept 37. – Led av Collegium curiosorum (från 28 VS) 10.

G 9 dec 1714 i Sthlm, Nik, m Eva Schwede, d 1 mars (begravn:vers), begr 4 mars 1717 i Uppsala, dtr till prof Johan S o Brita Albrektsdtr Behm.

Biografi

Efter en kort tid som adjunkt blev R den första svenskfödde innehavaren av den skytteanska professuren i politik och vältalighet. Kanslern Bengt Oxenstierna (bd 28) önskade hellre se en välrenommerad utlänning på posten och motarbetade hans utnämning.

Undervisningen i vältalighet bestod enligt föreläsningskatalogerna huvudsakligen av tolkning av framför allt romerska vältalare och då särskilt Curtius, endast undantagsvis av explicita presentationer av retorikens regelverk. R:s ryktbarhet grundas nära nog helt på samtidens höga uppfattning av honom som vältalare med såväl språktekniskt som retoriskt rika och mönstergilla gravskrifter, oftast i obunden form. Dessa omspänner helt Karl XII:s regeringstid genom att inledas av ett tal på hexameter vid dennes kröning och avslutas av de huvudsakligen på svenska publicerade personalierna vid begravningen. Däremellan finns bevarade ett mindre antal begravningstal och smärre tal i samband med akademiska tilldragelser.

Den naturrätt R lärde ut var framför allt en morallära, så som han själv formulerade det ett sätt att undervisa ungdomen i gudsfruktan och ärbar vandel. I odaterade föreläsningar över Samuel v Pufendorf (bd 29) betonar han dock tydligare än någon annan vid denna tid fördragsläran; överhetens makt är inte av Gud, utan människorna har efter förnuftets anvisning genom fördrag överlämnat makten åt regenten. Möjligen tillhör dessa föreläsningar hans sista år som professor och vittnar om enväldets svagare ställning vid universitetet. R presiderade för 130 disputationer, merparten inom statsrättens område, men de spände också på sedvanligt sått över både fornforskning och geografi. Han framträdde som kraftfull förespråkare för universitetets och universitetslärarnas ställning, och han genomförde 1710 en genomgripande upprustning av det fallfärdiga Skytteanum, delvis tydligen bekostad av intäkterna från den ölkrog han lät inrätta på bottenvåningen. R var den ende renodlade humanisten i Eric Benzelius' (bd 3) 1710 bildade Collegium curiosorum.

1715 vände sig R till Kanslikollegium med bön om en "roligare och lägligare" beställning. Följande år utnämndes han till censor librorum. R förefaller ha skött den känsliga uppgiften väl och utan att ådra sig nämnvärd kritik. I de relativt få politiskt inflammerade censurärendena märks föga av R:s handläggning. Han överlät enligt instruktionen dessa till Kanslikollegium och avhöll sig nära nog helt från åsiktsyttringar. Det långdragna ärendet kring Jacob Wildes Historia pragmatica gällde framför allt frågan huruvida censorn var överordnad rikshistoriografen. De många teologiska ärendena är däremot tydligt präglade av hans inställning.

I R:s tidigare akademiska undervisning framträder i dissertationer en huvudsakligen efter Pufendorf framförd åsikt om religionens endast sekundära statsnytta samtidigt som dess sammanhållande funktion i en stat betonas. Därutöver poängteras emellertid – vilket ofta upprepades i den akademiska undervisningen under 1700-talet – att skiljaktighet i religionen bör kunna tillåtas om det inte äventyrar staten och om ingen öppet ger uttryck för åsikter som är skadliga för det allmänna lugnet. Som censor tillämpade R dessa tankegångar och blev i pietistkretsar känd som "ein raisonabler Mann". Hans inställning märks tydligast i den 1726 tillsatta kommissionen över Sicklakonventikeln; under arbetet i denna angrep han starkt prästerskapet för kristendomsfientlighet och hjärtlöst sinne. Gentemot domkapiden hävdade han sitt ämbetes ställning men också det företräde de teologiska fakulteterna hade att bedöma teologisk litteratur. Medveten om det omöjliga i företaget önskade han också att domkapitlen skulle förse honom med regelrätta listor över förgriplig litteratur.

En tung del av censorns arbetsuppgift vid denna tid var att utöva tillsyn över tryckerier och bokhandel, varvid privilegiefrågor och inte minst de ständiga striderna mellan tryckare och bokbindare gav R anledning att agera mer som medlare och skiljedomare än som ämbetsman. En av hans sista åtgärder blev att med hänvisning till den nyttiga konkurrensen motsätta sig ett önskemål från kyrkan om exklusivt privilegium på en upplaga av Nya testamentet. Den nyttiga konkurrens som han förespråkade i detta ärende låg uppenbarligen också bakom hans motstånd mot att den nybildade VS skulle erhålla almanacksprivilegium, något som var den direkta orsaken till att denna inte utvecklades i önskad riktning. Nära nog det enda uppdraget utanför censorskapets område kom R till del 1722 och gällde författandet av det officiella verket om Karl XII. Han lyckades emellertid inte genomföra arbetet och bad att bli befriad från uppdraget som tillföll Jöran Nordberg (bd 27).

I sin ämbetsutövning framträder R tydligast som språkets och estetikens ryktare. Vid flera tillfällen figurerar han med eget namn eller initialer som författare till förord i lämpliga böcker, och i yttranden i Kanslikollegium uppehåller han sig ofta vid språkvårdsfrågor. I företalet till Carl Gyllenborgs (bd 17) översättning av Racines Andromache (1723), ett av de första försöken att på svenska trycka en bok med antikvastil, rekommenderade R denna stil såsom mer anpassad till kontinentala normer, och han påtalade också hur viktigt det var att både tragedier och komedier gjordes tillgängliga på svenska. R:s arbete med Dalins Argus kan följas mer i detalj. Där lät han på eget ansvar med förbigående av Kanslikollegium veckoskriften gå till trycket, vilket renderade honom kritik. R:s anmärkningar gällde oftast politiska kommentarer eller anspelningar på enskilda, mer sällan den sedekritik som var tidskriftens signum. Hans kommentarer vittnar om att han uppfattade sig mer som en faderlig hjälpare än statsmaktens företrädare. Flera gånger klagade R över utgivningen av onödiga romaner och under sina sista år förespråkade han en normerande sv ortografi, särskilt som översättningen av skönlitteratur tenderade att öka och hans eget tyckande inte kunde gälla som norm.

Son till R var Carl Albrecht R (1717–99) som efter studier i Uppsala tjänstgjorde i K kansliet från 1734, huvudsakligen vid utrikesexpeditionen, där han tillhörde de franskvänliga. Han blev kanslist 1746, kansliråd 1763, statssekreterare 1766 och fick avsked på grund av ögonsjukdom 1777, då han erhöll presidents titel. 1762-66 var han även arkivarie vid K M:ts orden.

Carl Albrecht R blev genom arv och gifte förmögen och var en ivrig boksamlare. Han gjorde sig känd genom ett flertal donationer och är bl a hågkommen som en av VA:s stora välgörare genom sin gåva 1777 av en avsevärd penningsumma som tjänade som grundplåt till akademins förvärv av eget hus vid Stora Nygatan i Sthlm. Tre år senare stod han för den största bokdonationen till VA i dess äldre skede (dep i KB), vilken senare kompletterades med penningmedel för inbindning. Carl Albrecht R blev LVA 1754 (preses 1757 o 1766). Han gjorde även mynt- och bokdonationer till UUB och till Sthlms storskola.

Författare

Anders Burius



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Brev till o från J R i KB. A Alstrins brev till honom 1707 tr i HT 1884, s 178-185.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: De vita & morte viri amplissimi & celeberrimi d:ni Erici Castovii, moralium in Athenaeo Upsaliensi professoris ... oratio funebris ... die 10. Mardi anni 1704 ... Upsaliae [1704]. 4:o. 34 s. [Medföljde progr av R 6/3.] Omtr i [C v Nettelbla,] Memoria virorum in Suecia eruditissimorum rediviva seu semi-decas 2 orationum funebrium ... ed C. N. B. D., Rostochii & Lipsia= 1729, s 151–190, [dteluppl:] Col-Iecdo orationum funebrium in memoriam virorum eruditorum edita, Lipsiae [1737]. - Patres civesque academicos et urbicos ad augustissimi invictissimique regis Caroli Xllmi natalitia... d. 19Junii... celebranda ... invitat... [Sthlm] 1708. Fol. (3) s. [Undert; inbjudan till A Norrmarcks oration på Karl XILs födelsedag i Stockholm, båda på vers.] – Laudatio funebris viro amplissimo celeberrimoque d:no Johanni Arndio Bellmanno, eloquentiae in Academia Upsaliensi pro-fessori ... die 6 ante Idus Maji ... 1710. Upsaliae [1710]. 4;o. 66 s. [Medföljde progr av R 8/5.] Omtr i C v Nettelbla, a a, s 53-100. Progr o tal omtr i E Teng-ström, nedan a a, s 31 f, 33-61. Övers; Minnestal över den lysande och berömde herr [omsl: Åminnelsetal över professor] Johan Arndt Bellman ... Sthlm 1972. 70 s. – Oratio parentalis in obitum reverendissimi pat-ris ac doctoris, dn. Haquini Spegel, archiepiscopi ... 23 mensis Maji... 1714. [Upps 1714.] 4:o. (10), 58 s. [Medföljde progr av L Molin 23/5.] Omtr t C v Nettelbla, a a, s 1–52. – Parentalia viro dum in vivis erat amplissimo atque celeberrimo domino m. Haraldo Vallerio, mathem. in Academia Upsaliensi profess. ... oratione funebri... die 10. Maji anni 1716 ... Upsaliae 1716. 4:o. 49, (9) s. [Medföljde progr av D Djurberg 10/5.] Omtr ibid, s 101-150. – Then stormächtigste konungs, konung Carl then tolftes ... personalier, upläsne vid konglige begrafningen ... ud Ridderholms kyrkian i Stockholm den 28 Februarii 1719. Upsala 1721. Fol. 30 s, 1 pl-bl. - Oratio parentalis in obitum viri generosi et nobilissimi Erici Odhelstierni, assesso-ris in Regio metallicae rei collegio ... 1705 (C v Nettelbla, a a [o dteluppl 1737], s 191–257; övers i utdrag i C C Gjörwell, Det svenska bibliotheket, d 1, Sthlm 1757, 4:o, s 300–304 [not till utg brev från E O]). – Oratio habita die 7. Junii 1710, Upsaliae in solenni actu promotionis 37 virorum juvenum ([C v Nettelbla,] Schwedische Bibliothec St 3, Rostock u. Leipzig 1729, 4:o, s 203-218). – Carmen dicatum auspiciis no-vi regni, quum ... rex Carolus duodecimus sceptra ca-pesseret... die 16. Decembr. a. 1697. Vpsaliae publice pro rostris academicis recitatum (ibid, s 219–232). -Akad avh 1688 (preses P Lagerlööf) o 1699–1716 (131 st, preses) se Liden; orationer 1798, 1700 o 1702, ytterligare en parentation 1704 samt rektorsprogr 1703-05, 1708,1710 o 1715 se Meyer.

Källor och litteratur

Källor o litt: Kanslikoll, prot 1732,1734 o 1736, ink skriv:er från censor librorum, RA.

AdRP fr o m 1719,1–5 (1875–79) o 7–8 (1884-86); C Annerstedt, UU:s hist, 2:1–2 o Bih 3 (1908–12); S E Bring, J R:s personalier vid Karl XII:s begravn (KFÅ 1959); I Brohed, Stat, religion, kyrka: ett problemkomplex i sv akad undervisn under 1700-talet (1973); A Burius, Ömhet om friheten (1984) o där anf källor o litt; E W Dahlgren, Om antikvastilens införande i sv boktryck (NTBB 1917); B Hesselman o M Lamm, inledn o kommentar... (Sv förf utgav Sv vitterhetssamf, 1. [O v Dalin,] Then swänska Argus, 3, 1919); R Kjellén, Johan Skytte o den Skytteanska professuren (StvT 1922); B Lindberg, Naturrätten i Uppsala 1655–1720 (1976); Å Malmström, Jur fak:en i Uppsala: studier till fak:ens hist, 2 (1985); S Olsson, Olof Hermelin (1953); B Ryman, Eric Benzelius d y (1978); W E Svedelius, Minne af... J Upmarck-R (SAH ifrån år 1796, 40, 1866); E Tengström, A Latin funeral oration from early 18th century Sweden (1983); UUM; O Wester-lund, Karl XII i sv litt (1951); E Wrangel, Frihetstidens odlingshist (1895). - Carl Albrecht R H Beskow, Bruks-herrgårdar i Gästrikland (1954), s 45 f o 83; Broomé; Carlander, 1, s 57, 183 o 185, 2:2, s 499 f, o 4:2, s 514; A Forssell, Kaggeholm (1939), s 182–194; S Lindroth, VA:s hist 1739–1818 (1967); Malmström; Sv biogr lex, NF, bd9 (1883); SMoK.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Rosenadler, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6895, Svenskt biografiskt lexikon (art av Anders Burius), hämtad 2019-09-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6895
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Rosenadler, urn:sbl:6895, Svenskt biografiskt lexikon (art av Anders Burius), hämtad 2019-09-16.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se