Meriter

Olsson, Johannes, f 22 okt 1818 i Järn, Älvsb, d 22 maj 1886 där. Föräldrar: hemmansägaren o klockaren Olof Jonsson o Kerstin Gudmundsdtr. Hemmansägare, smed, folkskald. – Ogift.

Biografi

O, som växte upp i sitt föräldrahem, gården Bråna, visade tidigt intresse för läsning men erhöll ingen annan skolundervisning än den som kunde meddelas i hemmet. Han läste dock ganska mycket på egen hand i barndomen, framför allt poesi, som han kom i kontakt med genom faderns boksamling och sockenbiblioteket. Som klockarbiträde till sin far stiftade han även tidigt nära bekantskap med psalmdiktningen.

Om O:s uppväxttid har en mängd anekdoter berättats, vilkas sanningshalt ofta kan betvivlas. Han skildras genomgående som en bångstyrig bråkmakare som var till bekymmer för sina föräldrar. Otvivelaktigt kom O att i bygden betraktas som en särling. Redan det faktum att han ägnade sig flitigt åt läsning var i hans uppväxtmiljö något ganska avvikande och egendomligt. Efter hand tycks han alltmer ha dragit sig undan från umgänge. En stor del av sin tid tillbringade han ute i naturen, som jägare och fiskare.

Vid faderns död 1852 övertog O fädernegården, som han skötte med stor omsorg. Som bisysslor bedrev han smide – där han utvecklade en omvittnad skicklighet – och urmakeri.

Redan som barn hade O börjat skriva poesi. Så småningom blev skrivandet hans speciella metod att kommunicera med den nära omgivningen: Hellre än att träffa grannar och andra bekanta för samtal riktade han sig till dem på rimmad vers.

Några offentliga uppdrag åtog sig O aldrig, men i sina dikter visade han ett betydande intresse för samhällsfrågor, både lokalt och på riksnivå. Han fungerade som en observant kritiker med en bitande satir som vapen. Många kände sig träffade. Det gick så långt att han 1860 lagsöktes för dikter som ansågs förargelseväckande och äreröriga. O, som spefullt inställde sig till tinget iklädd en halmkärve, frikändes men fick en allvarlig tillsägelse av domaren.

O:s diktning spänner över ett vidsträckt område. Där finns vid sidan om de satiriska dikterna även bl a högstämda tankedikter, fosterländska dikter, minnesdikter över avlidna, nykterhetspoem och naturlyriska dikter.

Formmässigt är O påverkad av bl a Tegnér, Runeberg och Wallin och vad gäller satiren framför allt av v Braun, som han starkt beundrade. På ett märkligt sätt lyckades O förena drag från den samtida konstdiktningen med folkliga traditioner, vilka tydligt framträder både i värderingar och uttryckssätt. Han skrev i regel på grammatikaliskt oklanderlig högsvenska men kryddade språket med färgstarka provinsiella inslag.

O:s diktning präglas i hög grad av en folklig, ganska burlesk humor. Tankedikterna ger dock ibland uttryck för en mörk och pessimistisk livssyn. I vissa fall, särskilt i några skämtsamma dikter, framkommer en frän självironi och en gäckande nedvärdering av den egna poetiska förmågan. – O skrev en anmärkningsvärt ledig vers och behärskade det poetiska uttrycket med en säkerhet som är förvånande med tanke på hans ringa skolunderbyggnad. I allmänhet präglas hans dikter av klarhet och logisk tankeskärpa, och i många fall har de en lyrisk ton som är starkt gripande.

Huvudsakligen spreds O:s dikter genom handskrifter, först inom hemsocknen, sedan över så gott som hela Dalsland. De uppskattades inte bara av allmogen utan även av en mera boksynt borgerlig publik, som kanske främst fick kännedom om dem genom att O periodvis på 1840- och 1850-talen vistades på kurorten Dals Rostock.

På grundval av tillgängliga manuskript – en stor del hade O bränt strax före sin bortgång – och insamlade avskrifter utgav O Fryxell (bd 16, s 590) 1892–96 ett ganska hårt redigerat urval av hans stora diktproduktion under titeln Bråna-smedens dikter. Utgåvan väckte uppmärksamhet i litterära kretsar. Bl a ägnade Gustaf Fröding uppskattande recensioner åt de båda första häftena.

För den stora publiken blev O känd under beteckningen Brånasmeden, men i dikterna kallade han sig även bl a Jöns i Huka, Jöns Bläcksmäck, Jöns Uselholm och Jöns Rimtuss.

Författare

Ebbe Schön

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: Bråna-smedens dikter. [H 1–5.] Gunnarsnäs & Mellerud (tr Åmål) 1892–96 [delvis omsl]. [Föret.] 1. 1892. 96 s. 2. 1892. 95 s. 3. 1893. 96 s. 4. 1895. 96 s. 5. 1896 [omsl]. S 97–214. Ny uppl, i urval utg af G. o J. Bergman. Sthlm 1908. XV, 159 s. [Ny utg:] Brånasmedens visor. Gbg 1960. 164 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: A G Bördh, J O i Bråna. Ett skaldeöde (1936); G Dalgård, Brånasmeden (utg av Vasalogen, Mellerud, 1984); G Fröding, anmäln:ar av J O:s dikter (Karlstads-Tidn 30 nov o 7 dec 1892); A Widén, Brånaskalden. Till 50-årsminnet av den originelle dalsländske poetens död (Sv Journalen 28 juni 1936).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johannes Olsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7782, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ebbe Schön), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7782
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johannes Olsson, urn:sbl:7782, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ebbe Schön), hämtad 2024-04-18.