A J Ture Rangström

Född:1884-11-30 – Hedvig Eleonora församling, Stockholms län
Död:1947-05-11 – Högalids församling, Stockholms län

Kompositör, Dirigent


Band 29 (1995-1997), sida 663.

Meriter

Rangström, Anders Johan Ture, f 30 nov

1884 i Sthlm, Hedv El, d 11 maj 1947 där, Högalid. Föräldrar: läderhandlaren o skofabrikören Johan (John) Petter R o Charlotta Wilhelmina Andersson. Skolgång i Östermalms lägre allm lärov 94–99, i H latinlärov å Norrmalm 99–03, mogenhetsex där 14 maj 03, studier i kontrapunkt för Johan Lindegren (bd 23) nov 03–juni 04, anställd vid Sthlms inteckn garanti ab febr 04, vid ab Gbgs bank nov 04–okt 05, allt i Sthlm, studier i komposition o trol instrumentation för Hans Pfitzner, Berlin, o i sång för Julius Hey, München, nov 05–nov 07 o juni–juli 08, musikrecensent i SvD maj 05-juni 09, i Sthlms dagbl mars 10–våren 14 o okt 27–aug 30, led av styr för Fören sv tonsättare 18–42, v ordf där 33–42, vik musikrecensent i DN 20–hösten 21, chefsdirigent för Gbgs orkesterfören hösten 22–april 25, medarbetade i radio från 25, led av programrådet vid Konsertföreningen i Stockholm 26–29, presskommissarie vid K teatern mars 31–jan 36, musikrecensent i Nya dagl alleh dec 38–maj 42. Tonsättare. – LMA 19, Litt et art 44.

G 1) 29 okt 1908(–26) i Sthlm, Engelbr, m Elisabeth (Lisa) Leontine Hollender, f 11 nov 1882 i Gbg, Kristine, d 17 maj 1968 i Sthlm, Maria, dtr till grosshandlaren Leopold H o Emma Augusta Nerman; 2) 17 dec 1927(–37) i Sthlm, Högalid, m Mary Omon Richter, f 8 aug 1894 på Sumatra, Nederländska Indien, d 24 okt 1984 i Sthlm, Osc, dtr till köpman Oscar Emil R o Otschka samt förut g m kompositören Knut Algot Håkanson (bd 19).

Biografi

Ture R växte upp i ett frisinnat medelklasshem med stor vänkrets och breda kulturella intressen, vad musik beträffar mest inriktad på lättsam salongsrepertoar, t ex Bellmansvisor och Gluntarna. Under skolåren var ämnet sång och musik genomgående R:s bästa och det finns vittnesbörd om tidigt komponerande. Men först under gymnasietiden i Norra latin, där han hade Erik Åkerberg som musiklärare, kom lusten att komponera på allvar till uttryck i några lyriskt inåtvända, mediterande sånger och ett antal pianostycken där R:s starka temperament och en lust till sarkasm och parodi redan kan skönjas. Den korta men koncentrerade studiegången i kontrapunkt för Johan Lindegren ledde väl inte till en fördjupad användning av polyfoni i de egna verken; därtill var R:s inriktning på klang och stämningsbilder alltför stark. Han framhöll dock senare att "konsten att bygga upp ett musikaliskt tema" var en ovärderlig lärdom från denna studietid. R har ofta betecknats som självlärd; formellt sett är det riktigt, men han såg själv den egna kompositoriska erfarenheten som sin bästa skola.

Studierna i Berlin och München omfattade några lektioner i komposition och troligen instrumentation för H Pfitzner; de avsatte dock inte några tydliga spår i R:s musik. Alldeles avgörande för R blev däremot studierna för den wagnerske sångteoretikern Julius Hey som förde honom i kontakt med tysk lied och opera, i synnerhet verk av Schubert, "den ende klassiker jag riktigt älskar". Sångstudierna var främst avsedda som en grund för en framtida verksamhet som sångpedagog; R utvecklade dock sin tenorbaryton så långt att han senare, om än sporadiskt, framträdde offentligt med egna sånger. Framför allt tog R till sig Heys teorier om sångens språkförankrade klang; de bildade tillsammans med hans känsla för diktordens psykologiska tonfall och en utpräglat vokal melodik de grundläggande särdragen i hans romansstil.

R:s liv var regelbundet och stationärt, en borgerlig tillvaro; sångundervisning (fram till 1922) och recensentverksamhet under vinterhalvåret växlade med sommarvistelser på olika öar i Östergötlands skärgård. Från början tilldrog sig R mycken uppmärksamhet med recensioner och polemiska artiklar som innehöll revolterande angrepp på sekelskiftespessimism och salongskultur. Som tonsättare framträdde han med sånger i en vokalt expansiv, blockartad stil till texter med dödstillvända motiv och expressionistisk jag-lyrik som avvek mycket från de vanliga idylliska och patriotiska motivkretsarna.

Under åren omkr 1910 inledde R också arbetet med instrumentalverk, bl a några pianopreludier i fri fantasiform och en lekfullt pastischerande violinsvit, men framför allt den långa serie större verk som växte ut till något av ett musikaliskt utvecklingsprojekt, med den första symfonin August Strindberg in memoriam (1914) som en slutstation. I en rapsodiskt gestaltad stråkkvartett, en Ballad för piano och orkester samt fyra ensatsiga "orkesterdikter" utvecklade R en tätt sammanbindande motivstruktur som bildar ett enhetsskapande moment i alla hans större verk; i dessa tidigare alster bildar brytningen mellan symfoniska formprinciper och skildrande, tonmålande klangmusik en kanske inte helt förlöst konstnärlig helhet. I den första symfonin har i allt väsentligt R:s symfoniska stil tagit form, med collageartade formbildningar där rytmiskt starkt accentuerade partier står oförmedlat bredvid brett sjungande kantilenor. Ett led i denna ambitiösa utvecklingsgång bildar även sångdramat Kronbruden (1914–15), där de fyra första akterna i Strindbergs drama oförändrade tonsatts i en minutiöst detaljerad textdeklamation som kan stå talsången nära.

I vokallyriken från 1910-talet har naturskildringarna en framträdande plats. R:s egna texter i sångcykeln Havets sommar, med en symbolistisk förening av intryck och upplevelse, stegrades till mysticistisk naturupplevelse i sångcykeln Notturno. Där gestaltade R en psykologiskt förankrad inre frigörelse, även dokumenterad i några dikter från sommaren 1917. Nu började den ambitiösa anspänning som drivit komponerandet att ge efter; den ersattes av ett ibland utsökt klangspel i de ofta spelade sviterna Intermezzo drammatico (1916) och Divertimento elegiaco (1918). Den nationellt-patriotiskt inriktade andra symfonin Mitt land står sviterna nära, särskilt det i den långsamma satsen infogade scherzot, en symbolistiskt gestaltad midsommarnattsstämning med anknytning till samtida friluftsmåleri. Det symfoniska som musikaliskt-arkitektoniskt formbygge är emellertid mindre förnimbart i denna symfoni.

I sångerna från åren omkr 1920 blev den klassiska sv litteraturen, 90-talsdiktningen inte minst, av R ofta betecknad som en av hans främsta inspirationskällor, alltmera central vid textvalet. Uttrycksskalan blir bred och skiftande, lyriken avspänd och fördjupad, med individualiserande porträtteringskonst i de koncentrerade Runeberg-sångerna, mycket i Hugo Wolfs anda, med en dramatisk intensitet i sångcykeln Ur Kung Eriks visor, som vittnar om stark identifikation med Frödings dikter. Väl så betydelsefull blev nu också dansk diktning, där särskilt H Drachmann verkade emotionellt frigörande på R:s musikaliska fantasi. Dikter av J P Jacobsen inspirerade till en ny melodisk sensibilitet och en fördjupad vokalmusikalisk formgivning som utvecklades vidare i en rad Levertin-sånger med yppig klanglig kolorit och en harmonik ibland på gränsen till fri tonalitet; uttrycket når från det dramatisksceniska till visionär dödssång. De 31 sångerna från sommaren 1924, några av dem hans oftast framförda, bl a Bo Bergmansångerna Pan, Bön till natten och Flickan under nymånen, bildar ett krön i R:s utveckling ditintills, med ibland konstfulla formbildningar och en för R ny ömsint sensualitet i tonfallet i några Blomberg-och Andersson-tonsättningar.

1922 erbjöds R genom förmedling av W Stenhammar att bli chefsdirigent för Gbgs orkesterförening, en post som han, medveten om sina begränsade erfarenheter som "professionell dirigent", antog med stor tvekan. Hans verksamhet i Gbg blev omstridd och hårt kritiserad. Uppskattad blev den pedagogiskt inriktade tematiseringen av konsertprogrammen, fokuserad kring bl a symfonikens utveckling och samtida tonkonst. Som dirigent hade R mindre framgång. Slagtekniken var relativt distinkt; han lyckades också väl med vissa måleriska symfoniska dikter och med symfonier av bl a Beethoven och Brahms. Bristerna trädde dock snart i dagen. Odifferentierad orkesterklang, subjektiva och självsvåldiga omtolkningar av partituren och inte minst bristen på teknisk precision i orkesterarbetet ledde dll svåra slitningar i förhållande till både orkestern och recensenterna, bland dem främst Julius Rabe (se ovan) i Gbgs handels- och sjöfartstidning. R:s avsked blev en av de mera dramatiska episoderna i orkesterföreningens historia, beledsagad av en våldsam pressdebatt fylld av partiska ställningstaganden för och emot som R ofta provocerade fram i den offentliga debatten.

Åren närmast efter "kraschen" – ordet är R:s eget – i Gbg präglades av stora förändringar. R separerade från hustrun Lisa och ingick nytt äktenskap under uppseendeväckande förhållanden, något som gav R en socialt mera isolerad ställning. Därtill kom ekonomiska påfrestningar och en inre oro, ibland obalans. I artiklar och recensioner växlar exalterade passager med reaktionärt konservativa reaktioner mot ny musik och raljanta kåserier i veckopressen mot jazz och mot tekniska nymodigheter som radio och grammofon. Obestridligen präglas delar av musiken från denna tid av brist på koncentration och pregnans i utformningen.

R fick alltfler beställningar på teatermusik, en genre som kom att utgöra en betydande andel av komponerandet under 1930-talet. Förutom ett fåtal körverk och sånger märks från 1920-talets senare år särskilt pianoverket Improvisata, där musikens skissartade och antydande utformning varslar om en uppluckring av de tidigare homogena och slutna formbildningarna och pekar framåt mot det improviserande i många senare verk. Huvudverket från denna tid, den ensatsiga tredje symfonin Sång under stjärnorna, hör trots sitt för lyssnaren överskådliga förlopp till R:s till formen mest sammansatta alster. Till skillnad från de andra tre symfonierna genomsyras denna av en vokal tematik hämtad från Bo Bergman-sången Bön till natten, musikaliskt och i sin poetiska idé sammanvävd med havsmotiv och med R:s önskan att i en "mässa" gestalta en livsprövning.

Tjänsten som presskommissarie vid K teatern erbjöds R genom vänners förmedling. Han upprätthöll den motvilligt, av ekonomiskt nödtvång. Expeditionella göromål, artikelskrivande för programbladet och översättningar av operatexter låg något vid sidan av det han egentligen ville göra. Bakom hans begäran om avsked låg också motsättningar till operachefen John Forsell (bd 16). Som tonsättare hörde R numera till de oftast spelade, inte minst i radio. Han fick många beställningar på scenmusik och hade åtskilliga engagemang som gästdirigent med egna verk; "nationalgåvan" till 50-årsdagen, markrätten till Törnsholmen vid Gräsmarö i Östergötlands skärgård, var också för R en bekräftelse på att hans musik var väl förankrad i det sv musiklivet. De planer han hade på att leva som fri tonsättare fick han dock överge; ekonomin tvingade honom på nytt att anta ett arbete, denna gång som recensent i Nya dagligt allehanda.

R:s musikskriftställarskap, till omfånget i det närmaste jämförbart med hans musikaliska produktion, är genomgående något av en parallell till komponerandet, bekräftande och kommenterande. Under sina sista år fyllde R recensioner och artiklar med återblickar på sin egen musikaliska insats, som framstår som sällsport konsekvent i sin utveckling av en personlig, ofta i egna upplevelser djupt förankrad konst, där romansen, tonsättningen av lyrik, är central. Det musikaliska umgänget med lyriken beskrev R som en "känslans kontrapunkt". Han framhöll diktens "språkmelodi", dvs den uttrycksfulla diktläsningens tonfall, som något avgörande för den musikaliska fraseringen av en text. R:s egna bevarade dikter, många av dem tonsatta av honom själv, är i stor utsträckning självbiografiska poetiska uttryck för egna livssituationer: för hemlöshet, misogyni, havs- och naturmystik under 1910-talet, under de sista åren än trotsiga, än resignerade uttryck för ofrånkomliga sjukdoms- och dödsperspektiv. Ibland lyser en genuin poetisk ådra fram som skiljer sig starkt från den offentliga fest- och jubileumsretoriken i mängden av hyllningsvers.

R:s kompositioner från 1930- och 40-talen skiljer sig i många hänseenden väsentligt från tidigare verk; de slutna, fast sammanhållna formbildningarna bryts upp av improvisatoriska och fritt fantiserande förlopp. Något av en röd tråd bildar under 1930-talet serien av musik till olika pjäser, de flesta för radioteatern, där R:s förmåga att i pastischerande genremusikaliska tonbilder fånga in de mest skiftande stilarter kommer väl till sin rätt: barockpastischerande och folkton i Shakespeare-musiken, exotism i Vävaren i Bagdad, naivistisk tysk viston i Hanneles himmelsfärd eller oratorieartad till både utformning och omfång i Racines Athalie.

Barockens danssviter och kyrkliga musik med koral och koralförspel fick en stor roll i orkesterverken från 1930-talet. Partitan för violin och orkester, en pastischerande danssvit, står nära vissa verk av K Håkanson och röjer samtidigt intryck från neoklassicismens objektiva musikideal, vilket för en subjektivt romantisk uttrycksmusiker som R var en anmärkningsvärd nyorientering. I den fjärde symfonin Invocatio (1933–36) anknöt R, många år efteråt, till studierna för Lindegren. Symfonins inledande chaconne är till sin kärna en tvåstämmig kontrapunktisk sats. Den långsamma satsens inåtvänt mediterande bekännelsemusik med fritt polyfona eller koralartade avsnitt avlöses i finalen av fränt sarkastiska tonfall, ett av många exempel på R:s förening av starkt artskilda uttrycksvärldar i ett och samma verk. Även denna symfoni är ett uttryck för R:s dröm om att skriva en "mässa". I stark kontrast till dessa verk står den avspänt och lekfullt musikantiska orkestersviten Vauxhall. Bland de få senare orkesterverken märks särskilt den inåtvänt återblickande Vårhymn till Strindbergsminnet 1942, som med sina citat ur den egna Strindbergmusiken från 1910-talet blir till ett musikaliskt minne över den författare som jämte Bo Bergman hade den största mänskliga och konstnärliga betydelsen för R.

I sångerna från 1930-talet blir kontrasterna mellan olika uttrycksformer alltmer markanta. Bo Bergman-sångerna i samlingen Trots allt är än återblickande, än präglade av en pucciniskt färgad melos i den dramatiskt koncentrerade Tristans död. Sångcykeln Den utvalda är ett av R:s kompositoriskt mest genomarbetade vokalverk med en förening av neoklassicism, orientalism och personligt emotionell expressivitet. Här och i några andra stort anlagda sånger, bl a Trolltyg och Häxorna, utvecklas sångrösten till ett konsertant soloinstrument. En stark kontrast härtill bildar några enkelt visartade sånger med kärleksfulla skildringar av den östgötska skärgården.

Sina sista åtta år var R tidvis svårt sjuk. En tumör i luftstrupen strålbehandlades med lyckat resultat i jan 1941. Stämbanden tog dock skada och rösten gick efterhand nästan helt förlorad. Periodvis var R mycket bättre och kunde arbeta med komponerande, konserter och några radioföredrag (1940–42). 1946 diagnosticerades en ny lågt sittande tumör i matstrupen som inte kunde behandlas och som ledde till hans död. I verken från dessa år har de djupt personliga kontrasterna i R:s psyke stegrats till det extrema mellan närmast maniskt-euforiska passager och en utlämnat naken viston (Skogsfågeln), reducerad till sina enklaste beståndsdelar. Döds- och förgängelsemotiv är framträdande i de sista verken, i det gripande Strindberg-recitativet Mot natten och framför allt i den dramatiskt och stilistiskt heterogena operan Gilgamesj, huvudverket från 1940-talet, där den gamla mytens förgänglighets-motiv och librettisten Ebbe Lindes kritik av diktatur och tyranni omvandlas till ett personligt ödesdrama, allt i en musik på högspänn, omväxlande med körpartier och romansartade inslag som innehåller några av R:s mest inspirerade ingivelser från de sista åren.

Författare

Axel Helmer



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Handl:ar efter R (korrespondens, program, klipp, foton m m) i MAB, delvis i deposition, bl a otr dikter från 1902 (bl a Den flygande holländaren, 1911, Liliths sånger 1–4,1911, o Dagboksblad 1–7,1917, vissa även i tonsättningar, o sceniska texter: Was duftet doch der Flieder, Hörspelsidyll, odat, 1930-talets förra hälft, o Hägring, avsedd som operalibretto, 1941), vissa i egen övers till tyska, dikter även i brev till div personer; manuskr till radioföredrag 1925–42 o för dansk radio 1932; musikalier huvudsakligen här men även i UUB, många i privat ägo; i K Teaterns arkiv notmaterial med inskriven övers till bl a Gluck, Iphigenia på Tauris (uppf där 1920), Rimskij-Korsakov, Kasjtjejs död (1930) o Sadko (1934), Borodin, Furst Igor (1933, tills med G v Kraskovskij), Sjostakovitj, Katerina Ismailova (1935), o Janacek, Jenufa (1941, tills med E Walter). – Brev från R i GUB (bl a till F Ström o många till E Linde), KB (bl a till B Bergman o O Molander), LUB (bl a till A Nyman o H Schiller), UUB (bl a till H Alfvén) o i SSA (bl a till N Östman).

Kompositioner: För orkester: Symfonier: Nr 1 ciss-moll "August Strindberg in memoriam" (1914), tr 1920; 2 d-moll "Mitt land" (1918-19), tr 1922; 3 Dess-dur "Sång under stjärnorna" (1929); 4 d-moll "Invocatio" (1933–36). – Sviter o ensatsiga verk: Ballad för piano och orkester (1909, omarb 1937); Dityramb (1909); Ett midsommarstycke (1910); En höstsång (1911); Havet sjunger (1913); Intermezzo drammatico, svit för liten ork (1916), tr 1934; Divertimento elegiaco, svit för stråkork (1918), tr 1920; Vår stad, festpreludium (1923); Två svenska folkmelodier i romantiskt arr (1928); Partita h-moll för violin o ork (1933), tr 1935; Vaux-hall, orkestersvit i miniatyr (1937); Gamla Stockholm (1939); På nordisk sträng (1941); Vårhymn (1942); "Stormvind, ungdom, dikt och sång", festpreludium (1944); div smärre tillfällesmusik. – Kammarmusik: För stråkkvartett: Ein Nachtstiick in E. Th. A. Hoffmanns Manier (1909), tr posth 1949 bearb av E Kallstenius o K Atterberg. – För violin o piano: Ungdom, svit (1902–03); 'Vårnätter" (1904), tr 1947; Suite "in modo antico" (1912), tr 1914; Suite n:r 2 "in modo barocco" (1920–22), tr 1923; Capriccio amoroso, in modo tzigane (1936); Poem (1942), tr 1947. – För violoncell o piano: Ver sacrum (1907); Romans (1932), tr 1942. – Övrigt: Lento patetico för fagott o piano (1943); Söderklockornas melodi o Timlåten för Medborgarhusets klockspel, Stockholm (1940), tr i NDA 1940, 9/10. – För piano (orgel): Impromptu (1903); Andante funebre (1903); Burlesk (1903); Prolog (1903); Notturno (1904); Erotikon (1904); Scherzo (1904); 4 preludier: nr 1 b-moll (1910), tr 1914, 2 ciss-moll (1912), tr 1914, 3 c-moll (1912), tr 1914, 4 h-moll (1913), tr 1928; Mälarlegender, tre musikaliska vignetter till August Strindbergs "Stadsresan" (1919), tr 1920; Sommarskyar, miniatyrer, 1-20 (1910-20), tr 1920; Advent, ett julpreludium (1921), tr i Scenen 1921, sep 1928; Plaisirs d'amour (1922), tr 1923; Improvisata (1927), tr 1928; Dryad (1929), tr i Sveriges sanatorietidnings julnr 1931; Från Chopin till Lagårdsbacken, hambo-mazurka (1933); Sweet fox (1938), tr 1939; Sonatin (1937); Järnålder o Koral (1941); Spelmansvår, tre pianostycken (1943), tr 1944; Keltiska visioner (1945); div bröllopsmusik f piano eller orgel. – Scenisk musik: Kronbruden, opera 4 akter (A Strindberg, 1915-16, uppförd Stuttgart 1919, Stockholm 1922); Medeltida, opera 1 akt (H Drachmann: Middelalderlig, Praeludium & Melodram, 1918-21, Stockholm 1921); Gilgamesj, opera 2 akter med prolog (E Linde, 1943-44, partitur ofullb, slutfört avj Fernström, Stockholm 1952), libretto tr Sthlm 1946. – Teatermusik: Per Olsson och hans käring (G af Geijerstam, uppf Stockholm 1919); Himlens hemlighet (Kaos) (P Lagerkvist, d:o 1921); Taklags-ölet, festspel vid invigningen av Stockholms stadshus (S Siwertz, d:o 1923); Till Damaskus III (Strindberg, d:o 1926); Brand (H Ibsen, uppf Göteborg 1928); Han som fick leva om sitt liv, förspel (Lagerkvist, d:o 1928); Macbeth (W Shakespeare, 1934, radio); Coriolanus (dens, 1934, d:o); Henrik IV (dens, 1934, ej uppf); Påskliljan (NFS Grundtvig, 1936, uppf 1942, radio); Athalie (J Racine, 1937, d:o); Kung Lear (Shakespeare, 1938, d:o); Vävaren i Bagdad (H Bergman, 1940, d;o); Hanneles himmelsfärd (G Hauptmann, 1942, d:o); Hamlet (Shakespeare, uppf Stockholm 1942); Spöksonaten (Strindberg, d:o 1942). - Körverk: A cappella: Serenad (B Bergman, 1919), f barytonsolo o bl kör; Runa (J L Runeberg, 1922), tr 1944; Sång, vår sång! (T Rangström, 1924), tr 1924; Sörmlandsidyller, tre dikter (H Tigerschiöld, 1926), tr 1927; En Stockholmsmadrigal (Skogekiär Bergbo, 1930), tr 1930; Hymn till Gurli Forsells minne (Rangström, 1935), tr i Scenen 1935,Julnr; Stockholmsvår (D Fallström, 1937), tr 1937; Sub umbra, två dikter (E Norlind, 1941), tr 1943; Farväl (Rangström "fritt efter en gammal amerikansk folkvisa", 1945). – Med piano: Wiegenlied (Des Knaben Wunderhorn, 1909), tr 1934; Kriegslied (d:o, 1909?), arr E Ralf tr 1953; Stjärngossar (E A Karlfeldt, 1939); Om våren (dens, 1942); Den drömmande systern (dens, 1942); Majruna (Rangström, 1945). – Med orkester: Kantat ull Artur Hazelius' minne (G M Silfverstolpe, 1933), tr 1933; Upptakt, preludium f orkester med bl kör (Rangström, 1934); Vid slutet av sagan om Tristan och Isoide (Frans G Bengtsson, 1937). – Sånger för en röst med piano (orkester): Vita liljorna dofta (K E Forsslund, 1902), tr 1910; Kung Drömmare (dens, 1902); I solnedgången (G Fröding, 1902); Tröst (dens, 1902); Säv, säv, susa (dens, 1902); Aften (H Rode, 1902); Nat (dens, 1902); Sagan om Rosalind (Karlfeldt, 1903); Ur "Unga känslor" (K-A Tawaststjerna): Jag söker att binda tillsamman (1903), Du var mig mera nära (1903), Långsamt som kvällsskyn (1902-03, tr 1908 i Lyrik, se nedan); Der synger ingen Fugle mer i Skoven (V Krag, 1903); Nachts in der träumenden Stille (GFalke, 1903), tr 1910; Serenad (Karlfeldt, 1903); I Aften (L Holstein, 1903); Der tales så meget om Martyrdom (J Blicher-Clausen, 1903); Letzter Wunsch (O J Bierbaum, 1903); Sylvelin (V Vislie, 1904); Drei Ge-dichte (Bierbaum, 1904): Des Narren Nachdied, Des Narren Regenlied, Lied in der Nacht, tr 1908; Lyrik: Det sp0ger o Der staar en Sorg (Krag, 1903), Långsamt som kvällsskyn (Tawaststjerna, 1902–03), tr 1908; Bisp Thomas' Frihetssång (1907), tr 1909, även f manskör, tr 1920; Lyrik: Adagio (Bergman, 1907), Floderna (A Österling, 1907), Pionerna (dens, 1906), Stjärnöga (Bergman, 1904), Sjung mig sånger (Siwertz, 1909), Månskensstycke (Ola Hansson, 1909), tr 1910; Visor (Strindberg, 1909): Mitt trollslott står i skogens bryn, Sju rosor och sju eldar, Semele, Villemo, tr 1910; Ro (V Ekelund, 1905–09), tr 1919; Två ballader (Ernst Josephson, 1909): Ballad, Jubal, tr 1910, även med ork; Pasuchen, funf alte Gedichte (J von Schwarzenberg, Des Knaben Wunderhorn, anonym o Walther von der Vogelweide, 1906–09), tr 1913; Fyra dikter (Josephson, 1911): Jag, Min grav, Jag är ett träd, Svanesång, tr 1913; Ur "Holländarn", ett fragment (Strindberg, 1912), tr 1914; Havets sommar (Rangström): Gryning (1913), Solstänk (1915), Regnvisa (1913), I middagshettan (1913), Julidagen (1915), Efter strider (1913), Solnedgång (1913), Skymning (1915), Månskensstycke (1915), Natt (1913), tr 1916; Avskedet (dens efter Wang-Wei / H Bethge, 1915), tr 1916; Sex visor (1915): Fågelfri (H Procopé), Barnvisa, En gammal dansrytm o Arbetare (Bergman), Natt (Norlind), Gammal bonde (G Ullman), tr 1918; Högsång (C J L Almqvist, 1916), tr 1917; Tre sånger (1916): Havet (Bergman), November (Norlind), Den gyllne stunden (Ullman), tr 1917; Idyll (Runeberg, 1917): Sommarnatten, Sorg och glädje, Den försmådda, Hennes budskap, Tornet, Hundra vägar har min tanke, Fjärilsposten, Sådan vård blott finner flickan, Behagen, Flickans årstider, Så jag färdas själv mot fjärran, Den enda stunden, Vilken sällhet skön att synas!, Tala, tala tycktes alla, De fångna, tr 1917–18; Två visor i gammal ton (Fröding, 1917): Herr Lager och Skön Fager, Ett Helikons blomster, tr 1917; I tornet, väktare, och ring! (Norlind, 1917), tr i Dopparedagen 1917, sep 1919; Fem dikter (Bergman, 1917): Vingar i natten, Du och jag, Melodi, Visa, Under Vintergatan, tr 1919; Notturno, tre dikter, för solo med ork eller piano (Rangström 1917): Havet susar, En värld av skräck, En dyning suckar, tr 1920; Mandanes sång (G Öberg, 1917), tr i Hela världen 1918, sep 1919; Forskrevet (Drachmann, 1917): Bsegret, Den raske Ungdom, Den h0je Hest, Den snasvre Kreds, tr 1919; Zwei Minnelieder (E T AHoffmann, 1917): Schauich dich wieder, Wo bist du hin, tr 1921; Ur Kung Eriks visor (1–5, Fröding, 1918), tr 1919; Sjöfararen vid milan (dens, 1918), tr 1920; Välkommen åter, snälla sol! (Strindberg, 1918), tr 1923; Der fl0j en Fugl over Sd (Drachmann, 1920), tr 1921; Serenad (Bergman, 1920), tr 1920, arr av sång f bl kör o barytonsolo 1919; Rondeau (E Blomberg, 1920), tr 1921; Mitt land (Bergman, 1921), tr 1921; Sdlla visor: Kvällsvisa (Rangström, 1920), Drömvisa (G Kallstenius, 1921), Vaggvisa (Blomberg, 1921), tr 1921; Farende Sange: Hojsang (H Bergstedt, 1922), tr i Scenen 1922, Ven-skab (A Juel, 1921), Galgenhumor (Drachmann, 1921, ej anträffad); To Digte (Jens Peter Jacobsen, 1921): L0ft de klingre Glaspokaler, Du Blomst i Dug, tr 1923; Romantik, fem Digte (dens, 1921): Den vilde Jagt, Lad Vaaren komme, Det b0des der for, Solnedgång, Afsted min Baad, tr 1923; Legender - Ballader -Romanser (O Leverdn): Kejsar Karls visa (1922), Maj (1922), En gammal nyårsvisa (1922), Kväll i skogen (1922), Junkerns serenad (1922), Åter (1923), Hör du augusd sommarregn (1922), En båt med blommor (1923), tr 1924; Tre dikter (Vv Heidenstam, 1924): Vi människor, Paradisets timma, Stormar, tr 1925; "Den mörka blomman", fem dikter (Bergman, 1924): Den mörka blomman, Bön till natten, Vinden och trädet, Avskedet, Trädet som dör, tr 1928; Fem ballader (dens, 1924): Gammalsvenskt, Flickan under nymånen, Pan, Näcken, Bergakungen, tr 1925; Fyra dikter (1924): Ur Friederike Brions visor, 1-3 (Fröding), Minnesång (Karlfeldt), tr 1930; Erodkon, tre sånger (1924): I dina händers mjuka fågelbo (Blomberg), Som ett blommande mandelträd (Lagerkvist), Det finns väl så många i världen att äga (K Asplund), tr 1925; 'Till smärtan" (Dan Andersson, 1924): Vildgässen flytta, Den gamle, Till smärtan, tr 1925; Vildmark, två ballader (dens, 1924):Jag har drömt, Vårkänning, tr 1925; Två sommarvisor (Norlind, 1924): Sommar, Soluppgång, tr 1925; Tragödie (1-3, H Heine, 1924); Fruhlingsfeier (dens, 1924); To Blomsterviser (O Richter-Håkanson): Orkidé (1926), Kirsebaerbloms-ten (1927); Regnvisan (Asplund, 1927), tr 1937; Klockbojen (dens, 1930), tr 1937; Gymnernas sång (C-E Carlberg, 1929), tr 1930; Hymn (v Heidenstam, 1929), tr 1930; Krigaren (Karlfeldt, 1930); Fosterlandet (A Lundegård, 1930?), tr 1931; Trots allt (Bergman): Jordens önskan (1933), Orfeus (1933), Kastaliskt (1933), Tristans död (1935), Väntan (1936), tr 1942; Sveriges folk (L Nordström, 1934), tr i Vi 1940; Brudhymn (Rangström, 1934); Visor om Sverige (Alf Henriksson, 1935): Ingen dröm är så blond som vår, Vårens solfall, Doft av löv, Vinden rasslar; Silkesko over gylden Lasst (Jacobsen, 1935); Kampsång (Rang-ström?, 1936); Två sånger (E Lindorm, 1936): Flickan från fjärran, Trumman, tr 1937; Syrsorna (Silfverstol-pe, 1936), tr 1937; Hennes ord, tre visor (Bergman, 1936): Kärleken är en rosenlund, Jag hörde din röst, Jag fryser om dina händer, tr 1937; Trolltyg, två ballader (1936): Blodfågeln (T Strindberg), Solvända (Rangström), tr 1937; Blåklint (S Bohlin, 1936); Sub luna (Karlfeldt, 1936); Fuge (Des Knaben Wunder-horn, 1937); Hem och hav (H Gräslund, 1938): Kvällspsalm, Pingst, Sommarnatt; Den utvalda (1-9, Gullberg, 1938), f sång o orkester, tr 1939; Häxorna (1-4, Karlfeldt, 1938), f mezzosopran o ork; Tre ballader (Bengtsson): En ballad om Lameks söner (1938), En ballad om Narren och Döden (1941), En ballad om god sömn (1941), tr 1946; Du vackra vår (Rangström, 1940), tr i NDA 1940, 13/5; Nordiskt (G Ekelöf, 1941): En Eriksvisa, Den älskande, Sorgen och stjärnan, tr 1945; Sköld och svärd (KBoye, 1941): Väl den som gudar har, Stjärnornas tröst, Sköldmön, tr 1943; Mot natten (A Strindberg, 1941), f altstämma o ork; Refrängen om Ann-Mari (Rangström, 1942); Hymne (I Hagerup, 1943), tr 1943; Dansen (A M Lenngren, 1943); Två visor dll Stockholm (F Suröm, 1943): En visa om St. Eriks stad, Ritornell; Två Stockholmsdikter (1943): Skymning 1 (T Hedberg), Skymning 2 (H Söderberg), tr 1945; Herr Ture av Ljungsbro (Rangström, 1944); En ghasel (Bengtsson, 1944), tr 1945; Brinnande ljus (Boye, 1944), tr 1945; Tala du! (Hedberg efter C F Meyer, 1944); Det spelar (Bergman, 1944-46), tr 1947; Bröllopshymn (Rangström, 1945); Om våren (Karlfeldt, 1942), även f damtrio o piano, även med ork 1945; En lille Elskovsvise (Drachmann, 1946); Lovspringet (Johannes VJensen, 1946), tr 1947; Glömma, glömma (Lagerkvist, 1946); Skogsfågeln (Rangström, 1946); Blad (Harry Mardnson, 1946): Kväll i inlandet, Aftonskog, Resans slut, Daggmasken. – Album: Sånger (1934), revid version, red M Pergament (1949). – Dektamatorium: Jord på Gräsmarö (Gräslund, 1937), f recitation o piano eller ork.

Tryckta arbeten: Stockholmer Brief (Der Musiksalon, Jahrg 1, 1909, Berlin, 4:o, s 74). – Die moderne Musik Schwedens (ibid, s 77–79). – "Hafvets sommar" (Program vid hofsångare John ForselP konsert, fred d 3 dec 1915 Sthlm 1915,4:o, s [2]; även Hofsångare John Forsells skandinaviska afskedsturné, 4. konserten, torsd d 25 nov 1920 ... Nordiskt program, Sthlm 1920, s 4 f). – Det borttappade konserthuset (Saisonen, magasin för konst, nyheter o moder, årg 1,1916, Sthlm, 4:o, s 9 f). – Ungsvensk tonkonst 1916. En återblick o några profiler (ibid, 2, 1917, s 77-80). - Emil Sjögren in memoriam (OoB, årg 27, 1918, Sthlm, s 203-211). - John Forsell: impromptu till hans avsked från operascenen (ibid, 28, 1919, s 281-285). - Till Beethovenminnet. Prolog vid festföreställningen på K. Teatern den 17 dec. 1920. [Sthlm] u å. (3) s. [Undert.] -"Sången" [tonsattavWStenhammar] (Kungl. Musikaliska akademiens hundrafemtioårsfest, sond d 18 dec 1921 ... [program], u o o å, s 8-10). – Om modern musik (Populär, 1922, Gbg, 4:o, nr 1, s [4]). – Ett musikbrev (Nordiska musikförlagets uppslagsbok [förlagskatalog över musikalier], Sthlm ... 1923, s 148–150). – Sång, vår sång! Till Göteborgs konserthuskår. [Rubr.] Gbg u å. 1 bl. [Undert 1/1 1924.] -Notturno (Texter: Des Fährmanns Bräute ... Notturno [rubr], Gbg 1924, s [2]; även tr i Dansk filharmonisk Selskab, 2den Koncert Onsdag den 10de Februar 1926, Khvn u å, s [3]). – En slända (Sländan, sjunde Spenshults-organet, utg av Föreningen Nytta och trevnad, årg 7,1925, [Spenshult, tr] Halmstad, 4:o, s 4). – ArmasJärnefelt (Orfeus, 1925, Sthlm, 4:o, s 149-153). – Musikpress och musikupplysning (Musikjournalen, 1925, nov–dec, s 2–5). – Ett Sinding-album (ibid, 1926, s 2). - Prolog Ull festkonserten vid Kungl. hovkapellets 400-årsjubileum. Sthlm 1926. 7 s. [På vers.] – John Forsell (Orfeus, 1926, s 1-4). – Från Stockholms musikliv (OoB, 35, 1926, s 254-256). – August Söderman. Några minnesord (ibid, s 407-410). – Gio-conda rediviva (Våra nöjen, årg 2,1926, Sthlm, 4:o, nr 41, s 17). – [Hyllning till R Kajanus] (Aulos1926. Omistettu ... professori Robert Kajanukselle Hfors 1926, fol, s 15). – Wilhelm Stenhammar t (Hvar 8 dag, årg 29,1927-28, Gbg, 4:o, s 130 [27/11]). – Corned beef (Grammofon-journalen, 1930, Sthlm, 4:o, nr 5*, s 13, 16). – Kring konferensen och unionen [Tonsättar- och förläggarkonferensen i Stockholm 28/8 1930] (Auktorn, organ för meddelanden från Föreningen Svenska tonsättares internationella musikbyrå, Stim, u. p. a., nr 7–8, Sthlm 1930, s 14–16; sign T. R.). – De populära fördomarna. Några musikaliska synpunkter (ibid, s 17–24). – Intervju med en högtalare (Våra nöjen, 6, 1930, nr 39, s 10). – Radio – musik – allmänhet. Några paradoxer (Radio och grammofon, organ för Svenska radioklubbarnas förbund o Föreningen Sveriges sändaramatörer, årg 8, 1930, Sthlm, 4:o, s 35 f). – Dilettantisk vidräkning med radiomusiken (ibid, s 135 f). – Efter sin tid – En mekanisk syndabekännelse (ibid, s 435-437). - Den begåvade debutanten. Några vilsna synpunkter (ibid, 9, 1931, s 77, 79). - Den tonande kilskriften. Ett egenartat kulturminne (Våra nöjen, 7, 1931, nr 4, s 12). -Gymnisk tondikt (Gymn, tidskr för gymnisk kultur, årg 4,1931, Sthlm, 4:o, s VIII f; sign T. R.). – Gymnisk dikt och ton. En rapsodisk dialog (ibid, nr 1, s 20–23). – Til Christian Sindings 75-årsdag ... Christian Sin- ding - en allegori (Tonekunst, 1931, Oslo, 4:o, nr 1, s 68). – Sov och dröm en stund, du trötta jord [text] (Mustalainen, arr E Alnaes [f bl kör], Khvn [1932], 4:o, 2 s; text sign T. R.). – Kring ett operaminne (Studiekamraten, årg 14, 1932, Sthlm, 4:o, s 494 f). -Stockholms opera och svensk operakonst (Allsvensk samling, årg 20, 1933, Gbg, 4:o, n:o 21–22, s 18 f). –Musikens bildningsvärde (Studiekamraten, 16, 1934, s 125 f; förut i Stockholms Dagblad 1927 m fl). – Till Gurli Forsells minne (Gurli Forsells jordfästning i St. Jacobs kyrka onsd d 10 april 1935 Sthlm 1935, s [3]). – Opera in Stockholm (The American-Scandinavian review, vol 23,1935, New York, s 346-352). – "Öppet brev till en ung dam" från ... (Förenades pianoblad, årg 1, 1936, Arvika, 4:o, n:r 2, s 5). – I en aktuell fråga ["trafikränna" för nöjesseglare] (En bok om segling, utg med anl av Norrköpings segelsällskaps femtioårsjubileum 1887–1937, Norrköping 1937, s31 f). – Musik och gymnasister (Ringarna, officiellt organ för Stockholms gymnasieförbund, årg f, 1937, Sthlm, 4:o, nr 1*, s 17). – Musik och musikinstrument (Flickornas kalender, årg 9,1939, Sthlm 1938, s 53–57). – Söders medborgarhus (Söders första medborgarkonsert måndagen den 11 december 1939 [Program,] Sthlm 1939, s [2]). – Söderfolkets visa (Södermalms försvarslånefest i samband med invigningen av Medborgarhusets klockspel, sond d 27 okt 1940, Sthlm 1940, s [3]). – Mozart in Schweden (Der Norden, Monatsschrift der Nordischen Gesellschaft, Jahrg 18, 1941, Dresden, Berlin, 4:o, s 359). – Göteborgs konserthuskör (Jubileumsskrift utg av Göteborgs konsert-huskör med anledn av dess tjugofemårsjubileum 1917–1942, Gbg 1943, s 5). – De tystlåtna – och en stridsman (Hågkomster och livsintryck, 24. Musikmänniskor. Personl minnen av bortgångna sv tonsättare ... under red av F Törnblom, Upps 1943, s 169-181). – Hilsen fra Sverige (Norsk musikkliv, årg 10,1943, Oslo, 4:o, nr 5, s 7). – En skald och hans tonsättare (Musik-världen, årg 1, 1945, Sthlm, 4:o, nr 5, s 12–16; om Bo Bergman). – Kärleken till tonen (Skådebanan, årg 27, 1945, Sthlm, 4:o, nr 6, s 4 f). – Musiken (Vår tids konst och diktning i Skandinavien [även dansk utg: Vor Tids Kunst og Digtning ...], red F Brandt, H Shetelig, A Nyman, Khvn 1948, Sverige, s 213-242). - Två Rangströmbrev [dec 1941 o 17 nov 1942]. Medd av H Malmberg (Musikrevy, årg 6, 1951, Sthlm, 4:o, s 143). – Ett Strindbergskåseri av en musiker (ibid, 37,1982, s 11–14). – "Musik av trollruna och koral" (Musik, 1994, Sthlm, 4:o, nr 1, s 34-36; radioföredr 14/8 1936, med kommentarer av P A Hell-quist). – Förord, ibland även i eng och/eller tysk övers, till utgåvor på Vitus Petterssons förlag, Malmö & Berlin, av verk f piano av Mozart o Schubert 1928, Hände], Beethoven, Chopin, Schumann, Wagner o Johann Strauss dy 1929 (ett omtr enl titelbl i Schubert-melodier, Sthlm 1951, saknas där); medv i bl a Stockholms konsertförenings program, 1919: 6 o 9/2, 20/11, 1926: 3/10, 1928: 30/9, 1930: 8/1, 1931: 15/11,1933: 8/1,1934: 21/2,1936: 9/1, 20/11,1937: 26/9,12/12,1939:8/3,1940: 25/2,1941: 29/4,1942: 16/10, 1943: 3/11, Sdilm (kommentarer till egna verk), Kungl. Teaterns program, 1921: 11/5 (d:o till Medeltida, anon), o 1922: 30/11 (kommentar o resumé till Kronbruden, den senare i omtr i många program till 1959), 1931:5/3 o omtr, 25/4 o många omtr, 28/4, 8/8 o omtr, 11/9, 2/10 o omtr, 3/10, 28/10, 1932: 1/4, 1/4 o omtr, 3/1, 3/1 o omtr, 1933: 29/8 o omtr, 1935: 5/10, Sthlm (delvis sign T. R.), Göteborgs orkesterförening/konserthus, program, 1923: 14/3, 26-27/4, 1924: 24-25/4, Fyra konserter för skolungdom 1923–24, d:o 1924–25, 1940: 10/3 (till eget verk), Stora Teatern, Göteborg, 1935-36 (till Kronbruden); bidrag i bl a: Scenisk konst, 1910-12 (15 krönikor om K Teatern), Svenska musikerförbundets tidning, 1910, o forts Musikern, 1921, 1923, 1925-27, 1930, 1934, 1938–40, Scenen, 1918, 1920-24, 1933, 1935, Röster i radio, 1934: nr 6, 8, 48, 1935: 7, 10, 16, 20, 40, 1936: 45, 47, 1937: 15, 50, 1939: 17, 1940: 2, 1941: 1, 48, 1942: 15, 18, 19, 1943: 12, 21, 1944: 52, 1945: 25, 49,1946: 52, Vårsång, 1931,1936–37,1940, 1945, allt Sthlm, 4:o, vidare SvD 1905: 28/12, 1907: 24/11, 30/12, 1908: 8/8, 18, 20 o 27/9, 1909: 30/5, 29/6, 10-11/9, 1921: 26/1, 18/12, 1943: 12/6, samt minst 223 recensioner 1905–09, Svenska utlandstidningen, Sthlm, 1909: 18/2, Stockholms Dagblad 1911: 5/5, 17/12, 1912: 14/6, 1913: 13/2, 10/10, 1/11, 1927: 2, 3 o 6/10,1928: 3/10, 1929: 3/11, samt minst 501 resp 298 recensioner 1910–14 o 1927–30 jämte nodser o recensioner våren 1930, Politiken, Khvn, 1918: 13/7, GHT 1919: 7 o 8/2, 1920: 20/4, 1921: 18/12,1924: 10/12, DN 1921: 7/2, 1936: 25/4, o 106 recensioner 1920–21, Göteborgs morgonpost 1925: 20/3, 8/12, Tidevarvet, Sthlm, 1927: 26/11, Aftenposten, Khvn, 1927: 18/1, NDA 1940: 4/1, 1/4, 13/5, 2 o 16/8, 14/11, 1941: 4 o 5/12, 1942: 16/4, 2, 13 o 23/5, 4/6, o minst 331 recensioner 1938 – maj 1942, StT 1936: 2/2, 1938: 12/6, SDS 1944: 22/10, 1/12, 1945: 6/5, 17/11, 1946: 8/2, Göteborgs-Tidningen 1944: 2/11, Aftontidningen 1946: 27/2; intervjuer/enkätsvar i bl a Musikern 1922, 1941, Lektyr 1925: 51, Sthlm, 4:o, Söderköpings Tidning 1925: 22/7, Idun 1926: 19, Göteborgs-Tidningen 1928: 18/3, Vecko-journalen 1928: 48, Sthlm, 4:o, Scenen 1932, Orkester-journalen 1940: 1, Sthlm, 4:o, Musik--världen 1945:10, Sthlm, Svenska livräddningssällskapets årsbok 1946, Sthlm.

Översatt: Ullman, Die Tänzerin singt [musik O Mo-rales] (Schwedisches Musikfest... Stuttgart 20. 21. 22. 23. Juni 1913, Programmbuch, Stuttgart u å, s 56 f); Jacobsen, Traum, o Drachmann, Wohlauf mein Her-ze [E Sjögren] (ibid, s 65 f); Josephson, Jubal, o Strindberg, Aus "Der Holländer" [Rangström] (ibid, s Ulf, även i Frankfurter Museums-Gesellschaft, Winter 1913-1914, 4. Freitags-Konzert... 14. Nov 1913 .... Vortragsordnung, Frankfurt 1913, s [5]); Runeberg, Himfys Liebeslieder, 1–4 [musik G Nordqvist], Sthlm [1915?], fol, 4 x 5 s; Drachmann, "Medeltida", Praeludium, (4) s (Göteborgs orkesterförening, program 1921: 25/2, i inlaga); [A E Ahlqvist, pseud] Oksanen, Des Fährmanns Braute ... Finsk ballad (Texter: Des Fährmanns Braute ... Notturno [rubr], Gbg 1924, s 1); [R Morax,] Konung David, Symfonisk psalm ... av A Honegger, Sthlm 1927, (4) s (anon, i K Teaterns progr 8/11; även i Konsertföreningen, Stockholm, program 1936; 11/3, o 1955: 28–29/11); M Maeterlinck, A tale / T R, The sea (Concert at Jordan Hall, Boston, Wednesday afternoon, Jan 19th u o [1936?]; vidare i div program flera enstaka dikter samt i nottryck ett 90-tal jämte några övers av sv dikter till tyska.

Redigerat: Sveriges melodibok. Bd 2. Sthlm [1928]. 4:o. 206 s.

Källor och litteratur

Källor o UU: A Helmer, ms till biografin T R. Liv o verk i samspel (beräknas utkomma 1997).

K Atterberg, Några tidiga instrumentalverk av T R (Musikrevy 1950); O Edström, Gbgs rika musikliv (1996); L Hedwall, Den sv symfonin (1983); J Fernström, Jubals son o blodsarvinge, självbiogr anteckn:ar (1967); K Helander, Opera som teater. Modern regi på Stockholmsoperan 19191923 (1993); P-A Hellquist, Musik av trollruna o koral (Musikrevy 1955); A Helmer, Sv solosång 18501890,1 (1972); G Hilleström, MA. Matr 1771-1971 (1971); L Håkanson, Sv sångkomponister, 2, T R (Åres 1922:9); T Jennefelt, Och från R:s fönster hördes sång (Tonsättare om tonsättare, ed S Hansson o T Jennefelt, 1993); E Linde, Inte rädd för hjärta  smärta (Vi 1952:49); P Lindfors, T R o August Strindberg (Musikrevy 1955); Musiken i Sverige, 34 (199294); O Nordenfors, "Känslans kontrapunkt". Studier i den sv romansen 19001950 (1992); G Percy, Five Swedish nadonal romantics (Musikrevy 1973); M Pergament, Sv tonsättare (1943); S-O Sandberg, Från Vintergatan mot aftonstjärnan (1970); Sohlman; S Stureson o E Petersson, Gbgs orkesterfören 19151925 (1925); F Törnblom, T R (OoB 1934); B Wallner, Wilhelm Stenhammar o hans tid, 13 (1991).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
A J Ture Rangström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7540, Svenskt biografiskt lexikon (art av Axel Helmer), hämtad 2017-11-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7540
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
A J Ture Rangström, urn:sbl:7540, Svenskt biografiskt lexikon (art av Axel Helmer), hämtad 2017-11-20.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se