Adolf G Noreen

Född:1854-03-13 – Östra Ämterviks församling, Värmlands län
Död:1925-06-13 – Ärtemarks församling, Älvsborgs län

Nordist


Band 27 (1990-1991), sida 494.

Meriter

1 Noreen, Adolf Gotthard, f 13 mars 1854 i Östra Ämtervik, Värml, d 13 juni 1925 i Ärtemark, Älvsb. Föräldrar: kommissionslantmätaren Erik Adolf N o Emilie Maria Elisabet Poignant. Elev vid Karlstads h elementarlärov ht 64, mogenhetsex där 25 maj 71, inskr vid UU 19 sept 71, FK 12 dec 73, FL 5 maj 77, disp 24 maj 77, FD 6 sept 77, doc i nordiska språk 14 nov 77, allt vid UU, lär vid Z Krooks o M Uppströms läroanstalt för flickor i Uppsala 7787, förest för filolog seminariets vid UU avd för nordisk språkforskn läsåren 7879 o 8183, tf eo prof i sv språket vid UU 1 nov 811 juni 83, tf prof i nordiska språk där bl a 1 sept 83sept 87, grundade tills med A Erdman (bd 14) Språkvetensk sällsk i Uppsala 27 sept 82, ordf där 8792, prefekt för UU:s museum för nordiska fornsaker 1 dec 8313, ordf i Rättstavn:sällsk 85, prof i nordiska språk vid UU 16 sept 8730 maj 19, ordf i styr för nykterhetsvännernas studenthem i Uppsala 8891, grundade tills med J A Lundell (bd 24) Uppsala ensk lärov 92, ordf i styr där 9809, ordf i styr för Uppsala arbetarinst 9305, för Sv litteratursällsk 93 05, en av grundarna av sommarkursinstit i Uppsala 93, ordf i sommarkursernas föreläsn:utsk 9700, inspektor musices i Uppsala från 97, grundade Kammarmusiksällsk där 02, led av ortnamnskomm från maj 02, ordf där från 07, led av komm ang Längmanska donationsfonden dec 16sept 17, ordf i komm ang sv släktnamn nov 1822, led av Längmanska kulturfondens nämnd från 19, av komm ang SA:s ordboksarbete febrmars 20, tf lär i nordiska språk vid StH 18 febr (tilltr ht) 2023. LHVU 89, LVVS 00, erhöll SA:s k pris 01, LVHAA 02, LVS 04, LVA 17, LSA 19.

G 23 juni 1886 i Ärtemark m Anna Emilia Rosell, fil dec 1861 där, d 7 juli 1942 i Uppsala, dtr till kommissionslantmätaren Erland R o Anna Dorotea Helldin.

Biografi

1859 inrättades en professur i nordiska språk vid UU. Den förste professorn i ämnet blev Carl Säve, som kom att göra sin främsta insats som dialektforskare. Han efterträddes av Mårten Richert, som introducerade den moderna jämförande språkforskningen vid Uppsalaakademin. Den tredje innehavaren av professuren blev Adolf N. Han synes ha rönt stort inflytande av sin närmaste företrädare, medan Säve varken genom sina skrifter eller sin undervisning torde ha påverkat honom i någon större utsträckning; en förenande länk var dock intresset för utforskandet av de sv dialekterna.

Större delen av 1879 tillbringade N i Leipzig, den junggrammatiska skolans Mecka, och mottog där intryck och impulser som blev avgörande för hans fortsatta vetenskapliga verksamhet. Bl a studerade han litauiska för slavisten August Leskien. Denne var den främste representanten för den nya lingvistiska läran och hade några år tidigare proklamerat satsen om ljudlagarnas undantagslöshet. N fortsatte att hålla nära kontakt med tysk språkforskning, och han förblev den junggrammatiska skolan trogen hela sitt liv.

N:s vetenskapliga produktion faller inom så gott som samtliga delar av nordistiken. Till stor del har den markerat milstolpar i utvecklingen.

N:s första större insatser gällde dialektforskningen. Gradualavhandlingen Fryksdalsmålets ljudlära behandlar dialekten i N:s egen hembygd. Företrädesvis är det språket i Östra och Västra Ämterviks socknar som beskrivs, en geografisk begränsning som N velat kompensera genom att ge de där förekommande språkdragen en såvitt möjligt uttömmande behandling. Avhandlingen redovisar resultatet av en fonetiskt noggrann genomgång av målets ljudbestånd, den första i Sverige där den nya fonetiska vetenskapens rön tillgodogjorts. För att kunna beskriva språkljuden så exakt som möjligt använde N en egen ljudskrift, låt vara ganska primitiv och innehållande förhållandevis få tecken. Den del av arbetet som benämns Etymologisk öfversigt, där bl a varje dialektljuds motsvarigheter i olika ord och ställningar i riksspråket anges, tjänade genom sin stringens och sin klarhet i systematiseringen som mönster för ett stort antal dialektavhandlingar flera decennier in på 1900-talet. För sitt arbete om Fryksdalsmålets ljudlära belönades N med filosofiska fakultetens högre pris för förtjänta gradualavhandlingar.

Till doktorsavhandlingen ansluter Ordbok öfver Fryksdalsmålet samt en ordlista från Värmlands Älfdal (1878), omfattande ca 6 600 ord och enligt N huvudsakligen utgörande "frukten af fem års trägna forskningar i min hemorts, Nedre Fryksdalens, 1 allmogemål". Ordboken skiljer sig, inte minst ur kulturhistorisk synvinkel, från tidens landsmålsbeskrivningar genom att den eftersträvar en fullständig redovisning av dialektens ordförråd och därför också tar upp den del av vokabulären som är gemensam med riksspråket. Till den i ordboken ingående listan över ord från Älvdals härad i norra Värmland ansluter Dalbymålets Ijud-ock böjningslära (1879), där för första gången det av J A Lundell skapade landsmålsalfabetet kom till användning i en dialektmonografi.

1879 utkom även Fårömålets ljudlära, som bygger på Carl och P A Säves efterlämnade ordsamlingar. N hade för övrigt sommaren 1878 på ett resestipendium studerat dialekten på ort och ställe. Hans intresse för gutniskan tycks ha bestått genom åren. Hösten 1920 lyckades N övertala Herbert Gustavson, den kanske främste kännaren av detta mål, att åtaga sig utgivningen av Gotländsk ordbok, omfattande 16001800-talens gutniska och även den grundad på bröderna Säves samlingar.

N hade 1879 av SA fått uppdraget att utarbeta ett grammatiskt arbete över dalmålet, en ännu ålderdomligare dialekt än den på Fårö. För ändamålet bedrev han sommaren 1880 fältstudier i övre Dalarna. Resultatet blev Dalmålet (188182), bestående av delarna Inledning och Ordlista öfver Dalmålet i Ofvansiljans fögderi efter A Steffenburgs, Hans Erssons ock egna anteckningar. Ordlistan rymmer också en rad etymologiska förklaringar av Sophus Bugge. N utförde med sin undersökning ett viktigt pionjärarbete i utforskandet av den komplicerade, mångskiftande och delvis svåråtkomliga språkvärld som dalmålet utgör och som varit av stor betydelse för svensk och nordisk språkhistoria. Arbetet Dalmålet har betecknats som "en beundransvärd prestation, kanske det förnämsta N åstadkommit i bemästrande av ett ... primärmaterial" (Hesselman). Även andra auktoriteter, främst Lars Levander, har betygat värdet av N:s insats för den fortsatta utforskningen av övre Dalarnas dialekter.

N:s vetenskapliga produktion under 1880-talet omfattade bl a ett antal språkhistoriska och etymologiska undersökningar, t ex Om behandlingen af lång vokal i förbindelse med följande lång konsonant i de östnordiska språken (1880) och Små grammatiska och etymologiska bidrag (ANF 1883), vari diskuteras två klassiska problem inom nordisk ljudhistoria, i-omljudet och brytningen. I De nordiska språkens nasalerade vokaler (ANF 1886), som torde kunna betecknas som ett av N:s bästa arbeten över huvud taget, har N genom att bygga dels på uppgifter om nasalvokaler i 1100-talets isländska hos författaren till "den första grammatiska avhandlingen" (i Snorres Edda), dels och inte minst på iakttagelser i dalmålet i allt väsentligt bragt ett komplicerat ljudhistoriskt problem till dess lösning.

Mest känd som språkhistoriker har N blivit genom sina handböcker, bla Altisländi-sche und altnorwegische Grammatik unter Berucksichtigung des Urnordischen (1884; 5. uppl 1970), De nordiska språken. Kårtfattad översikt (1887), Geschichte der nordischen Sprachen (188991) och Altschwedische Grammatik mit Einschluss des Altgutnischen (1904). Arbetet på det sistnämnda verket hade N påbörjat redan i början av 1880-talet. Berömdast har den norröna (fornvästnordiska) grammatiken blivit, men även den fornsvenska motsvarigheten intar en rangplats bland grammatiska beskrivningar av germanska fornspråk.

Vid utarbetandet av sin norröna grammatik kunde N vad formläran beträffar bygga på Ludvig Wimmers Fornnordisk formlära (1874). För ljudläran, utarbetad i enlighet med de junggrammatiska principerna, sammanfattade han, systematiskt och överskådligt, forskningsresultat som vunnits av bl a Hermann Paul, Eduard Sievers, Wimmer, F Läffler (bd 22), Axel Kock (bd 21) och honom själv. Det historiska perspektivet utsträcktes till att omfatta de nordiska språkens gemensamma förhistoriska stadium, urnordiskan, sådan den framträder främst i runinskrifter med den äldre, 24-typiga futharken, behandlade i undersökningar av Bugge och Wimmer. De då kända urnordiska runinskrifterna jämte de förslag till läsning och tolkning av dem som framlagts är sammanförda i ett appendix till grammatiken.

Det låg nära 40 år mellan första och fjärde upplagan av Altisländische und altnorwegische Grammatik. N följde noga med utvecklingen på området och tog ställning till nya forskningsrön, ändrade och kompletterade. Till omfånget är fjärde upplagan med sina bortåt 500 s mer än fördubblad jämfört med den första. Antalet runinskrifter i appendixet har ökat från 23 till 95. N står själv för ett flertal både skarpsinniga och originella tolkningsförslag.

Omdömena om N:s norröna grammatik har i allmänhet varit uteslutande lovordande. Sålunda har den t ex karakteriserats som "en videnskabelig ydelse av höi rang" och som "det förste tillöp til en gammelnordisk sproghistorie som tilfredsstiller nutidens krav" (Oisen). Ett påpekande i en i övrigt mycket erkännsam anmälan av andra upplagan av grammatiken (1892; Jönsson) att N saknade förstahandskännedom om de norröna handskrifterna, och därigenom inte riktigt kunde bedöma deras grafiska särdrag, har förvisso fog för sig, men förhållandet måste i det hela tillmätas förhållandevis marginell betydelse. Altschwedische Grammatik utkom i häften och förelåg avslutad 1904. Till omfånget överträffar den sin fornvästnordiska motsvarighet med bortåt 200 s. N har för sin beskrivning av fornsvenskan kunnat bygga på arbeten av i första hand Kock och K F Söderwall men även t ex på monografier av Sven Söderberg och Erik Brate (bd 6) rörande ljudskicket i Gutalagen resp Västmannalagen. Även egna forskningsrön samt, ibland mera antydningsvis, tankar om lösningen av olika detaljproblem redovisas inte sällan. Också i detta arbete tar N hänsyn till runinskrifters vittnesbörd om språkutvecklingen, nu det rika vikingatida sv materialet, främst från 1000-talet. I ett tillägg förtecknas ett representativt urval om 40 inskrifter, med till fornsvenska normaliserad text och med översättning. N:s båda grammatikor är ännu (1990) oumbärliga redskap vid vetenskapligt studium av fornvästnordiskan och fornsvenskan.

Stor kraft och ett betydande intresse ägnade N åt ortnamnsforskningen. Genom ortnamnskommittén, vars uppgift var att utge verket Sveriges ortnamn, publicerades först Ortnamnen i Älvsborgs län, som utgavs häradsvis 190619 (två band innehållande inledning samt rättelser, tillägg och register tillkom senare). I detta företag, vilket hade Oluf Ryghs Norske Gaardnavne som förebild, var N den drivande kraften och stod för flertalet av de språkliga förklaringarna av namnen. Det är hans obestridliga förtjänst att arbetet fördes till ett slut inom rimlig tid. Namntolkningarnas riktighet kan dock inte alltför sällan ifrågasättas. Detta beror till en del på att N torde ha saknat egentligt intresse för ortnamnsforskningens realfilologiska sida men även på att hans språkliga konstruktioner och resonemang ibland har svårt att övertyga. Som etymolog kunde han inte mäta sig med samtidens främsta. Ett arbete som Svenska etymologier (1897) intar sålunda inte någon bemärkt plats inom sv ordforskning, även om N:s lingvistiska begåvning också inom detta område stundom kunde fira triumfer. En rad ortnamnsstudier av N:s hand finns publicerade i hans Spridda studier (14, 18951924) och i tidskriften Namn och bygd.

I fråga om språkriktighet och språkvård pläderade N för en rationell inställning: "Bäst är vad som kan av den förevarande publiken exaktast och snabbast uppfattas och av föredraganden lättast produceras" (Om språkriktighet, 1885). För denna uppfattning fick han mottaga kritik av bl a (bd 3), Bengt Hesselman (bd 18) och Olof Östergren, vilka mera betonade språkets roll som uttrycksmedel än som meddelelsemedel och som därför ansåg att N inte fäste tillräcklig vikt vid språkets estetiska sida.

Flera av N:s skrifter är inlägg i den rättstavningsdebatt som fördes under 1880-ta-let. N och två av de andra huvudaktörerna i debatten, J A Lundell och Esaias Tegnér dy, var överens om att huvudprincipen för rättstavningen borde vara att den skall vila på fonetisk grund; de ville t ex ersätta -dt med -t och qv- med kv-, förenkla stavningen av v-ljudet och utvidga bruket av ä i stället för e i vissa ord. Men N drev, inte minst i det av Lundell och honom själv 1885 stiftade Rättstavningssällskapet, den fonetiska principen hårdare och ville bl a förenkla j-ljudets stavning. N:s radikala uppfattning avslipades dock efterhand till större likhet med de andras, något som kan avläsas bl a i hans skrift Rättskrifningens grunder (1892).

Sin mest spektakulära vetenskapliga insats gjorde N med det stora verket Vårt språk (190324), där han redovisar sin grundsyn på språket och presenterar en grundplan för grammatiken. Arbetet förebådades av ett antal smärre skrifter, tidigast av dem Något om ord och ordklasser (NT 1879).

Vårt språk består av fyra huvudavdelningar: en allmän inledning, ljudlära eller fonologi, betydelselära eller semologi och formlära eller morfologi. Inom var och en av de tre sista avdelningarna sönderfaller framställningen i en inledning samt i en synkronisk-deskriptiv och en etymologisk-diakronisk del. Verket skulle enligt planerna ha utgivits i nio band om tillsammans över 5 000 s. Vid N:s död var fem band avslutade och två under utgivning; av huvudavdelningarna är bara inledningen och fonologin kompletta.

Sin tredelning av grammatiken motiverar N med att språket liksom t ex kläder, byggnader och verktyg är en "konstprodukt", och att det därför som varje annan sådan kan studeras ur tre olika aspekter: materialets, innehållets och formens. N behandlar enligt egen utsago språket på samma sätt som om någon skulle redogöra för en tingest först i dess egenskap av benbit, sedan av kub och slutligen av tärning.

Arbetet innebar en radikal avvikelse från den på de klassiska språken baserade traditionella grammatiken. Nysvenskan skulle beskrivas sådan den tedde sig i nuet utan hänsyn till kulturell och litterär förhistoria, "som om den vore ett förut okänt språk i ett nyupptäckt land". Radikalast är betydelseläran och formläran. Mest uppmärksammad har betydelseläran blivit. Genom att låta den föregå formläran har N velat markera sin uppfattning att först skall undersökas vilka betydelseförhållanden, vilka logiska kategorier, språket har att uttrycka och därefter frågan ställas vilka formella medel som står till buds för att uttrycka dessa kategorier och hur dessa medel framträder med hänsyn till yttre dräkt och ursprung.

Betydelse definierar N som den idé eller de idéer som medvetandegörs hos en individ på grund av ett av en annan individ producerat fonem (termen fonem har hos N betydelsen språkljud eller ljudförbindelse). Idén kan ha formen av varseblivning, individual- eller universalföreställning, begrepp eller omdöme. I analogi med fonem och morfem har N bildat termen semem, som definieras som "ett visst bestämt idéinnehåll, uttryckt i någon språklig form, likgiltigt vilken". Sålunda är t ex triangel och den treledade ordfogningen tresidig rätlinjig figur ett och samma semem, ehuru olika morfem.

Den deskriptiva betydelseläran indelar N i kategoriläran och funktionsläran, av vilka den förra redogör för nysvenskans betydelsekategorier, särskilt böjningskategorierna, och den senare för de betydelsekategorier som de nysvenska språkformerna representeras av. Endast kategoriläran blev fullbordad.

Frågan hur N lyckades med sitt forskarlivs största företag, i vilken utsträckning det vetenskapliga resultatet svarade mot djärvheten i uppslaget och den väldiga arbetsinsatsen, är inte lätt att besvara inte minst därigenom att verket blev en torso. Som var att vänta har det lockat till diskussion och väckt kritik. Man har pekat på N:s långt drivna systematisering och hårdragna definitioner, hans förkärlek för att skapa nya termer och omdefiniera gamla och hans övertro på nyttan av att i vetenskaplig och pedagogisk praxis införa en rad fina om än logiska distinktioner. Själva hans indelning av grammatiken har ifrågasatts, och det har betvivlats att planen för arbetet verkligen varit möjlig att realisera, åtminstone för en enskild forskare. Att Vårt språk med dess kritik av det ärvda grammatiska systemet och med den obundenhet gentemot gamla auktoriteter och tradition över huvud taget som dess författare demonstrerar haft en högst stimulerande effekt på grammatisk forskning kan dock inte bestridas. I flera avseenden förebådar arbetet senare utvecklingslinjer inom internationell lingvistik (strukturalismen, transformationsgrammatiken med dess integrerade språkbeskrivning, Fillmores kasusgrammatik). Det torde vara odiskutabelt att N måste betraktas som en av portalgestalterna inom den deskriptiva lingvistiken.

N var en mycket mångsidig forskare men ändå i främsta rummet lingvist. Som textkritiker, textutgivare och texttolkare, dvs som filolog i ordets trängre mening, är hans insatser betydligt blygsammare, och för språkstudium från litterär och estetisk synpunkt tycks han ha saknat egentligt intresse. Han utgav emellertid en för undervisningen avsedd samling fornsv texter med titeln Altschwedisches Lesebuch mit Anmerkungen und Glossar (189294), Valda stycken af svenska författare 15261732 (1893; tills med E Meyer), likaså för undervisningsändamål, S Columbus' En svensk ordeskötsel angående bokstäfver, ord och ordesätt (1881; tills med G Stjernström), där N i inledningen behandlar 1600-talets svenska, och 1500- och 1600-talens visböcker (1884-1925; tills med H Schück, J A Lundell o A Grape). Postumt N hade dock läst två korrektur utgav sonen Erik N (N 2) Ynglingatal. Text, översättning och kommentar (1925). Denna dikt hade varit ämne för N:s seminarieövningar redan under docenttiden, och detaljer i den, särskilt härledningen av vissa ord och namn, hade han ägnat uppmärksamhet i flera uppsatser. Som akademisk lärare, som föreläsare och än mer som seminarieledare, gjorde N en lysande insats. Kring honom samlades en stor skara lärjungar, både svenska och utländska, för vilka han gjorde den nordiska språkvetenskapen till en scientia amabilis. Han har betecknats som något av en trollkarl i katedern och vid seminariebordet: han kunde fullständigt fängsla ett auditorium genom sin intellektuella rörlighet och idérikedom, sin vitalitet och entusiasm, sitt öppna väsen och goda humör, sin flärdlöshet och ödmjukhet. N:s efterträdare i SA beskrev N som föreläsare sålunda: "Här stod icke en tröttkörd skolfux och hackade pliktskyldigast igenom sitt pensum om ordrötter och satsbegrepp, och icke heller var det någon profet, som mycken lärdom hade gjort rasande. Här stod en människa bland människor, en student bland studenter, en vetenskapens pionjär, icke ett vetenskapens offer" (Bergman).

N inpräntade hos sina lärjungar vikten av självständighet, att pröva för och emot och att stå för sin mening. Han varnade för slentrian och tomt eftersägande; att svära på magisterns ord var en princip som definitivt inte tilltalade honom. Detta i förening med hans öppenhet för alla problem som ryms inom det vittomfattande universitetsämnet nordiska språk gjorde att hans stora lärjungekrets representerade ett flertal studieintressen och metoder och inte uppvisade något enhetligt mönster. Paradoxalt nog är det därför tveksamt om N trots sitt stora inflytande kan sägas ha bildat skola, i varje fall i detta begrepps trängre bemärkelse.

N:s vetenskapliga produktion väger utomordentligt tungt. I sin forskning framstår han inom flera viktiga områden av nordistiken som en nydanare och vägröjare. Frågan är dock, om han inte gagnade sin vetenskap mera genom sin akademiska undervisning än genom sitt författarskap, och om inte lärarkallet trots allt skänkte honom större glädje och tillfredsställelse än forskarkallet.

N var även engagerad i mycket utanför sitt ämbete och forskningsområde. Han tog t ex tillsammans med H Hjärne och J A Lundell initiativet till de akademiska sommarkurserna, och tillsammans med den senare grundade han Uppsala enskilda läroverk. N var känd som "radikal-liberal kulturentusiast och utpräglad demokrat inte bara i ord men i handling" (Danell, s 128).

N hedrades med två festskrifter, den ena på 50-årsdagen, den andra tio år senare.

Författare

Lennart Elmevik



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

N:s arkiv (ms, föreläsn:anteckn:ar, stor brevsaml m m) i UUB. Hans saml:ar ang dialekter o folktraditioner i Dialekt- o folkminnesarkivet i Uppsala. Brev från N i GUB (bla till E Liden), KB (bl a många till F Läffler, K Warburg o L Heap Åberg), LUB (bla till E Hellquist o E Tegnér), RA, UUB (bl a till O v Friesen o många till E H Lind) o i SA:s arkiv (många till H Schück).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Fryksdalsmålets ljudlära. Akad afh. Upsala 1877. VII, 90 s. [Även: UUÅ, 1877, Philosophi, språkvetensk ..., 4.] – Ordbok öfver Fryksdalsmålet samt en ordlista från Värmlands Älfdal ... Upsala 1878. VIII, 148 s. [Tillägg se nedan 1881.] – Något om ord och ordklasser. Sthlm 1879. 12 s. [Undert; ur Nordisk tidskr s å.] – Nordiska etymologier (Nordisk tidskrift for filologi, ny raekke, bd 4, Khvn 1879 - 80, s 28–38). – Dalbymålets ljud- ock böjningslära (Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen ock svenskt folklif, Tidskr utg ... genom J. A. Lundeli, bd I [= årg 1878–1879/80], Sthlm 1879–81, s 159–200 [= nr 3]; även: 1879, 61 s; Tillägg ock rättelser ... s 733-736 [1881]). - Fårömå-lets ljudlära med ledning af C. Säves ock P. A. Säves ordsamlingar utarb (ibid, s 283–368 [= 8]; även: 1879, 86 s; Tillägg ock rättelser ... s 736–739). – Om behandlingen af lång vokal i förbindelse med följande lång konsonant'. de östnordiska språken. Upsala 1880. 17 s. [Även: UUÅ, 1880, Filosofi 5.] - Inledning / Ljudlära (E Schwartz o A N, Svensk språklära för högre undervisning och till själfstudium, h 1*, Sthlm 18[80-]81, s 1–35 [1880]). - Rättskrifningslära (ibid, s I-LII [1880]). - Weiteres zum Verner-schen Gesetze (Beiträge zur Geschichte der deutschen Sprache und Literatur, Bd 7, 1880, Halle a/S, s 431–444). – Björnen ock räfven. Saga från Maggås by i Orsa socken ... öfversedd samt omskr med landsmålsalfabetets typer (Nyare bidrag .... I, s 742–744 [1881]). – Tillägg till Ordlista från Värmlands Älfdal (ibid, II, 2. Jan Magnusson, Tillägg till A Noreens Ordbok öfver Fryksdalsmålet, Sthlm 1880 [utg 1881], s 92 f). – Dalmålet. 1-2. Sthlm 1881-[83]. (Ibid, IV:1–2.) 1. Inledning till dalmålet. 1881. 23 s, 1 karta. 2. Ordlista öfver dalmålet i Ofvansiljans fögderi efter A. Steffenburgs, Hans Erssons ock egna anteckningar. 1882[-83]. 240 s. Även: 1883. 240 s, 1 karta. – Literaturhistorisk och språklig inledning / Tillägg (S Columbus, En svensk ordeskötsel ... utg af G Stjernström o A N, Upsala 1881, s i–XXVI; även förk sep, u o o å, 22 s: Anteckningar vid läsningen af 1600-talets svenska grammatici [omsl]). – Rägglor från öfre Fryksdalen ... / Besvärjelseformler från Öfre Fryksdalen, Fryks-ände socken (Nyare bidrag II[:13.] Smärre meddelanden ... [rubr], [1882-84] s V-IX). – Ordstäf ock ordspråk från Nedre Fryksdalen, Ö. Emterviks socken i Värmland (ibid, s IX f [1882]). – Apercu de l'histoire de la science linguistique suédoise (Le Muséon, T 2, 1883, Louvain, s 411 –430; även sep, 35 s). – Altnordische Grammatik. 1–2. Halle 1884, 1904. (Sammlungkurzer Grammatiken germanischer Dialecte, 4, 8.) 1. Altisländische und altnorwegische Grammatik unter Beriicksichtigung des Urnordischen. 1884. XI, 212 s. 2. vollständig umgearb Aufl 1892. XII, 314 s. 3. d:o 1903. XII, 418 s. 4. d:o: ... Grammatik (Laut- und Flexionslehre) unter ... 1923. XV, 466 s. 5., unveränderte Aufl Tübingen 1970. XIV, 466 s. (Sammlung ... Dialekte ..., A. Hauptreihe, Nr. 4.) 2. Altschwedische Grammatik mit Einschluss des Altgutnischen. [1897–] 1904. XV, 642 s. [Faksimiluppl] Leipzig 1978. – Vaggvisa från Orsa ... omskrifven ... (Nyare bidrag ..., 11 [: 13]. s LV [1884]). - Om språkriktighet. [Rubr.] Sthlm 1885. 41 s. [Ur Nordisk tidskr så.] 2. uppl Upsala 1888. 52 s. Bearb övers av A. Johannson: Uber Sprachrichtigkeit (Indogermanische Forschungen, Bd 1, Strassburg 18[91–]92, s 95–157]. – Professor Es. Tegnér och rättstafningsfrågan [1] (Ny svensk tidskrift, årg 7, 1886, Upsala, s 251–277). – ... 2. [Rubr.] Upsala 1886 [omsl]. 20 s. [Ibid, bilaga; ur Nystavaren så.] – Scandinavian languages (The Encyclopae-dia Britannica ..., 9. ed, vol 21, Edinburgh 1886, 4:o, s 366-374; sign A. No.; ngt förk: 11. ed, 24, Cambridge 1911, s 291-298; övers jfr följ arb). – De nordiska språken. Kårtfattad översikt ... Upps 1887. 48 s. 2. uppl: ... Kortfattad öfversikt. Sthlm 1903. 50 s. Även: Ljus, årg 5, 1903, Sthlm, 4:o, s 281 -304. 3. uppl Sthlm (trUpps) 1913. 47 s. 4. revid uppl Sthlm 1921. 39 s. – Rättstavningslära på uppdrag av Rättstavningssällskapet ock på grundval av dess beslut utarb ... samt granskad av därtill utsedde komiterade. (Trykt som manuskr.) Upps 1886. 16 s. 2., på grund af allmänhetens kritik revid, uppl 1886. 8 s. [Ur Nystavaren s å.] 2. uppl: Rättstavningslära utjiven av Rättstavningssällskapet jenom A. N. 8 s. (Jfr följ arb.] – Rättstavningslära ock ordlista utjiven ... jenom A N o R Arpi. Upsala 1887. 74 s. [Ur Nystavaren s å.] – Folketymologier, saml. Sthlm 1888. 39 s. (Nyare bidrag ..., VI:5.) – Geschichte der nordischen Sprachen (Grundriss der germanischen Philologie ... hrsg v H Paul, Bd 1, Strassburg 18[89-]91, s 417-525, även Son-derabdruck med omsl 1889; 2. Aufl [1896-] 1901, s 518-649 [1897], Sonderabdruck 1898 med Register s 650-657; 2. Abdruck 1905, Sonderabdruck s å, d:o. 3. vollständig umgearb Aufl: ... Sprachen besonders in altnordischer Zeit. 1913. VII, 239 s. (Grundriss ..., 3. verbes-serte und vermehrte Aufl, [Bd] 4.) — Utkast till föreläsningar i urgermanisk judlära med huvudsakligt avseende på de nordiska språken, till den studerande ungdomens tjänst. Upsala 18[88–]90. 142 s. Bearb övers: Abriss der urgermani-schen Lautlehre ... Vom Verfasser selbst besorg-te Bearb ... Strassburg 1894. XII, 278 s. - Rät-tskrifningens grunder. Om skrift o rättskrifn i allm samt sv rättstafn i synnerhet. Sthlm 1892. 48 s. (Studentföreningen Verdandis småskrifter, 42.) 2. uppl: Rättskrivningens ... 1920. 55 s. – Altschwedisches Lesebuch mit Anmerkungen und Glossar. Halle (tr Upsala) 1892-94. VI, 180 s. 2. Aufl Sthlm & Halle (trUpps) 1904. VIII, 183 s. 3. umgearb Aufl Sthlm 1921. VII, 184 s. - Mytiska beståndsdelar i Ynglingatal (Uppsalastudier tilleg-nade Sophus Bugge ... d 5 jan 1893, Upps 1892, s 194–225). – Fornnordisk religion, mytologi och teologi. Populär föreläsn, hållen till förmån för egyptiska museet i Upsala ... (Svensk tidskrift utg af F. v. Scheele, årg 2, 1892, Upsala, 4:o, s 172–182). – Inledning till modersmålets grammatik. Upsala 1893. 15 s. (Sommarkurserna i Upsala 1893, grundlinjer till föreläsningar.) 2. uppl 1899. 3. uppl: ... grammatik. Grundlinjer till föreläsn vid sommarkurserna i Uppsala 1903 [!]. Sthlm 1905. 16 s. – Studenter och arbetare i språklig belysning. (Föredrag.) ("Studenter och arbetare" 1894, Sthlm 1894, s 36–47). – Beriktigande [till anmälan av Uppsalastudier 1892] (HT, årg 14, 1894, Sthlm, s 95 0- - Inledning till modersmålets ljudlära. Upps 1895. 13 s. (Sommarkurserna ... Uppsala 1895 ...) 2. uppl 1899. 3. uppl: ... Grundlinjer till föreläsn vid ... Sthlm 1903. 15 s. – Spridda studier ... Populära uppsatser. Saml [l]-4. 1895–1924. [1.] Sthlm 1895. 212 s. 2. uppl 1912. (8), 199 s. 2. Sthlm 1903. 162 s. 2. uppl 1911. 166 s. 3. Sthlm 1913. 195 s. 4. Lund 1924. 138 s, 1 karta. – Abriss deraltnordi-schen (altisländischen) Grammatik. Halle 1896. 60 s. ([Omsl:] Sammlung kurzer Grammatiken germanischer Dialekte C. Abrisse, Nr 3.) 2. Aufl: Abriss der altisländischen Grammatik. Halle a. d. S. 1905. 67 s. [Ej ibid.] 3. Aufl 1913. 68 s. (Ibid.) – Om namnet Värmland (Värmländingarne, [omsl:] värmländsk jultidn, 1896, Sthlm, 4:o, s 7 f; även sep, 8:o, 8 s). – Svenska etymologier. Upsala 1897. 76 s. (SHVU, [bd] 5:3.) – Inledning till modersmålets prosodi. Upsala 1897. 16 s. (Sommarkurserna ... Upsala 1897 ...) 2. uppl: Grunddragen af modersmålets prosodi. Upps 1901. 3. uppl: ... Grundlinjer till föreläsn vid ... Sthlm 1911. – Något om våra förnamn (OoB, årg 6, 1897, Sthlm, s 261 -269). - Vårt modersmåls grammatik och dess indelning. Visby 1898. 12 s. (Feriekurserna i Visby 1898, grundlinjer till föreläsningar.) – Nordiska språk (Studiehandbok för examina vid Upsala universitet, utg af fören Verdandi, 3. omarb uppl, 1. Filosofie kandidat-och licentiat-examen inom humanistiska sektionen, Upsala 1898, s 72-97 [text], även sep, 1898, 25 s; 4. omarb uppl Upps 1904, s 159-190, d:o; anon till grund för senare uppl 1908, 1909, 1910, 1923, med tilläggsbl 1901 o Supplement 1910, 1912ol916). – Vår nyaste lärobok i modersmålet. En granskning [av E Bråte, Svensk språklära] (Pedagogisk tidskrift, årg 34, 1898, Örebro, s 367–415; även sep, 49 s). – En erinran till själf-försvar [mot uppsats av R F v Willebrand] (Finsk tidskrift, T. 44, Hfors 1898, s 489-491). – Inledning till modersmålets formlära. Upsala 1899. 15 s. (Sommarkurserna i Upsala 1899, grundlinjer ...) 2. uppl: ... Grundlinjer till föreläsn vid sommarkurserna i Uppsala 1901 [!]. Sthlm 1903. 15 s. – Norskans och danskans viktigaste afvikel-ser från svenskan i fråga om bokstäfvernas uttal (Läsebok för folkskolans högre klasser utg af H Schück o N Lundahl, d 2 [Norge, Danmark och Finland], Lund 1900-01, s V–X). Även sep, 1900 [omsl], VII s. (Läsebok ..., 2, Tillägg.) [Nya tr] 1908, 1911, [omsl:] 1914, 1923, 1929, 1933. – Vårt modersmål (ibid, 1. Sverige, Lund 1901–03, s 4- 15; 2. tr 1904-06, 2. uppl 1907, [nya tr] 1911, 1919, 1921). - Inledning till modersmålets betydelselära. Upps 1901. 15 s. (Sommarkurserna i Uppsala 1901 ...) 2. uppl: ... Grundlinjer till föreläsningar ... Sthlm 1903. 16 s. – Tala svenska - med svenskarna! (Ariel, pressveckans tidn, 1901, Sthlm, 4:o, n" 7, s 6). – Universitetens folkbildningsarbete (Social tidskrift, [årg 1,] 1901, Sthlm, n:r 4 \ [omsl]. Förhandlingarna vid Studenternas folkbildningsmöte i Upsala o Stockholm 9-12 maj 1901, Sthlm 1901, s 1–5, 17). – Om våra ortnamn och deras ursprungliga betydelse. Föredr ... (STFÅ, 1901, Sthlm, s 1–14). – Våra fäderneslands namn (Norden 1902, Sthlm & Hfors, Khvn & Kristiania (tr Sthlm) 1902, 4:o, s 78-87). - Dalmålet (Öfre Dalarna förr och nu, utg under medv af Gunnar Andersson Sthlm 19[02–]03, s 405-420; även sep, 1902, 16 s). – Reformer i modersmålsundervisningen. Några ord med anl af läroverkskommitténs förslag. Upps 1903. 16 s. ([Omsl:] I vår tids lifsfrågor, skriftserie n:o 28.) – Satsens hufvudarter. Upps 1903. 12s. (Sommarkurserna i Uppsala 1903 ...) – Vårt språk. Nysv grammatik i utförlig framställn. Bd 1–4:5*, 5, 7, 9.1*. Lund 1903-24. [Planerade: 1–4 = d 1. Allmän inledning o 2. Ljudlära, 5–6 = d 3. Betydelselära o 7–9 = d 4. Formlära, varav 33 h utk.] 1. 1903[-07]. 579 s. [Ny tr:] uå. S 261–468. [Faksimiltr:] Ljudlära. 1966. S 339-542. 2. 1907[–10]. 491 s. 3. 1905[–17]. 574 s. 4[: h 1–5]. 1918[-24]. 331* s. 5. 1904[-12]. 706 s. [Ny tr:] 1925. 128 s. 7. 1906–19. 555 s. 9[: h 1]. 1923. 88* s. Övers härur: Einfiihrung in die wissenschaftliche Be-trachtung der Sprache ... Vom Verfasser geneh-migte und durchgesehene Ubers ausgewählter Teile Halle (Saale) 1923, VIII, 460 s, [faksi-miluppl:] Die wissenschaftliche ... Sprache: Durchgesehene ..., Hildesheim, New York 1975, VI, 460 s. – Om våra förnamn (Ljus, årg 5, 1903, Sthlm, 4:o, s 198-200, 206-208 [i serien Vår jord]). – Våra familjenamn (juldagar, 1903, Upps, fol, s 18 0- — Språkliga dubbelgångare (ibid, 1904, s 7 f). – Ortnamnsforskningen i Sver-ge och Norge (Scania, maandblad voor Scandi-navische taal en letteren ..., jaarg 1*, 1904, Gro-ningen, 4:o, s 55–57). – Om talets förändringar. Upps 1905. 7 s. (Sommarkurserna i Uppsala 1905 ...) – Plan B. Modersmålet (Studiehandbok för lärare, utg af Centralstyrelsen för Sveriges allm folkskollärarefören, h 1, Lund 1905, s 45–58). – Namnet Vättern (För S. S. V. [Segelsällsk Vettern]) (På Vettervåg, [Vadstena, tr] Gbg 1905, s 42 f). – K. ortnamnskommittén (Svenska kalendern, årg [1], 1906, Upps ... 1905, s 224–231; bearb i Ymer, årg 27, 1907, Sthlm, s 228-238: K. ortnamnskommitténs arbeten). – Motsägelsens tecken, språkliga kuriosa (Hvar 8 dag, årg 7, 1905-06, Gbg, 4:o, s 22; även sep, u o [1905], (I) s). – [Några ord om den i samband med naturskyddsfrågan stående nomenklaturen] (Skogs- vårdsföreningens tidskrift, årg 4, 1906, Sthlm, 4:o, s 31–35). – Ur våra ortnamns historia (Julbok ... utg af E Stave, årg [1], 1906, Upps ..., s 112–126). – Svenska familjenamn vid början av 1900-talet. Alfabetisk förteckn jämte statistiska o a bilagor. Sthlm (tr Upps) 1907. 124 s. (Tills med E Noreen.) — Våra familjenamn. Upps 1907. 18 s. (Sommarkurserna i Uppsala 1907 ...) – Svenska språket. Anvisningar till självstudier (Goodtemplarordens studiehandbok utg av Oscar Olsson, [2. uppl] Sthlm 1907, 2. Anv för självstudier i humanistiska ämnen, s 11–14). – Dekorativ stafning af familjenamn (Varia, illustr må-nadsskr, årg 10, 1907, Gbg, s 169-173). – Ortnamnen i Sverge. Upps 1909. Ils. (Sommarkurserna i Uppsala 1909 ...) – Förklaringar (M Olai Asteropherus, En lustig comedia vid namn Tisbe ... utg af E Meyer, Sthlm 1909, s 149-151). – Förberedande yttrande rörande den vid Uppsala universitet lediga director-musices-befattningen, avgiven av inspector musices. [Rubr.] Upps 1910. Ils. [Undert.] – Grunddragen av den fornsven-ska grammatiken, till den akad undervisningens tjänst. Sthlm (tr Upps) 1910. 81 s. 2. revid uppl 1918. 84 s. – Rim med och utan reson, väsentligen föranledda av ett 25-årigt lyckligt äktenskap o nu utg av silverbrudgummen. Upps 1911. 59 s. [Text.] – Namnet Fridtjuv (Minnesskrift tillägnad Fridtjuv Berg på 60-årsdagen Sthlm 1911, 4:o, s 132–134). – Tiveden ock tibast (Svenska landsmål ock svenskt folkliv, tidskr 1911. Fästskrift till H. F. Feilberg ..., Sthlm ... 1911, [även:] Maal og Minne, norske Studier ..., 1911, Kristiania, [o med omsl:] Universitets-Jubilaeets danske Samfund, Nr. 206 [= Skrifter, 20]. Festskrift til ..., Khvn 1911, s 273-284). - Sverges ortnamn. En översikt (Gleerupska biblioteket..., 2. Geografien i skildringar o bilder bd 1, Lund 19[11 –]12, s 1–28). - Försök till en rekonstruktion af Ynglingatal jämte öfversättning (Studier tillägnade Karl Warburg ..., Sthlm 1912, s 125–135). – Till Ynglingatal (Xenia Lideniana, festskr tillägnad professor Evald Liden ..., Sthlm 1912, s 1 -15; även sep). - Tibble, Tybble (Minnesskrift, af forna lärjungar tillägnad professor Axel Erdmann ..., Upps ... 1913, s 1–5; även sep). – Ett knippe folketymologier (Svenska studier tillägnade Gustaf Cederschiöld ..., Lund 1914, s 114–118). – Värmlands ortnamn (En bok om Värmland av värmlänningar, d 1, Upps ... 1917, 4:o, s 379-386). – Svenska språket. Sthlm 1918. (8) s. [= sp 3-16; ur Nordisk familjebok.] – Det svenska riksspråket (Sverges folk, en utbildnings-, odlings- o samhällshist skildring ... utarb o utg av I. Flodström, Upps ... 1918, s 186–196). – Skandinavien och Skåne (Studier tillegnade Esaias Tegnér Lund 1918, 4:o, s 43–48). – Förord (M Borgström, Svenska språkets historia, för folkskoleseminarier, h. allm. läroverk och för självstudier, Upps 1916, s III f; 2., genoms uppl 1918, 3. uppl 1921, 4. genoms uppl 1932). – Grunddragen av modersmålets ordbildningslära. 1. Avledning. Upps 1919. 15 s. (Sommarkurserna i Uppsala 1919 ...) – Yngve, Inge, Inglinge m. m. (Nordiska namnstudier, tillägnade Erik Henrik Lind ..., Upps 1919-20, s 1–8). – Inträdes-tal i Svenska akademien den 20 december 1919 (SAH ifrån år 1886, d 31, 1919, Sthlm 1920, s 41 –60; även sep, 24 s: Minne af Gustaf Retzius. Inträdestal ...). – Svensk namnbok till vägledning vid val av nya släktnamn. Enl nådigt uppdrag utarb ... [Sthlm, tr] Upps 1921. 4:o. XI, 113 s. [Föret; tills med A Grape.] – Ytterligare några språkliga nötter att knäcka (Nysvenska studier, årg 1, 1921, Upps, s 218-221). – Den nya släktnamns-lagstiftningen (Almanack för alla, årg 26, 1922, Sthlm 1921, s 130 l). - Segernamnen i vår almanacka (ibid, 28, 1924, tr 1923, s 162 f). -Våra ortnamns vittnesbörd om jordbruk (Jorden, festskr till Jordbrukets dag år 1924 ..., Sthlm 1924, 4:o, s 41 f). – Tal på Göteborgs nation (Göteborgs nations skriftserie, 3, Upps 1924, s 11–18). – Uppsala-studenten [enkätsvar] (Ergo, [årg 1,] 1924, Upps, 4:o, s 8). – Det svenska riksspråket. Lund 1925. 16 s. (Skrifter utg av Modersmålslärarnas förening.) [2. uppl] 1931. (Ibid, 25 [omsl].) – Utlåtanden i handlingarna vid tillsättandet av professurer i sv språket, Upps 1905, o nord språk, Lund 1913; artiklar i Nordisk familjebok från bd 3, 1880, Ny revid ... uppl, 1, 1903, o 3. ... uppl, 1, 1923, Sthlm; bidrag i: Nordisk tidskrift ... utg af Letterstedtska fören, 1879, 1885,1887,1890,1894,1896, 1900, 1902, 1919, Sthlm, ANF, 1882/83, 1885/86, Christia-nia, o 1888/89, 1889/90, 1891/92, 1893/94, 1900/01, 1901/02, 1905/06, 1908/09, Lund, 1882–1909, Nystavaren, tidskr för rättskrivningsfrågor, bd [1] 1886, 2,1887, tr 1887-88, 3, 1889–91, Upps, Språkvetenskapliga sällskapets i Upsala förhandlingar, [bd 1:1-3,] 1882/1885-1888/1891, 1897-1900, o 1916/ 1919, Upsala 1886-91, 1901, 1919 [i UUA 1886:3, 1887:5, 1891:3, 1900:4, 1918:4]; Indo-germanische Forschungen, 1894, 1903, 1909, Strassburg, Ateneum, internationell tidskr, 1898, 1901, 1902, Hfors, Språk och stil 1901-03, 1905-06, 1910, 1917, Upps, Fornvännen, 1906, 1917, 1920, Sthlm, Namn och bygd, 1913, 1915, 1917-18, 1920, Upps; i ett 30-tal landsortstidn: Namnet Oskar (Föreningen Heimdals pop.-vet. artikelserie 1901:1), o Runinskrifter från nyare tid (d:o, 1906:7), vidare i SvD 18/10 1901: Runinskriften på Lokrume kyrka på Gotland, 30/4 1916: Tio budord till dem som ämna anta nytt släktnamn, 23/12 1923: Språkliga nymodigheter, enkannerligen hos tidningspressens män, Stockholms dagblad 6, 13 o 27/3 1904: Svenska ortnamn, Ortnamnskomiténs arbeten, 27/11 1905 o 3/1 1906: Västgötska ortnamn, S-T 4 o 11/1 1914: Moderna bostadsnamn, Upsala, tidn ..., 28/10 1918: Det hotande namnbarbariet, Tidevarvet 24/11 (nr 1) 1923, Sthlm: Ordet tidevarvet [text], samt i DN; recensioner i: Ny svensk tidskrift 1882, Nyare bidrag I, 1879–81, o II, 1880-87, tr 1881, 1882, Nordisk tidsskrift for filologi, r 3, bd 6, 1897-98, HT, 1898, Skolan, 1901, Sthlm, o SvD från 1898; titlar se UUM ht 1916, Upps 1917, s 171–174, o avd för lärarnas i tr utg skrifter i Redogörelse för K universitetet i Uppsala ..., intill läsåret 1924/25.

Utgivit: Äldre vestgötalagen. Normaliserad text. Upsala 1876. VIII, 67 s. [Föret; tills med E. Schwartz.] – [E. H. Lind o A. Larsson,] Värmlands nations historia jämte förteckning öfver dess medlemmar från 1595 till 1877. Upsala 1877. 109, 102 s. [Föret; tillsmed E. H. Lind o A. Neander.] – S Columbus, En svensk ordeskötsel angående bokstäfver, ord och ordesätt ... Med inl, anmärkningar o reg. Upsala 1881. XXV, 77 s. (Tills med G Stjernström; [omsl:] Skrifter utg af Svenska literatursällskapet [4].) – Hesekiel, ett hest organ för Sverge, Italien och Palestina ... Upsala 1884. Fol. (4) s. (Tills med O. A. Danielsson.) [Till Ernst Meyer vid dennes hemkomst.] – Folkvisor från Värmland, uppteckn åren 1874–76 (Nyare bidrag II, 1880-87, [13.] Smärre meddelanden ... [rubr], [1882–84,] s LV-LXIII [1884]). - 1500- och 1600-talens visböcker. (1–4, 5–7, 8–13 =) Bd/Text I–III. Sthlm & Upps 1884–1925. (Skrifter utg av Sv literatur-sällsk, 7:[1–4,] 5–13 [omsl]; även Nyare bidrag ..., [forts:] Svenska landsmål ock sv folklif, bihang 2–4 [för detta omfördelat i häften o utg delvis senare än resp text enl tryckår på omsl o titelbl, nedan inom parentes].) I. 1884–94. (Tills med H Schück.) 1 Harald Olufssons visbok, 1884, s 1–98; 2 Broms Gyllenmärs visbok, 18[85–]87, s 99–332, även 234 s; 3 Barbro Baners visbok, 1889 (1894), s 333-382, även 50 s; 4 Pär Brahes visbok, 1894, s 383-484, även 102 s, 2. uppl 1920. II. 19[00]-15 (1900-16). (Tills medj. A. Lundeli.) 5 K. bibliotekets visbok i 16:o, 19[00-] 01 (1900), s 1–106; 6 Kungl. bibliotekets visbok i 8:o, I9[03-]06 (1904–07), s 107-269, även 159 s; 7 Kungl. bibliotekets visbok i 4:o, 19[12–] 15 (1916), s [2]71–418, även 148 s. III. 1916–25 (1920-34). (Tills med A Grape.) 8 Drottning Sofias visbok, 1916 (1920), s 1–81; 9 Stjerneld-ska handskriftens (E 133) visor, 1917 (1920), s 83-122, även 40 s; 10 Samuel Alfs visbok, 1917–19 (1926–28), s 123–304, även 182 s; 11 Forsius visbok, 1919 (1934), s 305-338, även 34 s, [fotolitogr nytr:] Upps 1935; 12 Petter Rude-becks visuppteckningar, 1921-23 (1928-34), s 339-346, 346 a-1, 347-533, även s 1 -8, 8 a-1, 9-195; 13 Supplement, 1925 (1934), s 535–574, även 40 s. – Valda stycken af svenska författare 1526–1732, med anmärkningar o ordlista. Upsala 1893. VII, 301 s. (Tills med E. Meyer.) 2. uppl Sthlm (tr Upps) 1907. VIII, 307 s. 3. uppl Sthlm 1921. VIII, 304 s. - Svensk vitterhet 1850-1900 i urval för skola och hem. [l]–2. Sthlm 1899-1901. (Tills med J. A. Lundell.) 1. Tiden 1850-1875. 432 s. 2. Tiden 1875-1900. 420 s. – För skola och hem, sv bokskatt. 1–27. Sthlm 1900-07. [Omsl, tills med J. A. Lundell; varje del enl titel utg av denne eller andra, vanl i urval/utdrag o ev övers; 1–12: 1900, 13-21: 1901, 22–24 o 26: 1902, 25: 1904, 27: 1907. 1. F M Franzén, Valda smärre dikter. 47 s. 2. K M Bellman, Fredmans epistlar. 60 s. 3. O Kexél, Kapten Puff eller Storprataren ... 35 s. 4. K F Dahlgren, Ungdomsfantasier ... 126 s. 5: J H Kellgren, Valda smärre dikter. 81 s. 6. P. A. Säve, Samfärdseln på Gotland i gamla tider. 51 s. 7. A Sparrman, Resa till Goda-Hopps-udden ... 75 s. 8. A M Lenngren, Skaldeförsök. 63 s. 9. Vitalis (E Sjöberg), Valda skrifter. 55 s. 10. Valda svenska studentsånger ... 74 s. 11. H B Palmaer, Skrifter. 99 s. 12. P Laestadius, Journal för första året af hans tjänstgöring såsom missionär i Lappmarken. 121 s. 13. Konung Gustaf II Adolfs tal och skrifter. 93 s. 14. J Wallenberg, Min son på galejan. 76 s. 15. Horatius, Valda sånger. 66 s. 16. B E Malmström, Valda dikter. 57 s. 17. G Keller, Seldwyla-bor. 88 s. 18. A-C Leffler, Tvifvel. 71 s. 19. Gustaf Vasa, Valda bref. 93 s. 20. G F Creutz, Atis och Kamilla ... 36 s. 21. Svenska folkvisor. 59 s. 22. G A Piper, Minnen från Karl XILs ryska fälttåg ... 65 s. 23. P. Hallström, Berättelser. 86 s. 24. K G af Leopold, Valda smärre dikter. 84 s. 25. K v Linné, Västgötaresa. 79 s. 26. T Momm-sen, Fältherrar och statsmän i Roms historia. 73 s. 27. K Gyllenborg, Svenska sprätthöken ... Ny uppl. 99 s. – F. Tamm, Etymologisk svensk ordbok. [D 1*,] H 8. Sthlm ... (tr Upps) 1905. [Omsl.] S 369-420. [Föret; s 397-420 även revid.] – Sverges ortnamn. [Omsl.] Ortnamnen i Älfsborgs län, på offentligt uppdrag utg av Kungl. ortnamnskommittén. D 1:2, 2–20:1. Sthlm (tr Upps) 1906–23. [Anon; kommittéledamot o medförf.] 1, h 2. R Ljunggren, Namn på lägenheter och hemmansdelar. [Rubr.] 1923. 89 s. 2. Ale härad. 1909.175 s. 3. Bjärke härad. 1906. 67 s. 4. Bollebygds härad. 1909. 96 s. 5. Flundre härad. 1906. 73 s. 6. Gäsene härad. 1911. 231 s. 7:1–2. Kinds härad. 1919, 1918. 292, 310 s. 8. Kullings härad. 1913-14. 301 s. 9:1–2. Marks härad. 1916-17. 277, 221 s. 10. Redvägshärad. 1907-08. 288 s. 11. Vedens härad. 1910. 161 s. 12. Väne härad. 1906. 180 s. 13. Vättle härad. 1908. 134 s. 14. Ås härad. 1909. 234 s. 15. Nordals härad. 1911. 136 s. 16. Sundals härad. 1910. 182 s. 17. Tössbo härad. 1912-13. 152 s. 18. Valbo härad. 1915. 181 s. 19. Vedbo härad. 1915. 307 s. 20, h 1. Rättelser och tillägg [Omsl.] 1921. 57 s. – M Olai Asteropherus, Tisbe ... I sammandrag o med ordförklaringar ... Sthlm (tr Upps) 1910. 93 s. – G. Stiernhielms Hercules och Brölopps--beswärs ihugkommelse jämte motsvarande partier av F. Tamms' Glossar till Valda skrifter av G. S.', ånyo utg [3. uppl]. Upps 1910. 58 s. 4. omarb uppl Upps 1921. 36 s. – Meddelande från Nordiska seminariet. 1–11. [Omsl.] Upps 1911–18. (UUÅ, Filosofi .... 1911:4, 1912:5, 1914:3, 1915:5 o 1918:2–3 [= resp 1–2 o 4, 5–7, 3 o 8, 9 samt 10– 11].) 1. P Envall, Om gårdsnamnen i Envikens socken, Dalarna. 1911. 37 s. 2. N Gobom, Rimmen hos Karlfeldt. 1911. 75 s. 3. Ynglingatal 1–4, [utg] av A Grape o B Nerman. 1914. 135 s, 4 pl. 4. O Lundberg o H Sperber, Härnevi. 1912. 49 s. 5. T Bergh, Rimmen hos Heidenstam. 1912. 89 s. 6. J Götlind, Nutida folkdiktning i metrisk belysning. 1912. 57 s. 7. R Brieskorn, Några medeltida yrkesnamn och titlar. 1912. 18 s. 8. F Sandwall, Ändelsevokalernas växling i Östgötalagens textkodex. 1913. 54 s. 9. E Noreen, Några anteckningar om ljööahattr och i detta versmått avfattade dikter. 1915. 49 s. 10. V Svanberg, Rimmen hos Viktor Rydberg. 1918. 91 s. 11. E Smedberg, Jöns Budde och Helga-Karin--legenden i Cod. Holm. A 58. 1918. 19 s. – Gottländsk ordbok på grundvalen av C. och P. A. Säves samlingar. [Red av G Danell o A Schagerström.] Hl*. Upps 1919. 48 s. [Preliminär utg; ledn o övervakn av arb.] – Sverges ortnamn. [Omsl.] Ortnamnen i Värmlands län ... D 2, 4, 7, 10, 13. Upps 1922–25. 4:o. [Anon, kommittéledamot o medförf; bilagor till Namn och bygd 1922–25.] 2. Fryksdals härad. 1923. 87 s. 4. Gillbergs härad. 1922. 80 s. 7. Karlstads härad. 1922. 35 s. 10. Nyeds härad. 1925. 20 s. 13. Vase härad. 1924. 42 s.

Redigerat: Nordisk revy, tidn för vetenskaplig kritik o universitetsangelägenheter. Arg 1–2, 1883/84–1884/85. Upsala. 4:o. XVI, 516, 512 sp. – Språkvetenskapliga sällskapets i Upsala förhandlingar ... [Bd 1:2-3, 1885/88-1888/91.] Upsala 1888–91. [Föret; ordf.] (UUÅ, Filosofi 1887:5 resp 1891:3.) – Medv enl företal i red av: (Nyare) Bidrag till kännedomen om ... [forts:] Svenska landsmål och sv folklif, 1878–1924, Sthlm, Ny svensk tidskrift, 1882-83, Lund, ANF, bd 1–36, Lund 1882-1920, o Scandinavié-Nederland, tijdschrift ..., jaarg 1*, 1905–06, Amsterdam; vidare i Öfre Dalarna förr och nu, Sthlm 19[02-]03, (8), 560 s, 2 kartor (anon).

Översalt: [A J Prytz, En lustigh comoedia om konung Gustaf then första:] Öfversättning af dalmålet (Nyare bidrag ..., bihang 1, Sthlm 1883–95, s 69-76 [1883]). – Här börjas västgötars lagbok [kyrkobalkcn] (Västgötha laghen [faksimil-uppl av Cod. Holm. B. 59, utg av A Börtzell o H Wieselgren, Sthlm 1889 (föret),] 4:o, [2.] Vestgöta lagbok [rubr], s 5–8; föret). – Tvänne folkvisor från Litauen. Öfvers från originalspråket o i dess versmått (Värmländingarne, 1895, Sthlm, 4:o, s 22). – Ynglingatal. Text, övers o kommentar (VHAAH, d 28 (N F8), 1885-1925, s 193-254 [1925]).

Källor och litteratur

Källor o litt: ED:s konseljakter 16 sept 1887, nr 11, RA.

E Adelsköld, StHM 1888-1927 (1978); B Bergman, Inträdestal i SA den 20 dec 1925 (SAH ifrån år 1886, 36, 1925, tr 1926); G Danell, A N. Ur en lärjunges synvinkel (Hågk o livsintr, 19, 1938); B Hesselman, A G N t (ANF 42, 1926); F Jönsson, Anmälan av A N, Altisländische und alt-norwegische Grammatik..., 2. uppl (ANF, N F 5, 1893), s 370–378; M Källskog, Herbert Gustavson 1895–1986 (Sv landsmål o sv folkliv 1986); M Oisen, A N (NT 1925); H Pipping, A N t (FT 1925); UUM ht 1916 (1917).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Adolf G Noreen, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8342, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lennart Elmevik), hämtad 2018-11-17.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8342
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Adolf G Noreen, urn:sbl:8342, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lennart Elmevik), hämtad 2018-11-17.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se