Meriter

Persson, Matts (i Utsund), f 19 juni 1754 i Folkärna, Kopp, d 20 dec 1809 i Sthlm, Nik. Föräldrar: bonden Per Leonhardsson o Carin Bengtsdtr. Ägare av gård i Utsund, Folkärna, från 74, led av bondeståndet vid riksdagarna 86 o från 00 (led av bevilln:utsk 00, av KU 09, av hemliga utsk 09), fullm i Riksgäldskontoret 14 juni 00–23 mars 08.

G 13 okt 1778 i Folkärna (enl vb för Hedemora) m Sara Johansdtr, f 9 jan 1758 i Hedemora, d 2 dec 1847 i Folkärna, dtr till nämndeman Johan Ersson o Kerstin Mats-dtr.

Biografi

P höll sig under sitt första riksmöte i bakgrunden. Ett initiativ belyser dock hans antibyråkratiska profil. Tillsammans med Carl Gustaf Carlbaum från Söderbärke hemställde han, att ett riksdagsbeslut om "ytterligare säkerhet för ämbetsmän uti deras innehavande ämbeten" borde följas av författningar, som "på det nogaste" utstakade deras ämbetsskyldigheter och tillbörliga straff, om de överskred dem. Flera rojalistiska ståndsledamöter protesterade mot memorialet, men det antogs med några tillägg som en allmän besvärspunkt att anmälas hos K M:t (BondRP 1786, s 106 ff).

Då P återkom som riksdagsman på det stormiga ständermötet i Norrköping 1800, sattes han in i det viktiga bevillningsutskottet. Han valdes också liksom Lars Olsson (bd 28) med högsta röstetal till fullmäktig i Riksgäldskontoret. När han ville villkora mandattidens längd, åberopade ståndet hans "kunskaper och nit för allmänt väl" häremot (BondRP 1800, s 552 f). P:s insatser i konkreta sakfrågor på denna riksdag gällde främst skatteförfattningar. Tillsammans med fem andra ståndsbröder från Kopparbergs län pläderade han t ex i ett utförligt memorial med framgång för att uppodlare av "oländig eller eljest skattfri mark" skulle befrias från att erlägga tionde till pastorer (BondRP 1800, s 70–78).

Vid grundlagsriksdagen 1809–10 fick P från början en ledande ställning inom bondeståndet; bl a erhöll han högsta röstetal vid valet till KU. Han utpekades som hjärnan bakom de aktioner vilka 15 maj 1809 tvang Anders af Håkanson (bd 19) att på grund av sitt adelskap avgå som ståndets sekreterare. Oviljan mot Håkanson var dock snarare personligt färgad. I ståndet tycks aktionerna mot Håkanson ha letts av bl a Peter Svartengren, bruksinspektör och riksdagsman för Nordmarks härad, Värml. Då den nye sekreteraren Carl Agard adlades vid Karl XIII:s trontillträde, ansåg P och andra talare det inte nödvändigt att omgående entlediga honom. Man kunde avvakta hans introduktion på riddarhuset.

Svartengrens agerande väckte stort missnöje i ståndet och flera arbetade för att få honom avlägsnad från riksdagen. P engagerade sig då öppet mot utvoteringen av Svartengren. Han ville få detta ärende vilande, men plenum beslöt 30 maj 1809, med 102 röster mot 35, att förklara Svartengren ovärdig som ståndsledamot, sedan denne bl a anklagat sekreteraren för att vilja framtvinga enhällighet vid Gustav IV Adolfs avsättning. P påpekade följande dag, att RF-förslaget fordrade femsjättedels majoritet för utvotering. Han fick dock nöja sig med en protokollsanteckning, men hans intervention för Svartengren förklarar, varför han utöver sin egen valkrets, Näsgårds läns fögderi, Kopp, även kom att representera Nordmarks härad.

Kampen mot ståndsprivilegierna blev höjdpunkten i P:s riksdagspolitiska gärning. Det har framhållits (Thomson), att P:s memorial om jordbeskattningen 5 juni 1809 sammanfattade alla yrkanden i ståndet. Det fastställdes också som dess beslut. P lyckades inte förhindra, att ståndet samma dag antog den nya RF. Han genomdrev dock 6 juni, att ståndet skulle vägra att underskriva den "intill dess de äskade jämkningarne i privilegierne av de övrige stånden bliva meddelte" (BondRP 1809, 1, s 308). Denna vägran fortfor, tills hela ståndet efter en övertalningskampanj av främst Georg Adlersparre (bd 1) kallades till slottet 27 juni. Karl XIII förmådde där med ett strafftal talmannen Lars Olsson att underteckna RF. P bevakade skickligt, att privilegiefrågan inte stuvades undan. Han fick vid protokollets expediering 28 juni igenom ett till-lägg: "Under de förbehåll och anmärkningar som å ståndets sida förut gjorde äro" (BondRP 1809, 1, s 444). Han förmådde 14 juli plenum att kräva, att dessa förbehåll skulle inflyta i riksdagsbeslutet.

P instämde inom hemliga utskottet i Sven Wijkmans skiljaktiga yrkande om uppskov med tronföljarvalet tills prins Christian August (Karl August; bd 20) hade blivit hörd. Då utskottet likväl enhälligt stannade för att konungen skulle föreslå denne till tronföljare, talade P i ståndet utan motivering för bifall till propositionen. P fortsatte också sin bevakning av ämbetsmän. Klagomål från Ångermanland om "illa medfart" av allmogen vid transporter och kronoskjutsar initierade en begäran till regeringen, att befälhavare i allmänhet skulle förständigas till saktmod och foglighet.

P:s bortgång mitt under riksmötet föranledde omfattande ärebetygelser. Arkebiskopen talade vid hans bår. Ståndet lät slå en minnespenning över honom. Ett verk i tidens sentimentala stil, Mina tårar wid Matts Perssons graf, utkom av trycket.

P måste även retrospektivt genom sitt självförtroende, sin politiska realism och sin suveräna behärskning av beslutsprocessen, med väl utmejslade yrkanden mot slutet av ståndsdebatterna, gälla som en framträdande gestalt i bondeståndets historia. P ägde större beläsenhet än sina ståndsbröder i gemen. Han var "en bonde, som vet mer än de övriga" (Skjöldebrand, s 137). Bouppteckningen över P upptar bl a översättningen av Adam Fergusons Om borgerliga samhällen och en komplett upplaga av Läsning i blandade ämnen.

Författare

Rolf Karlbom

Källor och litteratur

Källor o litt: Personalia om P i Folkärna kyrkoarkiv o Kopparbergs läns häradsrätters arkiv, ULA. Nordmarks häradsrätts arkiv, GLA.

E Alexandersson, Bondeståndet i riksdagen 1760–1772 (1975); K Johannesson, Det fria ordets martyrer (Heroer på offentlighetens scen, 1987); R Karlbom, Bakgrunden till 1809 års regeringsform (1964); riksdagstrycket 1786 o 1800–1809; B Sjövall, Georg Adlersparre o tronfrågan 1809 (1917); A F Skjöldebrand, Memoarer, ed H Schück, 3 (1904); A Thomson, Grundskatterna i den politiska diskussionen 1809–1866, 1 (1923); F Wernstedt, Fullm i riksgäldskontoret 1789–1939 (1939); J Wibling, Opinioner o stämningar i Sverige 1809–1810 (1954); L Östlund, M P i Utsund (Folkarebygden 1988).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Matts Persson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7118, Svenskt biografiskt lexikon (art av Rolf Karlbom), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7118
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Matts Persson, urn:sbl:7118, Svenskt biografiskt lexikon (art av Rolf Karlbom), hämtad 2024-04-26.