Meriter

Oscar, Anna Dorothea, f 29 april 1875 i Sthlm, Nik, d 19 sept 1915 där, Hedv El. Föräldrar: skrädderiarbetaren Sven Tufvesson Thulin o Catharina Carolina Andersdtr Sahlin. Sångstudier för Signe Hebbe (bd 18) o Isidor Dannström (bd 10) i Sthlm, engagerad vid Stora teatern i Gbg 92, vid Vasateatern i Sthlm 93–94, vid K teatern där från 96. – Litt et art 03, LMA 08.

G 1) 29 april 1900(–05) i Sthlm, Jak o Joh, m försäkringstjänstemannen Carl Olof Teodor (Tedde) Hellström, f 23 dec 1875 i Ljusdal, Gävl, levde 1926, son till kyrkoherden Frans Teodor H o Emfrid Olsson; 2) 9 juni 1907 i Sthlm, Jak, m operasångaren Karl Martin Oscar, f 29 dec 1879 i Vänersborg, d 25 april 1921 i Sthlm, Hedv El, son till handlanden Karl Oscar Andersson o sångerskan Märta Eriksson.

Biografi

Anna O (då Thulin) debuterade tidigt som operasångerska. Efter sång- och scenstudier hos Signe Hebbe sjöng hon endast 16 år gammal Papagena i Trollflöjten på K teatern. Hennes andra debut, som Gerda i Den bergtagna, skedde i den sista föreställning som gavs i det gamla operahuset 30 nov 1891. Operan flyttade därefter till Svenska teatern där O begick ytterligare två debuter, som Anna i Värmlänningarna och som Brudtärnan i Friskytten.

O erhöll emellertid inte något fast engagemang vid nationalscenen. I stället uppträdde hon under ett år med August Lindbergs (bd 23) operatrupp på Stora teatern i Gbg, där hon framträdde i litet större uppgifter, bl a som Siebel i Faust. Härefter följde ett engagemang hos August Warberg på Vasateatern i Sthlm där hon medverkade i tidens lättare repertoarverk. Musikskribenter uppmärksammade rolltolkningarna; hennes "klockrena unga stämma stack bjärt av mot det bedagade eller bagatellartade röstmaterial som för övrigt presenterades" (Söderman). Med framgång sjöng O även på Tivoli-scenerna i Kristiania och Khvn. Hon bedrev också fördjupade sångstudier hos en företrädare för Garcia-skolan i Sthlm, Isidor Dannström.

Efter att ha genomfört ytterligare ett antal roller på Operan – som Sandman i Hans och Greta, Siebel i Faust och Nedda i Pajazzo – erhöll O ett engagemang där som skulle vara till hennes död.

För O innebar de första åren på K teatern åtskilliga större och mindre roller, förutom de tidigare nämnda: Mignon, Anna i Friskytten, Fatima i Oberon samt Mozartroller som Pamina i Trollflöjten, Zerlina i Don Juan och Susanna i Figaros bröllop. Sin tekniskt högt drivna koloratursång använde O skickligt, inte minst som Marie i Regementets dotter. Hon visade ett livfullt temperament och en utstrålning vilket gjorde denna och andra roller inom opera-comiquen särskilt populära – hon gjorde succé, "som folk tyckte, bara genom att vara sig själv" (Söderman).

Under sin relativt korta sångarbana utförde O över 60-talet roller, de flesta på K teatern. Hennes repertoar – imponerande stor med senare mått mätt – omfattade såväl subrettroller och koloraturhjältinnor som lyrisk-dramatiska roller. Hon framträdde i de flesta av tidens repertoarverk, bl a som Rosina i Rossinis Barberaren i Sevilla, Violetta i Verdis Traviata, Lisa i Tjajkovskijs Spader Dam, Elisabeth i Wagners Tannhäuser och tom som Carmen i Bizets opera med samma namn. O gjorde också stor lycka i nyskrivna sv operaverk. Hon medverkade ofta vid uruppföranden, bl a som Ava i Valdemarsskatten, Ingrid i Ran och Vaino i Arnljot, rolltolkningar för vilka även Peterson-Berger uttryckte stor uppskattning (nekr i DN). Ett naturligt uttryck för det "nordiskt vemodiga" gjorde dessa rollporträtt populära hos publiken. Åtskilliga av senromantikens operaverk introducerades för den sv publiken under O:s tid vid Operan. Hon medverkade vid sverigepremiärerna på bl a Werther, Bohème, Tosca och Salome; de båda senare titelrollerna gjorde O med särskild framgång. Vid sidan av operaengagemangen anlitades hon som oratorie- och konsertsångerska, inte minst i den sv repertoaren, t ex Normans Konungarne i Israel och Wennerbergs Jesu dom.

En förutsättning för O:s konstnärliga mångsidighet var den osvikliga vokala kapaciteten, som bl a byggde på en säker teknik och musikaliskt väl instuderade roller. Häri ansågs hon efterträda en annan av Operans mest mångsidiga artister, Caroline Östberg. Ett ytterligare skäl till hennes breda rollregister torde ha varit att sångare ännu inte strikt indelades i vissa rollfack.

O hade en kompromisslös attityd till konstnärskapet, vilket ibland ledde till kontroverser. I början på 1900-talet kritiserade hon t ex den konstnärliga standarden på Stockholmsoperan. Hennes egen konstnärliga nivå finns dokumenterad i ett 40-tal grammofoninspelningar. Dessa vittnar om 0:s fasta, säkra tonbildning och när så fordrades, bravurmässigt snabba och exakta koloratur. På höjden av sitt konstnärskap drabbades O av den sjukdom som skulle leda till en för tidig död.

O:s make Martin Oscar engagerades vid K teatern 1904 efter examen vid Musikkonservatoriet i Sthlm och sångstudier för John Forsell (bd 16). Han sjöng de flesta av operarepertoarens barytonroller, t ex Figaro i Rossinis Barberaren, Wagnerpartier som Härroparen, Kurwenal och Beckmesser, Jago i Verdis Otello, Scarpia och Marcel i Puccinis Tosca resp Bohéme. I sv verk framträdde han bl a som Kung Olav i Arnljot och Hassan i N Bergs Leila. – Enligt samtida omdömen ägde Martin O en klangfull röst. Skivinspelningar röjer en välutvecklad styrka i det högre registret. Till hans främsta och mest populära rolltolkningar hörde Don Juan. Där kom hans kraftfulla sceniska utstrålning och varierade, ibland virtuosa, sång särskilt väl till sin rätt.

Författare

Alexander Husebye

Arkivuppgifter

Handl:ar efter Anna O i Musikmuseet, Sthlm.

Tryckta arbeten

Grammofoninspelningar: O:s o Martin Oscars diskografier ingår i C L Bruun o P H Törngren, Sv röster (1944).

Källor och litteratur

Källor o litt: Minnestal över O, ser B6BA, MA:s arkiv.

Art:ar o rec:er i DN 8 jan 1907 o 3 maj 1910, Idun 1902, nr 11, SM 1898, nr 11 o 1904, nr 24 samt i St. Paul Pioneer Press 11 aug 1905; G Hilleström, MA. Matr 1771–1971 (1971); A Rundberg, Sv operakonst (1952); A Selling, Teaterfolk (1912); SMoK; Sohlman; S Söderman, A O in memoriam (Scenisk konst 1915, h 14/15). – Nekr:er över O bl a i AB, DN, Idun o SvD. – Martin Oscar: Art:ar o rec:er i AB 25 okt 1902 o 18 okt 1914, NDA 5 maj 1904, Sthlms dagbl 25 okt 1902 o SvD 5 maj 1904.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Anna D Oscar, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7813, Svenskt biografiskt lexikon (art av Alexander Husebye), hämtad 2024-10-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7813
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Anna D Oscar, urn:sbl:7813, Svenskt biografiskt lexikon (art av Alexander Husebye), hämtad 2024-10-26.