Meriter

3 Quensel, Percy Dudgeon, kusinson till Q 2, f 8 sept 1881 i Marstrand, d 3 mars 1966 i Sthlm, Osc. Föräldrar: professorn Johan Oscar Q o Eleonore Florence Elizabeth Dickson. Mogenhetsex vid H a l i Strängnäs 16 juni 02, inskr vid UU 13 okt 02, avgångsex från K krigsskolan 17 aug 04, underlöjtn vid Livreg:s dragoners reserv 8 dec 04–07, FK vid UU 27 maj 05, FL 31 mars 10, amanuens vid mineralogisk-geologiska instit 1 juli 10–ht 13, disp 29 mars 11, doc i geologi 8 april 11, FD 31 maj 11, allt vid UU, prof i mineralogi o petrografi vid StH 19 maj (K M:t:s fullm 19 juni) 14–1 okt 48, sekr i Geolog fören i Sthlm 17–25, ordf där 27 o 33, led av styr för Sv turistfören 19–36, av styr för Sv sällsk för antropologi o geografi 22–39, ordf där 24 o 35. – LVA 39, LFS 51.

G 22 april 1911 i Uppsala m Dr phil Annie Therèse Weiss, f 24 okt 1886 i Graz, Österrike, d 22 maj 1933 i Sthlm, Osc, dtr till Hof- und Gerichtsadvokat Sigmund W o Therèse Stukart.

Biografi

Percy Q växte upp i en högborgerlig miljö och fick en sträng uppfostran, men hans tidiga intresse för att samla naturalier, speciellt mineral, understöddes av hans puritanska mor. Q:s naturintresse ledde tankarna till en jägmästarutbildning, men efter en väns avrådan inriktade han sig på kemi, fysik, geologi, astronomi och matematik, vilka ämnen ingick i hans kandidatexamen 1905. Geologin blev favoritämnet mest tack vare en inspirerande lärare, prof Arvid Högbom (bd 19), samt det tidiga intresset för mineral. Efter examen reste Q utomlands på de obligatoriska "Wanderjahren" för fortsatta studier, 1905–06 hos C Doelter i Graz och 1906–07 hos H Rosenbusch och V Goldschmidt i Heidelberg. I samband med vistelsen i Graz besökte han en kongress i Rom just vid tidpunkten för Vesuvius stora utbrott 1906. Q företog tillsammans med en tysk geolog en något dumdristig och farlig bestigning av vulkanen varvid geologiskt material insamlades, vilket utgjorde grunden till hans första vetenskapliga publikation.

Under sin vistelse i Heidelberg erhöll Q en förfrågan från sin vän Carl Skottsberg om att delta i en expedition till Patagonien, Eldslandet och Chile, den s k Magellan-expeditionen 1907–09. Han svarade omgående ja, avbröt sina studier och deltog sedan som geolog och petrolog i expeditionen, som var en fortsättning på Otto Nordenskjölds (bd 27) expedition till Antarktis 1901–03.

Under två år kartlade och provtog Q stora delar av södra Sydamerikas berggrund samt undersökte de geomorfologiska och glacialgeologiska karaktärsdragen i några utvalda områden. Beskrivningen, som han lade fram som sin doktorsavhandling 1911, behandlar huvudsakligen de tertiära magmatiska bergarterna i Andernas centrala och östligaste delar. De ingående petrologiska undersökningarna baserades på mikroskopiska iakttagelser och kemiska analyser. Q:s översiktskarta över södra Sydamerikas berggrund var den första i sitt slag. I expeditionens program ingick även besök på Juan Fernándezöarna och Sydgeorgien.

Efter hemkomsten blev Q engagerad i två exkursioner till norra Sverige i samband med den internationella geologkongressen i Sthlm 1910. Under denna kongress knöt han många viktiga kontakter med internationellt erkända fackkollegor. Som docent vid UU undersökte Q, de alkalina bergarterna vid Almunge ca 25 km öster om Uppsala. Dessa hade först iakttagits och tolkats av Högbom 1893 som syenitiska delar av den omgivande graniten. Q:s lärare i Heidelberg, H Rosenbusch, hade dock med utgångspunkt i endast några få tunnslip och de däri förekommande alkaliamfibolerna tolkat bergarterna som unika, representerande en alkalin magmatism. Q:s detaljerade kartering, mikroskopering och analyser klargjorde bergarternas alkalina karaktärsdrag. Detta var första gången som noggranna petrologiska undersökningar utfördes på dessa för Sverige sällsynta bergarter.

Hösten 1914 tillträdde Q professuren i mineralogi och petrografi (petrologi) vid StH. Förutom sina åtaganden som lärare och handledare vid institutionen började Q studera Sveriges fjällberggrund. Han inriktade sina detaljstudier på området kring Kebnekaise och publicerade flera petrologiska arbeten 1916–21.

Under tio år (1918–28) var Q, tillsammans med prof H Backlund och på uppdrag av Sveriges geologiska undersökning (SGU) även sysselsatt med karteringen av Västerbottens fjällberggrund. Resultatet trycktes av SGU 1929 i form av en karta (1:200 000), till vilken Q vid publiceringen 1960 skrev en utförlig beskrivning.

1916, mitt under brinnande krig, följde Q som medhjälpare den sv mineralogen och mineralhandlaren Gustaf Flink (bd 16) till Ural för insamling av mineral vid de där klassiska fyndorterna. Q engagerade sig mycket för den nyligen pensionerade Flinks forskning och inköpte för StH:s räkning den samling okända mineral från Långban i Värmland som Flink under ett antal år sammanställt. 1917 var Q åter i Ryssland för att biträda Sveriges minister i Petrograd general Edvard Brändström (bd 6) vid kontrollen av fångläger från östra Uralbergen och ned till Svarta havet.

1933 upptäcktes en mineralrik granit-pegmatit vid byn Varuträsk, ca 10 km utanför Skellefteå i Västerbotten. Q kom att inleda en mycket detaljerad och framgångsrik undersökning av förekomstens mineralogi. An idag (1996) framstår den som en av de bäst dokumenterade granitpegmatiterna i världen. Detta var möjligt tack vare Boliden ab:s välvilja att låta Q med medarbetare undersöka och insamla material under det brytningsarbete som pågick fram till början av 1950-talet. Q besökte Varuträsk vid ett flertal tillfällen somrarna 1934–36 varvid ett rikhaltigt material insamlades. Nya fynd gjordes i rask takt vilket innebar en viss oöverskådlighet och projektet växte snabbt. Undersökningen av pegmatiten kom att sysselsätta Q och hans medarbetare under nära 20 år. Hans planer på att publicera en beskrivning av pegmatitens mineralogi sköts på framtiden och istället påbörjades en rapportserie (Minerals of the Varuträsk pegmatite) i Geologiska föreningens i Sthlm förhandlingar, vars första del utkom 1937. Q och hans medarbetare publicerade 37 delar som beskriver ett 40-tal för pegmatiten karaktäristiska mineral och mineralgrupper, bl a trifylit, litiofilit, heterosit, purpurit, "allemontit" (stibarsen m m), petalit, spodumen, pollucit och columbit-tantalit. Q beskrev också då för vetenskapen nya mineral från Varuträsk: ferri-sicklerit, varulit och stibiomikrolit. En sammanfattande beskrivning av Varuträskpegmatitens mineralogi utgav Q, 1956. Ytterligare ett bidrag, vilket även var hans sista vetenskapliga publikation, kom 1962.

Under 1940-talet intresserade sig Q även för bergarterna i Varbergstrakten. Han gjorde den första detaljerade studien av de högmetamorfa bergarterna i området och bevisade att dessa var s k charnockiter. Efter pensioneringen fortsatte Q, sina petrologiska undersökningar och inriktade då sina krafter på bergarter som han redan som ung intresserat sig för. Han undersökte bl a en hastingsitförande granit söder om Åtvidaberg i Östergötland och den s k Vaggerydssyeniten i Småland. Han återvände även till sina arbeten i Sydamerika med ytterligare kommentarer till Juan Fernándezöarnas geologi (1952). Efter Q är mineralet quenselit, växten Senecio Quenselii, och fossilet Aphrodina Quenseli uppkallade, likaså bergen Cerro Quensel på Eldslandet och Mount Quensel på östra Grönland.

Q,:s vetenskapliga arbeten karaktäriseras av detaljkännedom och övergripande geologiska kunskaper. Han behärskade ett vitt vetenskapligt fält inom mineralogi-petrologi-geologi och var väl insatt i övriga naturvetenskapliga ämnen. Q arbetade metodiskt och verkade som en ledande och samlande forskargestalt, men hans vetenskapliga arbeten var knappast banbrytande. Arbetet med att dokumentera Varuträskpegmatitens mineralogi och petrologi framstår som hans mest betydande forskargärning. Q var en inspirerande lärare och handledare med goda pedagogiska och taktiska talanger och blev därför omtyckt av elever och kollegor. Han månade om sina studenter och kunde hjälpa dem långt efter det att de lämnat institutionen. Han blev känd som en flitig föredragshållare, framförallt vid Geologiska föreningens möten. Han var färgstark och hade ett skiftande och rikt liv; bl a reste han mycket och långt, och var i viss mån en kosmopolit. Q var humoristisk, öppen och tillmötesgående, och i sitt hem i Sthlm tog han emot många framstående vetenskapsmän.

Författare

Jörgen Langhof

Arkivuppgifter

Q:s minnesanteckn:ar (1963), ms, korrespondens mm i VAB. – Brev från Q i LUB (till K A Grönwall) o i VAB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Uber das gegenseitige Verhältnis zwischen Quarz und Tridymit (Anzeiger der Kaiserlichen Akademie der Wissenschaften, Mathematisch-naturwissen-schaftliche Klasse, Jahrg 43, 1906, Wien, s 453–456 [i Nr 25. Sitzung ... vom 22. Nov 1906]). – Untersuchungen an Aschen, Bomben und Laven des Ausbruches des Vesuv 1906 (Centralblatt fur Mineralogie, Geologie und Paläontologie, 1906, Stuttgart, s 497-505). - Ueber die Bildung von Quarz in Silikatschmelzen (ibid, s 657–664). – Zur Bildung von Quarz und Tridymit in Silikatschmelzen (ibid, s 728–737). – Beitrag zur Geologie der patagonischen Cordillera (Geologische Rundschau, Bd 1, 1910, Leipzig, s 297–302). – Geologisch-petrographische Studien in der patagonischen Cordillera. Inaugural-Diss. Upps 1911. 4:o. 113 s, 4 pl-bl, 1 karta. [Ur Bulletin of the Geological institution of the University of Upsala, vol 11, 1911/12.] - On the igneous rocks of the Patagonian Cordillera (Comple rendu de la XI:e session du Congrés géologique international (Stockholm 1912), Sthlm 1912, s 905–907). – Excursion A 2. Tectonic features and eruptives of northern Sweden / ... A 3. Iron ore deposits of Lappland (ibid, s 1227-41; tills med G. Fagerberg). – Vesuvian und Hastingsit aus dem Nephelinsyenit von Almunge (Centralblatt fur Mineralogie 1915, s 201–208). – Zur Kenntnis der Mylonitbildung, erläutert an Material aus dem Kebnekaisegebiet (Bulletin of the Geol inst15. ... dedicated to professor A. G. Högbom ... [dedik], s 91-116). – De kristallina sevebergarternas geologiska och petrografiska ställning inom Kebnekaiseområdet. [Rubr.] Sthlm 1919. S 19–51. [Ur Geologiska föreningens i Stockholm förhandlingar s å.] (Meddelanden från Stockholms högskolas mineralogiska institut, [N F, bd 1,] n:o 6 [omsl].) – Nya data till kännedomen om seve- och kölibergarternas kemiska karaktär. [Rubr.] Sthlm 1919. S 369-382. (Ibid, 9.) – Fjällens kristallina skiffrar och deras tolkning. [Rubr.] Sthlm 1921. S 177–187. (Ibid, [N F, 2,] 21.) – Några drag ur de mexikanska oljefältens geologi och utveckling (Teknisk tidskrift, årg 51, 1921, Sthlm, 4:o, Veckouppl, s 397–400). – En fjällexkursion längs Tärnaleden sommaren 1931. [Rubr.] Sthlm 1931. S 542–547. [Ur Geol föreningens... förh s å; referat av eget föredr.] (Meddelanden ... [N F, 4,] 67.) – Helge Bäckström in memoriam. [Rubr.] Sthlm 1933. S 423–428. [Undert s 426; d:o.] (Ibid, 70.) – Die Mineralien des Lithium-Pegmadtes von Varuträsk (Zeitschrift fur Kristallographie, Mineralogie und Petro-graphie, Abt B. Mineralogische und petrographische Mitteilungen, Bd 53, 1942, Leipzig, s 354–357). – Berylliumorthit (muromontit) från Skuleboda fältspat-brott. Med röntgenografisk undersökning av O Alv-feldt. [Rubr.] [Sthlm & Upps, tr] Upps 1944. 17 s. ([VA,] Arkiv för kemi, mineralogi och geologi, bd 18 A, n:o 22.) – Axel Olof Gavelin ... (VAA, 1949, Sthlm 1950, s 301–314, 1 pl-bl, även med omsl; även VA, Levnadsteckningar över ... ledamöter, bd 8, Sthlm ... 1949-54, s 189-202, 1 pl-bl = 137 [1951], även sep 1951, 20 s, 1 pl-bl.] – The Charnockite series of the Varberg district on the south-western coast of Sweden (VA, Arkiv för mineralogi och geologi, bd 1, Sthlm, London, Paris 19 [49-] 54, s 227–332, Plate I-VII, 2 kartor = nr 10, 1951). – The paragenesis of die Varuträsk pegmatite (The Geological magazine, vol 89, 1952, Hertford, Herts, s 49–60). – dditional comments on the geology of the Juan Fernandez Islands, ed by C Skottsberg, vol 1. Geography, geology, origin of island life, Upps 1952-56, 4:o, s 37–87 [1954]). – The paragenesis of the Varuträsk pegmaute, including a revievv of its mineral assemblage (VA, Arkiv för mineralogi och geologi, 2, 1955-61, s 9-125, Plate I-VI = nr 2, 1956). - Beskrivning till karta över berggrunden inom Västerbottens fjällområde. Med en karta. Sthlm 1960. 53 s, [+] Karta över berggrunden ... Upprättad av H G. Backlund o P Quensel... Stockholm 1929, Stor fol, 1 bl. (SGU, Ser. Ba [Översiktskartor med beskrivningar, på kartan felaktigt Ca], n:r 21.) - Vaggerydssyeniten. Sthlm 1960. 38 s, 1 kartbl. (SGU, Ser. C. Avhandlingar och uppsatser, n:o 576 = Årsbok 54 (1960), n;o 7.) – Bidrag i C Skottsberg, Notiser från den svenska Magellansexpeditionens arbeten ... 1908 (Ymer, bd 28, 1908, Sthlm), s 446-448, 449 f, samt i Geologiska föreningens i Stockholm förhandlingar, 1907, 1910, 1912–13, 1915, 1917–19, 1921–22, 1924-25, 1927, 1929–33, 1935–42,1944–46, 1951, 1954, 1958, 1961–62 (jämte diskussionsinlägg), Sthlm, o Bulletin of the Geological institution of the University of Upsala, vol 9, 1908-09, 11, 1911–12, 12, 1913–14, 15, 1916,16, 1918, Upps 1910–18.

Källor och litteratur

Källor o litt: ED:s konseljakter 19 juni 1914, nr 31, RA.

H v Eckermann, nekr över Q (Proceedings of the Geological Society of London, 1636, 1967); P Ramdohr, P Q f 7.3.66 (Fortschritte der Mineralogie, 44, 1966), s 1 ff; SMoK; E Welin, Minnesord över P D Q (Geol fören:s i Sthlm förhandl:ar, 88, 1966). – Nekr:er över Q i DN o SvD 6 mars 1966.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Percy D Quensel, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7455, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jörgen Langhof), hämtad 2024-11-13.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7455
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Percy D Quensel, urn:sbl:7455, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jörgen Langhof), hämtad 2024-11-13.