C Herman Rundgren

Född:1819-08-12 – Nikolai församling, Stockholms län
Död:1906-09-19 – Karlstads domkyrkoförsamling, Värmlands län

Riksdagsledamot, Präst, Kommunalpolitiker, Biskop, Homiletiker


Band 30 (1998-2000), sida 721.

Meriter

Rundgren, Claes Herman, f 12 aug 1819 i Sthlm, Nik, d 19 sept 1906 i Karlstad. Föräldrar: handlanden Johan R o Inga Sofia Sandin. Elev vid Uppsala katedralskola 3337, inskr vid UU 10 okt 37, FK 16 okt 41, disp pro gradu 20 okt 41, mag 14 juni 42, TK 13 aug 45, doc i homiletik 14 dec 45, allt vid UU, prästv 14 juni 46, v pastor vid Uppsala domkyrkoförs 5 juni 48, ordf i Uppsala fattigvårdsstyr 48, doc i pastoralteologi o notarie vid teol fak vid UU 12 dec 49, v adjunkt i pastoralteologi där 51, pastoralex 14 aug 51, kh i S:t Olofs förs, Norrköping, o i S:t Johannes landsförs, Ög, 15 maj 52 (tilltr 1 maj 53), led av fattigvårdsstyr i Norrköping 53, ordf där 6570, kontraktsprost i Norrköpings kontrakt 1 jan 55, deltog i riksdagarna 5666 (led av allm besvärs- o ekonomiutsk 5658, av ecklesiastika pastoralutsk 5663, av KU 5966), ordf i dir för Norrköpings tekn elementarskola 5670, red o utg av Norrköpings kyrko-tidn maj 59dec 65, av Veckobladet: Tidn för kyrka o stat 63, TD vid UU 4 maj 60, led av Östergötlands läns landsting 6369, av stadsfullm i Norrköping 66, v ordf där 6970, led av allm kyrkomötet 68 o 7398, v ordf där 88 o 93, överhovpredikant o pastor i Hovförs 7 juni (tilltr 1 juli) 701 april 72, led av AK 7072 o 7682 (led av tillf utsk 70), biskop i Karlstads stift samt prebendekh i Kils (från 82 Stora Kils), Karlstads o Ulleruds pastorat, Värml, från 25 april 71 (tilltr 1 maj 72; från trädde de två senare pastoraten 1 maj 82).  LSA 87.

G 28 aug 1847 i Arboga m Christiana Charlotta Elisabeth Maule, f 15 febr 1825 i Sthlm, Klara, d 14 febr 1907 i Karlstad, dtr till postmästaren, kammarherre James M o Charlotta Juliana Theresia Hollé.

Biografi

Herman R:s far var en kringvandrande s k knalle som flyttat från Borås till Sthlm. Han övertog så småningom en viktualiehandel och kom i så goda ekonomiska omständigheter att han kunde ge sonen en grundlig utbildning. 183440 var R inneboende elev och därefter informator i schellingianen Johan Börjessons (bd 7) prästgård i Veckholm, Upps, varvid han knöt kontakter med bl a P D A Atterbom (bd 2) och kom att i Uppsala gå som barn i huset hos denne. R blev informator hos sv ministern i Khvn Elias Lagerheim (bd 22) och disputerade 1841 under Atterboms presidium. Som student ingick han i samma krets som Louis De Geer (bd 10), Bernhard Elis Malmström (bd 25) och Gunnar Wennerberg.

R blev tidigt intresserad av studentpolitiska frågor och yttrade sig i tryck om nationsväsendet redan 1840. Han väckte 1843 uppmärksamhet genom att, i kritik mot studentskandinavismens politiskt motiverade associationsidéer, föreslå att studenterna för gemensamma angelägenheter skulle sluta sig samman över nationsnivån. Studentvärlden i Uppsala framstod som en fjortonkamrig riksdag och som komplement behövdes ett enda organ, som kunde stå i kontakt med andra kårer och verka för nationsövergripande syften. En sådan organisation skulle också motverka provinsialism, ensidighet och den anciennitetshierarki som florerade på nationerna. När förslaget 1849 ledde till bildandet av Uppsala studentkår kunde R räknas som dess initiativtagare.

Efter några år som domkyrkovicepastor i Uppsala och docent i homiletik kallades R 1852, endast 32 år gammal, till kyrkoherdebefattningen i Norrköping, ansedd som en av landets förnämligaste prästtjänster. Där sattes hans kraft på prov. Under första året och flera gånger därefter drabbades staden av epidemier; under två och en halv månad 1853 dog ca 800 människor i kolera. Som ledamot av fattigvårdsstyrelsen och i sundhets- och nödhjälpskommittéerna nedlade R ett stort engagemang i den uppkomna sociala situationen. 185859 avgav han förslag till en utbyggd folkskoleorganisation och till högre allmänt läroverk i staden och några år tidigare till inrättande av ett folkbibliotek. På hans initiativ beslöts 1864 om reglering av stadens kyrkliga organisation, en reform som dock genomfördes först 1885.

"Med anledning av de religiösa rörelserna och för att befordra kännedom om kyrkliga förhållanden" och för att verka för "aktning för lag och ordning inom det kyrkliga området" (R:s självbiogr i Sv biogr lex, NF, 9,1883, s 189) utgav R 185965 ett eget språkrör, Norrköpings kyrkotidning, där han publicerade "uppsatser, notiser och strödda tankar ur den heliga skrift"; från 1862 tryckte R däri endast sina predikningar. Som ombud i prästeståndet för Linköpings stift gjorde han sig känd som principiell motståndare till "så gott som varje förändring i bestående ordning på det politiska, kyrkliga och sociala området" (Afzelius, s 35), medan han på andra fält, t ex bankväsendet eller järnvägsfrågan var påfallande konstruktiv.

Med tanke på förhållandena främst inom manufaktur- och tändsticksindustrin motionerade R vid riksdagen 185658 om en sådan ändring av 1846 års fabriks- och hantverksförordning, att "barn som ej inhämtat folkskolestadgans mått av kunskaper ej måtte i arbete antagas". Statens uppgift var, enligt R, att tillse att varken föräldrars eller företagares ekonomiska intressen ledde till att skolans undervisning och fostran försummades. Folkskolans ställning skulle genom R:s förslag stärkas. Genom att samordna skol- och arbetslagstiftningarna ville han minska konflikterna mellan skolväsendet och fabriksidkarna, som båda gjorde anspråk på barnens tid och kraft. I hans argumentering fanns inslag av upplysningsidéer: företagarna borde uppskatta om arbetet utfördes "av en tänkande människa, icke av ett viljelöst redskap". Den lag R åsyftade infördes först 1881.

Vid representationsreformens behandling i prästeståndet var R en av det nya två-kammarsystemets mest aktiva, pregnanta och skarptungade kritiker, och i sin tidskrift Veckobladet: Tidning för kyrka och stat gav han spridning åt sin ståndpunkt. Prästernas utförliga reservation i KU 186263 är författad av R och, vad avser kyrkomötesfrågorna, av A N Sundberg. Reservationen trycktes som huvudartikel i Veckobladets båda första nummer. Utan att avvisa "önskligheten av en representationsförändring" markerar R i sin kritik mot tanken på två kammare, hur det "genom att låta den första representera minoriteten och den andra majoriteten av de skattdragande" byggdes in misstro mellan dem, när de samtidigt skulle få "lika behörighet och myndighet". På den andliga odlingens bekostnad blev det också ett otillbörligt gynnande av plutokratin (FK) och jordbruksnäringen (AK). Den klassegoism som det skulle bli fråga om hotade sammanhållningen och harmonin i samhället. En ny representationsordning borde i stället komma till stånd genom "partiella förändringar" på den historiska erfarenhetens grund. R föreslog därvid ett vidgat system med klassvalsrepresentation. Han var också kritisk mot det nya censusstrecket, som missgynnade de mindre bemedlade; rösträtt borde medges varje jord- eller fastighetsägare oberoende av egendomens värde.

När prästeståndet 1865, sist av ständerna, kom till den omröstning som innebar dess egen upplösning var R:s inlägg präglat av resignation: 'Vad äro vi, den återstående fjärdedelen av representationen, i vars hand det ännu ligger att hindra förändringen? En handfull präster, vilkas kallelse skall ligga inom ett helt annat område än det politiska" (PrRP 186566, bd 1, s 362). Under de rådande omständigheterna ville han inte, i sitt avslagsyrkande, tillerkänna ståndet uppgiften att, emot en uppenbar folkmajoritets mening, stå det nya emot och därmed låta landet i en oviss framtid invänta ett nytt förslag om vilket man ingenting visste. Förändringen av riksdagsordningen såg R som ett stort personligt nederlag; han lät sig dock 1870 inväljas också i den nya riksdagen. Att han där kom att ställas vid sidan om utskottsarbetet blev ett yttre tecken på politisk isolering. Ännu 1880, när riksdagen diskuterade frågan om statspension till R:s ungdomsvän Louis De Geer, lät han till protokollet anteckna att han "troget vidhållit och orubbligt vidhåller den uppfattning" han hade vid striden om representationsreformen. 1882 avsade han sig omval med konstaterandet att han genom åren inte i någon omröstning stått på majoritetens sida. 'Jag hade tröttnat vid rollen att sitta som en nolla bland egennytdga och myndiga bönder" (R:s otr Hågkomster, bd 8, s 886).

Från början kritisk mot den tilltänkta grundlagskonstruktionen med ett kyrkomöte som inte ensamt hade kyrkolagstiftningsrätt kom R dock med tiden att inse hur kyrkomötet "var en icke ringa fördel för kyrkan", även om en sådan beslutsförsamling var "en nagel i ögat för hela det radikala politiska och frireligiösa partiet. Kyrkan bör alltså vara rädd om denna institution såsom sin ögonsten. Så länge 1863 års förordning får förbliva orubbad kan kyrkan äga någorlunda trygghet" (R:s otr Hågkomster, 5, s 478).

Mot slutet av 1860-talet började R se sig om efter en mindre krävande tjänst än den han hade i Norrköping. Han var överhopad med arbete, missmodig över att "i åratal fått orätt i allt, som rör statens, kyrkans och kommunens lagar" (brev till F F Huss 1868, cit hos Afzelius, s 32) och ville "komma ifrån alltsammans". Pastorstjänsten vid Hovförsamlingen blev ledig och uppdraget som överhovpredikant skulle snart bli det. Försommaren 1870 utnämndes han samtidigt till båda. Mindre än ett år senare blev han biskop i Karlstad; biskopsvigningen ägde rum i hans egen församlingskyrka, Slottskyrkan i Sthlm.

Som biskop togs R avvaktande emot i sitt nya stift. Den nyevangeliska lekmannaväckelsen var etablerad sedan mitten av seklet och hade på många håll intagit en mot kyrkan kritisk ställning. R hade emellertid under sin tid i Uppsala å ena sidan inte velat inskrida mot de av L V Henschen (bd 18) anordnade konventiklarna  i vilka bl a R:s blivande svåger Waldemar Rudin (se ovan) deltog  medan han å den andra från predikstolen skarpt kritiserat dem. I ett utlåtande till JK 1850 hade han med framgång förklarat dem vara tolerabla och markerat att världsligt straff inte hade någon effekt på andliga rörelser. Genom sin s å utgivna skrift Några ord om konventiklarne i Upsala fick han dock namn om sig att vara läsarnas motståndare, och i Norrköping hade han till följd av dessas icke-lutherska hållning aktivt agerat bl a emot baptismen vid dess etablering där 1857. Vid 185658 års riksdag hörde R dll dissenterlagens motståndare. Mot denna bakgrund kom man i väckelsekretsar att tvivla på att R var "en levande kristen", medan R i sin tur såg väckelsens folk såsom "okyrkligt". De första årens vantrivsel i det lilla Karlstad ledde återigen till uppgivenhet, och vid flera tillfällen vidtog R unika åtgärder för att komma i fråga till ledigblivna kyrkoherdetjänster (Skärstad, Jönk, 1873, Katarina, Sthlm, 1875). Därav blev dock intet och han fann sig sedermera väl till rätta.

R kom till ett stift där lekmannaväckelsen höll på att anta frikyrkliga former. Vid sitt första prästsällskapsmöte 1873 markerade R hur kyrkan inte skulle bemöta detta fiskaliskt utan istället positivt ta lekmännen i sin tjänst; kolportörsverksamheten borde kyrkligt integreras genom att "beprövade män" i församlingen utsågs för att, i en vidare krets än blott vid husandakten, föreläsa ur goda andaktsböcker. I ett cirkulär 1877 gick R den fria lekmannaverksamheten till mötes genom att vilja öppna skolhusen för kolportörernas förkunnelse, samtidigt som han inskärpte ordningen med biskoplig venia såsom nödvändig för att predika i kyrkan.

I det utgående seklet diskuterade kyrkomötet vid flera tillfällen handhavandet av den s k kyrkotukten, dvs om och hur ett kyrkoråd disciplinärt eller pedagogiskt skulle agera vis-å-vis dem som trosåskådningsmässigt, etiskt-moraliskt eller pastoralt ställde sig vid sidan av kyrkans teologiskt motiverade norm och bröt mot hennes ordningar. Bestämmelserna i 1686 års kyrkolag var obsoleta och i väckelsekretsar ville man ha saken reglerad i positiv rätt för att inte "ogudaktigheten" skulle anses accepterad i kyrkan. Vid kyrkomötet 1893 framlades ett förslag till ny reglering, som dock på ett starkt kritiserat sätt inte förmådde göra skillnad mellan uppenbart lastbara personer och fromt frikyrkofolk. Förslaget förutsatte enligt R "fullständig brist på rättskänsla hos församlingarna" och han var i kyrkomötet dess främsta kritiker. Kyrkorådet skulle enligt R:s mening inte ha med kyrkotukten att göra utan ägna sig åt kyrkans drätsel och vård.

Inspirerad av pastoralteologerna Emil Sulze i Dresden, E D Heüman (bd 18) och Robert Sundelin föreslog R att vid sidan om kyrkorådet skulle inrättas ett s k församlingsråd av män och kvinnor, med "ett på laglig grund stående diakonat inom varje församling". Det skulle tillsammans med prästen genom "vänlig umgängelse, troget aktgivande på tillståndet i religiöst och sedligt hänseende, föreställningar, råd och varningar" syfta till "avvärjande av förargelse inom Svenska kyrkans församlingar och till befordran av sedlighet och kyrklig ordning" och ha rätten att utöva kyrkotukt (admonitioner eller exkommunikation). Vid kyrkoherdens sida skulle det tilltänkta organet emellertid inte blott ha en för särskilda fall disciplinär funktion utan de som invaldes däri också en diakonal plikt att i karitativt syfte verka bland fattiga, sjuka och andra avsidestagna; en rad av kyrkorådets legala uppgifter borde överföras på det nya rådet.

I sin kritik mot kyrkotuktsförslaget skisserade R hur församlingslivet skulle vitaliseras genom lekmannainsatser. Vid prästmötet i Karlstad 1894 utvecklade han tanken och menade att inte blott kyrkorådsledamöterna, klockaren och skollärarna borde vara självskrivna inom detta diakonat, utan också att var och en som var intresserad av saken skulle hos kyrkoherden kunna anmäla sig som medlem. R:s förslag skall uppfattas som en slags positionsförändring, en ny, pastoral självinsikt om väckelsens kyrkokritik och ett försök att i kyrkliga former ta fasta på dess metoder. Strävan till fördjupning av kontakten mellan präst och lekman blev en huvudlinje i hans program som biskop; församlingsprästen skulle med tidens terminologi inte uppfattas blott som en "lärare" utan lika mycket som en "själavårdare". R:s förslag om församlingsdiakonat kom aldrig att realiseras på riksplanet men rekommenderades genom anvisningar i Karlstads domkapitels ämbetsmemorial 1894. Sedermera skulle dock begreppen "diakoni" och "diakonat" få mera specifik betydelse än vad det här var fråga om.

När R i bekännelsedebatten vid 1893 års kyrkomöte, om än som reservant, yrkade bifall till propositionen om sådan ändring av kyrkolagens 1 kap 1 § att utan "rubbning i bekännelsen" Sv kyrkans lärogrund skulle definieras såsom Bibeln, den Augsburgska bekännelsen och Uppsala mötes beslut och inte, som tidigare, även de fornkyrkliga bekännelserna och hela konkordieboken, väckte detta stor uppmärksamhet. Ställningstagandet har uppfattats som uttryck för att R:s teologiskt ortodoxa position med åren uppmjukats. A andra sidan ville han vid samma kyrkomöte att prästeden inte skulle utbytas mot ett löfte. En offentlig markering gjorde han i psalmboksdebatten vid kyrkomötet 1898 då han på dogmatiska grunder med skarpa formuleringar avstyrkte att en sv översättning av Arnulf av Löwens sedermera klassiska långfredagspsalm O huvud blodigt sårat skulle ingå i psalmboken; dess "fördjupande i Kristi kroppsliga lidanden" skulle bidra till en "vekligt sentimental stämning" som var honom alldeles främmande (brev-PM till C D af Wirsén u d; SA:s arkiv). I en tid då Sv kyrkans lutherska identitet var satt under debatt kom R att fjärma sig från dess position i försoningsläran. Han kom här att inta en annan ståndpunkt än de präster som såg honom som en auktoritet. På många punkter, t ex gentemot den värmländska väckelsen, hade han en mera förmedlande hållning än många i stiftsprästerskapet och fick för detta offentligt erkännande av P P Waldenström (Hemlandsposten 26 mars 1898). Med valspråket "Given kejsaren det kejsaren tillhörer" menade R i förhållande till dennes etablerade frikyrklighet dock att hans egen "frisinthet" kunde "betecknas med 'reformation'. Eder med 'revolution'. Min ställning är den lutherska. Eder den reformerta." (brev till P P Waldenström 28 mars 1898).

Att distansen mellan R och stiftet kom att bestå torde ha berott på hans kyrkosyn. Denna kan dock inte karaktäriseras i termerna högkyrklighet eller lågkyrklighet utan hör hemma i en bred mittfåra dem emellan; R var aldrig en kyrkopolitisk gruppledare men blev genom sin publicistiska verksamhet opinionsbildande för ett stort antal präster. Hans fromhet har beskrivits som kristocentrisk och orienterad mot praktisk kallelsetrohet. Den teologiska grundkonceptionen hörde hemma i klassisk luthersk kyrkokristendom och saknade filosofisk överbyggnad. Även om han visserligen på många sätt sympatiserade med lågkyrklighetens ämbets- och kyrkosyn har hans ståndpunkt karaktäriserats som en "juridiskt orienterad statskyrklighet" (Aulén). Hans kyrklighet var inte primärt teologiskt utan statsrättsligt motiverad med stark respekt för kraftvunnen rätt men utan sammanblandning mellan stat och kyrka. Gällande lag  "god eller icke"  såg han som uttrycket för det samtidens rättsmedvetande under vilket den enskilde hade att böja sig. En ny författning fick lojalt accepteras "sådan den är, den har blivit lag och har såsom sådan helig betydelse" (Norrköpings kyrko-tidning 1859, s 11). Mitt i detta var R i sina ställningstaganden  tydligt t ex i slutdebatten inför representationsreformen  till synes oberörd av, men inte fri från opinionskänslighet. Kombinationen av dessa förhållningssätt gjorde att han mitt i sin konservatism inte hade svårt att genomföra och försvara nyheter sedan de väl lagfästs.

I sitt inträdestal i SA 1887 över den liberale F F Carlson (bd 7) noterade R hur skillnaden gentemot denne mera legat på det praktiska än det principiella planet; R:s ståndpunkt från 1880-talets slut har beskrivits som en till konservatism "förklädd liberalism" (Åkerblom 1963). I SA tillhörde R gruppen kring C D af Wirsén och de samrådde ofta om gemensamt agerande inom akademin. "Min kallelse har varit att sätta en hämsko på den starka benägenheten att rubba vad som varit, och jag ångrar inte detta", säger han som en sammanfattning av sin politiska gärning och anade att den av eftervärlden skulle bedömas negativt. Samtidigt framhåller han att den inte bör värderas endast "blott efter de uttalanden protokollen innehålla" eftersom han haft "till grundsats att icke tala, då andra uttalat mina tankar och då jag av diskussionen kunnat sluta att dessa mina inre tankar skulle bliva de segrande" (R:s otr Hågkomster, 8, s 886 f).

G Billing (bd 4), en av R:s yngre kolleger, underströk att det inte var så "lätt att skriva om R, ty han är visst icke en person, vilkens signatur är för alla klar och läsbar. Tvärtom är han en sluten och rätt gåtfull natur" (Billing 1955, s 144). Som ofta elegant debattör, inte minst i riksdagen och kyrkomötet, hade R för vana att på ett uppmärksammat och medvetet sätt med ord och mimik begagna ironi och profan sarkasm som vapen. Det sades om honom att han kunde anföra "för en god sak den sämsta bevisning" (ibid, s 144 f); detta ledde också till att han aldrig kom att leda utvecklingen i Karlstads stift eller Sv kyrkan. Vad som uppfattades som ogrannlaga kyrkopolitiska förlöpningar isolerade honom från ärkebiskop Sundberg och biskopskollegerna i övrigt. En markering härav skedde vid 1898 års kyrkomöte då R ej blev omvald som vice ordförande; i Sundbergs sjukfrånvaro skulle vice ordföranden leda mötets förhandlingar. Med förbigående av R valdes Billing.

R:s agerande i olika sammanhang har setts som pragmatiskt motiverat "av praktiska hänsyn, av hänsyn till vad han ansåg förhållandena tillråda såsom nyttigt. Teolog är därför ej R i egentlig mening utan han har alltid varit politiker och särskilt kyrkopolitiker", "den konservativaste av alla" (ibid, s 144). Även om R i långa stycken var styvnackat konservativ och ihärdig nejsägare måste en sådan helhetsbild av honom något modifieras, eftersom den inte tar hänsyn till hans pastoralteologiska ställningstaganden eller agerande på lokalplanet. Där visade han på vissa punkter under senare år en förbluffande öppenhet för nya, konstruktiva tankar. Inte heller R:s teologiska position genom åren går att beskriva som statisk eller oinfluerad av de nya impulser han mötte. Måhända är det detta mångtydiga, oförutsägbara och till synes oförenliga förhållningssätt som bidragit till att han i långa stycken uppfattats som gåtfull. Ändå var R på många sätt "den siste representanten för en svunnen tid och kan sägas ha varit den siste av de gamla prelaterna" (Bromander).

Författare

Oloph Bexell



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

R:s ms Hågkomster från mitt o samtidens lif (54 bd, bl a levnadsminnen med löpande noteringar o dagshändelser, personkaraktäristiker, avskrifter av avsända brev samt inklistrade tidningsklipp) i UUB. – Brev från R i GUB (till S A Hedlund), KB (bl a till F A Dahlgren o H Wieselgren), LUB (bl a till E Bring o G Ljunggren), RA (bl a till F F Carlson, A Fryxell o C G Hammarskjöld), UUB (bl a dll Hanna Maria Anckers, S A Fries, H Hjärne, P H Malmsten, J Rundgren o A N Sundberg samt många till Anna Charlotta Mörner o Charlotte Rundgren) o i SA:s arkiv (många till C D af Wirsén).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Några ord om student-lifvet (Correspondenten, tidn för politik o literatur, 1840, Upsala, 4:o, mo 31 o 32 (18 o 15/4); undert R.).-Reflexioner rörande ett tilltänkt skandinaviskt samfund samt idéer till en studentförening i Upsala. Upsala 1843. 19 s. – Bihang till skriften; Reflexioner ... samfund m. m. Med anledn af en annan skrift: [C F Bergstedt,] Om ett skandinaviskt sällskap ... Upsala 1843. 16 s. [Anon.] – Om en student-förening. l-[4] (Student--bladet, 1846, Upsala 18[45-]47, 4:o, n:o 17/18, 19 o 20/21 samt Extrablad (14, 21, 28 o 31/3); anon). – Några ord vid Studentföreningens i Upsala allmänna sammankomst den 25 Maji 1847. Upsala 1847. 14 s. – Skriftetal hållet i Upsala domkyrka, då nattvardsungdomen första gången begick Herrans heliga nattvard Christi himmelsfärdsdag 1848. Upsala 1848. 12 s. – Tal från predikstolen i Upsala domkyrka. Minne till ungdomen vid dess första nattvardsgång. Upsala 1849.12 s. – Några ord om beredandet af bostäder för den arbetande klassen. Upsala 1849. 14 s. – Tryckfrihets-åtalet (Bihang till Upsala, [tidning,] 1864, fol, n:o 64 (14/8)). - Några ord om konventiklarne i Upsala jemte predikan på 8:e sänd. efter H. trefaldighets-söndag 1850. Upsala 1850. 24 s. – Upplysning (Correspondenten, tidn för Upsala stad o län, 1850, 4:o, n:o 57, 17/7; om konventikelväsendet). – Predikan vid philosophiae magister-promotionen i Upsala den 16 juni 1851. Upsala 1851. 16 s. – Tal hållet på erke-stiftets bibel-sällskaps högtidsdag den 10 november 1852 (Tal och berättelse i Arke-sdftets bibelsällskap 1852, Upsala 1853, s 5-21; även sep, 16 s). – Tal vid Linköpings stifts bibel-sällskaps 26. allmänna sammankomst ... (Berättelse om Linköpings stifts bibelsällskaps 26. allmänna sammankomst den 11 maj 1854, Linköping 1854, s 105–126; även sep, 22 s). – Tal vid Svenska bibel-sällskapets allmänna sammankomst den 8 april 1857. Sthlm 1857. 20 s. (Sv bibelsällskapets 42. årsberättelse jemte Tal... [omsl], Berättelse och redovisning af Svenska bibel-sällskapets co-mité, för år 1856 ... [: 2].) – Tal från predikstolen i Norrköpings stadskyrka. Minne till ungdomen vid dess första nattvardsgång. Norrköping 1861. 11 s. – Tal ... nattvardsgång pingstdagen 1862. Norrköping 1862. 14 s. – Vittnesbörd om Christus och christendo-men. Högmässo-predikningar. D 1-3. Norrköping 1862–65. (= Norrköpings kyrkotidning, årg 4-6/7, 1862-65.) 1. Predikningar på kyrkoårets högtidsdagar. 1862. 253 s. 2. uppl Karlstad 1878. 202 s. 2. Predikningar öfver kyrkoårets söndags-evangelier. 1 sönd. i advent – palm-söndagen. 1863. 243 s. 3. Predikningar ... 1 sönd. efter påsk - 27 sönd. efter trefaldighets-söndag. 18[64-]65. 408 s. – Missions-predikan i Stockholms Storkyrka den 27 november 1862. Sthlm 1863. 15 s. – Den fjerde november 1864. Predikan på femtionde årsdagen af Sverges och Norges förening samt Ord till Carl XIV Johans minne. Norrköping 1864. 15 s. – Tidsfrågor. Studier till discussion vid prestmötet i Linköping ... framställda (Handlingar rörande prestmötet i Linköping den 19, 20 och 21 augusti 1868, afd 2, Linköping 1868, s 1–32). – Missions--predikan i Stockholms Storkyrka den 4 april 1870. [Rubr.] Sthlm 1870. 12 s. – Afskeds-predikan inom Norrköpings stads- och SttJohannis landsförsamlingar 2:a söndagen efter hel. Trefaldighets-söndag 1870, samt Afskeds-ord. Norrköping 1870. 24 s. – Minnen. D 1–3. 1870–89. 1. Minnen från grafven. Sthlm 1870. 223 s. 2. Minnen från templet. Sthlm 1883. 265 s. 3. Minnen från lärosalen. Karlstad 18[88-]89. 248 s. – Riksdags-predikan den 18januari 1871. Sthlm 1871. 12 s. - Tacksägelsen i Stockholms slottskapell i anledning af drottning Lovisas död. [Rubr.] Strengnäs 1871. 7 s. [Text.] [Ny uppl] 1872. - Lik-predikan vid H. m. drottning Lovisas begrafning i Riddarholms--kyrkan den 21 april 1871. Sthlm 1871. 4:o. 11 s, [jämte:] F F Carlson, Personalier, 14 s. – Till vördiga presterskapet i Carlstads stift. [Rubr.] Sthlm 1871. 27 s. [Undert; herdabrev.] – Kyrkomötes-predikan den 4 september 1873. Sthlm 1873. 13 s. – Guds lag och menniskans verk. Predikan vid prest-sällskapsmötet i Karlstad d 20 sept 1871 af stiftets biskop. Karlstad 1876. lös. [Anon.] – Sjelfbiografi (Svensktbiografiskt lexikon, N F, bd 9, Sthlm 1883, s 180-200). – Tal af stiftets biskop vid prestvigning i Karlstads domkyrka på andra prestmötesdagen ... (Handlingar rörande prestmötet i Karlstad den 14, 15 och 16 juni 1887, Karlstad 1897, afd 2, s 65-70; anon). – Minnesteckning öfver Fredrik Ferdinand Carlson. Inträdestal i Sv akad. Sthlm 1888. 125 s. [Ur SAH ifrån år 1886, 2, 1887.] – Kyrkliga frågor. Inlägg vid prästmöte i Karlstad o vid allm kyrkomöte 1893. (Ur protokollen.) Sthlm 1894. 78 s. – Tal vid prestvigning i Karlstads domkyrka på andra prestmötesdagen ... af stiftets biskop (Handlingar rörande prestmötet i Karlstad den 13, 14 och 15 juni 1893, Karlstad 1893, afd 2, s 137–142; anon). – Minne af Laurentius Andreas. Sthlm 1894. 188 s. [Ur SAH 8, 1893.] – Till John Ericssons minne. Tal. Karlstad 1895. 25 s. [I Filipstads kyrka 1890, d:o 1895 o Vid grafkapellet 1895.] – Minnen från gullbröllopsdagen i Karlstads biskopshem den 28 augusti 1897. Karlstad 1897. [Enl uppg.] – Tal på Svenska akademiens högtidsdag den 20 december 1897. [Rubr.] Sthlm 1897. 14 s. [Ur SAH 12, 1897.] – Vid Fryksändes kyrkas invigning den 17 juli 1898. Tal. [Rubr.] Karlstad [1898]. Fol. 1 s. – Fyra skol-tal i Karlstad år 1899. [Rubr: Vid examen ...] Karlstad 1899.13 s. – Fyra skoltal år 1900. Vid examen ... [Rubr.] Karlstad 1900. 8 s. – Tal vid invigningen af det nya läroverkshuset i Åmål den 5 oktober 1900. [Rubr.] [Karlstad 1900.] 7 s. – Vid seklets slut. (Betraktelse i Karlstads domkyrka ... d 31 dec 1899 ...) [Rubr.] Karlstad 1900. 8 s. – Upsalaminnen med ledning af dagboksanteckningar (Minnen från Vestergöt-land. Hälsn till hembygden från dess i Upsala studerande ungdom ... till förmån för iståndsättande af Vestgöta nations byggnad, Upsala 1900, 4:o, s 9-16; 2. uppl 1901). – Fyra skoltal ... Vårterminen 1901. [Rubr.] Karlstad 1901. 14 s. – Tal vid invigningen af Mellansysslets domaresal den 1 september 1902. Karlstad 1902. [Enl uppg.] – 1842–1902. Minne. [Rubr.] Karlstad 1903. 7 s. [Om fil doktorspromotionen i Uppsala 14/6 1842.] – Bön och betraktelse vid högtidssammanträdet under hundraårsutställningen i Karlstad den 20 juni 1903. Karlstad 1903. [Enl uppg.] – Begravningstal, vanligen hållna otr resp Upsala, Norrköping o Karlstad s å, över: änkefru Anna Helena Sandberg, f Gafvelholm, 26/10 1848 (T Wensjoe, Ord vid possessionaten herr Carl Sandbergs jordfästning ... 1845, tr 1848, s 916), professor Carl Henrik Bergstrand, Upsala kyrkogård 27/5 1850, Örebro, 9 s, prof emeritus, prosten o kyrkoh i Alunda o Morkarla Jöns Svanberg, Upsala domkyrka 29/1 1851, u å, 18 s, änkefru prostinnan Vendela Charlotta Printz, 8/4 1851, 8 s, prof Jonas Sellén, 31/5 1851 (Minne afj S, s 3-9), Direktör Adolf Gustaf Tamm, Upsala domkyrka 15/1 1851, 14 s, prof Göran Wahlenberg, d:o 2/4 1851, u å, 24 s, prof Vilhelm Fredrik Palmblad 10/9 1852, u å, 15 s, prof Otto Fredrik Tullberg, d:o 19/4 1853, 15 s, fabrikör John Swartz, Norrköpings stadskyrka 21/8 1853, 19 s, prof Per Daniel Atterbom, Upsala 3/8 1855, Norrköping, 32 s, justitieborgmästare Per Johan Lagergren, Norrköpings stadskyrka 21/10 1856, Sthlm, 19 s, orgelnisten vid S:t Olai i Norrköping musikdirjohn Hallberg 27/11 1868, 8 s, kyrkoherde Mårten Gustaf Sjögren 21/1 1869, 10 s, grosshandlare Lars Magnus Svartling, S:tJohannis kyrkogård 9/7 1869, 7 s, portvakten vid Kongl. theatern Jöns Johan Wahlström, Sthlm 1871, 4 s, doktor L. M. Groth, Karlstads domkyrka 15/9 1877, Ils, greve Adolf Stellan Mörner 27/5 1894, 16 s, greve Hampus Stellan Mörner 6/3 1897, Ils, domprostinnan Adéle Ottonie Jakobsson, Karlstads domkyrka 19/12 1899, 1900, (4) s; predikningar, vanl tr Upsala resp Norrköping s å, i Upsala domkyrka: 14. sönd efter trefaldighetssöndag 1848, 15 s (Den christliga andaktsvännen, s å, n:o 3), 2. böndagen 1849, 16 s, 4. sönd i advent 1851, tr 1852,16 s, 24. sönd efter trefaldighet 1852, 16 s, i Norrköpings stadskyrka: 1. böndagen 1855, 16 s, 1. sönd i fastan 1856, 14 s, 16. sönd efter trefaldighet 1853, 14 s, 2. böndagen 1861,16 s, annandagjul 1865, Sthlm 1866, 16 s, 4. böndagen 1868, 15 s; Protocoll [undert] / Direktionens5.(-8.) års-berättelse [anon] (Berättelse och redovisning af Direktionen öfver Fruntimmers-föreningen i Upsala til befrämjande af en förbättrad barnavård öfver 5. (-8.) året af dess verksamhet, uppläst på högtidsdagen ... 1850(1853), Upsala 185053); Hälsningsord, Embetsberättelse, PM m m i Handlingar rörande prästmötet i Karlstad ... 1875 (1881, 1887, 1893, 1899, 1905), Karlstad resp år; SAH ifrån år 1886, d 2, 1887, 3, 1888, 8, 1893, 12, 1897, Sthlm 1888–98; se A Edestam, Karlstads stifts herdaminne 1, Karlstad 1975, s 128–130.


Utgivit: Handlingar rörande Norrköpings stads och Hedvigs församlingar, med anledn af väckt fråga om församlingarnes åtskiljande. Sthlm 1857. 66 s. [Undert.] – Handlingar i frågan om Norrköpings stadssamhälles fördelning i särskilda territoriala församlingar. H 1. Norrköping 1862. 76 s. [Anon.] – Periodica: Norrköpings kyrko-tidning, årg 1–6/7, 1859-1864/65, Sthlm, 160, 252, 250, 253, 252, 408 s; Veckobladet, tidn för kyrka o stat, 1863: n:o 1/4–39/40* (14/3-19/9), Sthlm, 4:o, 240 s.

Översatt: E Sartorius, De symboliska böckernas nödvändighet och förbindande kraft, Sthlm 1846, 57 s; N. Fries, Lefvande taflor dll bönen Fader vår, nio berättelser, Sthlm 1870, 323 s; M Rade, Religionen inför den nya tidens andliga strömningar, Sthlm 1902, 108 s; F Naumann, Guds allmakt / Lyckans skötebarn, Karlstad 1903, (4) s; E. Ménégoz, Treenighets-dogmen, en studie (I religiösa och kyrkliga frågor, skrift-saml i evangelii tjänst... utg af S. A. Fries, 40, Sthlm 1905, s 30–57).

Källor och litteratur

Källor o litt: ED:s konseljakter 25 april 1871, nr 1, RA.

I Afzelius, Inträdestal i SA den 15 febr 1908 (SAH ifrån år 1886, 22, 1907); M Anckers, C H R:ska hemmet under 60 år (Minnen från gamla sv prästhem, 6, 1930); G Andrén, Tvåkammarsystemets tillkomst o utveckl (1937); G Aulén, Hundra års sv kyrkodebatt (1953); F Berg, Några anteckn:ar om prosten Johan Börjesson i Weckholm (Gbgs nations skriftser, 7, 1960); O Bexell, Präster o lekmän i kyrkomötet: några linjer i allm kyrkomötets diskussion om sin egen sammansättn (Med engagemang o medansvar festskr till C H Marding, ed O Bexell..., 1990); G Billing, Anteckn:ar från riksdagar o kyrkomöten 1893–1906 (1928); dens, Levnadsminnen t o m Västerås-tiden, ed H Pleijel (1955); C V Bromander, Biskop C H R: minnesteckn vid prästmötet... 1911 (1911); K Ekman, Mine herrar ... Om inträdestalen i SA (SAH från år 1986, 5, 1986); B G Eriksson, Kring Fyris (1964); G Gellerstam, Från fattigvård till församlingsvård (drsavh i stencil, Lund 1971); H Gladh, Lars Vilhelm Henschen o religionsfrihetsfrågan till 1853 (1953); P O Granström, Prästeståndets sista strid (1915); B Hedvall, Debatten om barnarbete i industri o hantverk 18501883 (Ideologi o socialpolitik i 1800-talets Sverige, ed I Hammarström, 1978); G Landberg, Carl Gustaf Hammarskjölds brev från kyrkomötet 1868 (KÅ 1941); [P N Lundqvist,] Bihang till pastor C H R:s "Några ord om konventiklarne i Upsalajemte predikan på 8:de söndagen efter trefaldighet" af en landtprest (1850); E Malmeström, J A Eklund: en biogr (1950), s 227 f; C H Martling, Nattvardskrisen i Karlstads stift under 1800-talets senare hälft (1958); dens, Lekmannapredikan o församlingsdiakonat (Karlstads stifts julbok 1959); dens, Diakon, veniat, assistentpräst?: till frågan om den kyrkl lekmannaförkunnelsen förr o nu (1971); dens, C H R:s Dalaresa 1852 (Västerås stiftsbok 1975); dens, C H R (Karlstads hm, 1,1975); G Michanek, Skaldernas konung: Oscar II, litteraturen o litteratörerna (1979); T Nevéus, Uppsalastudent på 1830-talet: kring C H R:s dagboksanteckn:ar (Upplands nations årsskr 1963); N Rodén, Herrnhutiska o nyevangeliska väckelserörelser i Linköpings stift intill 1856 (1941); E Rodhe, Sv kyrkan omkr sekelskiftet (1930); B Sandin, Om skolans nu svaga makt barnarbetslagsdftn o folkundervisn i Sverige under 1860- o 1870-talen (Över gränser: festskr till B Oden, ed I Norrlid .... 1987); H Schück, Anteckn:ar till SA:s hist 18831912, ed B Svensén, 1–5 (SAH från år 1986, 19–20 o 2224, 1994-98); T T Segerstedt, SA i sin samtid, 3 (SAH från år 1986, 3:2, 1992); SMoK; S G Svenson, Studentens klang o jubeltid: från Juntan till skandinavismen (Upsalastudenten genom tiderna, 1950), s 135, 146, 180 o 183 f; Tvåkammarriksdagen 1867–1970,4 (1990); Upsala [tidn] 22 o 26 juni 1849 samt Bih till Upsala 14 aug o 4 sept 1849; P P Waldenström, Svar till hr biskop R (Hemlandsposten 26 mars 1898); S Åkerblom, Bidr till känned om C H R som politiker och kyrkoman (Karlstads stifts julbok 1945); dens, Från C A Agardh till C H R: studier till Karlstads stifts kyrkohist under väckelsetiden (1953); dens, Prästmän i Domkyrkan vid tiden efter sekelskiftet (Nya Wermlands-tidn 18 juli 1963); S Öländer, Från 1868 års kyrkomöte: fyra ledande kyrkomäns brev till sina hustrur (KÅ 1947).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
C Herman Rundgren, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7028, Svenskt biografiskt lexikon (art av Oloph Bexell), hämtad 2018-09-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7028
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
C Herman Rundgren, urn:sbl:7028, Svenskt biografiskt lexikon (art av Oloph Bexell), hämtad 2018-09-25.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se