Petrus Caroli

Född:1510 – Skänninge församling, Östergötlands län
Död:1587-10-26 – Linköpings Domkyrkoförsamling, Östergötlands län

Biskop, Skolmästare


Band 29 (1995-1997), sida 209.

Meriter

Petrus Caroli (Gothus; Peder Karlsson), f 1510 i Skänninge (Messenius), d 26 okt 1587 i Linköping (Rhyzelius). Inskr vid univ i Wittenberg febr 39, enl osäker uppg (Rhyzelius) hovpredikant hos Gustav 140, skolmästare i Linköping o domkapitlets notarie 40, även kh i Skänninge 41, även kh i Landeryd, Ög, 29 juli 44, även tiondeprost i Småland 44, även domkyrkosyssloman i Linköping 47, kh i Kalmar 55 senast okt, ordinarius där 57 (Kjöllerström 1965, Schück, s 593 f), även kh i Norra Möckleby, Sandby o Gårdby, Kalm, 22 aug 64, även prokurator i Småland 6 maj 67, fängslad nov 68, avsatt från sina ämbeten 25 febr 69, kh i Norra Möckleby 2 april 72, biskop i Linköping senast från 9 aug 81, vigd 82 trol i febr.

G m Margareta Göransdtr (ev Olofsdtr), d efter maken.

Biografi

Som skolmästare och notarie i Linköping, senare även syssloman där, fick P en rad förtroendeuppdrag av Gustav I. 1540 utfärdade han på k uppdrag en cirkulärskrivelse till stiftets prostar med befallning att alla kyrkoherdar skulle redovisa gods och inkomster för samtliga kyrkor och prästbord. Under 154344 utarbetade han flera jordeböcker över domkyrkans och prebendenas gods och tiondeinkomster, av vilka åtskilliga finns bevarade. De lades till grund för kungens godsindragningar av Linköpingskyrkans jord under 1540-talet. I egenskap av tiondeprost i Småland svarade P för uppbörd och försäljning av tionden i Östergötland och Småland. Som belöning för sitt arbete erhöll han bl a 1541 de gods som legat under Martini prebende vid Linköpings domkyrka och 1544 en gård där som tillhört Michaelis prebende.

1555 utnämndes P till kyrkoherde och två år senare till ordinarius i Kalmar. Även om själva kollationsbrevet inte bevarats, framgår av senare brev att P hade överinseende över prästerskapet i östra Småland. Genom hans utnämning lades grunden till Kalmar stift i form av ett ordinariedöme, den enda av Gustav I:s utbrytningar ur de gamla stiften som blev bestående för en längre tid. Sedan hertig Erik (Erik XIV) 1558 tillträtt sitt småländska hertigdöme och flyttat till Kalmar, blev P vid sidan av Jöran Persson (bd 20) en av hans närmaste förtrogna. Utöver sina pastoratsinkomster erhöll han 1557 och 1558 ytterligare underhåll i form av kronotionden från Öland. Under sin ämbetsperiod verkade han bl a för kyrkans återuppbyggnad, inköp av böcker till skolan och förbättringar för Kalmar hospital (skriv: er till Erik XIV 1562). P ådrog sig dock också klagomål, eftersom befallningsmannen i Möre 1559 fick i uppdrag att undersöka om han tagit mutor.

Vid riksdagen i Sthlm 1560 bevittnade P Erik XIV:s tronbestigning. En uppgift (Kalmar hm) att P 1561 skulle ha varit ledamot av konungens höga nämnd har inte kunnat beläggas. 1564 fick han fullmakt gå kyrkoherdetjänsten i ett pastorat på Öland och innehade därmed fem pastorat och åtta socknar. Det största beviset på kungens gunst erfor P ett par år senare då han utsågs till prokurator i Småland, en titel som endast gavs till honom och Jöran Persson. Ämbetet var ett slags ståthållarbefattning över Kalmar slott och län och medförde en omfattande underrättelseverksamhet för kungens räkning, vilket framgår av P:s många brev till kansliet om stämningarna i Småland.

P kom att spela en i senare forskning omdiskuterad roll i Sturemorden. Han deltog våren 1567 i riksdagen i Uppsala och vistades då i kungens närhet. På morgonen 24 maj hade kungen, enligt vad P själv erkände, ett långt samtal med P på slottsbacken. Vittnen kunde inte höra vad som sades, och P uppgav senare att det rört sig om "ett kristeligt samtal". P mötte efter samtalet ordinarien Johannes Nicolai (Ofeegh; bd 20) och avrådde honom från att bege sig till kungen, eftersom denne "haver rätt nu något att beställa, det varken I eller någon annan kommer honom till ords" (HSH 4, s 61). Kungen hade efter samtalet skyndat in i slottet och utfört Sturemorden. De dunkla orden och det gåtfulla samtalet kan tolkas i olika riktningar men säger inget bestämt om P:s delaktighet i morden (Andersson).

Under Eriks sjukdomsperiod sommaren 1567 blev P fängslad såsom ansedd delaktig i morden och satt i fängelse på Vadstena slott där han ådrog sig en svår sjukdom. Han frigavs dock snart och verkade sedan nitiskt i Eriks tjänst i Småland. I ett brev i sept 1568 tackade kungen P för hans insatser bland smålandsbönderna. Sedan upproret mot Erik utbrutit 1568, anslöt sig Kalmar slott och stiftets prästerskap till de upproriska. P tvingades fly till olika präster på landsbygden men fängslades åter i nov 1568 och fördes följande år till Sthlm, där han ställdes inför rätta för sin påstådda medverkan i morden och dömdes till döden. I fängelset skrev han en böneskrift till Johan III, där han bedyrade sin oskuld. Straffet omvandlades till livstids fängelse, och P förvisades till Finland.

P benådades 1572 och återfick då sitt öländska pastorat; senare tilldelades han nya tiondeanslag. 1577 deltog P vid riksdagen i Sthlm, där han underskrev beslutet om antagandet av Röda boken. Han ivrade därefter för att få Kalmarprästerna att tillämpa den nya mässordningen. Tack vare sina insatser blev han 1582 utnämnd till biskop i Linköpings stift, med vilket Kalmar län följande år förenades.  P:s son Nicolaus Petri (155494) var domprost i Linköping 158692; dennes son tog från mödernet släktnamnet Grubb (bd 17, s 341).

Författare

Jan Brunius



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Källor och litteratur

Källor o litt: Skriv:rer till konungen, Erik XIV; Kanslitjänstemäns konc o mottagna skriv:er, vol 1, 4 o 6-9; K arkiv, K 73; P.s godsreg i Strödda kamerala handkar, vol 72, o i Östergötlands handl:ar 1543:11; allt i RA.

I Andersson, Erik XIV (2. uppl 1963); R Eländer, Stämplingar mot Erik XIV, 13 (193437); HSH 4 (1817), s 221225 (böneskrift från P); Kalmar hm, 2 (1947); S Kjöllerström, Striden kring kalvinismen i Sverige under Erik XIV (1935); dens, Biskopstillsättn:ar i Sverige 15311951 (1952); dens, Kräkla o mitra (1965); S Kraft, Linköpings hist, 1 (1946); K kansliets diarium öfver ingångna skrifvrer 1566 (HH 8:2, 1878); Linköpings hm, 1 (1919); N I Löfgren, Tjenstemen vid förs:arne o lärowerken uti Kalmar stift, 1 (1836); J Mankell, Erik XIV:s fall (1876); J Messenius, Chroniconepiscoporum (1611);A O Rhyzelius, Episcoposcopia Sviogothica (1752); H Schück, Ecclesia Lincopensis (1959), s 22, 37, 248, 279, 385, 51820, 529, 57879, 58283, 585, 58990 o 59294; I Svalenius, Georg Norman (1937); G V Sylvander, Kalmar slotts o stads hist, 3 (1872), avd 3; V Wigert, Erik XIV. Hans sinnessjukdom (1920).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Petrus Caroli, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7202, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan Brunius), hämtad 2019-02-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7202
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Petrus Caroli, urn:sbl:7202, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan Brunius), hämtad 2019-02-20.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se