N Arvid Palmgren

Född:1890-04-30 – Falu Kristine församling, Dalarnas län
Död:1971-11-14 – Härlanda församling, Västra Götalands län

Väg- och vattenbyggnadsingenjör, Underofficer


Band 28 (1992-1994), sida 650.

Meriter

Palmgren, Nils Arvid, f 30 april 1890 i Falun, d 14 nov 1971 i Gbg, Härianda. Föräldrar: majoren o teckningsläraren Jakob Georg P o Tekla Gottfrida (Frida) Lindskog. Mogenhetsex vid Hal å Södermalm, Sthlm, 18 maj 09, reservofficersvolontär vid Fortifikationen 12 juni 09 — 14 okt 11, reserv-officersex vid Krigsskolan 29 aug 11, ingenjörselev vid SJ okt 11—juli 12, underlöjtn i Fortifikationens reserv 30 dec 11, löjtn där 1 okt 15-9 aug 24, inskr vid KTH 7 sept 12, avgångsex från fackskolan för väg- o vattenbyggnad 18 maj 16, disp 15 maj 30, tekn dr 27 maj 30, prom 25 maj 44, allt vid KTH, bitr ingenjör vid Väg- o vattenbygg- nadsstyr 5 maj 16, ingenjör vid Byggnads-konstruktionsbyrån i Sthlm 1 jan 17, assistent i byggnadsstatik vid KTH vt 17, ingenjör vid ab Sv kullagerfabrikens (SKF) rek-lamavd, Gbg, 1 april 17, chef för tekn byrån 1 juli 18, för sektionen för forskn o utveckl inom tekn avd 25 sept 31, för tekn avd 37 — april 55, konsult med ansvar för frågor ang internat lagerstandardisering 1 maj 55 — dec 66, allt vid SKF, red för Radio-Amatören 24 — 32, chef för Gbgs östra hemvärnsområde 42, för Gbgs hemvärnskrets 48 — 60. - LIVA 43, LWS51. G 27 maj 1916 i Sthlm, Matt (enl vb för Sthlm, Osc), m Mary Ann Ellen Cecilia Roempke, f 9 aug 1888 i Gbg, Carl Johan, d 24 april 1947 där, Vasa, dtr till grosshandlaren Carl Otto R o Jessie Denovan.

Biografi

Arvid P växte upp i Falun, där hans far var officer vid Dalregementet och lärare i teckning vid läroverket. Sedan denne dött 1906 flyttade modern med sina sju barn — av vilka P var näst äldst — till det hus i Sthlm som ägdes av hennes far. Han var tämligen välbeställd och bistod nu sitt enda barn ekonomiskt, så att P och hans bröder kunde gå i läroverk och sedan studera vidare.

Det förefaller som om P redan 1907 bestämde sig för att bli ingenjör. Han började då under somrarna praktisera på järnverk och vid olika bro- och hamnbyggen. Efter studentexamen genomgick han militärutbildning, varvad med praktikarbete vid Sthlms hamnbygge i Stadsgården och SJ:s spårarbeten. 1912 började P sin utbildning till väg- och vattenbyggare vid KTH. Han valdes där till studentkårens ordförande två år senare, och som sådan framträdde han redan 10 febr 1914 då Sthlms studenter uppvaktade Gustav V i samband med borggårdskrisen.

Efter studier i fyra år — inkluderande militärtjänst — började P verka inom väg-och vattenbyggnadsfacket. Men redan våren 1917 antog han ett erbjudande om anställning vid SKF:s reklamavdelning, där han skulle arbeta med teknisk information. Tydligen hade P:s uppsatser i Tekn tidskrift avslöjat hans förmåga att i skrift klart redogöra för tekniska spörsmål.

P fann snart att han saknade full kunskap om mycket av det som informationen måste baseras på. Han började därför också syssla med kullagerteoretiska utredningar och initierade experiment i laboratoriet. I flera år hade SKF:s ledning försökt få fram lager som kunde klara belastningarna på järnvägsvagnars hjulaxlar. P fick därför i jan 1918 i uppdrag att med hjälp av en för ändamålet bildad avdelning, Tekniska byrån, undersöka lagerbelastningarna vid järnvägsdrift. Sensommaren 1918 stod det klart att endast rullager skulle kunna ges tillräcklig bärförmåga. P fick då i uppdrag att studera "rullagerproblemet i hela dess vidd", och i sept beslöt Sven Wingquist, SKF:s grundare och chef, att initiera ett forcerat arbete med att få fram en lämplig ny lagerkonstruktion. Projektets ledning anförtroddes P, som fick vidsträckta fullmakter och tillgång till SKF:s alla resurser.

Wingquist hade önskat att arbetet skulle genomföras på några veckor, men det saknades ännu teorier, på vilka beräkning av rullager kunde baseras. P lät därför utföra provningar med lagerelement av olika form och med lager där dessa element kombinerades. Det blev många prov, som tog drygt ett halvår i anspråk i stället för några veckor. P hävdade emellertid att man måste "för att kunna skapa en produkt av verkligt och någorlunda bestående ekonomiskt värde ej blott göra sig säker på att densamma utgör en acceptabel lösning på problemet utan även genom experimentellt konstaterande övertyga sig om att inga mer eller mindre närliggande lösningar kunna finnas, som ur ekonomisk synpunkt ha ens tillnärmelsevis samma värde. Man är således tvungen att göra även sådana experiment, som man hoppas och tror skola misslyckas."

I juni 1919 stod det klart att det av P konstruerade dubbelradiga, självinställande rullagret (sfärisk löpbana i ytterringen), med styrning av buktiga rullar mot en styr-fläns med sfärisk yta, överlägset bäst motsvarade de uppställda fordringarna. Detta SKF:s sfäriska rullager blev en av bolagets största framgångar såväl tekniskt som ekonomiskt. Det tillverkades i stor skala ännu under 1990-talet i ett av P på 1950-talet modifierat utförande med ökad bärförmåga-Tekniska byrån och dess stora experimentavdelning upplöstes vid slutet av 1921, men P kunde fortsätta med forskning rörande kul- och rullagers egenskaper, framför allt deras bärförmåga och livslängd. Han publicerade 1924 en hypotes för livslängden vid utmattningsbelastning, den sk linjära delskadeteorin, vilken fick större uppmärksamhet först på 1940-talet i och med flygteknikens snabba utveckling. "Hans teori har alla kvaliteter hos en verkligt betydande vetenskaplig upptäckt. Av svenska bidrag till hållfasthetsläran har Bri-nells hårdhetsprov, Weibulls statistiska brotteori och Palmgrens delskadeteori blivit mer kända än några andra" (Hult).

P:s skrifter på 1920- och 30-talen var under lång tid grundläggande vad gäller rullningslagers (kul- och rullager) kinematik, begreppen statisk och dynamisk bärförmåga, hastighetsgränser, passningar, fjädring och ekvivalent belastning. I brist på användbara teorier tvingades man i regel att gå fram på rent empiriska vägar för att nå praktiskt användbara beräkningsmetoder.

Med hjälp av en apparat, som P konstruerat, och i vilken ändring av elektrisk kapaci-tans möjliggjorde mätning av 1/100 av en tusendels millimeter, studerade han en kullagerkulas inträngning i omgivande krop- par. Resultatet blev den doktorsavhandling som han publicerade 1930. Begreppet livslängd för rullningslager definierades och utreddes nu närmare och accepterades snart av såväl kullagertillverkare i olika länder som av industrin i allmänhet. För sina arbeten på detta område belönades P 1938 med IVA:s guldmedalj. Teknikens ståndpunkt vid "den empiriska periodens" slut avspeglas i P:s lärobok Kullagerteknikens grunder (1943), som gavs ut på nio språk, ofta i flera upplagor — den senaste 1967.

De empiriska formlerna för bestämning av bärförmåga var tillämpliga på lager av konventionell konstruktion. För nya eller väsentligt modifierade konstruktioner måste däremot en tidskrävande och dyrbar provning av ett stort antal lager göras. Ansträngningar gjordes därför under 1940-ta-let för att få fram en ny generell teori. Som resultat kunde P, i samarbete med matematikern prof G Lundberg, publicera en sådan teori 1947. För första gången uppnåddes överensstämmelse mellan teori och erfarenhet, och det blev möjligt att förutbestämma bärförmåga och livslängd hos alla nya lagerkonstruktioner. P skrev 1951: "Jag kan våga påståendet att vi förvandlat rullningslager-tekniken från en verkmästarkonst till en ingenjörsvetenskap." Den nya teorin kom också att bli grunden för nationella och internationella standarder.

Jämsides med sitt arbete inom själva lagertekniken började P 1933 intressera sig för standardisering av rullningslager. Först gällde det enbart frågor om bärighetstal, men snart kom arbetet att omfatta också t ex dimensioner och toleranser. Han utarbetade de flesta av de förslag på vilka internationella standarder kom att baseras och var Sveriges chefsdelegat i Internationella standardiseringskommissionen 1939 — 65; han fortsatte med denna uppgift ännu tio år efter sin pensionering. För sina insatser tilldelades han 1967 Sveriges standardiseringskommissions förtjänstmedalj. Ofta kunde P vid internationella konferenser göra slut på ofruktbara diskussioner genom att föreslå en väl formulerad resolution. "He was a forceful, convincing man, who used his enormous prestige to guide literally the en-tire technical world his way in bearing engineering" (Tallian). När Hemvärnet organiserades 1940 anmälde P sig omedelbart. Hans organisationsförmåga och militära kunskaper medförde att han snart steg i graderna. Han blev områdeschef 1942 och var senare chef för hela Gbgs hemvärn. Under denna tid konstruerade han bla balansutlösare för larm och mörkersikten för gevär, för vilka försvaret fick licens utan ersättning.

1922 köpte P elektronrör med vars hjälp radiosignaler — både i sändare och mottagare — kunde förstärkas. Han var medlem i en radioklubb, byggde och använde radioapparater och blev 1924 redaktör för tidskriften Radio-Amatören, som då startades. Han konstruerade och byggde många apparater, eftersom en ny skulle beskrivas i tidskriften helst varje månad. Med tiden blev P expert och anlitades av stora elektronikföretag i patentprocesser. Som en följd av att bra radioapparater tjörjade säljas till överkomliga priser minskade dock intresset för amatörbyggen och tidskriften lades ner efter 1932.

Sedan P:s son 1934 börjat bygga och tävla med modellflygplan dröjde det inte länge förrän P ägnade tid åt teoretiska och experimentella studier även på detta område av tekniken. Han publicerade beräkningsformler och rekommendationer, och 1936 utgav han en handbok för byggare av modellflygplan.

P var tystlåten — om det inte gällde diskussioner av något som verkligen intresserade honom — och undvek onödigt sällskapsliv. Då han pensionerades fick han som gåva av SKF-vännerna en mindre segelbåt. Snart började han kappsegla och vetenskapligt studera båt, utrustning och seglingsteknik. P tog hem åtskilliga pokaler och blev känd som Dacron-farfar.

Författare

Allan Palmgren



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Kullagerkonstruktionernas utveckling. Gbg 1918. 68 s. [Anon.] (SKF, Tekniskt handbibliotek, nr 1.) — Statiskt obestämd inbyggnad av kullager (Verkstäderna, organ för Sveriges verkstadsfören, 1918, Sthlm, 4:o, s 229-233). -Kullager i fartygsmaskiner. Föredr vid Svenska teknologföreningens avdelnings för skeppsbyggnadskonst höstmöte d 29 nov 1919. Sthlm 1919. 19 s. (Svenska teknologföreningens handlingar, 129. Meddelanden från Sv teknologfören, årg 4, n:r 64.) — Om kullagrens belastningsförmåga (Tekniska föreningens i Finland förhandlingar, årg 40, 1920, Hfors, 4:o, s 43-47). - Load--carrying capacity of the single-row groove-type ball bearing (The Journal of the Society of auto-motive engineers, vol 7, 1920, New York, 4:o, s 335 — 339). — Die Lebensdauer von Kugellagern (VDI, Zeitschrift des Vereines deutscher Ingen-ieure, Bd/Jahrg 68, 1924, Berlin, 4:o, s 339-341). — Uber die Konstruktion von Rillenkugella-gern (Maschinenbau, Gestaltung/Betrieb, Bd 5,

1926, Berlin, 4:o, s 452—455; övers från Sfären 1926). — Die Verteilung des Kugeldruckes in Kugellagern und ihre Abhängigkeit von der sog. Be-triebsluft (Die Wirtschaft, Wochenschrift fiir Industrie, Handel und Landwirtschaft, Jahrg 9,

1927, Prag, 4:o, Nr 10 o 11; d:o; allt enl bibliogr uppg). — Undersökningar rörande statiska bärförmågan hos kullager. Akad avh, KTH [omsl]. Gbg 1930. 4:o. 47 s. Overs: Untersuchungen iiber die statische Tragfähigkeit von Kugellagern. Gbg 1930. 4:o. 52 s. — Some economical aspects concerning the use of roller bearings in large electrical machines (Transactions of the World power conference, Sectional meeting Scandinavia, Compte-rendu ..., vol 5, [Session 6, nr 2,] Sthlm 1934, s 561 -568). - Handbok för byggare av gummimotordrivna modellflygplan. Gbg 1936. 26 s. — Formulae for calculating model airplanes (Model aeronautics year book, 1938, New York, s 147). — Kullagerteknikens grunder, Gbg 1943. 4:o. 231 s. Övers: Ball and roller bearing engineering, Philadelphia 1945, 270 s, 2. ed 1946, [3., omarb uppl] 1959, 264 s; Les roule-ments å billes et å rouleaux: déscription, theorie, applications, Paris 1947, [2., omarb uppl:] Les roulements: descriptions Clamart 1967, 241 s; Tecnica de los rodamientos de bolas y de rodil-los, Barcelona 1947; Kogel- en rollagertechniek, Amsterdam 1948, 4:o, 233 s; Sarikovye i rolikovye podisipniki, Moskva 1949, 122 s; Grundlagen der Wälzlagertechnik, Stuttgart 1950, 4:o, 245 s, 2. [bearb] Aufl 1954, 240 s, 3. neubearb Aufl 1964, 264 s; Zåklady techniky valivych lozisek, Praha 1950; Lozynska toczne, Warszawa 1951. — Dyna-mic capacity of rolling bearings. Sthlm 1947. 50 s. (Tills med G Lundberg; IVAH, nr 196; även med omsl 1948: Acta polytechnika, Mechanic engineering series, vol. 1, nr 3 = [löpnr] 7.) Övers: Dynamiska bärförmågan hos rullningslager. [Rubr.] Gbg 1947. 4:o. 35 s. [Omsl: SKF.] Dyna-mische Tragfähigkeit von Wälzlagern, Schwein-furt [19]50, 72 s. [Omarb utg se följ arb.] -Rullagers dynamiska bärförmåga. Gbg 1950. 32 s. (D:o.) Omarb o övers: Dynamic capacity of roller bearings. Sthlm 1952. 32 s. (IVAH, 210; även med omsl: Acta 2:4 = [löpnr] 96.) Dynami-sche Tragfähigkeit von Rollenlagern, Schweinfurt 1952, 37 s. — Hemvärnets anslag - ett anslag mot hemvärnet? (Göteborgs-posten, 1950, 16/4, o Ny tid, Gbg, s å, 18/4; insändare). — Om rullningslagrens dynamiska bärförmåga och livslängd. [Rubr.] Gbg 1957 [omsl]. 15 s. [Anon; ersätter motsv avsnitt i Kullagerteknikens grunder, ovan 1943.] — Influence of load and motion on the lubrication and wear of rolling bearings (The Institution of mechanic engineers, proceedings of the Conference on lubrication and wear, London: lst-3rd Oct 1957, London 1957, 4:o, s 455-458, 880; tills med B. Snare). - Neue Untersuch- ungen iiber Energieverluste in Wälzlagern (VDA-Berichte, Bd 20. Reibung und Schmierung, Vorträge der VDI-Tagung Darmstadt 1956, Diissel-dorf 1957, 4:o, s 117-121). - Die Maschinen-elemente und der Lebensdauerbegriff (Vortrag gehalten am 25. 2. 1958 in derTechn. Hochschu-le Hannover). [Rubr.] Schweinfurt 1958. 4:o. 7 s. (Wälzlagertechnische Mitteilung Nr. 51 [omsl].) - Bidrag i: Teknisk tidskrift, 1916, 1918-19, 1921, 1923, 1930 o 1936, i avd Mekanik, samt 1952, Sthlm, Sfären, tidn för SKF folk, 1921 — 1924, 1926, 1929, 1931, 1933, 1935-36, 1940—41, 1950, Gbg, vissa i övers i dess tidvis utg utländska versioner: The ball bearing journal, Gothenburg, Toronto, Johannesburg m fl, La revue des roulements å billes, Gothembourg, Paris m fl, Kugellager-Zeitschrift, Gbg, Amsterdam, Ziirich, Wien m fl, o Kugleleje-Tidsskrift, Khvn, från 1926, La rivista dei cuscinetti a sfere, Milano, La revista de cojinetes å bolas, Gotemburgo, Buenos Aires m fl, o Casopis kulickovå loziska, Prag?, från 1927, samt Kuulalaakerilehti, Hfors, från 1939, alla 4:o.

Redigerat: Radio-amatören. Tidskr för radiotekniska frågor. [Årg 1-9,] 1924-31. [Forts:] Radio och Radio-amatören. Organ för radio o grammofon. Årg 10, 1933. Gbg. 4:o.

Källor och litteratur

Källor o litt: Meritförteckn:ar 20 nov 1916 o 15 juli 1941; kondoleansbrev nov 1971, bla från dr T Tallian; allt hos förf.

T Althin, A P 1890-1971 (IVA, tidskr för tekn-vetenskapl forskn, 1972, nr 7), s 280; [Amatör], Radioentusiaster i Gbg, 2, Civilingenjör A P (Gbgs morgonpost 19 mars 1924); A P 50 år (SvD 28 april 1940); J Hult, A P 1890-1971 (WSÅ 1972); M A Hultberg, SKF-man i ett halvsekel -tekniker på livstid (GP 17 dec 1966); W Jiirgens-meyer, Die Wälzlager (1937); F Lindskog, A P död (SvD 16 nov 1971); B Steckzén, Sv kullagerfabriken (1957); [Tenax, pseud], SKF-teknik, forskn på toppen (SvD 27 nov 1958); Utmattn o livslängd hos kullager (NDA 27 april 1940); [York, pseud], Högst personligt (GHT 27 april 1960). — Nekner över P i dagspressen.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
N Arvid Palmgren, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7995, Svenskt biografiskt lexikon (art av Allan Palmgren), hämtad 2019-07-17.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7995
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
N Arvid Palmgren, urn:sbl:7995, Svenskt biografiskt lexikon (art av Allan Palmgren), hämtad 2019-07-17.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se