Hilding C Rosenberg

Född:1892-06-21 – Bosjöklosters församling, Skåne län
Död:1985-05-19 – Västerleds församling, Stockholms län

Tonsättare


Band 30 (1998-2000), sida 469.

Meriter

Rosenberg, Hilding Constantin, f 21 juni 1892 i Bosjökloster, Malm, d 19 maj 1985 i Sthlm, Västerled. Föräldrar: trädgårdsmästaren Carl Magnus R o Dotilda (Hilda) Karolina Pamp. Organist- o kyrkosångarex i Kalmar 09, studerade piano för Richard Andersson i Sthlm 14–18, studier vid Musikkonservatoriet där 15–17 o 19, dirigent vid K teatern 32–34. Tonsättare. – LMA 40 (v preses 51–53), Litt et art 51, fil hedersdr vid UU 31 maj 57.

G 30 aug 1921 i Sthlm, Kungsh, m Vera Josephson, f 18 mars 1894 i Sthlm, Mosaiska, d 11 mars 1986 där, Västerled, dtr dll bokhandlaren Victor Mauritz J o Ann Sofi Valentin.

Biografi

Hilding R härstammade från skånska bonde- och hantverkarsläkter. Fadern var trädgårdsmästare på Bosjökloster. I hemmet, där de materiella resurserna var små, fanns musikaliska och religiösa intressen. "Mors sånger, kyrkans koraler och näktergalens sång blev den treklang som grundade min musiks art och väsen" är ett känt uttalande av R (Min skånska barndom). Efter avlagd organistexamen i Kalmar var R verksam som konsertpianist och musiklärare. Efter en kort tid som kantor i Vemmenhög blev han genom en mecenat i tillfälle att fortsätta sina studier i Sthlm. Där blev Richard Andersson hans lärare i piano och Ernst Ellberg (bd 13) i kontrapunkt och komposition vid Musikkonservatoriet. Genom Andersson kom R i kontakt med W Stenhammar, som inte bara granskade hans verk utan också gick i bräschen för honom genom att uruppföra några av hans tidigare orkesterverk i Gbgs orkesterförening. Det finns ett flertal ouppförda ungdomsverk av R. På 1920-talet studerade R under kort tid kontrapunkt för Stenhammar, som med åren alltmera blev en ideell förebild för honom. De stilistiska likheterna är dock få. Av stor betydelse i R:s konstnärliga utveckling blev också en upplevelse av Sibelius 4. symfoni (1917).

När freden kom efter första världskriget var det många unga musiker som for till Centraleuropa för vidare studier. En av dem var R. Resan gick till flera av de tyska musikstäderna och till Paris. I Dresden fick R bl a höra Arnold Schönbergs Kammersymphonie op 9, som blev "en skakande upplevelse" för honom. Inspiration från verket märks tydligt i den stråkkvartett (nr 1) som R komponerade i Paris hösten 1920. Den tillägnades Stenhammar, som dock ställde sig ganska oförstående. När kvartetten, i en omarbetad version, uruppfördes i Sthlm i mars 1923 utlöste den en presskandal som saknar motstycke i sv musikhistoria. W Peterson-Bergers recension i DN var den mest nedgörande. Tonsättare och musiker liknades vid "förrymda konradsbergare".

Det finns ett expressionistiskt drag i musiken, ett av de många växlande stildrag som satte sin prägel på R:s 20-talsproduktion. R tycktes nyfiken på det mesta i samtidens musik. Han sökte och prövade. I jämförelse med den ganska enhetliga stil som möter i romantikernas verk framstod han som den nya tidens uttolkare, en tid av mycken konstnärlig oro. I Variationer och passacaglia (1922) för orkester byggde han på upplevelser av Max Regers verk, i pianosonaten nr 1 (1923) var han en senromantisk klangmakare. I de tre pianosonater som därefter följde – 1925 och 1926 (nr 2–4) – märks tydligt en tendens mot nyklassicistisk klarhet och enkelhet liksom i de båda kyrkosymfonierna (1923 och 1924) och i sonaten nr 1 för soloviolin (1921, omarb 1966). An mer mot äldre stilideal sökte sig R i sin stora produktion av teatermusik, ett resultat av ett mångårigt samarbete med Per Lindberg (bd 23). I musiken till Marionetterna (1926), ett skådespel av J Benavente, byggde han på barockens dansformer. I musiken till alla de grekiska dramer som han var med om att framföra sökte han sig till ett slags "antik" melodiföring. Lindberg läste före och R fångade den uttrycksfulla deklamationen i enstämmiga melodier. – Under romantiken var folkmusiken (visor och låtar) en viktig inspirationskälla för de nordiska tonsättarna. R distanserade sig från detta tonspråk; hans orientering var mera internationell, stundom rentav universell. Det betyder inte att han stod opåverkad av den sv folkmusiken. I en Svit för stråkorkester över svenska låtar (1927) bearbetade R stoffet polyfont. En satsteknisk påverkan från P Hindemith är tänkbar, däremot inte från B Bartók – annat än i den meningen att han sökte nya vägar för ett folkmusikinspirerat tonspråk. I samma anda komponerades 1929 den sceniskt aldrig framförda baletten Yttersta domen (efter E A Karlfeldts dikt och med scenario av Sandro Malmquist). I denna musik – främst i Förspel – är orkestersatsen kraftfull och tungt symfonisk. Detsamma gäller i den ouppförda första versionen av Sinfonia grave från 1928.

Ingen sv tonsättare hade dittills stilistiskt sett etablerat sig på så bred front som R. När Radiotjänst inledde sin verksamhet 1925 var det därför inte förvånande att R blev mycket efterfrågad. Han medverkade som pianist, dirigent och tonsättare (ofta med teatervinjetter). Ett tämligen apart verk i radioproduktionen var radiorevyn Betongen och skogen (1930) till text av Alf Henrikson. Åtskilliga satser i verket har rytmer och klanger (bl a saxofoner och slagverk) som hämtats från jazzen. Också i den sångspelsliknande Resa till Amerika (uppförd på K teatern 1932) samarbetade R med Henrikson. Kända blev de tre symfoniska satserna Hamnen, Mellanspel och Järnvägsfuga, medan några visartade inslag, med drag av Kurt Weill, fallit i glömska. Ännu ett drag i denna förbluffande mångsidighet – som delvis var ekonomiskt betingad och onekligen bidrog till en viss splittring i R:s konstnärliga utveckling – var hans intresse för äldre musik, inte minst J H Romans (s 292) verk, något som förde honom, då som den ende bland sv tonsättare, nära den musikvetenskapliga utvecklingen i Sverige. Här kan särskilt R:s föreläsning Samtida musiksträvanden i Musikhistoriska föreningen i Uppsala i febr 1931 noteras.

Redan under senare hälften av 1920-talet framträdde R i viss utsträckning som dirigent, i synnerhet vid de mindre landsortsorkestrarna. Att han 1930 deltog i en dirigentkurs i Königsberg för Hermann Scherchen vittnar om att han hade ambitioner också i den rollen inom musiklivet. R ledde flera symfonikonserter i Sthlm och Gbg, och säsongerna 1932–34 var han kapellmästare vid Stockholmsoperan. Hans rörelser var dock alltför tunga och hans temperament alltför lite musikantiskt och entusiasmerande för att han skulle nå de stora framgångarna. Så småningom dirigerade R endast sina egna symfonier och körverk. Med undantag för Resa till Amerika ledde han inget av de många egna verk som sattes upp på Stockholmsoperan.

1930-talet var en stor tid för R. Med sin mångsidiga produktion, sin rika fantasi och sin för sv förhållanden osedvanligt utvecklade tekniska skicklighet blev han den nya sv musikens förgrundsgestalt. Hos R kan under detta decennium två utvecklingslinjer urskiljas: den musikantiska/lekfulla och den strängt seriösa, där drivkraften i flera verk är tidens oro. Till den första gruppen hör två sceniska verk, operabuffan Marionetter (byggd på Benaventes skådespel) från 1938 och från s å baletten Orfeus i sta'n. Partituret till Marionetter är den sv nyklassicismens huvudverk med ett rikt utspel av recitativ, arior, ensembler och effektfulla dansscener. Orfeus i sta'n kan beskrivas som symfonisk underhållningsmusik där allusioner på Glucks opera kontrasterar mot jazziga, Gershwinklingande dansscener. På den strängt seriösa utvecklingslinjen dominerar tre symfonier. Sinfonia grave (slutversionen från 1934) har en monumental klassisk hållning (i den långsamma satsen med långa, polyfona skeenden i ett slags neobarock anda). Symfonin nr 3 (De fyra livsåldrarna, 1939) – ursprungligen med deklamationer ur Romain Rollands romancykel Jean Christophe – har mera lyriska, stundom ganska Sibelius-besläktade tonfall. Symfoni nr 4 (Johannes' uppenbarelse, 1940), ett av den sv 1900-talsmusikens centrala verk, är med sitt apokalyptiska innehåll en syntes av symfoni och oratorium med, som i Bachs passioner, fristående körkoraler (till dikter av H Gullberg). Det politiska sammanhanget är tydligt, även om R med åren ville tona ner dagsaktualiteten. I ett mindre verk från 1937 (Järnålder till dikter av Johannes Edfelt) är adressen desto klarare utsagd: det är en protest mot Francoregimen. Den stort upplagda musiken till Aiskylos' Perserna från s å har ett liknande syfte. Ytterligare ett verk på denna politiskt influerade linje är melodramen Prometeus och Ahasverus från 1941 (V Rydberg).


I det ofta framförda juloratoriet Den heliga natten (H Gullberg) från 1936 rör sig R inom idyllens och amatörmusicerandets ramar, medan det i Örtagårdsmästaren (symfoni nr 5, 1944) handlar om monumentala former med stora körpartier såsom i Johannes' uppenbarelse. Det monumentala formatet spelade en stor roll under 1940-talet med ämnen som gjorde R till en "sagoberättare" i toner. 1945 hade hans opera Lycksalighetens ö premiär på Stockholmsoperan. Redan ämnesvalet, Atterboms sagospel, tyder på en orientering mot romantiken. R kan också ses som en sagoberättare i operaoratoriet Josef och hans bröder (1946-48) som med sina fyra delar troligen är det till omfånget största verket i sv musikhistoria (1998). Utgångspunkten är hämtad ur Thomas Manns romancykel. Verket var – som de flesta stora verk av R vid den här tiden – en beställning av ab Radiotjänst.

Från 1949 och framåt gick R:s musikskapande i andra banor. På 1920-talet komponerade han en lång rad kammarmusikverk, bl a stråkkvartetterna 1–3. På 1950-talet återvände han till kvartettskrivandet. Om kvartetten nr 4 (1939) var en solitär i produktionen av stort upplagda verk tillkom nu inte mindre än åtta stråkkvartetter, där nr 7–12 utgjorde en samlad grupp. Särskilt uppmärksammad blev nr 6 (1953), där den långspunna, expressiva solokantilenan i den första satsen av många uppfattats som en kvintessens av den metodik som i så hög grad präglar hans produktion; en melodik som spelar en stor roll i solokonserterna från denna tid, pianokonserten nr 2 från 1950, violinkonserten från 1951 och cello konserten nr 2 från 1953. Ett briljant orkesterverk från 1954 är R:s concerto nr 3, Louisville concerto, en amerikansk beställning.

På 1950-talet spelade den schönbergska tolvtonstekniken en stor roll i den nya musiken. R drogs till den men med personlig distans. Släktskapen bestod i första hand i melodikens och samklangernas intervallrikedom (och struktureringarna av detta material); draget återfinns redan i vissa tidiga verk av R, medan produktionen från 1930-talet med sin stundom nyklassicistiska orientering kan genomsyras av diatoniska motiv och temabildningar.

R var produktiv upp i hög ålder. Han komponerade musik till tre Birgit Cullberg-baletter, Salome (1963), Sönerna (1964) och Babels torn (1966), de två sista avsedda för TV-produktion. R skrev ytterligare två symfonier, nr 7 och nr 8. Hans sista komposition är från 1976. Det är en sångcykel för tenor och stråkkvintett till Gunnar Ekelöfs dikt Ensam i tysta natten; en inåtvänd, svårtillgänglig musik – helt igenom en inre monolog om det livsslut som väntar. 1980 fullbordades symfoni nr 8 (Sinfonia serena). Den är dock en omarbetning av första satsen i In candidum (till dikter av Vilhelm Ekelund) som R skrev till Malmö konserthusstiftelses 50-årsjubileum.

R:s roller i sv musikliv var vid sidan av tonsättarens och dirigentens många. Han var till skillnad från flera andra intresserad av den äldre sv musiken och gav ut flera av Romans verk, men framför allt var han pedagog. Det var ett intresse som väcktes redan på 1920-talet då han undervisade på Richard Anderssons musikskola. Det mest kända och konstnärligt övertygande exemplet är Elva små föredragsstudier för piano (1925). Från mitten av 1930-talet och ett decennium framåt, i några fall också senare, var han den i Sverige mest efterfrågade och framgångsrike kompositionsläraren. Hans elever – Karl-Birger Blomdahl, Sven-Erik Bäck, Sven-Eric Johanson och Ingvar Lidholm, senare även Åke Hermansson och Daniel Börtz – kom i sin tur att bli skolbildande som pedagoger i en förnyelseanda som satte och ännu (1998) sätter djupa spår i den sv musikutvecklingen. R var också den förste sv tonsättare som aktivt deltog i folkbildningsarbete. Hans organisatoriska uppdrag var emellertid få.

Författare

Bo Wallner



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

R:s arkiv (ms, musikalier, texter till egna verk, stor korrespondens, klipp m m) i Statens musikbibl. – Brev från R i KB (bl a till O Molander), LUB (bl a till P Lindberg o många till S Broman), UUB o i SSA (dll E Rosenborg).

Tryckta arbeten

Kompositioner (för utg vanligen år enl copyright o ort Sthlm liksom för nämnda uruppföranden): Scenisk musik: Operor: Resa till Amerika, lyriskt spel (Alf Henrikson) 1932, uppf s å, varur: En Amerikaresa (körpartitur utg s å), De glada resenärerna, arr f stråkork, uppf SR (= Radiotjänst / Sveriges radio) 1934 (indragen), symfonisk svit f ork: Hamnen, Mellanspel, Järnvägsfuga, uppf 1934 (utg 1939, 1968), danssvit f liten ork, arr YSköld, uppf 1935, version för stråkork uppf SR 1936; Marionetter, opera-buffa (KA Hagberg efter J Benavente) 1938, uppf 1939 (utg u å), varur: Ouvertyr (utg 1944), danssvit (utg 1988); Lycksalighetens ö (PDA Atterbom) 1943, uppf 1945 (klaverutdr utg s å), radioversion m dikter avj Edfelt 1961, uppf SR s å, varur: Skördefolkets sång, f bl kör a cappella (utg 1965), Vindarnas musik, svit f ork, uppf 1946, Jägarkör, m manskör, m soli: Zephyrs sång (även för mindre ensemble), Kärleksscen, Recitativo och aria, Felicias aria; Kaspers fettisdag, kammaropera (A Strindberg) 1953, uppf SR 1954; Porträttet, hörspel (B Malmberg efter N Gogol) 1955, uppf SR 1956, scenisk version s å, uppf s å, omarb 1963; Hus med dubbel in- gång, lyrisk komedi (H Gullberg o I Harrie efter P Calderön) 1969, uppf 1970. – Operaoratorium: Josef och hans bröder, d 1–4 (efter T Mann) 1945-48: Den brokiga klädnaden, Josef och Potifars hustru, uppf SR 1946, Josef drömtydaren, d:o 1947, varur Partita ... 1949 (se nedan, Orkester), Josef försörjaren, d:o 1948, varur: inlaga f harpa, str, soli, Vårsången, f barn-kör, 1–4: förk konsertversion 1951, uppf s å; körpartitur 1973. – Baletter: Yttersta domen, balettpantomim Op 48 (efter E A Karlfeldt) 1929 (ej sceniskt framförd), varur: Suite ... 1930 (se nedan, Orkester), svit f stråkork, Förspel f stor ork uppf 1932 (utg u å), d:o f liten ork; Orfeus i sta'n 1938, m soli o kör, uppf s å, varur: Danssvit, uppf 1945 (utg Edition Musicalia 958, 1949), Plastiska scener, uppf Gbg 1939, Nocturne, Tarantella, Tempo di minuetto, Scherzo; Danssvit "I Bergakungens sal" 1940; Eden 1961 (se nedan, Orkester: Concerto ... 1946); Salome 1963, uppf 1964, varur Metamorfosi ... 1 o 2, 1963 (se nedan, Orkester); Sönerna 1964, uppf SR-TV 1964, varur Metamorfosi ... 3, s å (d:o); Babels torn 1966, uppf SR-TV 1968, något utökat som konsertstycke: Symphonie 1966 (d:o). - Sagospel: Spelet om S:t Örjan 1937, folkvisedramadsering .... uppf s å, omarb 1941, varur Prinsessans sång (utg i E v Schwerin, Barnets väg till musiken, 1943); De två konungadöttrarna (H Rosenberg) 1940, sagoopera, uppf s å. - Vokalverk: Oratorier: Den heliga natten, juloratorium (Gullberg o bibeltext) 1936, f melodram, soli, bl kör o ork, uppf s å (klaverutdr utg 1944, körpartitur 1944, även m titeln Jul-kantat, 1965, 1985); Perserna (efter Aiskylos) 1938, f soli, kör o ork, ej uppf; Huvudskalleplats (Gullberg o bibeltext) 1938, f soli, bl kör, recitation o ork, uppf s å, omarb 1964-65, uppf 1966 (utg 1981); Svensk lagsaga (sv lagar o a äldre texter) 1942, f soli, deklamation, kör o ork, uppf SR så. – Kantater: Sångens födelse Op 26 1925, f kör o ork, ej uppf (indragen); Järnålder (Edfell) 1937, f recitation/kör o blåsare; Julhymn av Romanus (Romanos Melodes, övers: Gullberg) 1941, f melodram, soli, kör o instrument, uppf SR s å (utg 1980); Kantat till Nationalmuseums 150-årsjubileum (Gullberg) 1942, f soli, kör o ork, uppf s å (körpartitur utg s å); Lyrisk svit (Harry Martinson) 1954, f mezzosopran, bl kör o ork, uppf Gbg s å; At jordgudinnan (Edfelt) 1960, f solo o instrumentensemble, uppf 1961; Hymnus (Sv. ps. 11 o Gullberg) 1965, f barnkår, körer, orgel, klockspel o instrumentensemble, uppf 1966 (utg s å), varur Lover Gud i him-melshöjd, koralvariationer f orgel, uppf s å (utg s å); Hymn till ett universitet (efter E Tegnér o Gullberg) 1967, f baryton, bl kör o ork, uppf Lund 1968; In can-didum (V Ekelund), 1974, f bl kör o ork, uppf Malmö 1975 (sats 1 i omarb se nedan, Symfonier, 8). – Melodramer: Längtans land (W B Yeats) 1927, f deklamation, instrument o röst, uppf s å; Prometeus och Ahasverus (V Rydberg) 1941, f deklamation, kör o ork, uppf SR 1941; Djufar (efter V v Heidenstam: Djufarsvisa) 1942, svitf ork, uppf SR 1942 (utg 1949 o Ed Musicalia 959 [1950]). - Orkester: Symfonier: nr 1 Op 5 1917, omarb 1919, uppf Gbg 1921,1932, uppf s å, o 1971, uppf 1974, 2 Sinfonia grave Op 2, 1934, uppf Gbg 1935 (utg 1965), 3 De fyra livsåldrarna (ef- ter R Rolland) 1939, m recitation, uppf s å (utg Ed Musicalia 968,1957), utan recitation, uppf 1943, 4Johannes' uppenbarelse Op 87 (bibeltext o Gullberg) 1940, m kör o recitation, uppf SR s å (utg 1947, även som klaverutdr o körpartitur, 1951, ibid 963, s å, o 1986, även körpartitur, varur Jag känner dig i nöden, körpartitur [1976]), omarb 1948-49 m baryton o kör, uppf SR 1950, 5 Hortulanus, Örtagårdsmästaren, 1944, m solo o kör, uppf s å (utg inkl körpartitur 1955), 6 Sinfonia semplice 1951, uppf 1952, omarb 1955 (utg ibid 975,1964), 7 1968, uppf s å, omarb s å, uppf 1972, 8 Sinfonia serena (omarb version av sats 1 av In candidum), 1980, uppf 1981 (utg 1983); Sinfonia da chiesa: nr 1 Op 15 1923, uppf Gbg 1924, omarb 1950, uppf s å, 2 Op 23 1924, uppf 1926 (utg 1947); Kammarsymfoni i C-dur Op 18 1923, uppf 1924 (indragen); Concerto: nr 1 1946, f stråkork, uppf 1947 (utg s å o Ed Musicalia 956, 1948), använd för baletten Eden, uppf New York o Sthlm 1961, 2 1949, f stor ork, uppf Malmö 1950 (utg s å, som studiepartitur [1951]), 3 1954, Louisville concerto, uppf Louisville, Kentucky, 1955, omarb 1968 (utg 1981), 4 1966, f stråkork, uppf 1967 (utg s å). – Adagio, ur en symf Op 2 1915/16, uppf 1916 (i övrigt indragen); Tre fantasistycken Op 6: I solnedgången, Nattliga röster, Morgon, 1918, uppf Gbg 1919 (indragen); Variationer och passacaglia över eget tema 1922, f stor ork, uppf 1924; Suite för stråkork över svenska låtar Op 36 1927, uppf s å (utg s å); Suite Op 31 a (ur musik till Benavente, Marionetterna), uppf Hälsingborg 1927, o Op 31 b fliten ork (d:o), uppf 1930 (utg Leipzig s å); Sorgemusik Op 43 1927, vid W Stenhammars död, uppf 1929; Legend för valthorn 1929, uppf SR s å; Variation macabre över ett eget tema 1929 (ur musik till Hofmannsthal, Dåren och döden), uppf Gbg 1930, o Variationer över en saraband 1953 (d:o), uppf s å; Suite nr 1 Op 49 (ur Yttersta domen), uppf 1930 (utg 1935); En festmarsch 1930, uppf SR s å; Bergslagsbilder Op 72 1937 (svit ur filmen Bergslagsfolk), uppf s å (utg 1944); Ouvertura piccola (ur musik till Calderön, Hus med dubbel ingång) (utg 1944); Ouvertura bianca-nera 1946, f stråkork, uppf s å (utg 1946); Partita 1947, f ork, uppf SR 1949 (ur Josef o hans bröder 3); Ingresso solenne del premio Nobel 1952, uppf s å; Lento per orchestrad'archi 1956, uppf 1972 (utg s å); Riflessioni: nr 1 1959, f stråkork o violinsolo, uppf 1965 (utg Ed Musicalia 976, 1967), 2 1960, f stråkork uppf 1962 (utg 1961 o ibid 973, 1964), 3 1960, d:o, uppf Luzern 1961 (utg ibid 979, 1968); Metamorfosi sinfoniche: nr 1, 1963 (ur baletten Salome s å), uppf 1967 (utg u å), 2,1963 (d:o), ej uppf (utg u å), 3,1964 (ur baletten Sönerna s å), uppf 1966 (utg 1967); Fem stycken 1965, f piano o stråkork (ur musik till Strindberg, Stora landsvägen), uppf SR 1972; Symphonie ffir Bläser und Schlagzeug (omarb av baletten Babels torn 1966), uppf 1968 (utg 1973). – Violinkonserter: nr 1 Op 22 1924, uppf 1927 (utg f violin o piano 1935, 1949), 2 1951, uppf 1952 (utg f d:o 1961); Trumpetkonsert Op 47 1928, uppf 1929; Konzert fur Pianoforte mit Orchester 1930 (ofullbordad), uppf 1992; Symphonie concertante 1935, f soloviolin, soloviola, oboe, fagott, 2 horn, 2 trumpeter o str, uppf Gbg 1936; Con- certo per viola e orchestra 1942, uppf 1943, omarb 1945, uppf 1946 (utg 1949, även f viola o piano), o 1964, uppf 1965; Pianokonsert 1950, uppf 1951 (reduzione per pianoforte 1957); Violoncellkonserter: nr 1 1939, uppf Gbg 1940, sats 2, bearb: Intermezzo för violoncell solo 1979 (utg 1980), 2 1953, uppf 1954 (utg som klaverutdr 1956 o pardtur 1960). – Kammarmusik Stråkkvartetter: nr 1 Op 9 1920, omarb, uppf 1923, omarb 1955, uppf SR 1956, 2 Op 21 1924, uppf 1925 (utg 1927), omarb 1955, uppf SR 1957 (utg Ed Musicalia 963 [felnumrerad], 1961), 3 Quartetto pas-torale Op 28 1926, uppf Gbg 1932, omarb 1955, uppf SR 1957, 4 1939, uppf 1940 (utg 1947, [1991 (copy-right 1965)]), 5 1949, uppf 1950 (utg 1952 o ibid 966, s å), 6 1953, uppf 1954 (utg 1956 o ibid 967, s å), 7 1956, uppf SR 1958 (utg ibid 970,1962), 8 1957, uppf SR 1958 (utg ibid 972, 1964), 9 1957, uppf SR 1959 (utg ibid 974, 1964), omarb 1965, uppf s å, 10 1957, uppf SR 1959 (utg ibid 978, 1968), 11 1957, d:o (utg ibid 981,1968), 12 Quartetto riepilogo 1957, d:o (utg 1968); 6 moments musicaux 1972, f stråkkv, uppf 1973 (utg 1974); Stråkkvartett 1942? (ofullbordad), m codor av S-E Bäck, D Börtz o I Lidholm repr [1982], uppf 1984. - Kvintett i D-dur Op 3 1917, f piano o stråkkv, uppf 1918 (indragen); Trio Op 11 1921, f flöjt, violin o viola, uppf 1924 (utg 1927); Präludium och aria Op 25 1925, f violin o piano (indragen); Trio Op 42 1927, f oboe, klarinett o fagott, uppf SR 1928; Adagio funebre 1937, f viola m stråkar o orgel, omarb: Ett litet stycke för cello o str 1940, uppf Gbg s å (utg s å),... stycke, Nocturne f viola o str [1955],... stycke f cello (viola) o str (utg 1976, även:... o piano); Divertimento för stråktrio Op 67 (ur musik dll E 0'Neill, Den store guden Brown), uppf SR 1938 (utg 1982); Taffelmusik 1939, f violin, violoncell o piano, uppf s å, omarb för kammarork (utg 1941); Serenad Op 82 1940, f flöjt, violin o viola, uppf SR s å; Quintetto 1959, f flöjt, oboe, klarinett, fagott o horn, uppf s å; Ensam i tysta natten (G Ekelöf) 1976, f stråkkvintett o tenor, uppf 1978. – Sonater för violin o piano: nr 1 Op 32 1926, uppf 1927 (utg s å), 2 Op 85 1940, uppf SR s å (utg 1946); Suite för violin o piano i D-dur Op 13 1922, uppf 1923 (utg s å), även f violin o ork (1936?, utg 1942); Sonat för violoncell och piano 1923, uppf endast som CD-skiva 1997; Sonater för soloviolin: nr 1 Op 12, 1921, uppf 1930, omarb 1966, uppf SR 1967 (utg s å), 2 1953, uppf 1965 (utg s å), 3 1963, uppf 1966, omarb 1967, uppf SRså (utg 1968); Sonatln Op 19 1923, f flöjt o piano, uppf 1920-talet; Sonat för soloflöjt 1959, uppf 1960, omarb 1966, uppf 1971 (utg 1965, 1987); Sonat för soloklarinett 1960, uppf 1961 (utg 1963, 1965). – Piano: Sonater: nr 1 Op 17 1923, uppf 1920-talet (utg 1927), 2 Op 27 1925, uppf 1970 (utg 1927), 3 Op 29 1926, uppf SR 1935 (utg 1927), 4 Op 35 1927, uppf 1928 (utg 1976); Tre intermezzi Op 1 1916, uppf 1917?; Plasdska scener, åtta pianostycken Op 10 1921, uppf Upps 1931 (utg [1921?], 1981); Suite Op 20 1924, uppf 1928 (utg 1927); Elva små föredragsstudier Op 24 1925, uppf 1920-talet (utg 1927, 1948); Två stycken: Lek vid bäcken, Melodi, 1927 (utg i Musik för Nordens barn, 1 [1929]); Improvisationer 1939, uppf 1940 (utg 1946); Tema con variazioni 1941, uppf SR s å (utg 1950); Sex polyfona föredrags-studier 1945 (utg i Svensk pianomusik, 1947); Elva nya små föredragsstudier 1949, delvis uppf 1952; So-natin 1949, uppf s å (utg 1950 o i Ny nordisk klaver-musik, 2, 1951); De kära sekunderna 1962 (utg i Svenska albumblad, s å). - Orgel: Fyra koralförspel Op 38 1927, uppf s å (indragen); Fantasia e fuga 1941, uppf SR 1942 (utg 1954 o i Musica organi, 3, 1958); Preludio e fuga 1948, uppf 1956 (d:o); Toccata, aria pastorale, ciaccona 1952, uppf s å (utg 1954, 1974); Sekvens 40 1961, uppf SR s å (utg i Sv ddskr för mu-sikforskn, s å, o 1994); Fem orgelstycken: Fantasi 1946, Osdnato och fughetta, Canzona, Toccata, uppf 1994, o Sekvens... (utg s å); Fantasi d-moll 1922? (utg 1995). - Sånger: För en röst o piano: Två sånger: Skeppet i natten, Hjärtat skall gro av drömmar (B Bergman) 1917; Tre sånger Op 7: Jutta kommer dll Folkungarna, Månljuset, Stormar (Heidenstam) 1918 (utg 1921); Två sånger Op 8: Memento vivere, Die Weihe der Nacht: Nächtliche Stille ... (F Hebbel) 1920, uppf Dresden s å; Tre sånger Op 33: Februarivår, Fjärilsvisa, Snöblommor (Blomberg) 1926, även f sopran o ork, uppf 1928; Tre romantiska visor 1930?, fen röst o piano (ur musik dll Atterbom, Lycksalighetens ö); Fyrajudiska sånger: Bönen, Vårnatt i Ajalon, Byggnadsoffret, Brunnen i Hesbon (Ragnar Josephson) 1941, uppf SR s å, även f röst o ork; Fjorton kinesiska poem (tolkn: Blomberg) 1945-51, uppf SR 1954, 1955,1966 (utg 1962); Barnvisa (B Franzén) 1952, uppf så (utg i Sången genom dderna, [red:] A Aulin o T Lewander, 1961); Fyra sånger: Hymner i skymningen, Smärtan är en skulptör, Arkaisk bild, Ungdom (Edfelt) 1959, uppf SR 1971 (utg [1963]). - Två sånger: Döende sommar, Syrinx (Edfelt) 1960, f flöjt, 2 klarinetter, vio-loncell o röst, ej uppf; Dagdrivaren, 6 dikter (S Alfons) 1963, f baryton o ork, uppf 1964 (utg 1967); Två damkörer a cappella: Herr Lager och skön Fager, Den svenske Celadons klagovisa ... (G Fröding) 1931, uppf SR s å; Klagosång och Pastoral för damkor o piano (ur musik till Euripides, Medea), uppf SR 1937 (utg i Sv tersetter för damkör eller soloröster, 1934, o Sv tersettbiblioteket, 26–27, 1947); Grekiska strövtåg 1940, svit i sex satser f sång, flöjt, piano o uppläsn (ur musik till E Byström-Baeckström, Kvinnan i Hyllos' hus) (utg i Svensk sånglyrik, bd 2, 1951), Glaukes sånger 1959 (d:o), uppf SR 1960; Fem motetter 1949, f bl kör, uppf 1951 (utg 1950); Tre svenska folkvisor: Herrar och furstar, Karleksvisa (Lasse Lucidor), Det var en lördagsafton, 1953, f bl kör a cappella, uppf USA s å (utg s å); Indianlyrik från Nordamerika (tolkn: H Fredenholm) 1969, f 2 flöjter, gitarr, slagverk o damkor (utg i Cantus, red A Aulin o H Connor, 1, s å). – Skådespelsmusik (i allm uppf samma eller följande år, de flesta i SR): Benavente: De skapade intressena ("Marionetterna") Op 30 1926, varur Suite ... (se ovan, Orkester); Sofokles: Kung Oidipus Op 34 1926, m kör o soli, omarb m kör o gosskör 1941, annan version m kör 1951, Antigone 1934, m manskör, Oidipus på Kolonos 1945, d:o, Philoktetes 1947, m kör, Aias 1950, d:o; Calderön: Livet en dröm Op 37 1927, m 2 sopr o manskör, varur svit, även f stor ork, uppf 1930, Hus med dubbel ingång Op 61 1934, m sång, uppf Gbg, version f ork uppf SR 1935 (omarb 1950, uppf s å), varur Ouvertura piccola (utg 1944), Spökdamen, m sång, 1936; A de Musset: Lek ej med kärleken Op 39 1927; P Hallström: Tusen och en natt Op 40 1927, m soloröst; Aristofanes: Molnen Op 41 1927, m damkor, Lysistrate Op 62 1934, m soli o kör, Fåglarna 1936, d:o; H Bergman: Porten 1927, Hans nåds testamente 1929, Markurells i Wadköping Op 51 1930, Spelet om flickan och frestaren eller Moralitet Op 53 1930 (för Stockholmsutställn), m soli o bl kör, varur svit, uppf 1931; Aiskylos: Agamemnon Op 45 1928, m kör, Gravoffret Op 54 1930, d:o, Perserna 1937 d:o (även oratorium, se ovan); H v Hofmanns-thal: Dåren och döden Op 50 1929, varur variationer s å o 1953 (se ovan, Orkester);J Masefield: De trogna Op 52 1930, m röst, Långfredag 1940, d:o; Atterbom: Lycksalighetens ö 1930, m 3 sopr o 3 tenorer, varur Tre romantiska visor u å (se ovan, Sånger); Henrikson: Betongen och skogen, en radiorevy ... 1930, m sopr, tenor, kör o ork; Euripides: Medea Op 56 1931, m damkor, omarb 1934 (partitur o körpartitur utg s å), varur Klagosång och Pastoral (se ovan, Sånger), Al-kestis 1933, m kör, Hippolytos 1950, d:o; W Shakespeare: Trettondagsafton 1932, m röst, Köpmannen i Venedig 1935, m sång, Richard Hl 1947, m manskör; Strindberg: Stora landsvägen 1933, m piano, omarb: Fem stycken ... 1965 (se ovan, Orkester); S Borberg: Circus Juris 1935, uppf Khvn; A Obey: Noak 1935, m kör; Löpe de Vega: Kvinnan av börd och mannen av folket 1935, m solosång o kör, Fårakällan 1944, m kör; 0'Neill: Den store guden Brown 1936, varur Diverti-mento ... (se ovan, Kammarmusik); J W v Goethe: Ingenia påTauris 1940, m 2 sopr, Egmont 1949, m sång; Byström-Baeckström: Kvinnan i Hyllos' hus 1940, m röst, varur omarb: Grekiska strövtåg ... s å o Glaukes sånger 1959 (se ovan, Sånger); F G Lorca: Blodsbröllop 1944, m soli o kör, omarb 1952, Yerma 1948, m soli o damkör; S Siwertz: Djami och vattenandarna 1945; J P Sartre: Flugorna 1945, m kör; G Theotokas: Bron vid Arta 1945, d:o; A Henriques: Wadköping runt 1952. - Musik till filmerna: Bergslagsfolk 1937 (svit härur se ovan, Orkester), Industrifilm - stål 1940, I paradis, Det sägs på stan o Trut 1941, Hets 1944, Ödemarksprästen o Missionären och medicinmannen 1946, The living stream 1950, World of beauty (Millesgården) 1960, Pan 1962. - Se vidare nedan anf arb 1977, även betr andras verk i bearb, orkestrering, arr o konsertversion.

Tryckta arbeten: Wilhelm Stenhammar. En minnesbild (Hågkomster och livsintryck 24. Musikmänniskor. Personl minnen ... under red av F H. Törnblom, Upps 1943, s 132–134). – Per Lindberg och den skapande musikern (En bok om Per Lindberg, Sthlm 1944, s 209–223, 2 pl). – Hilding Rosenbergs Lycksalighetens ö. Tonsättaren berättar om tillkomsten av sin nya opera (Musikvärlden, årg 1, 1945, Sthlm, 4:o, nr 1, s 2–4). – Min skånska barndom (SDS, 1950, 19/11, s 4, 14). – Till vännen Carl Allan Moberg. Funderingar över en doktorsavhandling och synnerligen sekvens nr: 40 [rubr till notskrift] (Svensk tidskrift för musikforskning, årg 43,1961. Studier tillägnade Carl- Allan Moberg s 13–15). – Tankar – minnen ... citatmosaik ... ur intervjuer, artiklar, samtal o brev ... (Nutida musik, årg 5, 1961/62, Sthlm, nr 4, s 1-4). - Melodier till ett klockspel [med notskrift] (Sydsvenska dagbladets årsbok 1971. Musik i Skåne. Red: Ragnar Gustafson, Malmö 1970,4:o, s 9 f). – Om åldrandet (D H. Ingvar (red) m fl, Att åldras. Fem aspekter, Sthlm 1974, s 67–72). – Toner från min örtagård ... red av Karin Jacobsson. Sthlm 1978.180 s, 8 pl-bl. Recensioner i Göteborgs-Posten, 1921.

Källor och litteratur

Källor o litt: ED:s konseljakter 28 febr 1947, nr 2 (ang professur vid Musikhögsk), RA.

P O Broman, Nyupptäckta ungdomsverk av R (SvD 23 febr 1997); En bok till H R 21 juni 1977, ed B Wallner (1977); Sohlman o där anf litt; Sv filmografi, 3–6 (1977–83); B Wallner, nekr över R (MAÅ 1985); dens, Lodet o spjutspetsen: en skrift om det konstnärliga utveckl:arbetet (1985); dens, Wilhelm Stenhammar o hans tid, 1-3 (1991); dens, H R (Musiken i Sverige, ed LJonsson o H Åstrand, 4,1994); dens, Tre korta kapitel om stråkkvartetter, H R o musiklivet i Sthlm (Den europeiske R, 1997); G G Åhlén, kommentarhäfte till CD-utgåvan R plays R (CD-serien Collector's classics, 2:1–3,1992).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Hilding C Rosenberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6900, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bo Wallner), hämtad 2019-12-15.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6900
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Hilding C Rosenberg, urn:sbl:6900, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bo Wallner), hämtad 2019-12-15.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se