Meriter

Persson, Karl Eric Henning, f 19 april 1898 i V Skrävlinge, Malm, d 9 juni 1984 i Malmö, S:t Joh. Föräldrar: målaren Nils Peter P o Cecilia Sörensson. Realex, elev vid handelsskola, anställd vid ab Carl P Påhls-sons choklad- o konfektfabrik (från 50 ab Påhls choklad), Malmö, 21, inköpschef där 29 — 52, sekr i styr för Malmö fotbollfören (MFF) 29-33 o 37, ordf där 37-74, red för o utg av MFF:s tidn 29 — 84, sekr i Fören Sv serien, division I 38 — 41, ordf där 42 — 56, led av Malmö stads idrottsstyr 43, av styr för Sv fotbollförb 43 — 68, av verkställande utsk (VU) 51-62, av uttagmkomm (UK) 49-62, ordf i UK 56-62, allt i Sv fotbollförb, dir för MFF-stadion i Malmö ab 53 — 71, president i Internationaler Fussball Cup.

G 12 febr 1927 i Malmö, S:t Petri, m Charlotta (Lotten) Andrea Wilhelmina Andersson, f 24 sept 1901 i Trelleborg, d 1 april 1989 i Malmö, S:tJoh, dtr till Charlotta Wilhelmina A.

Biografi

Eric P tillhörde de många idrottsengage-rade som inte nådde framgångar som aktiva utövare men lyckades desto bättre som ledare. I den senare egenskapen debuterade han på allvar i slutet av 1920-talet. Då och allt framgent var Malmö fotbollförening (MFF) hans bas på lokalplanet. Trots framskjutna positioner även på riksnivå blev det i MFF han gjorde sina mest banbrytande insatser.

P växte upp i små omständigheter och vägleddes genomgående av ett socialt patos, som fick näring av den lokala, idrottsliga föreningsstrukturen. Länge hade IFK Malmö, "di gule", hegemoni inom stadens fotboll och nådde allsvenskan före MFF. IFK:s medlemmar rekryterades väsentligen från borgerliga kretsar med läroverksungdom som ett centralt inslag. MFF, "di blåe", var arbetarklassens förening. Rivaliteten mellan de två var en levande och permanent realitet under 1900-talets första decennier.

I egenskap av sekreterare, och senare ordförande, i MFF hade P att hantera den tävlingsidrottsliga och sociala konkurrensen inom stadens idrottsliv i allmänhet och fotboll i synnerhet. En försvårande omständighet inträffade i mitten av 1930-talet: MFF hade betalat ut ekonomisk ersättning i skilda former till vissa spelare; saken anmäldes, utreddes och ledde till kännbara påföljder. Föreningen sattes under Sv fotbollförbundets kontroll i två år; lika lång tid diskvalificerades P från styrelsearbetet, medan inblandade spelare fick ett års avstängning och laget flyttades ner till division 2. Med rätt eller orätt ansågs i MFF-kretsar att IFK Malmö var inblandat i ärendet. P:s livslånga engagemang för MFF kan bl a ses som en strävan efter revansch för denna händelse.

Snart blev MFF:s representationslag bäst inte bara i sin stad och i Skåne utan även nationellt. 1931 gick laget upp i allsvenskan och har med undantag för diskvalificering-en 1934 — 36 stannat kvar där utan avbrott (1994). Det stora genombrottet kom 1944, då MFF för första gången vann allsvenskan. P var något av föreningens och lagets allt i allo och kunde ta åt sig mycket av äran för uppnådda resultat. Framgångarna fortsatte med nya segrar i allsvenskan och i Svenska cupen. 49 allsvenska segermatcher i rad hemfördes 1949 — 51 — en oöverträffad svit. En rad namnkunniga MFF-spelare har också spelat i landslaget. Sammantaget kan föreningen betecknas som landets främsta inom fotboll, den mest tongivande idrottsgrenen under 1900-talet.

P fortsatte att hävda amatörreglernas otidsenlighet och krävde rimliga ersättningar till spelare som genom egna uppoffringar och goda insatser gjort sig förtjänta av sådana. Han utgick här från uppfattningen att idrottens ledning måste ta hänsyn till spelarnas totala livssituation. Innan amatörbestämmelserna avskaffades 1967 såg han till att kompensera spelarna så långt det var möjligt. Senare verkade han för kontraktsbundna avtal och allt större inslag av profes-sionalism. På detta område gick P i spetsen för utvecklingen i Sverige — men kunde givetvis inte nämnvärt hejda flykten av toppspelare till länder med avancerad professionell fotboll. Däremot verkade han energiskt och framgångsrikt för att utlandsproffsen skulle kunna spela i landslaget och att de efter avslutad utlandskarriär skulle reamatöriseras.

Ett genomgående drag i P:s, och därmed "di blåes", strategi var att i möjligaste mån rekrytera A-lagsspelare från egna led eller i varje fall från Skåne. Med detta lyckades MFF väl jämfört med flera av de andra topplagen. Som ett led i denna rekrytering, som hade sin motsvarighet i tidigare malmö-itiska stadsdelslag, började MFF tidigt arbeta med pojkfotboll och förebådade därmed den genomorganiserade, föreningsbundna fotbollsverksamheten för barn och ungdom.

P var kulturellt intresserad och hade ansenliga kunskaper exempelvis i historia. I linje med sitt engagemang för fotbollsspelarna sökte han överföra något av sitt kulturintresse på dem, i synnerhet vid de talrika utlandsresorna. Han gav dem även möjligheter att förkovra sig i engelska. Insatser av detta slag speglade P:s ledarstil, en blandning av patriarkalisk omsorg om de egna adepterna, erfarenheter av de sociala realiteterna och tendenser till despoti — det var inte utan skäl han kallades "Hövdingen".

1974 avgick P som ordförande i MFF. Han hade visserligen nuddat vid ett politiskt engagemang för socialdemokratin men aldrig tagit steget fullt ut. Det fanns krafter som gärna sett att det samband mellan föreningen och arbetarrörelsen som P öppet stod för skulle få en fortsättning. Men P ville annorlunda, och valet föll på den folk-partistiske bankmannen Hans Cavalli-Björkman. Ledarskiftet 1974 var ett erkännande av de nya, mer kommersiella, villkor som börjat prägla idrottsmarknaden och vittnar om P:s förmåga till nyorientering.

P:s tjänster togs i anspråk även centralt inom Sv fotbollförbundet. Han fungerade där vid mitten av 1900-talet i flera, delvis svårförenliga roller: som styrelseledamot, ledamot av VU, tongivande i UK och som sekreterare och ordförande i Föreningen Svenska serien, division I. Han torde dessutom ha varit aktuell som förbundsordförande. Av delikat natur var hans mandat att i den allsvenska serieföreningen skapa förståelse för elitlagens önskemål. Svåra frågor knöt sig till planeringen och konstruktionen av seriespelet, där en rad alternativ diskuterades, exempelvis antalet lag. Vidare gällde det att uppnå en rimlig avvägning mellan elitserielagens och landslagets behov.

Som UK-man åren kring 1960 hade P nöjet se det svenska, av utlandsproffs förstärkta landslaget gå till VM-final i Sthlm 1958, där det dock föll mot en överlägsen brasiliansk motståndare. Aret därpå besegrade landslaget England med 3-2 på Wemb-ley i London, en bedrift som tidigare endast Ungern lyckats med. I början av 1960-talet upphörde emellertid fotbollslandslagets framgångar och därmed P:s tid i dess ledning.

P framstår som en av de tongivande sv idrottsledarna under 1900-talet och som den kanske främste på lokal föreningsnivå. Särskilt betydelsefulla var hans insatser i so-cioekonomiskt avseende; utifrån sociala och ekonomiska realiteter sökte han allsidigt tillgodose både förening och medlemmar. Han var en föregångsman, som både i sin egen och i MFF:s verksamhet fångade bärande inslag i den sv idrottsrörelsen.

Författare

Jan Lindroth

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
K Eric H Persson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7110, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan Lindroth), hämtad 2024-11-17.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7110
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
K Eric H Persson, urn:sbl:7110, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan Lindroth), hämtad 2024-11-17.