E Erik Prytz

Född:1914-12-19 – Linköpings Domkyrkoförsamling, Östergötlands län
Död:1993-03-27 – Matteus församling (AB-län), Stockholms län

Tecknare, Illustratör


Band 29 (1995-1997), sida 500.

Meriter

Prytz, Ernst Erik, f 19 dec 1914 i Linköping, d 27 mars 1993 i Sthlm, Matt. Fosterföräldrar: muraren Johan Evander Andersson P o Anna Maria Wassberg. Elev vid Linköpings h a l, vid Högre konstindustriella skolans (HKS) aftonskola i Sthlm 3739, inskr vid Tekn skolan där 20 sep 39, ex som lär i teckn o välskrivn där 17 dec 43, illustratör, bl a i tidskr All världens berättare 4556 o i Folket i Bild (FiB), bokillustratör från 49, en av grundarna av Fören Svenska tecknare o medl av fören 10 maj 55, styr:led, ordf i styr där 2 mars 663 april 67, led av red för Läsbiten 7475.

G 1) 21 okt 1944(50) i Sthlm, Ad Fredr, m kartteknikern Märta Eleonora Ahnquist, f 20 mars 1923 i Jörn, Vb, dtr till predikanten o pianohandlaren Manny Johannes A o Elsa Aurora Norgren samt senare omg Arvidsson; 2) 29 nov 1952 i Sthlm, Kat, m sekreteraren Ingrid Marianne Hedeby, f 22 dec 1928 i Linköping (enl fdb för Ekeby, Ög), d 16 okt 1992 i Sthlm, Matt, dtr till forstmästaren Johan Albert H o Sigrid Margot Tholérus.

Biografi

Erik P:s biologiska mor kom från ett läsarhem i Småland. Redan vid tre veckors ålder lämnades P till sitt blivande fosterhem, som var fattigt. P fick god omvårdnad, men den omständigheten att han var ett "oäkta" barn präglade likväl hans uppväxt. Modern tog arbete som kocka på båtar i utländsk trad och träffade sällan P. Hon skickade emellertid medel, som möjliggjorde att han kunde börja på läroverket. Han visade sin begåvning på skilda områden, inte minst i teckning, där hans förmåga lät tala om sig. P tröttnade emellertid på studierna och slutade skolan utan att ta någon examen.

P:s första möte med konsten var som modell. Den välväxte P poserade på de kurser i krokiteckning som påbörjats i Linköping. Detta väckte hans eget intresse för konsten. P flyttade till Sthlm, där han gick på HKS:s aftonskola tillsammans med bl a grafikern och bokkonstnären Lennart Forsberg; han fortsatte därefter på Teckningslärarinstitutet. En kamrat och nära vän från dessa år var konstnären Gösta Kriland. Dekorationsmålning var P:s huvudintresse och de lärare som betydde mest för honom var Edvin Ollers (bd 28) och Oscar Brandtberg. P lärde sig att uppskatta primitiv konst och allmogemåleri. Av kamraterna ansågs han vara en skicklig målare med stark form- och färgkänsla. Han var influerad av tidens konstströmningar, av Sven X:et Erixson och Olle Olsson Hagalund (bd 28).  Efter examen med goda vitsord hade P tillfälliga anställningar som teckningslärare.

När P fått egen familj måste hans låga inkomster drygas ut och därmed inleddes hans bana som illustratör. Han fick sin första verkliga chans i den 1945 grundade All världens berättare, där Karl Johan Rådström var redaktör. Från första årgången blev P en flitigt anlitad tecknare, som kunde anpassa stilen till berättelsen: ena gången dekorativ och lineär, nästa gång kubiserad eller naiv, oftast med god svart-vit verkan. Genom All världens berättare hade P en utkomstmöjlighet ända tills tidskriften upphörde. Idén bakom denna togs 1974 upp i Läsbiten, där P satt i redaktionen tillsammans med bl a Stig Claesson, Gustaf Rune Eriks och Lars Forssell och dessutom medverkade som illustratör. Publikationen lades dock ner redan efter ett år.

FiB och Ivar Öhman var en annan uppdragsgivare. P kom att tillhöra tidningens fasta stab tillsammans med Uno Stallarholm, Stig Södersten, Eric Palmquist, Bertil Bull Hedlund och Gösta Kriland. P såg Bull Hedlund som den främste illustratören och var som han noga med att alla detaljer skulle vara riktiga. FiB:s redaktion låg i Klarakvarteren och det var här det fanns arbete för författare och konstnärer. P medverkade i nästan samtliga stora dagstidningar, särskilt i deras söndagsbilagor. Långt senare berättade P med saknad om denna förgångna värld och sina kollegor där (Bergkvist o Mellin). FiB:s höga konstnärliga standard tog slut i och med att tidningen köptes upp av Åhlén & Åkerlund 1962. P, som var övertygad socialist, hade dock alltmer kommit att anlitas av arbetar-och fackföreningspressen och var överhopad med uppdrag för exempelvis Byggnadsarbetaren, Kommunalarbetaren och Skogsindustriarbetaren (SIA). Han medarbetade också i tidningen Vi.

P fick sitt första bokillustrationsuppdrag 1949 vid publiceringen av August Strindbergs Armageddon, en tunn volym utgiven av Bibliofila klubben. Den innehåller ett fåtal spröda teckningar med lätt markerad djupverkan, bl a en helsida med fjäril och blommor. Därefter följde flera beställningar, och redan s å utkom Fritz Stenlunds Gränderna med P:s färgomslag som anknyter till Albin Amelins stil. 1950 blev ett genombrottsår för P som bokillustratör; i tre verk varierade P helt sitt uttryck. I Honoré de Balzacs Louis Lambert anknyter P till en surrealistisk tradition med inspiration från Halmstadsgruppen, medan Ralf Parlands Relief har en annan karaktär. Illustrationerna är där utförda i scrapeboard med kraftiga svart-vita kontraster som påminner om träsnitt. I Tage Aurells Bilderbok har P tecknat med tunna, sökande linjer och motiven, människorna och det sydfranska landskapet, är upplösta i ljus. Han stil är eklektisk, men där finns ett personligt uttryck. P kunde under arbetet bo i Frankrike och hade möjlighet att uppleva de miljöer som skildras i boken. Det har verkat inspirerande och resultatet kan betraktas som ett av de finaste exemplen på P:s illustrationskonst. I Milton Mezzrows bok Dans till svart pipa (1953) kom P:s intresse för jazz till uttryck bl a i ett porträtt av Louis Armstrong, tecknat med mycken svärta.

De tidiga årens spröda linjer och de surrealistiska inslagen övergick så småningom i en mer grafisk karaktär med många och täta streck. Uttrycket blev mera realistiskt som i Gustaf Rune Eriks' Stadens ljus (1957). Författaren och P hade ett mycket gott samarbete, och P kände sig mest befryndad med arbetarförfattarna, som hade samma bakgrund som han själv. När P illustrerade poesi kunde han tillåta sig att vara mera antydande, t ex i Erik Lindorms Dikter (1959), som fick fina, lätta vinjetter och där P utnyttjade papperets vithet i kompositionen. P behärskade väl vinjettens speciella särart. Han kunde ibland byta stilart i en och samma bok med mindre lyckat resultat, men i Olle Hammarlunds Fårets gröna öga (1967) är P:s kritteckningar från Fårö alla av samma karaktär. Ön representerade en annan del av P:s liv; där vistades han varje sommar från 1962. En av de närmaste grannarna på ön var Hammarlund, och under de år arbetet med boken pågick diskuterade de olika tänkbara motiv. Åt sommargotlänningen Lennart Hellsing illustrerade P bl a Cladville cakes (1975), där han åter sökte sig mot det litet naiva och lineära och utnyttjade papperets gräng till omslagsbilden. Anknytning till Gotland har även Bertil Bodéns Husbehovsdikter, brukspoesi från Fårö (1979), som försågs med tuschteckningar av P.

P illustrerade också barn- och ungdomsböcker och förmodade själv att det var hans två pojkar som inspirerade. Med sin nya familj hade P 1953 bosatt sig i Älvsjö i södra Sthlm och där hade P för första gången en ateljé. Den författare i denna genre som fascinerade P mest var Robert Louis Stevenson. P levde sig t ex helt in i skildringen av Skattkammarön och inlevelsen avspeglas också i illustrationerna från 1963. P illustrerade även andra böcker av Stevenson, bl a Dr Jekyll och Mr Hyde (1967). Även James Fenimore Coopers indianböcker, t ex Den siste mohikanen (1964) och Hjortdödaren (1965), var P road av att illustrera. Han fick också uppdraget att göra teckningar till Rudyard Kiplings Djungelboken (1968), vars bilder utfördes i en kombination av krita och tuschlavering. Huvudpersonen Mowgli är schablonartat framställd, medan djuren är fint fångade och har karaktär. P var över huvud taget en god djurskildrare; katten Johannes i NM:s ägo är ett gott exempel på detta. P medverkade även i antologier som All världens vackra sagor, Gröna samlingen (1957).

Under senare år blev P:s illustrationsuppdrag färre på grund av tidningsdöden. Bokförlagen kostade inte heller på illustrationer som förr. En del Läsa-lätt böcker tillkom i början av 1980-talet. Det kan noteras att P nu gärna tecknar med pensel och tusch. Till P:s sista uppdrag på detta område hörde illustreringen av Sören Fallbergs Allmän sal (1982) och Karl Rune Nordkvists Ett resande sällskap (1985), som visar hur väl P kunde fånga fysionomier hos t ex en gammal arbetare. I dessa teckningar kom också hans starka sociala engagemang till uttryck. När det gällde bokillustrationer utförde P uppdrag främst för FiB:s folkböcker, Bonniers Fackbibliotek, Rabén & Sjögren och Barnbiblioteket Sagas barn- och ungdomsböcker, och han gjorde uppskattningsvis 150–200 bokomslag.  Under 1960- och 1970-talen undervisade P i illustration på Grundskolan för konstnärlig utbildning, där han blev känd som en utomordentlig lärare.

Från senare hälften av 1960-talet arbetade P också som fri konstnär i olja, akryl och akvarell. Han hade ett fåtal separatutställningar; den första ägde rum i Skövde i samband med hans 50-årsdag, den sista visade Akvareller från Fårö på Galleri Lucidor i Sthlm 1988. De förbigicks dock av konstkritiken.

P gjorde en stor insats för att förbättra illustratörernas dåliga villkor, bl a i Föreningen Svenska tecknare. Den var till en början en liten, exklusiv sammanslutning. Tillsammans med kollegan Svenolov Ehrén drev dock P igenom en ny politik, som innebar att alla yrkesverksamma tecknare skulle få vara medlemmar.

Det är som mycket anlitad illustratör, främst i svart-vitt, som P gjorde sina bestående insatser under en period efter andra världskriget när den sv illustrationskonsten blomstrade inom vuxen- och ungdomslitteratur, dags- och fackpress. P får ses som en god exponent för denna epok. Han fick många stipendier och utmärkelser från bl a Sveriges författarfond, Konstnärsnämnden, Sthlms stad och fackföreningsrörelsen.

Författare

Jane Rothlind



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Illustrerat (tryckort vanl Sthlm): A Strindberg, Ar-mageddon, början till en roman, 1949 (Kuriositeter i litteraturen, 5); F Stenlund, Gränderna, noveller o skisser, 1949; T Aurell, Bilderbok, [Sthlm] 1950, 2. uppl s å; H de Balzac, Louis Lambert, 1950; R Parland, Relief, dikter, 1950; H Victorin, Ragge och hans varg, 1950; M Mezzrow, Dans till svart pipa, Really the blues, 1953, 2.3. uppl 1953, 1955, [ny uppl] 1955; E Asklund, Torkel oxdrivare, hist berättelse från år 1523, 1956 (Aladdinböckerna, 2); Torsten Eliasson, Moderna möten, 1956, 2. uppl 1957, [ny uppl] 1961; L Hellsing, Kanaljen i Seraljen, 1956; dens, Cladville cakes, songs from the Rhinns, Saltsjö-Duvnäs 1975; A M Rubin, Una Marina - bilder från Stockholms skärgård, 1956; E Taube, De fyra vindarnas gata, 1956; All världens vackra sagor ... sv red av KJ Rådström, [d 3. Gröna saml,] 1957; Gustaf Rune [Eriksson, pseud] Eriks, Stadens ljus, novellurval, 1957; G Sandgren, Äventyr i ungdomen, 1957 (Ekoböckerna); H Ise-borg, Jakten på den vita hästen, 1958; dens, Månskenspatrullen, 1959 (Saga, 364); M Joslin, Appo Ak-ka, djungelpojken, 1959 (ibid, 375); G Kumlien, Italien inpå livet, 1959; E Lindorm, Dikter i folkuppl, 1959; K Holt, Mässpojke i kibutzen, 1961; J F Cooper, Prärien, 1962 (ibid, 425), 2. uppl 1970 (ibid), 3. uppl 1980; dens, Den siste mohikanen, 1964 (ibid, 37), 2.-4. uppl 1976, 1979, 1988; dens, Hjortdödaren, 1965 (ibid, 138), 2. uppl 1977; P C Asbjornsen o J Moe, Norska folksagor, 1963 (ibid, 167/168); R L Stevenson, Skattkammarön, 1963 (ibid, 452), 2. uppl 1968 (ibid), 3. uppl 1976, 2.-3. tr 1977, 1984, 4. uppl 1990, pocketuppl 1993; dens, Dr Jekyll och Mr Hyde, Gbg 1967 (ibid, 521), [2.]-3. uppl 1974,1979, [annan utg] Gbg 1970 (Förstorade böcker); dens, Skatten i Franchard och Paviljongen på sandheden, två kortromaner, [ny utg] 1977; Sagor från Västern, saml o berättade av S Kassman, 1964 (Saga, 466 [= 465]); [KF H v] Mfinchhausens underbara äventyr, återberättade av S Andra, 1965 (ibid, 641), 2. uppl 1979; O Wikström, Esbjörn, 1966 (ibid, 497), övers Stuttgart 1982; P O Sundman, Trumslagaren, 1967; O Hammarlund, Fårets gröna öga, 1967, [2. uppl] 1971 (Trend pocket), 2. uppl, 2. tr 1976 (ibid), 3. tr 1981, [ny utg] 1987; R Kipling, Djungelboken, 1968 (Saga, 540), 2.-3. uppl 1978,1988; WF Cody, Buffalo Bill, 2. uppl 1969 (ibid, 33), 3. uppl 1977; Spökdmmen ... en antologi av B Werkmäster, 1971; B Boden, Husbehovsdikter, brukspoesi från Fårö, Visby 1979; Karin Fredriksson, Vi kommer från Maribor, 1981 (Lättläst för vuxna); S Fallberg, Allmän sal, Bjästa 1982; dens, Vinden blåser vart den vill, Bjästa 1987; B Norman, Dikter om socialismen och friheten, 1983; KR Nordkvist, Ett resande sällskap, en historia, Bromma 1985; S Klockare, Drömmen om ett bättre liv här på jorden, 1989; T Bergman, Broder Tor, en sägen, 1991; 150 å 200 omslag dll böcker varav ett 50-tal på Bonniers förlag 1945-69; All världens berättare, 194556, Läsbiten, 197475 (även medred), Folket i bild, fackpress o dagspress, se ovan. Tryckt arbete: Illustratör i Klara (S O Bergkvist o D Mellin, I Klarabohemernas värld, Sthlm 1993, s 165-173).

Källor och litteratur

Källor o litt: Handl:ar ang P hos Fören Sv tecknare o i Konstfackskolan; rec:klipp i NM:s klipparkiv.

S O Bergkvist, En av de sista Klarabröderna (SvD 13 april 1993); dens, En äkta Klarabroder (DN 13 april 1993); dens o D Mellin, I Klarabohemernas värld (1993);J Brunius, Efterord (O Hammarlund, Fårels gröna öga. En bok om Fårö, 1995); R Johansson (pseudJoson), E P. Illustratör bör bedömas (DN 13 juli 1959); dens, Sv bokillustratörer (1959); A Nordenankar, Tecknarna som gav liv åt gamla FiB:s noveller (DN 19 okt 1984); Omslagskonstnären. E P (Fritiden 1948); L Rasmusson, Sv tecknare före Sv tecknare (1995); S Sjöqvist, Skattkammarens tecknare: Ibland blev jag rädd för figurerna (Skövde Nyheter 20 nov 1964); U Stenström, E P 50 år. Rutin o ruin hotar illustratör (SvD 19 dec 1964); dens, Konstnärernas villkor, 6. Tecknare är sin egen springpojke ... (SvD 7 maj 1961); V Svenserud, Nu har en Erik till fått "Lyckodass" (Gotlands Alleh 23 juli 1987); Sv illustratörer, ed P Bjurström (1972); G Svensson, Modern svbokkonsl (1953); Tio tidningstecknare (SIA 1947, nr 2527); Ungdomslitt:en, ed L Furuland, M 0rvig o S Svensson (1994); [I] Unge, Om Erik varit hemma hade det varit 28 (DN 22 nov 1980); Vem är vem i barn- o ungdomslitt:en ... 19451980, ed L Furuland, M 0rvig o G Eng (1984); Över axeln. En skrift till Sv tecknares 25års jubileum, ed S Nordgren o L C Norrman (1980); 25 nutida sv tecknare, ed A Meyerson o I Öhman (1953).  Meddel:en av rektor Jöran Salmson o konstnär Svenolov Ehrén, båda Sthlm.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
E Erik Prytz, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7410, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jane Rothlind), hämtad 2019-10-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7410
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
E Erik Prytz, urn:sbl:7410, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jane Rothlind), hämtad 2019-10-19.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se