Jurgen Paykull

Född:1605-05-02 – Estland (i Reval/Tallinn)
Död:1657-02-01 – Jakobs församling, Stockholms län

Arméofficer, Riksråd, General, Guvernör, Krigsråd


Band 28 (1992-1994), sida 766.

Meriter

1 Paykull, Jurgen, f 2 maj 1605 i Reval, d 1 febr 1657 (bet för ringn 7 febr i Sthlm, Jak). Föräldrar: godsägaren Jurgen P o Margareta v Treyden. Fänrik vid Gustav Horns (bd 19) reg 26, vid Ernst Creutz' (bd 9, s 84) nyländska reg samt Klas Hastfehrs o Gustav Horns Savolaksreg:n 30 — 31, löjtn vid Arvid Forbus' (bd 16) värvade reg 32, major vid Savolaks reg 35, överstelöjtn vid Gustaf Otto Stenbocks kombinerade sv infanteri-reg 36, tjänstg vid Kronobergs reg 37 — 39, överste o chef för ett värvat infanterireg 39, kommendant i Olmütz (Olomouc), Böh-men, 42, generalmajor av infanteriet 22 febr 47, sv guvernör i Erfurt 48, överkommendant över Franken o Thuringen 27 maj 48, krigsråd 15 mars 51, generallöjtn 18 sept 51, frih 20 sept 51, guvernör i Wismar 52, riksråd maj 54.

G 27 juli 1652 i Sthlm (Biographica) m frih Sigrid Horn af Åminne, f 1630, d 22 febr 1693 i Sthlm (själaringn s d bl a där, Nik), dtr till riksrådet Klas Kristersson H (bd 19, s 347) o frih Sigrid Oxenstierna samt senare omg m riksrådet frih Per Sparre.

Biografi

P deltog som menig ryttare i Jacob De la Gardies (bd 10) livkompani i kriget i Livland, där han 1622 tillfångatogs av polackerna. Efter frigivningen 1626 kom han till Gustav Horns regemente i Savolaks. Sommaren 1630 förenade sig P med sv armén i Tyskland, där han sedan gjorde sin militära karriär och där han i nära 20 år deltog i trettioåriga kriget.

P är en typisk representant för den generation av högre militärer som skördade sina lagrar under detta krig. Han upplevde bl a slaget vid Wittstock 1636 samt erövringarna av Erfurt och Torgau, innan han blev överste och chef för ett värvat infanteriregemente 1639. Han deltog också i Johan Baners och Lennart Torstenssons fälttåg med kulmen i slaget vid Wolfenbüttel 19 juni 1641, ett av krigets — mätt i antalet deltagare — största slag. P:s regemente led betydande förluster och själv sårades han i striden.

Efter erövringen av Olmütz blev P dess kommendant med en garnison om 800 man. Försvararna fick utstå en lång belägring av kejserliga trupper. Detta lyckades genom en hård regim mot stadens befolkning, varvid bla ett 30-tal sammansvurna borgare avrättades. Förnödenheter till fästningen kom långväga ifrån, till och med i transporter från Valakiet, vilka bröt igenom belägrarnas blockad.

Hösten 1648 ledde P en infanteribrigad vid stormningen av Prag. Anfallet mot porten Galgentor misslyckades dock, till skillnad från den sv erövringen av Prags Lillsida vid samma tillfälle. Enligt bestämmelserna i Westfaliska freden skulle arméerna avdan-kas och bl a fångar friges inom två månader. Delegerade från de båda sidorna möttes i månadsskiftet nov—dec 1648 på den bro som förenade Prags Lillsida med den gamla stadsdelen för att diskutera exekutionsförordningens efterlevnad. Från sv sida deltog P och sedermera krigspresidenten Alexander Erskein (bd 14).

Hemkommen till Sverige utnämndes P till krigsråd och generallöjtnant. Vid drottning Kristinas kröning 1651 vägrade P, liksom flera andra högre generaler, självmedvetet att låta sig placeras efter riksråden i processionen. Istället fick han rida bredvid drottningens vagn som ett tydligt tecken på det ledande krigsbefälets starka ställning efter kriget. I samband med kröningen utnämndes P till friherre till Vöråborg i Österbotten. Friherreskapet var uttryckligen en belöning för det framgångsrika försvaret av Olmutz. — P återvände 1652 till Tyskland som guvernör i Wismar. Han deltog även i den s å i Sthlm tillsatta kommissionen rörande förhållandena i Bremen-Verden och då speciellt den nya provinsens försvar.

Sina sista år verkade P, förutom i riksrådet, främst som Gustav Horns närmaste medhjälpare i Krigskollegium. Han deltog 1656 som mönsterherre vid utskrivningarna av nytt krigsfolk och utsågs s å till ledamot i den revision som skulle besluta i tvisten om arvet efter riksmarskalken Åke Axelsson (Natt och Dag; bd 26). Inför det ökade hotet mot Sthlm utsågs P i juni 1656, delvis tillsammans med Arvid Forbus, att ansvara för huvudstadens försvar, såväl de fortifika-toriska anläggningarna som "stadzens mili-tie"(SRP16, söll).

Förutom sitt friherreskap i Österbotten ägde P bl a Lilla ladugården vid Viborg, gods i Bremen-Verden, ett mtl i Skällnora, Fresta, Sth, och fem mtl i Skålhamra, Täby, Sth. P:s arvingar drabbades av fjärdeparts-räfsten och tvistade med kronan även rörande hans tyska gods.

Författare

Lars Ericson



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Brev från P i RA (bla till M G De la Gardie Oxenstierna samt många till Karl (X) Gustav G Wrangel).

Källor och litteratur

Källor o litt: Kammarkolhs andra avräkmkon-tor: Tyska akter; Likv ser 30:31 o 94:199; Bre-men-Verden, revid räkenskaper, huvudser 1672:1, 1673:1; Biographica; allt i RA. Rullor 1630:1 o 19, 1631:10, 22 o 24, 1632:32, 1635:1 o 18, 1636:13, 1637:3 o 16, 1638:4, 11 o 15, 1639:6, 1648:26 o 1650:11; Krigskolhs arkiv; Biografica; allt i KrA. Likpred över P, Verser till o över ensk, KB.

Anrep; B Asker, Officerarna o det sv samhället 1650-1700 (1983); B Cson Barkman, S Lundkvist o L Tersmeden, 1632(1611)-1660 (K Svea livgardes hist, , 1966); K-R Böhme, Bre-misch-verdische Staatsfinanzen 1645 — 1676 (1967); J Cavallie, De höga officerarna. Studier i den sv militära hierarkien under 1600-talets senare del (1981); S Dahlgren, Karl X Gustav o reduktionen (1964); Der grosse Kampf um die Vor-macht in Europa. Die Rolle Schwedens und Frankreichs. Quellen ... 1635 — 1643 (Documen-ta Bohemica Bellum Tricennale Illustrantia, ed B Badura, 6, 1978); B Dudik, Schweden in Böhmen und Mähren 1640-1650 (1879); Från Femern o Jankow till Westfaliska freden. Minneskr ... (1948); Frälseg, 1:2 (1931); G Hyltén-Cavallius, Kongl Kronobergs reg.s officerskår ... 1623 — 1896 (1897); AJensen, Sv minnen från Böhmen o Mähren (1910), s 154-162, J Kleberg, Krigskol-legii hist. Biogr anteckmar 1630-1865 (1930); J M[ankell], Slaget vid Wolfenbuttel den 19 juni 1641 (KrVA:s tidskr 1874); H Rosengren, Karl X Gustaf före tronbestign (1913); SMoK; SRP 11 (1906), 15-16 (1920-23) o 17 (1929); B Steckzén, Krigskollegii hist, 1 (1930); P Sörensson, Krisen vid de sv arméerna i Tyskland efter Baners död (maj-nov 1641) (1931).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Jurgen Paykull, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8078, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars Ericson), hämtad 2019-01-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8078
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Jurgen Paykull, urn:sbl:8078, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars Ericson), hämtad 2019-01-19.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se