Meriter

Norlin, Knut Oscar, f 21 febr 1892 i Uddevalla, d 23 okt 1979 i Sthlm, Osc. Föräldrar: disponenten Franz Oscar N o Amalia Olsson. Elev vid Gbgs handelsinst läsåren 08–10, anställd, bl a som intendent, vid Billeruds ab, Säffle, 10–20, studerade o innehade anställn:ar vid trävarufirmor i Frankrike o England 20–23, försäljn:chef vid domänstyr o chef för domänverkets skogsindustrier 23–41, ensamutredare ang ekon aspekter på träförädl: industrin i Norrbotten nov–dec 32, led av 1933 års skogsindustrisakk juli 33–juli 35, av komm ang verksamheten vid Kalix trävaruindustriab jan–mars 34, av styr för Luossavaara-Kiirunavaara ab (LKAB) 39–62, v ordf där 57–62, led av styr för Sv cellulosafören 40–59, VD i ab Statens skogsindustrier (ASSI) 41–60, led av styr där 41–62, led av centralstyr o verkst utsk för Sv trävaruexportfören 45–59, sakk inom statens bränslekommission vid behandl av frågor rörande export av trävaror 46, VD i Laxå bruks ab 47–60, led av styr där 47–62, led av förhandl:delegationen ang förvaltn av de norrländska malmfälten juli 55–febr 56, av organisationskomm för LKAB juli 55–mars 56.

G 11 aug 1923 i Sthlm, Hedv El, m Helga Effie Sjöman, f 12 dec 1895 i Southampton, England, d 30 dec 1988 i Lidingö, Sth, fosterdtr till kassören Johan Reinhold S o Josefina Charlotta Öhrn.

Biografi

Knut N kom tidigt att ägna sig åt trävarubranschen. Så som han lämnade Gbgs handelsinstitut anställdes han vid Billeruds ab i Säffle, där han fick sina första erfarenheter av skogsindustrien verksamhet under uppbyggnad. Billeruds ab hade bildats 1883, och 1907 genomfördes en sammanslagning med Hillringsbergs ab. I samband med denna blev Christian Storjohann företagets VD, något som kom att innebära en ny epok i bolagets historia. Kort efter hans tillträde skedde en rad förvärv av skogar, sågverk, massafabriker och pappersbruk i Dalsland och sydvästra Värmland. N var anställd i bolaget under tio år av denna epok, varunder han avancerade till intendent och chef för sågverksrörelsen.

De tre följande åren efter anställningen vid Billeruds ab tillbringade N i Frankrike och England, där han gjorde studieresor och hade anställningar i flera trävarufirmor. 1923 utsågs han till innehavare av en nyinrättad tjänst som försäljningschef vid domänverket. N ledde försäljningen av såväl timmer och massaved som bl a trävaror och cellulosa från verkets anläggningar. Sedermera blev han också chef för domänverkets försäljnings- och industribyrå.

Domänverkets skogsindustriella verksamhet hade länge varit obetydlig. I ett betänkande 1922 föreslogs dock en kraftig utvidgning, vilket ledde till omfattande företagsförvärv. 1932 övertog verket slipersfaktoriet vid Piteå Lövholmens såg och senare tillkom bl a Sandviks sågverk på Seskarö och två sågverk i Nederkalix. 1935 började domänverket diskussioner med Kalix träindustri ab om ett statligt övertagande. Dessa resulterade i att domänverket två år senare övertog Karlsborgsverken, som bl a inkluderade Kalixanläggningen och sågverken vid Lövholmen, Sandvik och Båtskärsnäs, en nyuppförd såg och en sulfatfabrik i Karlsborg och senare också en träullsfabrik i Horndal och ett trädestillationsverk i Piteå.

Under sin tid vid domänverket fick N god inblick i råvaruförsörjningens problematik, bl a vid de årliga skogsauktioner som hölls för att industrin skulle kunna fylla sitt råvarubehov. I samband med dessa fick N kontakt med den råvaruköpande industrin. Redan under 1930-talet insåg han betydelsen av artificiell torkning av de sågade trävarorna, och domänverkets och senare också AS-SI:s samtliga exportsågar utrustades med sådana torkanläggningar. Genom att torktiden avsevärt förkortades gjordes kostnadsbesparingar. Vidare blev den s k Royal-sorteringen mycket använd och fick efterföljare.

I och med domänverkets övertagande av Karlsborgsindustrierna aktualiserades en ändring av bolagsformen för domänverkets skogsindustriella verksamhet. 1941 antogs en proposition, vilket resulterade i att den skogsindustriella verksamheten överfördes till ett aktiebolag. Aktierna skulle ägas av domänstyrelsen, som därigenom behöll ett avgörande inflytande. Det nya bolaget, ASSI, blev därigenom dotterbolag till domänverket, och dess chef fungerade som styrelsens ordförande.

Verksamheten vid ASSI inleddes vid årsskiftet 1941, och N blev dess förste VD. Under hans chefstid byggdes en rad anläggningar ut och rationaliserades, medan andra efter hand lades ned. Nya verksamheter projekterades, bla wallboardfabriker vid Lövholmen och Skinnskatteberg och ett kraftpappersbruk med blekeri, som uppfördes i anslutning till sulfatfabriken i Karlsborg. Under kriget byggdes stora kolnings-anläggningar i Piteå och Skinnskatteberg. Dessa försåg landet med bilkol, tjärbränsle och lösningsmedel. Efter kriget insåg N möjligheten att använda det tillgängliga kolvedssortimentet för tillverkning av träfiberskivor på de båda orterna. Därigenom kunde arbetstillfällena räddas och en stor wallboardindustri byggas upp. Tillverkningen utvecklades efter hand till en av Europas största och effektivaste wallboardproduk-tioner. En annan stor satsning var kraftli-nerbruket i Piteå. Inom distributionen av skogsindustriprodukter var N en föregångsman då han vid mitten av 1950-talet skaffade eget tonnage. Royal-båtarna var unika genom sin stora lastvolym inom den s k paragrafbåtsklassen.

Verksamheten inom ASSI expanderade mycket kraftigt efter 1942 och på ett sätt som knappast kunnat förutses vid bolagets bildande. Efter tio år omfattade det 15 olika förvaltningar med sammanlagt ca 20 industrianläggningar i olika delar av landet, bl a 11 sågverk, 2 trähusfabriker, 1 snickerifabrik, 1 sulfatfabrik med pappersbruk, 2 wallboardfabriker, 2 trädestillationsverk, 1 hytta, 1 mineralullsfabrik och 1 stålsandverk. Verksamheten kunde indelas i en nordsvensk, en mellansvensk och en sydsvensk industrigrupp. Huvudkontoret var förlagt till Sthlm och ett forskningslaboratorium inrättades i Djursholm.

Expansionen av ASSI hade krävt stora investeringar, vilka till största delen finansierats genom externt kapital. Företagets snabba utveckling aktualiserade också frågan om ASSI skulle fortsätta att vara ett dotterbolag till domänverket eller direkt underställas regeringen. Resultatet blev att bolaget 1957 skildes från domänverket och knöts till handelsdepartementet. N medverkade till en början vid denna omläggning men lämnade sin post 1960.

Under uppbyggnaden av ASSI visade N betydande framsynthet, och när han efter nästan 20 år lämnade företaget hade det utvecklats såväl tekniskt som kommersiellt. Han var starkt medveten om Norrbottens problem, och genom ASSIrs engagemang i skogsnäringen sökte han skapa en positiv ekonomisk utveckling i området. N hade stor arbetskapacitet och ett okonventionellt arbetssätt, som byggde på förtroendefullt samarbete med medarbetarna.

Författare

Karin Eliasson

Källor och litteratur

Källor o litt: G Arpi, Sveriges nutida näringsliv (1971); Billerud 1883–1983, ed G Arpi (1983); G Englund, nekr:er över N (DN o SvD 6 nov 1979); J Glete, Ägande o industriell omvandl. Ägargrupper, skogsindustri, verkstadsindustri 1850–1950 (1987); Royalnytt från ASSI, årg 1–9, 1966–74; R Sandström, Skall Statens skogsindustrier expandera? (Samhällsdebatten, 13, [1959]); I Schyman, Christian Storjohann – mannen som byggde Billerud (1968); Sveriges skogar under 100 år, ed G Arpi (1959); Väd 1977.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Knut O Norlin, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8378, Svenskt biografiskt lexikon (art av Karin Eliasson), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8378
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Knut O Norlin, urn:sbl:8378, Svenskt biografiskt lexikon (art av Karin Eliasson), hämtad 2024-04-26.