Meriter

Nordenson, Carl August, f 3 okt 1871 i Millesvik, Värml, d 6 febr 1959 i Sthlm, Engelbr. Föräldrar: lantbrukaren Olof Peter Nord o Johanna Persson. Elev vid h latinlärov å Norrmalm 84–88, e kontorsskrivare vid statens järnvägar (SJ) 24 maj 88, kontorsskrivare där 1 jan 93, led av styr för Fören för skidlöpn:ens främjande i Sverige (från 38 Fören för skidlöpn:ens o friluftslivets främjande i Sverige) 95–42, notarie i SJ 1 jan 98, sekr i komm ang färjeförbindelse Sverige-Tyskland 99–05, sekr i Sv lawntennisförb 06–07, backchef för Fiskartorpsanläggn i Sthlm 13–19, led av skiddelegationen 14–37, revisor för SJ:s änke- o pupillkassa 1 sept 14–37, led av riksvärderingsnämnden 16–28 o 31, av styr för Sv skidförb 17–27, sekr i järnvägsstyr 18 juni 20–36, v president i Internat skidkommissionen 21–24, sekr i Internat skidförb 24–26, en av arrangörerna av skolungdomens fjällfärder 25–37, initiativtagare till Sv skidmuseet 26, intendent där 50, led av fritidsutredn maj 37–nov 46, sekr i skolidrottskomm 38.

G 2 nov 1912 i Sthlm, Ad Fredr, m Thyra Sofia Carlsson, f löjan 1878 där, Klara, d 27 aug 1950 där, Ad Fredr, dtr till vaktmästaren August C o Lucina Mathilda Flodén.

Biografi

Carl N följde en klassisk väg till ett livslångt engagemang inom idrottsrörelsen och det organiserade friluftslivet. Han var elev vid ett av de stockholmsläroverk där Viktor Balck (bd 2) undervisade i gymnastik, entusiasmerades av dennes frisinnade och medryckande grepp på ämnet och anslöt sig både till skolans frivilliga gymnastik och – viktigare – till den 1875 av Balck stiftade Sthlms gymnastikförening (SGF). Som elitgymnast inom SGF deltog han i flera av den tidiga sv föreningsgymnastikens stora evenemang inom och utom landet. Denna gymnastik fick dock inte någon större omfattning förrän under mellankrigstiden, och som så många andra SGF:are vände sig N alltmer till andra idrottsliga områden. Han tillhörde landets bästa tennisspelare kring sekelskiftet med finalplatser i "Kungens kanna" på meritlistan. Samtidigt var han styrelseledamot av K lawntennisklubben och tävlingsledare på skilda håll.

I mitten av 1890-talet kom N på allvar in i den organisation som fortsättningsvis skulle bli hans självklara plattform: Föreningen för skidlöpningens främjande i Sverige ("skidfrämjandet", numera Friluftsfrämjandet). Denna förening hade bildats i Sthlm som en av den sv idrottsrörelsens första riksorganisationer. 1895 valdes N in i styrelsen och fick posten som "sekreterare för landsorten". Som sådan höll han kontakt med och stimulerade den till betydande del norskinspirerade skidlöpningsaktivitet som började expandera i landets mellersta och norra delar. Successivt växte N ut till den reella centralgestalten inom "främjandet". Han stod kvar i styrelsen till 1940-talets början men behöll vissa uppdrag ända upp i 80-årsåldern.

En av N:s första insatser inom skidfrämjandet gällde fotografering, ett viktigt medel i strävan att propagera för skidlöpning. Han blev en flitig amatörfotograf. Fotografier kunde han tillsammans med otaliga alster från sin flitiga penna publicera i skidfrämjandets snart väletablerade och omfattande årsbok På skidor. Denna centrala publikation för sv skididrott i vidaste mening utgavs from 1893. N skötte redaktörssysslan i över 40 år. Hit koncentrerades den helt övervägande delen av hans skriftställarskap.

Liksom alla andra skidentusiaster alltifrån pionjären A Heijkenskjöld (bd 18), skidfrämjandets stiftare, fann N sitt eldorado i norrlandsfjällen. Han kom särskilt att engagera sig i Storlien-anläggningen men bidrog även till att en rad andra sedermera välkända stugor och hotell byggdes. Genom anläggningar, researrangemang och skid-propaganda arbetade N och hans kolleger för det stora målet: att bereda så många som möjligt tillfälle att uppleva de sv fjälltrakterna på skidor. Särskild omsorg lade N ner på de allt populärare skolungdomens fjällfärder.

Skolungdomen blev N:s huvudintresse. Programmatiskt betonade han gentemot en snävare tävlingssyn att skididrotten borde ses som "medel att föra de unga ut i naturen, ut till hälsa och glädje" (På skidor 1931, s 377). Härmed speglade han skidfrämjandets inriktning i förhållande till den uttalat tävlingsorienterade verksamheten hos Sv skidförbundet, den andra stora och delvis konkurrerande riksorganisationen på skidområdet. N medverkade som propagandist och informatör vid lärarmöten och organiserade skidkurser för olika kategorier av lärare. Men sina mest koncentrerade insatser för skolungdomen gjorde han som i praktiken permanent sekreterare i Sv skiddelegationen (1914–37) och dess efterföljare Skolidrottskommittén, organ för fördelning av statsmedel.

Vital betydelse för att bredda intresset hade huvudredskapet, skidorna. Med sin praktiska läggning kunde N här göra stor nytta. Han såg till att skidor både billigt och bra slöjdades i skolor eller fabricerades industriellt i takt med ett växande behov. Samtidigt betraktade han skidornas utveckling i ett kulturhistoriskt perspektiv. I början av 1920-talet tog han initiativ till arbetet på ett skidmuseum, inventerade på andra museer befintliga skidor och öppnade årsboken för utförliga, vetenskapligt värdefulla artiklar av framstående skidforskare som G Berg, K B Wiklund och A Zettersten. I "främjandets" regi öppnades 1928 Sv skidmuseet för allmänheten, och N fungerade tidvis som "intendent". Museet låg i Fiskartorpet (norra Sthlm), N:s skötebarn och huvudstadens ledande skidanläggning med backar och stuga i "främjandets" regi.

N:s administrativa förmåga kom särskilt väl till pass, när det gällde att inför myndigheterna hävda skididrottens intressen. Under världskrigen hade skidlöpning vind i seglen genom sitt påtagliga värde för militärt försvar och fysisk hälsa. Men även andra perioder lyckades N med saklig argumentering tillgodose sin disciplin. Bl a tack vare myndighetskontakterna blev han ledamot av den första statliga fritidsutredningen vid 1930-talets slut.

N tog 17-årig, efter avbrutna läroverksstudier, anställning vid järnvägsstyrelsen, avancerade till sekreterare och stannade på denna post till sin pensionering. Till flera specialuppdrag hörde sekreterarskapet i kommittén angående färjeförbindelser mellan Sverige och Tyskland och ledamotskap av den under försvarsdepartementet lydan- de riksvärderingsnämnden. Genom den skidburna fjällturismens behov av goda kommunikationer hade N en naturlig anknytning mellan skidengagemang och förvärvsarbete; han blev en förmedlande länk mellan skidfrämjandet och SJ.

N var inte en de glansfulla yttre framträdandenas man. Han varken eftersträvade eller nådde de formellt högsta posterna. Men närmast därunder, i besittning av ett oöverträffat kunnande, stor idérikedom och därmed parad exekutiv förmåga, utförde han mer för idrott och turism på skidor än kanske någon annan. Han kan som sv skidledare fram till 1900-talets mitt nämnas vid sidan av "skidgeneralen" I Holmquist (bd 19) och Sv skidförbundets S Janson (bd 20).

Författare

Jan Lindroth

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Huru lära skolbarnen skidlöpning. Sthlm 1913. 15 s. [Sign: C. N.; ur På skidor 1914.] (Medföljer "Svensk lärartidning".) – Överläggning. Skididrotten och skolan (Berättelse över sjuttonde allmänna svenska folkskolläraremötet i Stockholm den 2–4 juli 1924 Sthlm 1925, s 523–542; även sep, 22 s, omsl: Föredrag vid 17:e allm ... 1924). – Råd och anvisningar vid inköp av skidmateriel (Svensk turistkalender 1927, Sthlm, s 94-98; även sep, 5 s). – Ångfärjor (Statens järnvägar 1906–1931, Minnesskrift, Sthlm 1931, 4:o, bd 2, s 612-626 [innehållsfört]; även sep, 15 s). – [Idrottsledaren] (Vänners hyllning till J. Sigfrid Edström på sjuttioårsdagen ..., Sthlm (tr Upps) 1940, 4:o, s 391 t). – Artiklar i Nordisk familjebok, 3. ... uppl; bidrag främst i Föreningen för skidlöpningens främjande i Sverige, Program o årsskr ... 1894–95, o dess forts, från 1900–1901 På skidor (växlande titlar, se nedan).

Redigerat: Föreningen för skidlöpningens främjande i Sverige, Program o årsskrift för vintern 1895–96(–1898-99) [anon], ... 1899–1900 [text], med forts På skidor, Föreningens för ... årsskr 1900–I90K–1907–1908, utg av Föreningen ...) [text]; i redaktionsnämnden för d:o, 1923(–1950) ... av Föreningen för skidlöpningens (1939 och friluftslivets) främjande i Sverige [omsl: 1934 Skidfrämjandets (1944 Skid- och friluftsfrämjandets) årsskrift (1948 årsbok, 1950 årsbok och kalender)] samt dess bilagor Handbok i skidlöpning, 2, 1933, o Svensk skidkalender utg av Skidfrämjandet (1940–43 Skidfrämjandets, 1944–49 Skid- och friluftsfrämjandets kalender), T 1–17, 1932–48, allt Sthlm 18[95]–1949 (tills med H Strandberg, S Nissing o I Holmquist).

Källor och litteratur

Källor o litt: Civildep:s konseljakter 18 juni 1920, nr 98, RA.

Allhems sportlex, 3 (1951); I sv skidspår (1942); G Iverus, C N o Främjandet (På skidor 1961, s 101 ff); J Lindroth, Idrottens väg till folkrörelse (1974); dens, Idrott mellan krigen (1987); N F:s sportlex, 5 (1943); På skidor; [B Rosén,] Brasklapp till krönika [med anl av Skid- o friluftsfrämjandets 75-års jubileum] (På skidor 1968); Stockholms gymnastikfören 1875–1925 (1925). Nekner över N i dags- o fackpress.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl A Nordenson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8258, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan Lindroth), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8258
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl A Nordenson, urn:sbl:8258, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan Lindroth), hämtad 2024-04-26.