Märtha Helena Reenstjerna

Född:1753-09-16 – Hovs församling (P-län), Älvsborgs län
Död:1841-01-12 – Brännkyrka församling, Stockholms län

Dagboksförfattare


Band 29 (1995-1997), sida 724.

Meriter

4 Reenstjerna, Martha Helena, sonsons sondtr till R 2, f 16 sept 1753 i Hov, Älvsb, d 12 jan 1841 i Brännkyrka, Sth. Föräldrar: löjtnanten Abraham R o frih Catharina Maria v Köhler. Dagboksförf.

G 6 juni 1775 i Brännkyrka m ryttmästaren Christian Henric v Schnell, f 24 dec 1733 i Eutin, Holstein, d 6 jan 1811 i Brännkyrka, son till livdrabanten Claes v S o Fredrica Amalia Dorothea Meve.

Biografi

R, eller Årstafrun som hon också kallades, har långt efter sin död blivit känd för de dagböcker hon efterlämnat. 17931839 skrev hon nästan dagligen ner rapporter om händelser på Årsta gård i Brännkyrka sn där hon levde eller nyheter hon fått av vänner och grannar rörande stort och smått i samhället. Hennes anteckningar utgör en utomordentligt konkret och doftrik berättelse om vanliga människors liv vid den aktuella tiden. R har utfört en betydande kulturhistorisk gärning.

Årstadagboken skulle kunna ges genrebeteckningen bondedagbok. Skrivandet följer årscykeln, och varje år den första januari påbörjas en ny volym som avslutas på nyårsafton med tack till Gud för det gångna året. Under årets månader redovisar R noga vädrets alla skiftningar och arbetet med djur och odlingar samt kvinnoarbetet inomhus i kök, bakstuga och sal. Att läsa dagboken ger en stark känsla av cyklicitet. Med små variationer återkommer samma sysslor: vårsådd, höinkörning, skördetid i trädgård och på åkrar, gåsslakt och gåsafest, julbak och grisslakt. Samma högtider firas: jul, midsommar, slåtterfest och namnsdagar. Årsta gård låg också tillräckligt nära Sthlm för att gårdens invånare, ofta dagligen, kunde göra sig ärende dit för att göra inköp, sälja gårdens produkter, besöka vänner, gå på teatern eller beskåda kungliga och militära processioner. Resultatet har blivit en faktadagbok, där inget eller ytterst lite utrymme ges åt introspektion, självanalys eller religiösa tankar och böner. Den omgivande verkligheten ger stoff nog åt R:s nästan 50-åriga skrivande.

En av huvudpersonerna i krönikan är R själv. Dagboken förde hon fram tills hon på grund av blindhet tvingades upphöra med skrivandet. R:s make var invandrad till Sverige, där han 1755 disputerade i Uppsala. Efter tio år som militär i Ryssland inköpte han 1771 gården Årsta. Den tredje huvudpersonen är deras son Hans Abraham (17801812), som är 13 år när dagboken börjar. Sedan R blivit änka får hennes bror hovjägmästaren Johan Abraham R en allt större plats såsom arrendator på Årsta.

R började skriva dagbok på allvar s å hon fyllde 40 år, och anteckningarna förmedlar bara några få glimtar från de första arton äktenskapsåren. Mycket tyder på att ryttmästare v Schnell tidigare "varit en glänsande värd och lysande kavaljer", men vid dagbokens början "nalkades han sin 60-årsdag och ter sig i allmänhet som en sur och dyster gubbe, som avskyr sällskapslivet och helt går upp i ekonomiska omsorger" (Årstadagboken, 1, 1946, s 22). Det tycks uppenbart, att dagboken börjar skrivas när äktenskapet går in i en ny fas och R påbörjar en ny epok av sitt liv, den tredje. Den första fasen är barn- och ungdomstiden, den andra de första 15 äktenskapsåren och den tredje börjar på 1790-talet.

Makarna v Schnell fick åtta barn under åren 177687. Sju av dem dog, två av dem, en åttaårig pojke och en femårig flicka, 1789, och vid 1790-talets början var sonen Hans Abraham den ende kvarlevande. Det är alltså inte förvånande att R inte haft tid eller möjlighet att föra anteckningar under de år hon hade så många små barn att ta hand om. I en anteckningsbok från slutet av 1780-talet förd av R:s mor står att läsa om förlusten av barnen och att "dess sörjande föräldrars hjärtfrätande sorg är däremot obeskrivelig". Mot denna bakgrund skall Årstadagboken läsas. Makens gnällighet och den kärva, nyktra stilen i R:s anteckningar står då fram i ett annat ljus, liksom hennes omsorger om ende sonens välbefinnande och hälsa.

Några teman dominerar skrivandet. Dagboken är full av konkreta skildringar av vardagsstök ute och inne, och relationen till tjänstefolket är ett centralt ämne. Förhållandet till gårdens arbetare var synbarligen för det mesta gott. Ett stort problem var emellertid fylleriet. Brännvin serverades dagligen, och pigor och drängar var ofta berusade i arbetet. Husaga var tilllåten och ibland lät ryttmästaren "karbasen" straffa även försumliga pigor. Ett annat viktigt tema i dagboken är trädgården, ett av R:s stora intressen. I köksträdgården odlades diverse nyttoväxter, bär och frukt, överskottet såldes i staden och gav välkomna bidrag till hushållskassan. I husets närhet anlades också olika vackra platser där man kunde njuta av sommarens skönhet och intaga förfriskningar, en lövsal, en syrenberså, en utsiktspunkt kallad Belle Montagne.

Av dagboken framgår R:s stora intresse för böcker, läsning och teaterbesök, och i motsats till andra samtida dagboksskribenter meddelar R boktitlar och författarnamn. Hon läser nyutkommen svensk och översatt litteratur, mest romaner, och ger gärna ett omdöme om det lästa. Goethes Werther, Beaumarchais' Figaros bröllop, Münchhausens Sällsamma resor och Fieldings Tom Jones läser hon t ex kring sekelskiftet 1800. Till älsklingsförfattarna hörde A v Kotzebue och Lafontaine.  Ett annat ämne för R:s anteckningar är umgänge och fester. Storslagna fester ordnades i samband med slåttern, då man dukade upp och dansade i det gröna. Till gästerna hörde Carl Michael Bellman som var vän i huset. Även under vinterhalvåret var umgänget med grannar och vänner livligt och R tycks ha föredragit ett borgerligt umgänge.

Maken och sonen Hans Abraham ges stort utrymme i dagboken. Efter mannens död och sonens förtidiga bortgång levde R ytterligare 30 år som myndig änka. Det finns inga porträtt bevarade av henne, men bilden av henne blir i stället tydlig genom hennes handlingar och skrivande. R:s stil är kärv och nykter, men ibland glimtar det till av humor och man förstår att hon kunde vara bitsk och dräpande. Hon framstår som en kraftfull och duglig person, som med stor energi och kompetens ledde sitt stora hushåll. R var väl medveten om sitt eget värde och vikten av det arbete hon utförde. Hennes dagbok ställer gårdens ekonomi och skötsel i centrum; samtidigt är den genom sin mångsidighet ett kulturhistoriskt dokument som speglar vardag och fest på en sv herremansgård under nästan 50 år i början av 1800-talet. Närheten till huvudstaden ger också goda inblickar i politiska händelser, nöjesliv och mode. Trots att R var väl bevandrad i tidens sentimentala litteratur visar hon ingen önskan att själv analysera sina tankar och känslor. För henne var verkligheten nog.

Även utgivarna av R:s märkliga dagbok har utfört en kulturgärning: Sigurd Erixon, Arvid Stålhane och Sigurd Wallin anförtroddes uppgiften att i urval publicera det 50-tal årgångar som dagböckerna utgör. Den tryckta utgåvan är präglad av utgivarnas intressen. Det kulturhistoriska stoffet får mest utrymme, arbetet ute och inne, umgänge, fester, kläder, mat, redskap, verktyg och fordon  allt detta följs upp av bildmaterial hämtat från NordM:s samlingar, modejournaler och samtida måleri och teckningar från Sthlm med omgivningar. Materialet är så rikt att en annan utgivare sannolikt skulle kunna ge en något annorlunda bild av livet på och omkring Årsta. Man kunde t ex sätta de kvinnohistoriska aspekterna, barnens villkor eller de medicinhistoriska frågorna mera i fokus.

Författare

Christina Sjöblad



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

R:s dagböcker i NordM:s arkiv.

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: Årstadagboken. Journaler från åren 1793-1839 utg genom S Erixon, A Stålhane, S Wallin. Urval o förklaringar av G Broman. D 1–3. Sthlm 194653. 4:o. (Etnologiska källskrifter, [utg av] S Erixon, H Geijer, 4: 13.) 1.17931812. 1946. 501 s, 1 pl-bl, 2 kartor. 2. 18131825. 1949. 554 s, 1 pl-bl. 3. 18261839. 1953. 482 s, 1 pl-bl. Faksimil i offsettryck 1966, 1972, 1972. ... 481 s, 1 pl-bl. 3. oförändr uppl 1985.

Källor och litteratur

Källor o litt: C Sjöblad, Vad som tilldrog sig under mina ögon. Om 1700-talets sv dagböcker (Nord kvinnolitt:hist, 1, 1993); dens, Min vandring dag för dag. Kvinnors dagböcker under 1700-talet (1997).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Märtha Helena Reenstjerna, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7571, Svenskt biografiskt lexikon (art av Christina Sjöblad), hämtad 2017-12-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7571
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Märtha Helena Reenstjerna, urn:sbl:7571, Svenskt biografiskt lexikon (art av Christina Sjöblad), hämtad 2017-12-16.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se