J Reinhold Norstedt

Född:1843-07-01 – Västra Vingåkers församling, Södermanlands län
Död:1911-12-15 – Klara församling, Stockholms län

Målare, Etsare


Band 27 (1990-1991), sida 607.

Meriter

3 Norstedt, Johan Reinhold, brorsons son till N 1, f 1 juli 1843 i V Vingåker, Söd, d 15 dec 1911 i Sthlm, Klara. Föräldrar: brukspatronen Christian N o Emilia Albertina Duse. Elev vid Norrköpings lyceum 5364, vistades i Paris för studier i målning, sång o etsning 6770, sång- o konststudier i Sthlm, sånglär vid K Teatern där 7273, studerade croquis vid Fleurys ateljé i Paris 75, konstnärligt verksam där periodvis 7881, i Sthlm från 81, medl bla i Sv konstnärernas fören från 92. Målare, etsare. LFrKA 94.

G 20 juni 1875 i Sthlm, Hedv El, m konstnären Anna Katharina Munthe (bd 26), f 28 juli 1854 i Döderhult, Kalm, d 17 april 1936 i Helsingborg, Maria, dtr till apotekaren Martin Arnold Fredrik M o Lovisa Aurora Ugarph samt senare g m veterinären Frans Siberg.

Biografi

Reinhold N växte upp på Lunda herrgård i födelsesocknen. Modern var musikalisk, vilket fick stor betydelse för N:s utveckling. Även på faderns sida fanns musikaliskt och konstnärligt påbrå. 1867 for N via Schweiz till Paris för att utbilda sig till sångare och tog lektioner för bl a N J J Masset. Genom bekantskap med konstnären Alfred Wahlberg lockades N att måla, och efter att ha arbetat några år som sångpedagog beslöt han sig för att ge upp sångarplanerna och i stället ägna sig enbart åt måleriet. Han lärde sig under denna period även etsningstekniken vid Cadarts koppartryckeri. Efter giftermålet med Anna Munthe arbetade han sommaren 1875 i Paris där han tecknade croquis i Fleurys ateljé. 187881 vistades N åter i Paris. Genom Wahlberg riktades hans intresse mot de franska landskapskonstnärerna Daubigny, Corot och Theodore Rousseau. Barbizonskolans lyriska och stämningsfyllda landskap passade N:s kynne. Som lärare fick han en av skolans sista företrädare, Henri Harpignies. I grafik undervisades han av Alphonse Masson.

Efter hemkomsten till Sverige bosatte sig N i Sthlm. Med undantag för resor det blev många till hans sörmländska hembygd levde han där till sin död. N var ungefär 30 år när han övergick till konstnärsyrket. Före 1878 utgjordes hans produktion av relativt enkla skymningslandskap och månskensbilder. Först omkring 1879 började hans egenart som konstnär att utkristalliseras han kom att företräda en sv variant av den franska Barbizonskolans måleri. N målade finstämt och lågmält klassiska klara och rofyllda bilder i gröna, bruna, blekröda och silvriga toner. "N var landskapsmålare av Fontainebleauskolan, en penselns lyriker, solnedgångens, den lätta skymningens, den nordiska sommarnattens målare. ... Även om han sällan målar middagssolen, och då dämpad av trädens kronor, utan helst väljer kvällen eller den bleka natten, ljuset finnes alltid över hans dukar" (Idun 1912).

Sina motiv valde N med stor omsorg. Han hämtade dem från trakten kring Lunda kultiverad natur med öppna vidder, rik lövskogsvegetation och stilla vatten. I sina målningar placerade han vid ena sidan i förgrunden en träddunge som utgjorde en re-poussoir och ledde betraktaren in i det leende landskapet med grönskande björkhagar, utblickar över odlad bygd eller lövskogskransade insjöar. Vanligen höll han sig till de små formaten. "Små till formatet, konstnärligt och avrundat komponerade, målade med innerlig manlig känsla; så är hans tavlor" (Ankarblad). Under 1890-talet och senare prövade N sin förmåga på stora dukar (Vinternatt 1893, Vinternatt på Söder, Sthlm, 1899, båda i Gbgs museum; Månsken, Vingåker 1908, Dramatiska teatern; Sthlms ström 1911, Sthlms stadshus).

N:s konst blev under stor del av hans livstid inte till fullo uppskattad, vilket hade flera orsaker. Han kom bl a att stå i skuggan av den något äldre Wahlberg; N var dessutom akademist, vilket inte var gynnsamt i slutet av 1800-talet då Konstnärsförbundet i hög grad bestämde konstvärdena. Den viktigaste orsaken till att han förbisågs var dock hans egen tillbakadragenhet och sensibilitet. "Han led av en sjukligt uppdriven mindervärdeskänsla, som länge ställde sig i vägen för hans berömmelse hos samtiden" (Näsström).

Viktor Rydberg, som var god vän med N, hyllade denne i ett brev 1893 och spådde "Tro mig, dina arbeten höra till dem som icke skola glömmas. De äro skapade av en kraft, som är reklamfri, tyst, finstämd och ädel". Dessa ord har flera gånger citerats i samband med minnesutställningar för att understryka det riktiga i Rydbergs profetia. Senare har kunnat konstateras att N:s finstämda måleri kanske inte helt glömts bort men knappast heller letat sig fram till den större publiken. 1800-talets senare hälft har i stället fått sin prägel av landskapsmålare som Per Ekström, Olof Hermelin och Olof Arborelius och av 1880-talets friluftsmålare Carl Larsson, Karl Nordström, Richard Bergh, Anders Zorn, Ernst Josephson och August Hagborg.

N var även verksam som etsare och tillhörde dem som hjälpte till att lyfta den sv grafiken upp ur dess vågdal kring 1800-talets mitt. Hans grafik hade samma motiv och innehåll som hans måleri. På grund av försämrad syn måste N dock sluta med sitt grafiska arbete på 1890-talet. Han utförde ca 40 blad.

N deltog i flera utställningar efter 1879, då han första gången ställde ut på Parissalongen. En minnesutställning anordnades i Sthlm 1912 och ytterligare en 1937.

Författare

Tulla Griinberger



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

N:s dagböcker o brev i FrKA. Enstaka handhar även i Muntheska släktarkivet, RA. Brev från N i KB (bla till G Cederström oj O Granberg), RA (till C C:son Bonde) o i UUB.

Källor och litteratur

Källor o litt: H Ankarblad, art om N (Södermanlands Nyheter 2 okt 1969); Hultmark; G Näsström, rec av minnesutställn (S-T 29 april 1937); Post- o Inrikes Tidmar 12 okt 1912 (osign art); SKL o där anf litt; SMoK; E Wettergren, R N (SAK:s publ 22, 1914).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
J Reinhold Norstedt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8413, Svenskt biografiskt lexikon (art av Tulla Griinberger), hämtad 2019-01-21.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8413
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
J Reinhold Norstedt, urn:sbl:8413, Svenskt biografiskt lexikon (art av Tulla Griinberger), hämtad 2019-01-21.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se