Meriter

Odeberg, Hugo, före dec 1925 Olson, f 7 maj 1898 i Åmåls landsförs, Älvsb, d 22 dec 1973 i Lund, S:t Peters kloster. Föräldrar: lantbrukaren Johan Olsson (LUM 1939) o Ottiliana Josefina Olsdtr. Inskr vid Fjellstedtska skolan i Uppsala ht 14, studentex där 26 maj 17, inskr vid UU 11 sept 17, FK där 15 sept 19, anställd vid Dagens tidn i Sthlm okt 19–jan 21, TK vid UU 15 dec 21, studier i London o Oxford jan 22–24, Doctor of Philosophy vid University of London 21 maj 24, prakt teol prov vid UU 9 dec 24, prästv i Uppsala 14 dec 24, innehade olika prästtjänster i Uppsala ärkestift jan 25–juni 26, tf kh i Björklinge, Upps, 1 juli 26, kh där 11 okt 30–juli 33 (tjänstl från 1 sept 32), doc i exegetik vid UU 10 febr 28–juli 33 (tjänstl från 1 sept 32), TL 14 sept 29, tf prof i exegetik där okt–nov 29 o febr–mars 31, studier i Tyskland sept 30–jan 31, tf prof i exegetisk teologi vid LU 1 sept 32, TD^[1] vid UU 5 nov 32, ord prof 20 juli 33–64, ordf i Samf Erevna sept 43, utgivare av tidskr Erevna 44–57, led av Lunds stifts domkapitel 48–52. – LHVL 33.

G 28 febr 1927 i Bjuråker, Gävl, m Elsa Ringqvist, f 11 aug 1897 i Norrbo, Gävl, d 11 maj 1991 i Lund, Domk, dtr till kh Oscar Levin R o Gerda Christina Elg.

Biografi

O växte upp under ytterst enkla omständigheter. Modern, som ensam fick svara för sonens uppfostran, var varmt religiös, och hennes föredöme tillsammans med den andliga väckelse som drog fram genom bygden gjorde O från barndomen förtrogen med Bibelns värld. Tidigt röjde han en stor språkbegåvning. Efter att ha genomgått samrealskolan i Åmål bereddes O genom bättre bemedlade personers bistånd möjlighet att studera vidare i Uppsala. Under studietiden utvecklade han sina språkliga och exegetiska intressen, men han sysslade ivrigt också med andra discipliner, bl a naturvetenskap och juridik. Vid sidan av sina studier verkade han en tid som distributionschef på Dagens tidning i Sthlm. 1922 begav sig O till London i avsikt att utbilda sig till missionär i Sv kyrkans tjänst. Av hälsoskäl måste han emellertid överge dessa planer. I stället kom han främst att ägna sig åt exegetiska och judaistiska studier, särskilt under ledning av G H Box. Det fanns i 1920-talets forskning på dessa områden två tendenser som ingick en fruktbar syntes i O:s arbete: "Den ena tendensen representerades av de utbredda strävandena att belysa Nya testamentet med material hämtat från olika mysteriösa riktningar i urkristendomens hellenistiska omvärld: mysteriereligionerna, gnosticismen, hermetismen, mandeismen ... Den andra tendensen företräddes ännu så länge bara av ett fåtal exegeter. De hävdade att den nytestamentliga forskningen på ett helt annat sätt än tidigare måste ta hänsyn till den senjudiska litteraturen ... på hebreiska och arameiska, alltså de rabbinska skrifterna" (Gerhardsson, 1974–75, s 19 f).

I synnerhet intresserade O sig för den äldsta judiska mystiken. Dittills var den gängse uppfattningen att det inte existerade någon judisk mystik värd namnet före 700–800-talen e Kr. O upptäckte emellertid i British Museum ett outgivet verk som han sedermera gav namnet 3 Henok eller den hebreiska Henoksboken. Sensationellt daterade han dess äldsta avsnitt till första århundradet e Kr. Därigenom väcktes för O även frågan om en eventuell anknytning mellan den antika judendomens eosteriska tankevärld och Nya testamentet (NT), främst den johanneiska teologin. 1924 erhöll O i England fil drsgrad på en första version av detta verk (revid version tr 1928). O:s arbete var banbrytande, även om senare forskningar, inte minst judiska, har påvisat åtskilliga brister (Greenfield). O:s intresse för den antika judendomens mystik förblev livslångt, och det ingick en naturlig symbios med hans djupa insikter i andra mystiska traditioner, både österlandets och västerlandets, i historia och nutid. Han engagerade sig också ivrigt i frimurarrörelsen.

O prästvigdes för ärkestiftet och innehade där till 1932 flera olika tjänster; bl a var han kyrkoherde i Björklinge. Under veckans dagar arbetade O mestadels i Uppsala med exegetiska studier, starkt uppmuntrad av ärkebiskop Nathan Söderblom, och ägnade sig åt prästerliga sysslor huvudsakligen under veckoslut och helger. 1928 förordnades O till docent i exegetik, blev följande år teol lic och fyra år senare teol dr.

1929 utgav O The Fourth Gospel ... som behandlar talavsnitten i Johannesevangeliets första tolv kapitel under jämförelse med material bl a från tidiga judiska, samaritanska, mandeiska och koptiska källor, inte minst av mystisk art. Det har hävdats att O i sina johanneiska studier var före sin tid och att flera av hans teser bekräftats genom Qumranfynden (Cullmann).

Efter att ha uppehållit den ena professuren i exegetisk teologi vid LU under ett knappt år utsågs O 1933 att efterträda den nyutnämnde ärkebiskopen Erling Eidem på denna lärostol. Sin installationsföreläsning gav O titeln Några synpunkter på den judiska litteraturens betydelse för den nytestamentliga exegetiken. Programmatiskt hävdade han att den nytestamentliga exegetiken måste vara religionshistoriskt orienterad, och han vände sig med skärpa mot "en viss antisemitism" bland de nytestamentliga forskarna, då de försummade att göra bruk av den antika judendomens texter, som i realiteten är en nödvändig bakgrund för förståelsen av urkristendomen och dess litteratur. Denna tes, som sedermera också upptogs av O:s kollega i Uppsala, Anton Fridrichsen (bd 16), kom att utöva ett avsevärt inflytande på sv exegetik under flera decennier. Systematikern Gustaf Wingren anklagade senare O för att "judaisera evangeliet och förminska olikheten mellan judendom och kristendom" (1981), men erkänner också (1982) att få exegeter så tydligt beskrivit motsättningen mellan fariseism och kristendom som O – han syftar därvid främst på boken Fariseism och kristendom (1943).

Under professorstiden i Lund ägnade O mycken kraft åt de semitiska språken, i synnerhet hebreiskan, och den judeiska, samaritanska, galileiska och babyloniska arameiskan samt dessutom åt koptiskan. Han utgav 1939 en galileisk-arameisk grammatik, vars syntaktiska avsnitt med rätta har betecknats som en "ren pionjärinsats" (Gerhardsson 1974–75, s 20). Han forskade också kring den judiska mystiken och påvisade dess affinitet med nytestamentliga föreställningar, främst i de johanneiska och paulinska skrifterna. Ingen av O:s elever kom på allvar att vidareföra hans arbete med den äldsta judiska mystiken, men flera av dem blev framstående uttolkare av den antika judendomens rabbinska litteratur, t ex E Lövestam, H Ljungman, E Starfelt och D Hedegård.

O har inte sällan anklagats för en pro-nazistisk inställning före och under andra världskriget. Hans djupgående och förblivande vänskap med ett stort antal judar i Sverige talar emellertid ett annat språk.

Tillsammans med Anders Nygren (bd 27), Ragnar Bring och Fridrichsen ingick O i den kommitté som drog upp riktlinjerna för kommentarserien Tolkning av NT, men han drog sig senare ur detta samarbete, bl a därför att NT:s arameiska bakgrund enligt hans mening inte tillräckligt beaktades. Inom seriens ram utgav han dock en diger utläggning av Korintierbreven (1944). O påbörjade också en kommentar till Johannesevangeliet men kom uppenbarligen aldrig att skriva mer än de inledande avsnitten.

Av stor betydelse för O:s kontakt med det folkliga bibelintresset i Sverige blev Samfundet Erevna för nytestamentlig forskning, stiftat 1943 för att "befordra bibeltrogen forskning och att förhjälpa sina medlemmar till ett fördjupat inträngande i den Heliga skrift". Erevna är den grekiska termen för "rannsakan", och det som avsågs var ett immanent och så långt möjligt förutsättningslöst studium av NT och därmed även av GT. O var samfundets ordförande och den som svarade för de flesta föredragen och textutläggningarna vid sammankomsterna. Han var också utgivare av tidskriften Erevna, i vilken han medverkade regelbundet ända till sin död. Sammanträdena samlade stora skaror studenter.

Inom ramen för verksamheten i Erevna skedde också en intressesvängning i O:s exegetiska arbete, en förändrad adressering (Gerhardsson 1974–75). Medan O tidigare företrädesvis riktat sig till sina exegetiska kolleger och andra teologer, vände han sig nu i högre grad till teologie studerande och till icke-teologer. Därvid tog han upp ett stort antal nya frågeställningar, främst rörande Bibelns karaktär, inspiration och auktoritet. Det var för O angeläget att fritt och utan manuskript framföra sina tankar i Erevna, men hans närmaste elever skrev ned hans anföranden, antingen direkt eller via tråd- och bandspelare. Senare gav de ut hans studier både i tidskriften Erevna och i en lång rad kristna samfunds publikationer. Beroende på de olika referenternas utförlighet, språkliga omsorgsfullhet och omdöme kom dessa artiklar att växla i kvalitet. Flera samlingsvolymer fylldes efterhand med referat av denna art.

Emeritustiden tillbringade O främst med naturvetenskapliga och språkvetenskapliga studier vid sidan av sitt dagliga arbete med bibliska texter. Han gjorde utkast till flera grammatiska arbeten, bl a rörande samaritanskan och koptiskan. Han deltog regelbundet i Erevnas sammankomster, och han anlitades flitigt som predikant och föredragshållare i synnerhet inom lågkyrkligheten: Bibeltrogna vänner, Evangeliska fosterlandsstiftelsen men även högkyrkligheten, speciellt Laurentiistiftelsen.

O var sensibel och tillbakadragen. Hans koncentrationsförmåga och därav följande tankspriddhet var berömda och lever vidare i ett stort antal anekdoter. Bäst trivdes han i sin studerkammare och i vänskapliga samspråk. Han var en stor älskare av klassisk musik. O:s personliga fromhet var osedvanlig både till egenart och djup. Viktigast var hans gudsfruktan, som inte endast ledde honom till ett närmast kontinuerligt studium av heliga skrifter utan också till ett mångfasetterat naturvetenskapligt studium av bl a matematik, fysik, kemi och botanik med en mystikers totalupplevelse av verkligheten som en underfull hymn till Skaparen.

Författare

Tryggve Kronholm

Arkivuppgifter

O:s arkiv (bl a ms o brev) i LUB samt hos prof T Kronholm, Uppsala. – Brev från O i UUB (bl a till H S Nyberg).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Föreställningarna om Metaţron i äldre judisk mystik (o. 50–850 e. Kr.) (KÅ, årg 27, 1927, Upps ... 19[27–]28, s 1 -20). – 3 Enoch, or the Hebrew book of Enoch, ed and transl for the first time with introd, commentary & critical notes. Cambridge 1928. X, 192, 179, (75), 34 s. [Delvis framlagd som akad avh vid London University 1924.] [Ny utg:] ... Prolegomenon by J C Greenfield. New York 1973. XLVII, 192 ... s. – Qohaelaeth, a commentary on the Book of Ecclesiastes. Upps ... 1929. 127 s. – The fourth gospel, interpreted in its relation to contemporaneous religious currents in Palestine and the Hellenistic-Oriental world. Upps ... 1929. 336 s. [Ny utg i fotomek avtr:] Amsterdam 1968. – Normativ judendom (Norsk teologisk tidsskrift, r 10, bd 10 (aarg 30), 1929, Oslo, s 88-114). – Det kristna livets uppbyggelse. Sthlm 1930. 27 s. ([Omsl:] Småskrifter om kristendomen, 3.) – Die mandäische Religionsanschau-ung. Zur Frage nach Wesen, Grundzugen und Herkunft des Mandäismus. Upps 1930. 27 s. (UUÅ, 1930, Teologi, 2.) – Trito-Isaiah (Isaiah 56–66), a literary and linguistic analysis. Upps 1931. 285 s. (Ibid, 1931, Teol, 1.) – Wydwy yph [hebr] (Le monde oriental, vol 25, 1931, [dedicerad till K. V. Zetterstéen,] Upps, 4:o, s 205–207). – En fast livsåskådning. Sthlm 1933. 29 s. (Småskrifter om kristendomen, 27.) – Exegetisk handledning vid studiet av högmässotexterna för första söndagen i fastan - första söndagen efter påsk (Ny kyrklig tidskrift, årg 2, 1933, Upps, s 9–123; tills med A. Fridrichsen). – Exegetisk hand- ledning ... för andra söndagen efter påsk - andra söndagen efter Tref. (ibid, s 45–56). – The view of the universe in the Epistle to the Ephesians. Lund 1934. 20 s. (LUÅ, N. F., afd 1 Ueologi, juridik o humanistiska ämnen] ,bd29 [1933–34], nr 6.) – Ordet blev kött (Nationell jul, 1937, [omsl,] Arlöv, fol, s 2). – Judiska legender (ibid, 1938, s 25–27). – Till kabbalas väsen (Från skilda tider, studier tillägnade Hjalmar Holmquist Sthlm 1938, s 443–453). – Ur kristendomens och kyrkans historia. Översikt av bibelns böcker, allm kyrkohist, sv kyrkans hist. Lund 1939. 173 s. (Tills med A Wahlgren & K Werner.) 2. uppl 1942. 3. uppl: ... allm o sv kyrkohist samt ett tillägg behandlande främmande religioner o missionen. 1948. 190 s. – The Aramaic portions of Bereshit Rabba. With grammar of Galilxan Aramaic. 1–2. Lund & Leipzig (tr Lund) 1939. (LUÅ, N. F., 1:36:3-4.) 1. Text with transcrip-tion. 204 s. 2. Short grammar of Galilsean Aramaic. 177 s. – Hellenism och judendom (Till Gustaf Aulén Sthlm 1939, s 263–278). – Johannesevangeliets krav på den teologiska forskningen (Södermanlands bibelsällskaps årsskrift, 1939, Strängnäs, s 3–17). – Svensk idealism [litteraturöversikt] (Svensk tidskrift, årg 26, 1939, [Sthlm, tr] Upps, s 527–531). – Ett stycke ur Zohar Chadash (Svensk exegetisk årsbok, 5, 1940, [tillägnad Erling Eidem,] Upps, s 206–223). – Pontus Wikner. En levnadsteckning (Dalsländsk jul, årg 6, 1940, Åmål, 4:o, s 16–19). – Långfredagens predikan (Ordet och kyrkan. En bok tillägnad prosten L. M. Engström, [red: H O, K Barnekow, C Piltz,] Lund 1942, 4:o, s 179-184). -Fragen von Metatron, Schekina und Memra (HVL, Årsberättelse 1941-1942, Lund 1942, s 31–46; även sep, 16 s). – Den nutida individualismen och kyrkotanken i Nya testamentet (En bok om kyrkan av svenska teologer, Sthlm 1942, s 66–76; [ny uppl] 1943; övers i Ein Buch von der Kirche, Göttingen 1951, s 73–84: Der neuzeitliche Individualismus und der Kirchengedanke im Neuen Testament, o This is the Church, Philadel-phia, Pennsylvania, 1952, s 62–74: The individualism of today and the concept of the Church in the New testament). – S:t Andreas logen Corfitz 1868-1943. En återblick. Malmö 1943. 4:o. 73 s. [Om frimurareloge i Malmö.] – Fariseism och kristendom. Lund 1943. 118 s. 2. uppl 1945. 115 s. 3.-4. uppl 1963, 1980. 103 s. Övers: Farisealaisuus ja kristillisyys, [Hfors, tr] Raumo 1947, 79 s; Fariséisme og kristendom, Oslo 1949, 103 s, [ny uppl] 1975, 105 s; Pharisaism and Christianity, Saint Louis [1964], 112 s; Farisaeis-me og kristendom, Fredericia 1973, 93 s, 2. udg Khvn 1986, 89 s. – Die Muttersprache Jesu als wissenschaftliche Aufgabe (Veröffentlichungen des Instituts zur Erforschung des jiidischen Einflusses auf das deutsche kirchliche Leben, Ver-lagsnr 69. Germanentum, Christentum und Judentum ..., Bd 3. Sitzungsberichte der dritte År-beitstagung des Instituts ... vom 9. bis 11. Juni 1942 in Niirnberg, hrsgv W Grundmann, Leipzig 1943, s 69–82). – Hellenismus und Judentum. Verjudung und Entjudung der antiken Welt (ibid, 70. D:o, Beiheft, [3.] Die völkische Gestalt des Glaubens, hrsg v W Grundmann in Verbindung mit H Odeberg und W Meyer-Erlach, Leipzig 1943, s 103–118). – Die klassischen Isländersa-gas und ihr Ehrbegriff (ibid, s 157-220). – Mellan Gamla och Nya testamentet. Sthlm 1944. 78 s. (Skrifter utg av Kristendomslärarnas förening 4/5.) – Tillbaka till Bibeln. Lund 1944. 193 s. – Pauli brev till korintierna. Tolkning. [Förtitel o omsl: Korintierbreven.] Sthlm 1944. 455 s. (Tolkning av Nya testamentet, 7.) 2. uppl 1953. 379 s. 3.-4. uppl 1965, 1974. 367 s. - Nya testamentet om det Gamla. Jönköping 1945. 22 s. [Erevna, III. Ser. ser. 1.] [Ny uppl] 1946. [Senare uppl:] Kristus och Skriften. 3.-4. uppl 1950, 1954. 55 s. 5. uppl 1960. 63 s. 6. uppl, omarb o utökad, 1966. 54 s. 7. revid o utökade uppl. Red av T Kronholm. Sthlm 1970. 118 s. Övers: Det Gamle testamentet i lys av det Nye, Oslo 1947, 23 s, [ny utg:] Kristus og Skriften, [Oslo] 1967, 50 s, 2.-3. opl 1969, 55 s; Kristus og Skriften, Ålborg 1969, 40 s, Fotogr genoptr Hinnerup 1985, 39 s (Ordet og Israel, Småskriftserien nr. 3). – Anteckningar till nytestamentliga texter. Jönköping 1947. 137 s. 2. uppl 1956. 3. uppl 1961. 139 s. – Behöver Bibeln försvaras? (Bibeltrogna vänners julkalender, årg 32, 1947, Sthlm, s 12–19). – Sefirot och 'Abbia' i deras teoretiska sammanhang (LUÅ, N. F., 1:45:2. Edvard Rodhe, en hyllning av ordinarie ledamöter inom teologiska fakulteten, Lund 1948, s 17–34; övers i Donum gentilicium, New Testament studies in honour of David Daube, ed by E. Bammel, C. K. Barrett and W. D. Davies, Oxford [1978], s 276-294: Die Sefirot und Abbia' in ihrem theoretischen Zusammenhang). – Den regelbundna bibelläsningen i gudstjänst och hem i Israel på Jesu tid (Svensk teologisk kvartalskrift, årg 26, 1950, [sep av h 3/4:] Teologiska uppsatser tillägnade Anders Nygren Lund 1950, 4:o, s 211–213). – Sakkunnigutlåtande rörande de sökande till professuren i exegetik vid Uppsala universitet 1952. [Upps 1952 (duplic).] 4:o. 33 bl. – Skriftens studium, inspiration och auktoritet. Sthlm 1954. 139 s. 2. omarb uppl. Red avT Kronholm. Sthlm [1970]. 150 s. [Ny tr] 1973. – Fruktan och oro (Hörde Ni, 1955, Sthlm, s 461–469; tills med S Söderberg). – Nationsgemenskap, några reflektioner (Värmlands nation i Lund 1682-1957, Minnesskrift, Lund 1957, s 67–69). – Bibelns eget budskap. Några studier. Sthlm 1958. 203 s. [Utg av R Qwarnström.] 2. uppl 1968. – Herren kommer. Anteckningar till kyrkoårstexter. Sthlm 1962. 223 s. ([Omsl:] Vår kyrka, nr 5.) – Rannsakan. Bibliska studier. [Sthlm, tr] Karlskrona 1968. 336 s. [Utg av T Kronholm.] – Bibelen - Guds inspirerte ord (Vi kan stole på Bibelen, red av S Hunnestad, [Oslo, tr] Drammen 1968, s 9–21; även i Vi kan lita på Bibeln ..., Jönköping (även Hfors) 1969, s 5–16: Bibeln – Guds inspirerade ord). – Kristus i Gamla testamentet. Gbg 1969. 58 s. 2.-4. uppl 1969, 1971, [1990]. 63 s. – Bibeln och församlingen (Biblicums skriftserie nr 2. Ditt ord är sanning. En handbok om Bibeln tillägnad David Hedegård. Red: Seth Erlandsson, Upps 1971, s 44-55). -Om judisk och nytestamentlig mystik (Svensk exegetisk årsbok, [årg] 37-38, 1972-73 [omsl], Lund 1973, s 62–87). – Se, vi gå upp till Jerusalem (Luk. 18:31–34) (Den goda bekännelsen. Festskrift tillägnad Gustaf Adolf Daneli d 6 nov 1973, Upps 1973, s 127-130; referat av P Ekström & T Kronholm). – Förord till H Wohl-stcin, Från Orient och Occident, Malmö 1945; artiklar i: Theologisches Wörterbuch zum Neucn Testament ... hrsg v G Kittel, Bd 2, Stuttgart 1935, 4:o, s 553–557, 957 f, o 3, 1938, s 191–193, 218; Nordisk teologisk uppslagsbok för kyrka och skola, 1–2, Lund 1952–55, 4:o, dansk o norsk utg: Nordisk teol leksikon; bidrag i: Svensk teologisk kvartalskrift, 1929, 1934–35, 1941, 1950, Lund, 4:o (dessutom recensioner); Ute och hemma, tidn för sv sjöfolk ..., [omsl,] 1939–41, Sthlm (övers, delvis bearb); Svensk kyrkotidning, 1941–42, Upps, 4:o; Erevna, 1944–45, 1947–50, 1954, 1956–57, Lund; För biblisk tro, kvartalsskrift, 1944, 1952, 1956–57, 1960–63, 1967, 1969, forts: Biblicum, tidskr för biblisk tro o forskn, 1973, Sthlm; Tro och liv, 1961-66, 1971, Lund; Zeitschrift fur systematische Theolo-gie, 1939-40, Gutersloh; Volk imWerden, 1943, Leipzig; Lutherischer Rundblick, 1953, Uelzen; Teologia ja kirkko, 1954, Hfors; Vi tro, 1959-62, Sthlm; Ordet och tron, 1968–69, 1973, Sthlm; Tidskriften Logos, 1975–76, Tygelsjö, 4:o; Concordia Theological monthly, St. Louis; Bibliskt månadshäfte, Sthlm ...; Kyrka och folk, Gbg, fol; Budbäraren, Evangeliska fosterlandsstiftelsens tidn, Sthlm, fol, Förkunnaren, organ för EFS:s predikantförbund, Örnsköldsvik, Fast Grunn, Oslo, Ordet og Israel, Khvn; vidare Lunds dagblad, Svenska morgonbladet, Sthlm, SDS o Östgöta-correspondenten, Linköping; titlar se LUM, 1967-68, Lund 1968, s 614-617.

Utgivit: Erevna. Årg 1–14*, 1944–57. Lund. (Tidvis även red, i red eller i redaktionskomm.)

Redigerat: Ordet och kyrkan. En bok tillägnad prosten L. M. Engström. Lund 1942. 4:o. 229 s, 1 pl. [Föret; tills med K Barnekow, C Piltz.] – Illustrerat bibellexikon. 1–3. Sthlm (tr Bergen) 1967. 4:o. (Tills med T Gilbrant.) 1. A–G. (32) s, sp 129– 2232, 24 pl-bl. 2. H–Q. (4) s, sp 2233–4592, 18 pl-bl. 3. R–Ö. (4) s, sp 4593–6504, 16 pl-bl, Bibelöversikt 117 s, 4 pl-bl, Bibelatlas 8 kartbl, (2) s.

Källor och litteratur

Källor o litt: ED:s konseljakter 20 juli 1933, nr 7, RA. E Svala, bandad intervju med O 1971 (programband 71–72, Nov 11–71 C Logos, Stiftelsen Kyrkl arkiv, Gbg).

S-O Berglund, Tanken på edra lärare. Griftetal vid ... H O:s jordfästn ... 5 jan 1974 (1974); Bottenlärd prof med världsrykte har gett ett helt liv åt bibelforskn (EFS Budbäraren 2 maj 1968); O Cullmann, Die Christologie des NTs (1957); J Eklöf, H 0:s immanenta studium av Bibeln (1985); S Erlandsson, Minnesteckn över H O (Biblicum 1974); Festskr till H O (Sv exegetisk årsb 1957–58); B Gerhardsson, H O in memoriam (Sv teol kvartalskr 1974); dens, nekr över O (HVL, årsber 1974–75); J C Greenfield, Prolegomenon (H O, 3 Enoch [ny utg] New York 1973); Grundlärd bibelforskare i Lund (Hemmets vän 1968, nr 12); S Kahle, H S Nyberg, en vetenskapsmans biogr (1991); T Kronholm, Förord (H O, Rannsakan, 1968); dens, Från H O:s bibelforskn (För biblisk tro 1970); dens, Från H O:s bibelforskn, 2 (Biblicum 1972); LUM 1939 (1940) o 1967–68 (1968); E Lövestam, H O, exeget (Sv kyrkotidn 23 jan 1969); dens, H O avliden (Sydsv dagbl 28 dec 1973); H Riesenfeld, H O in memoriam (SvD 31 dec 1973); dens, H O 1898–1973 (Sv exegetisk årsb 1974); Under Lundagårds kronor, 5:1 (1991); G Wingren, Tolken som tiger (1981); dens, Pensionärer o avlidna. En liten hjälpreda vid innanläsn (Tro o liv 1982). – Nekr:er över N i Budbäraren 17 jan 1974.

Gjorda rättelser och tillägg

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Hugo Odeberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7598, Svenskt biografiskt lexikon (art av Tryggve Kronholm), hämtad 2024-04-27.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7598
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Hugo Odeberg, urn:sbl:7598, Svenskt biografiskt lexikon (art av Tryggve Kronholm), hämtad 2024-04-27.