A Ivar Olsson

Född:1883-03-15 – Jönköpings Kristina församling, Jönköpings län
Död:1944-11-24 – Engelbrekts församling, Stockholms län

Industriledare, Bergsingenjör


Band 28 (1992-1994), sida 304.

Meriter

Olsson, Albert Ivar, f 15 mars 1883 i Jönköping, Östra, d 24 nov 1944 i Sthlm, Engelbr. Föräldrar: postmästaren Johan Albert O o Maria Fredrique Emilia Sjöstrand. Mogenhetsex vid h al i Jönköping 7 juni 01, elev vid KTH 15 sept 01, utex från fackavd för bergsvetenskap där 19 dec 05, assistent vid Cambria Steel Co, Johnstown, Pennsylvania, USA, 0708, kommersiell ingenjör vid International Construction Co, Bryssel, 0809, överingenjörsassistent i Jernkontoret 09, disponentassistent vid Stora Kopparbergs bergslags ab 1015, chef för Domnarvets järnverk 1617, led av komm ang nya stadgar för KTH junidec 17, dir vid ab Sv finansinst:s avd i Sthlm 1819, led av 1919 års statsbaneekonomikommission mars 20dec 21, VD vid Emissions ab Mercator 2022, industriell expert vid ab Gbgs bank 226, led av styr för Bergsunds mekaniska verkstads ab 230, för ab Pentaverken 2235, för Halmstads järnverks ab 2437, för ab Lindholmen-Motala 2639 (rekonstruerat 32, från 36 ab Motala verkstad), för ab Wäsby verkstäder (från 38 Väsby fastighetsab) 2741, VD o led av styr för Finspongs metallverks ab 2742, led av 1928 års tullkomm jan 28dec 32, expert i 1930 års försvarskommission, led av Vattenfallsstyr från 30, av styr för KTH från 34, för SvD:s ab 3540, för ab Gbgs bank från 36, för Sveriges industriförb o för ett flertal industriföretag.  LIVA 34.

G 25 jan 09 i Hagfors, Värml, m Sigrid Elisabet Danielsson, f 24 nov 1883 i Karlskoga, Ör, d 12 mars 1957 i Sthlm, Engelbr, dtr till bruksdisponenten Carl Leonard D (bd 10) o Sigrid Lagerhjelm.

Biografi

Efter utbildning och en internationellt orienterad lärlingsgång anställdes Ivar O som assistent till Erik Johan Ljungberg (bd 23), disponent vid Stora Kopparbergs bergslag. O vann snabbt dennes förtroende och fick en stark ställning inom bolaget. Arbetsinsatserna spände över vida fält; bl a kom den betydande kraftverksutbyggnad som Bergslaget genomförde att följa disponentassistentens "med stor elegans" motiverade rekommendationer (Hildebrand). Sakkunnig på järnhanteringens område var han även mycket sysselsatt med Domnarvets järnverk och blev, sedan den ljungbergska epoken avslutats, chef där. O välvde stora planer för verkets utveckling men blev snabbt fången i en utomordentligt svår dagssituation. Brist på koks och andra problem, till icke ringa del en följd av krigsårens försörjningssvårigheter, gjorde att produktionen föll och kvaliteten försämrades. Dessa omständigheter i förening med en långvarig arbetskonflikt 1917 och misstag på försäljningsområdet försatte verket i en ekonomisk kris. En förtroendeklyfta uppstod mellan O och de ägarintressen, grupperade kring Sthlms Enskilda Bank, som efter Ljungbergs frånfälle styrde Bergslaget. I den situationen valde O, inte utan bitterhet, att självmant frånträda sin post.

Efter en period som industriell expert vid olika finansinstitut, med ett stort antal styrelseuppdrag, knöts O till Finspongs metallverks ab där han gjorde sin egentliga livsinsats. Verket tillverkade tråd och kabel för utbyggnaden av telefonnät och elsystem samt andra produkter av koppar, brons, mässing och nysilver. Med O vid rodret och gynnat av det senare 1930-talets goda konjunktur byggdes företaget ut med verkstäder och maskiner. Ett betydande forskningsarbete lades ner på lättmetallen aluminium, och 1936 kunde företaget introducera en ny produkt i Sverige, aluminiumfolie för förpackning av livsmedel och cigaretter. Något år senare igångsattes tillverkningen av profiler och plåt i aluminium för den spirande sv flygplansindustrins behov. Företaget blev en av landets större tillverkare av metallhalvfabrikat, och efter en tid av samarbete fusionerades det 1942 med sin närmaste konkurrent, ab Sv metallverken i Västerås. I anslutning till denna sammanslagning lämnade O sin befattning.

O var en flitig aktör i näringslivets organisationer och pekade där gärna på behovet av forskning och tillgodogörande av utländska erfarenheter. Inom Jernkontoret verkade han för en satsning på metallografisk forskning, och som ledamot av IVA behjärtade han de moderna, från USA och Tyskland inspirerade, rationaliseringssträvandena, bl a med målet att mobilisera arbetsgivarna till en samlad politik på arbetsstudiernas område. I offentliga sammanhang företrädde O näringslivets synpunkter, bl a som expert i 1930 års försvarskommission där han med sina krav på införande av en enhetlig, effektiv och modern militär förvaltningsorganisation kom i konflikt med fackmilitära intressen. När vid 1930-talets slut ett närmande mellan industrin och den av socialdemokraterna dominerade regeringen blev aktuellt ställde han sig skeptisk. Industriförbundets styrelse diskuterade 1938 en sådan samverkan, och då var O, som fruktade en socialisering, ensam om att avråda från förhandlingar.

O var en stor ingenjörsbegåvning men hade också en klar blick för organisatoriska och finansiella problem. Som företagsledare var han med sin påtagligt intellektuella framtoning knappast någon verklig ledargestalt, hans styrka låg i den tekniska framförhållningen och det strategiska beslutsfattandet.

Författare

Andreas Tjerneld



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: Tillverkning av valsjärn i Sverige (Teknisk tidskrift, årg 49, 1919, Sthlm, 4:o, Veckouppl, s 257264; även sep, 8 s, samt 8:o, 37 s, som Svenska vattenkraftföreningens publikationer, 109 = 1919:5).

Källor och litteratur

Källor o litt: Domnarvet 100 år (1978); G De Geer, Genombrottstider i Bergslagen (1951); H De Geer, Rationaliseringsrörelsen i Sverige (1978); K-G Hildebrand, Erik Johan Ljungberg o Stora Kopparberg (1970); T Lindvall, Finspångsboken. Bilder från en svunnen tid (1987); A Malmberg, Seklernas Finspång, en industrisaga utan slut... (1963); O Månsson, Industriell beredskap (1976); B Sundin, Ingenjörsvetenskapens tidevarv (1981); S A Söderpalm, Direktörsklubben (1976).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
A Ivar Olsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7779, Svenskt biografiskt lexikon (art av Andreas Tjerneld), hämtad 2019-10-15.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7779
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
A Ivar Olsson, urn:sbl:7779, Svenskt biografiskt lexikon (art av Andreas Tjerneld), hämtad 2019-10-15.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se