Samuel Owen. KB

Samuel Owen

Född:1774-05-12 – Storbritannien och Nordirland (i Norton-in-hales, Shropshire)
Död:1854-02-15 – Klara församling, Stockholms län

Maskiningenjör, Industriledare


Band 28 (1992-1994), sida 459.

Meriter

Owen, Samuel, f 12 maj, dp 9 juni 1774 i Norton-in-Hales, Shropshire, England, d 15 febr 1854 i Sthlm, Klara. Föräldrar: agronomen George O o Catherine Madeley. Gjutare o modellsnickare vid Boulton & Watts faktori i Soho, Birmingham, 96–00, maskinmontör vid Fenton, Murray & Woods faktori i Leeds 00–04, i Sverige 04–05, mekaniker vid ingenjörsfirman Arthur Woolf i London 06, verkmästare vid Bergsunds gjuteri Sthlm 06–09, ägare av o chef för Kungsholmens mek verkstad där 09–43, led av dir för Sv missionssällsk 35–45, av styr för Sv nykterhetssällsk 37, verkmästare vid Åkers styckebruk, Söd, 47–51. – LVA 31, LLA 42.

G 1) 5 sept 1796(–1817) i Colwich, Staffordshire, England, m Ann Tuft från Little Haywood, Colwich, f ca 1773, d 26 april 1820 på Danviks hospital, Danvik o Sicklaö, Sth (enl db 47 år gammal); 2) 30 nov 1817 i Lidingö m Brita Carolina Swedell, f 3 okt 1795 i Sthlm (enl hfl), d 30 aug 1821 i Sthlm, Kungsh, dtr till borgmästaren i Hedemora Samuel S o Brita Magdalena Gullberg; 3) 21 april 1822 i Sthlm, Klara, m Johanna Magdalena Elisabeth Strindberg, f 25 maj 1797 där, ibid, d 17 dec 1880 där, Hedv El, dtr till kryddkramhandlaren o stadsmajoren Zacharias S o Anna Johanna Neijber.

Biografi

Vid tio års ålder gick O ut i arbetslivet för att försörja sig själv. Han hade då endast nio månaders skolutbildning bakom sig och var knappt läskunnig. Efter anställningar som bonddräng, båtkarl och snickarlärling fick han börja som gesäll hos Boulton & Watt, som höll på att anlägga en stor fabrik för tillverkning av ångmaskiner utanför Birmingham. Då gjuteriet stod färdigt utsågs O till modellsnickare där, men han arbetade snart också omväxlande som gjutare under ledning av Abraham Storey, som uppfunnit torrsandsformningen och ansågs vara Englands bäste gjutare. Storey blev något av en far och lärare för O, som fick fritt tillträde till dennes bibliotek.

Av okänd anledning lämnade O Boulton & Watt efter fyra år för att börja som upp-sättare av maskiner hos Fenton, Murray & Wood i Leeds. Till denna ångmaskinsfabrik kom 1804 A N Edelcrantz (bd 12) för att beställa tre ångmaskiner för Sverige, varvid O utsågs till uppsättare. Han medföljde Edelcrantz till Sverige och landsteg i Gbg 4 maj för fortsatt resa till Sthlm. – Den första ångmaskinen uppsatte O på Lars Fresks klädesfabrik i Elfvik på Lidingö, där den togs i drift julaftonen 1804. Det synes ha varit den första ångmaskinen i Sverige för drivande av maskiner i fabrik, dvs med undantag för tidigare installationer i pumphus vid gruvor, dockor och kronobrännerier. De båda andra maskinerna monterade O på Kungsholmens och Ladugårdslands brännvinsbrännerier.

Sedan uppdragen i Sverige avslutats återvände O till England, där han anställdes av ingenjören Arthur Woolf, som 1804 uppfunnit kompoundångmaskinen. Snart kallades emellertid O tillbaka till Sthlm, där han antog ett erbjudande om en plats som verkmästare (förste mästare) vid Bergsundska gjuteriets modellverkstad på Södermalm. Bergsund hade grundats 1769 av skotten Thomas Lewis (bd 22). Ägare och disponent var från 1806 Gustaf D Wilcke, som började med att för en kortare period sända O till England "för att inhämta ytterligare kunskaper". På Bergsund konstruerade O bl a ett valsverk för järnplåt. Valsverket var inte det första i sitt slag i Sverige, men det var större och ansågs vara det bästa även i jämförelse med de engelska plåtvalsverken (Sahlin).

Våren 1809 köpte O den fastighet med verkstadslokaler på Kungsholmen i Sthlm där Charles Apelquist 1785 grundat landets första egentliga mekaniska verkstad. Han installerade först ett järngjuteri men motarbetades av Wilcke, som genom en process sökte hävda Bergsunds företräde och stoppa O som konkurrent. Detta misslyckades emellertid, och O:s verkstad kom under sin existens 1809–43 att vida överträffa Bergsund som banbrytare för verkstadsindustrin. Här tillverkades inalles 60 ångmaskiner, sju ångfartyg, fem valsverk, över 1 000 flyttbara tröskverk, kvarnmaskiner, sågverk, mudderverk, textilmaskiner, järnbroar, tobaksvalsar, trädgårdsbänkar, grindar och mycket annat till ett sammanlagt värde av tre milj rdr bko, ett för den tiden svindlande stort belopp. Flera av dessa konstruktioner var liksom produktionsmetoderna nydanande, och verkstaden utvecklades till en plantskola för blivande tekniker och företagare.

I gjuteriet förbättrade O metoder som tidigare introducerats i Sverige av Lewis, särskilt beträffande formgjutning i sand och bindstyckemetoden vid tillverkning av trämodeller. För att finna ett för gjutning lämpligt tackjärn experimenterade han med de för ändamålet mycket goda småländska sjömalmerna. I samband med att han bistod Wilcke med förvärv av Nyhyttans masugn och utbyggnad av gjuteriet där upptäckte han att även malm från Norbergs bergslag hade lämplig sammansättning. O köpte därför en fjärdedel av Häste hemman och hytta i Norbergs sn, där han 1811–18 drev ett tackjärnsgjuteri.

Ett bestående problem för O var kapitalbristen. Under de första åren tillverkades därför främst traditionella produkter med säker avsättning. Betydande leveranser gick bla till Södertälje kanal, som anlades 1807–19. En lönsam produkt blev de flyttbara tröskverken, som till stor del exporterades till Danmark, Tyskland, Frankrike och Ryssland. Tröskverket hade O konstruerat efter engelsk förebild redan under sin tid på Bergsund; 1814 beviljades han patent i 12 år på verket.

Med de inkomster O därmed fick byggdes efter hand en mekanisk verkstad på Kungsholmen med svarvstolar, borrmaskiner, hyvlar, pressar och klippsax. På tomten tillkom även ett varv med upphalningsbädd 1820 och ett järnverk med puddelugnar, mumblingshammare och valsverk för ångpanneplåt, fartygsplåt och stångjärn 1833. En stor del av företagets resurser användes för experiment med nya produkter och metoder, vilket i flera fall innebar pionjärinsatser. O svarade t ex för den första i Sverige tillverkade järnbron, mellan Djurgården och Manilla holme i Sthlm 1815, den första överskärarmaskinen i landet på Lars Fresks klädesfabrik och – tillsammans med Adolf Zethelius på Nyby bruk – den första pudd-lingen med ved som bränsle i stället för stenkol. Han framförde också den långt senare praktiserade idén att enligt jetprincipen driva fartyg med utströmmande tryckluft. Vidare var O först i Sverige att på ritbordet konstruera en bil 1818. Aret därpå fick han "privilegium exclusivum att under trettio års tid få här i riket tillverka och begagna slädar och vagnar, som sättas i rörelse med ångmaskiner" (JKA 1820). Någon tillverkning kom dock inte igång, eftersom problem uppstod med de "säkerhetsanstalter till olyckors förekommande" som skulle anbringas på åkdonen.

Stor berömmelse vann O som konstruktör av ångfartyg. Vintern 1815 köpte han en roslagsskuta, som döptes till The Witch of Stockholm (Stockholmshäxan) och utrustades med ångpanna av gjutjärn, ångmaskin med oscillerande cylinder, svänghjul och fyrbladig propeller. Skutan blev året därpå Sveriges första ångbåt, men försöken slog mindre väl ut på grund av att ångpannan var för liten och propellern till synes underlägsen skovelhjulet. O använde för sina försök även skonerten Experiment, som var byggd på Djurgårdsvarvet i Sthlm och tillhörde kronprins Carl Johan. O insatte en balansångmaskin i skrovet men vid försöken sprack ångpannan av gjutjärn. Därmed övergav O propellerdriften för att fortsättningsvis konstruera hjulångare. Amphitrite, som kunde medföra 182 passagerare, blev vid sin jungfruresa till Drottningholm 2 aug 1818 det första ångfartyget i allmän trafik i Sverige. I sept gjorde hjulångaren en resa till Västerås, vilken blev den första officiellt annonserade ångbåtsresan i landet. Senare tillkom bl a ångfartygen Stockholm 1820 (det första byggt på O:s eget varv), Upsala 1822 och Josephine 1823. O drev själv rederiverksamhet på Mälaren och i Östersjön och innehade snart en imponerande men föga lönsam ångbåtsflotta. Även senare förde han den tekniska utvecklingen framåt och kunde 1840 sjösätta Samuel Owen, det första svenskbyggda ångfartyget av järn.

Förutom till egna fartyg levererade O ett tiotal ångmaskiner till fartyg byggda på andra varv. Också den övriga verksamheten anknöt ibland till sjöfarten. Nämnas kan t ex O:s privilegium för ångmudderverk 1816 och för flytande lyftdocka för fartygsreparationer 1841 samt tillverkning av bl a slussportar och skeppsmaster av gjutjärn. Ett ångmudderverk byggdes för upprensning av Väddö kanal mellan Ortalaviken och Bagghusfjärden åren 1820–1832. Härutöver fortgick leveranser till industrin av t ex valsverk för Furudals bruk 1827 och ångmaskin till Ryds schakt vid Höganäs stenkolsgruva 1832 (nu i Tekniska museet, den äldsta bevarade ångmaskinen i Sverige).

Ett stort men spekulativt projekt var O:s förslag 1830 till en hängbro av järn över Norrström, men endast de 21 m höga lintornen av gjutjärn hann uppföras innan bygget avbröts p g a penningbrist 1833.

Det misslyckade brobygget var en av orsakerna till att O 1843 såg sig nödsakad inlämna konkursansökan. En annan orsak till hans dåliga ekonomi var svår konkurrens från företag som inhämtat hans försprång. Flera verkstäder, däribland Motala verkstad och Nyköpings mekaniska verkstad, hade nyligen etablerats och startat tillverkning av likartade produkter. O:s personliga egenskaper har också framhållits som förklaring till motgångarna. Man har bl a pekat på "hans ohejdade och dyrbara experimentlusta" (SMoK) och hans otillräckliga kunskaper i metallurgi (Sahlin). Men även O:s i affärssammanhang alltför stora "hjälpsamhet" har noterats (Hofberg). Han var kanske tillmötesgående i överkant vid kundernas önskemål om tekniska finesser i utförandet. Verkstaden med gjuteri, järnverk, varv och inventarier gick på auktion 1844. Till tomten överflyttades 1850 myntverket. På 1830-talet hade ca 100 arbetare varit sysselsatta vid O:s verkstad. Då fanns där även åtta elever från Jernkontoret i en tvåårig utbildning. Många av dessa elever och lärlingar blev senare framstående tekniker och industrimän, bl a Carl Gerhard Bolinder, Gustaf af Uhr, Anders Moberg, Henrik Holz, Dawid Cowie, P A Sernander, Johan Tengelin och Theodard Svedberg. Den vid konkursen 69-årige O fick se sig om efter annan sysselsättning. 1844 –45 uppsatte han på Lindnäs gård söder om Västervik en ångmaskin med skovelhjul för avtappning av mossmark samt byggde ett tröskverk för gården. 1847 tog han anställning som verkmästare hos sin gamle vän Martin v Wahrendorff på Åkers styckebruk. Där konstruerade han bl a en supportsvarv som sedan var i drift på bruket i nära 100 år (nu i Tekniska museet). – O hade inte gjort någon resa till England sedan 1825, då han 1851 besökte världsutställningen i London för att 77 år gammal ta del av de senaste tekniska nyheterna.

O:s livsgärning var inte begränsad till det tekniska området. Ett religiöst intresse väcktes tidigt, och under 1820- och 30-talen införde han tillsammans med de engelska predikanterna Joseph Stephens och George Scott den wesleyanska metodismen i Sverige. Vidare introducerade han den absolutistiska nykterhetsrörelsen genom att tillsammans med överste C af Forsell (bd 16) bilda Kungsholms nykterhetsförening 1831, vilken året därpå utvidgades till Sthlms nykterhetsförening. I samband därmed publicerade han ett par propagandaskrifter.

Om O:s personliga egenskaper och familjeförhållanden är föga känt. I en samtida beskrivning uppges att han "var till växten liten och undersättsig, ljuslätt, med glatt ansikte och små bruna spelande ögon, samt i sitt umgänge mycket livlig" (Bagge). I sina tre äktenskap blev han far till 17 barn varav 13 överlevde honom.

Författare

Jan-Erik Pettersson



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

O:s självbiogr i GUB, konc i NordM. Brev o ritn:ar i KrA o i NordM. Ms, ritn:ar o föremål i Tekn museet, Sthlm. – Brev från O i GUB, KB, UUB (många till I G Clason) o i VA (till J H af Forselles).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Till de måttligt supande. [Rubr.] Sthlm 1830. 19 s. [Undert.] 2. uppl 1831. 24 s. [Även Förklaring af Kungsholms nykterhets-förening ... jämte Regler ...] – Hälsomätare för drinkare och nyktra. Sthlm 1830. Fol. (1) s. [Anon, tillskr.] [Ny uppl] 1831. [Nya utg:] Sthlm [1872.] Mariefred 1873. [Undert S-l O.]

Utgivit: Stockholms nykterhets-härold. [Rubr.] 1833, n:o 1-13*. Sthlm. 4:o, fol. 13 x (4) s. [Även: Svensk nykterhets-härold.]

Källor och litteratur

Källor o litt: Handhar rör O samt G D Wilckes självbiogr intill år 1828 (avskr), kapsel 35:1—2, Tekn museets arkiv.

H Almqvist, Daniel Fraser (Unda Maris 1969–70); T Althin, Stationary steam engines in Sweden 1725–1806 (Daedalus 1961); T Attelid, Sveriges äldsta bevarade ångmaskin (Tobaksarbetaren 1958, nr 4, o Gruvarbetaren 1966, nr 11); dens, S O – "sv maskinindustrins fader" (Vi på Saab-Scania 1981, nr 6); dens, Sveriges äldsta ångmaskin 150 år (Maskinbefälet 1982, nr 7-8); J S Bagge, Biogr öfver S O (VAH för år 1853, 1855); G Bodman, Gripsholms o Kummelnäs kem fabriker (Daedalus 1957); B Boëthius o A Kromnow, Jernkontorets hist, 2:1–3:2 (1955–68); M Fritz, Sv järngjutn fram till 1800-talets mitt (Gjutjärnets tidsålder, 1, 1989); T Gårdlund, Industrialismens samhälle (1942); Hofberg; E Hubendick, Bragdernas män inom sv teknik (1928); J Hult, Järn, ånga o ingeniörer 1815–1870 (Sv teknikhist, 1989); S Höjer, Kring en bergsmansgård (1969); dens, Nyhyttan – en utveckl i utsocknes intressenters händer (Norbergsboken, 1974); S O Jansson, Föregångsmän: S O (Fagersta Forum 1947, nr 6); JKA 1820; G Johnsson, Vallpojken från Skottland som blev sv industriman (Gjuteriet 1944, nr 1); Journal för manufakturer o hushålln (1833, sept); Lantbruks-Tidn 1814, nr 20; LA:s Annaler 1814:1 o 1815:2; S Lindroth, VA:s hist 1739–1818, 2 (1967); I Lindskog, Lars Fresks klädesfabrik vid Elfvik på Lidingö (Daedalus 1958); B Lundblad, S O – Sveriges förste ångbåtsredare (Sv Sjöfarts Tidn 1977, nr 6); H A:son Moberg, Jordbruksmekanisering i Sverige under tre sekel (1989); J H Nauckhoff, S O. (Metallarbetaren 12 aug 1942); T Nordström, Ångbåtsfader fyller 200 år idag (SvD 12 maj 1974); O tog det kallt (Vår industri 1976, nr 2); O:s ritn:ar ha återfunnits (SvD 2 dec 1940); Prospektus (Aftonbladet mars 1835); J Rudbeck, Sv postverkets fartyg o sjöpostförbindelser under tre hundra år (1933); C Sahlin, Valsverk inom den sv metallurgiska industrien intill början av 1870-talet (1934); F Schutz, S O o där anf litt (Daedalus 1975; rec av S O Jansson i Rig 1977); SMoK; S O (Ny ill tidn 1874, nr 19); S O, en af Sverges välgörare (Hemvännen jan 1880); S 0:s balansångmaskin (Teknik för alla 1942, nr 43); S Ors minnesvård (Ny ill tidn 1874, nr 20); L Stackeli, Stockholmshäxan o havens drottning (S-T 4 juni 1922); C G Starbäck, S O (Hist bildgalleri, 3, 1863); Stor auktion (Nyaste dagl alleh 9 sept 1844); W Söderskog, S O, propellern o "Stockholmshäxan" (Göteborgs-Posten 22 febr 1964); Vesterås stads o läns tidn 18 sept 1818; G Westin, George Scott o hans verksamhet i Sverige (1929); P Wieselgren, S O (Biographiskt lex över namnkunnige sv män, 10, 1844).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Samuel Owen, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7877, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan-Erik Pettersson), hämtad 2019-10-22.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7877
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Samuel Owen, urn:sbl:7877, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan-Erik Pettersson), hämtad 2019-10-22.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se