Meriter

Olsson, Olof (i Kullenbergstorp), f 6 febr 1859 i Jonstorp, Malm, d 16 juli 1934 där. Föräldrar: lantbrukaren Johannes O o Johanna Pehrsdtr. Ägare av hemmanet Kullenbergstorp i Jonstorp från 81, VD o ordf i styr för Kullens andelsmejerifören 94, led av kommunalnämnden i Jonstorp, av kyrko-o skolrådet där, v ordf där 10, led av Malmöhus läns landsting, av AK 09–11 o 18 lagt–34 (led av AK:s fjärde tillf utsk 10–11, av bevilln:utsk 19 lagt o 20–21, av första särsk utsk 19 urt, statsrevisor 21, led av statsutsk 22–30, av andra särsk utsk 25, av utrikesnämnden 25–33, av särsk utsk 30–31 o 33), ordf i Jordbrukarnas fria grupp 18 lagt–21 o i dess förtroenderåd 19 urt–21, led av jordkommissionen nov 18–mars 23, av jordstyckningskommissionen juni 19–okt 20, av Bondeförbundets riksdagsgrupps förtroenderåd 22–33, ordf där 29–33, ordf i Bondeförbundets riksorganisation 29–34, led av 1930 års kommunalskatteberedn juli 30–okt 31.

G 12 okt 1883 i Jonstorp m Catharina Smitt, f 27 okt 1857 där, d 19 sept 1912 där, dtr till sjömannen Anders Jönsson S o Botilla Olsdtr.

Biografi

O blev tidigt politiskt intresserad och förvärvade omfattande kunskaper i sv politik och samhällsorganisation. Han började delta i hemsocknens kommunala liv och ägnade sig också åt jordbrukets föreningsrörelse. Valperioden 1909-11 tillhörde O AK där han räknades som högervilde. 1914 deltog han i bondetåget som talesman för Skånekontingenten.

När den politiska bonderörelsen 1917 för första gången deltog i riksdagsvalen, invaldes O på nytt i AK, denna gång som representant för Jordbrukarnas riksförbund och blev ordförande i partiets riksdagsgrupp, Jordbrukarnas fria grupp. Även efter sammanslagningen med bondeförbundets riksdagsgrupp 1921 behöll O en inflytelserik ställning. Han var en av riksdagens flitigaste motionärer och debattörer, speciellt i frågor rörande författning, jordbruk och ekonomi.

När den urtima riksdagen 1918 fattade beslut om att utskyldsstrecken i stort sett skulle slopas som förutsättning för kommunal rösträtt, var O den ende i AK som yrkade avslag på hela förslaget. Detta gav enligt honom medborgarrätt utan att i gengäld fordra medborgarplikt. Kravet på att rösträtten skulle vara beroende av fullgjorda skyldigheter mot stat och kommun förblev en av O:s hjärtefrågor under hela hans aktiva tid som politiker. Han ansåg också, att utskyldsstrecken var en rättvisefråga mellan landsbygd och tätorter, eftersom skatteskolkarnas antal var långt högre i tätorterna. O hyste ett varmt försvarsintresse, och till de medborgerliga plikterna räknade han också fullgjord värnplikt. I en partimotion från de båda bondepartierna inför den allmänna politiska rösträttens slutliga antagande 1921 yrkades på dubbelt treårigt utskylds-streck och att den som uteblev från sina värnpliktsövningar skulle berövas sin rösträtt. O hyste också tvivel om behovet av kvinnlig rösträtt, även om han hävdade att han inte var någon direkt motståndare.

För O spelade jordfrågan en viktig roll. Riksdagsmotionerna avspeglar hans agrarkonservativa och nationella uppfattning. Bondebefolkningen skulle bevaras vid jordbruket, och hemmanens bevarande i släktens ägo skulle underlättas. Den arvinge som övertog gården borde äga rätt att lösa ut sina medarvingar till ett pris som låg under marknadsvärdet. Emigrationen och flykten från landsbygden borde hindras genom förbättring av förhållandena för jordbrukets obesuttna grupper. Arrendatorers och torpares rätt att friköpa sin jord borde ökas, och statarsystemet borde ersättas med stattorparsystem. Tullarna spelade en framträdande roll i 0:s och hans partis jordbrukspolitik. Det sv jordbruket skulle genom tullar skyddas mot import av produkter som kunde produceras i Sverige.

1929 valdes O vid 70 års ålder till riksdagsgruppens och partiorganisationens ordförande, sedan företrädaren, Johan Johansson i Kälkebo (bd 20), omkommit vid en järnvägsolycka. Att O trots sin höga ålder valdes till dessa båda poster berodde på att han var en av partiets mest aktiva ledamöter men också på att lämpliga yngre kandidater saknades. O deltog aldrig i någon regering, trots att tillfällen inte saknades. "Det är vanskligt för bönderna att giva sig in på storpolitiken, ty då bli de lurade", yttrade han vid remissdebatten 1930. Att O avstod från regeringsmedverkan torde dock snarare ha varit taktiskt betingat än beroende på bristande tillit till den egna förmågan. Vid regeringsskiftet 1930 erbjöds bondeförbundet att ingå i C G Ekmans ministär, och 1932 anmodades O att ställa sig i spetsen för en borgerlig samlingsministär. 0:s regeringsideal var en regering "ovan" partierna, och han underströk gärna, att han själv inte var någon partipolitiker.

Vid riksdagen 1933 uppkom oenighet mellan O och hans riksdagsgrupp, och mot hans önskan träffade riksdagsgruppen med Axel Pehrsson i Bramstorp i spetsen en uppgörelse med socialdemokraterna om krisfrågornas lösning, den s k kohandeln. Förhandlingarna fördes till stor del bakom O:s rygg, och Bramstorp övertog i realiteten partiledarskapet. O vägrade att biträda uppgörelsen, bl a på grund av att jordbruks-och arbetslöshetspolitik bundits samman, och menade att socialdemokraterna vunnit långt mer på uppgörelsen än bondeförbundet. Vid början av 1934 års riksdag ersattes O mot sin vilja även formellt av Pehrsson i Bramstorp som riksdagsgruppens ledare, och vid riksstämman i juni s å blev denne även partiorganisationens ordförande. Mellan O och Pehrsson rådde en stark personlig motsättning.

O företrädde i utpräglad grad den agrarkonservativa grundsyn som präglade bondeförbundet före 1933 års krisuppgörelse. Nationalism, nationalromantik och idealisering av bondebefolkningen ingick som viktiga beståndsdelar i denna ideologi. Partiet var antibyråkratiskt och antikapitalistiskt med en näringspolitik som tenderade till autarki. Det ställde sig tveksamt till systemet med en statsstyrelse baserad på politiska partier och parlamentarism och hyste en ganska negativ inställning till sociala reformer. För den nyorientering som successivt skedde inom partiet stod O främmande. Utvecklingen torde i vissa avseenden ha löpt ifrån honom redan då han på grund av tillfälligheter och kandidatbrist övertog partiledarskapet 1929. Belysande är hans intensiva kamp för utskyldsstreckens återinförande som villkor för rösträtt.

O var känd för att hysa ett starkt självförtroende. Ett 60-tal brev till sönerna, skrivna under vistelserna vid riksdagen, ger en levande bild av honom som person och politiker. Under sina sista levnadsår besvärades O av tilltagande ohälsa, och han avled blott en månad efter det han lämnat partiledarposten.

Författare

Gustaf Jonasson

Arkivuppgifter

O:s brev till sönerna i Centerpartiets arkiv, Sthlm. – Brev från O i RA o UUB.

Källor och litteratur

Källor o litt: ] Bjärsdal, Bramstorp (1992); G Jonasson, Bondeförbundet vid skiljovägarna 1930–1945. Om o ur Oscar Sjunnesons anteckn:ar (HT 1969); dens, O O i Kullenbergstorp o hans riksdagsbrev (PHT 1991); O Nyman, Sv parlamentarism 1932–1936 (1947); riksdagstrycket; SMoK; P Thullberg, Bönder går samman (1977); R Torstendahl, Mellan nykonservatism o liberalism (1969); Tvåkammarriksdagen 1867–1970, 3 (1986); K G Westman, Politiska anteckn:ar april 1917–aug 1939 (1987).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Olof Olsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7789, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gustaf Jonasson), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7789
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Olof Olsson, urn:sbl:7789, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gustaf Jonasson), hämtad 2024-04-19.