Christoffer Myhrman

Född:1751-12-02 – Filipstads församling, Värmlands län
Död:1811-06-19 – Rämmens församling, Värmlands län

Bruksidkare


Band 26 (1987-1989), sida 107.

Meriter

2 Myhnnan, Christoffer, son till M 1, f 2 dec 1751 i Filipstad, d 19 juni 1811 i Rämmen, Värml. Auskultant i bergskoll 23 okt 71, bergsråds titel 3 dec 10. Bruksägare.

G 30 jan 1777 i Filipstad m Anna Maria Tingberg, f 10 sept 1757 i Karlstads stadsförs, d 3 maj 1847 i Rämmen, dtr till prosten mag Bengt Didrik T o Anna Maria Simonia.

Biografi

M erhöll ingen akademisk undervisning, men genom privat information, undervisning av fadern och genom självstudier tillägnade han sig kunskaper i lärda och vittra ämnen. Som auskultant i bergskollegium gjorde han studieresor till gruvor och järnverk och med ekonomiskt stöd av Jernkontoret studerade han bl a 1772 mässingsverken och gevärsfaktoriet i Norrköping.

Endast 24 år gammal övertog M ledningen av Rämens- och Liljendalsbruken, men han hade biträtt fadern vid verkens uppbyggnad och var väl förberedd för sin kommande verksamhet. Redan från början fick dock M stora ekonomiska svårigheter. Vid ingången av 1770-talet hade penningvärdet i det närmaste halverats. Missväxtår med svår hungersnöd rådde och stål- och järnpriserna var låga. Verksamheten var hårt skuldsatt, men M lyckades ändå vid Liljendalsverken snabbt genomföra en kraftig produktionsökning, som dessutom ägde rum under en tid då myndigheterna av näringspolitiska skäl inte önskade någon ökning av den sammanlagda järnproduktionen i riket.

Intill 1780-talet skedde så gott som alla leveranser från M:s bruk genom forböndernas försorg via Grythyttan till Arboga, varifrån de på Mälaren vidarebefordrades till Sthlm. Det var en både lång, besvärlig och framför allt mycket kostsam transportväg. En av M:s första åtgärder var att successivt avveckla sina Stockholmsförbindelser för att i stället utnyttja ett nära nog sammanhängande sjösystem från Rämmen till Kristinehamn och därifrån vidare genom Vänern och Göta älv till Gbg. Myhrmansbruken var dock bundna till leveranser över Sthlm genom förlagsskulder och stora förskott som lämnats av grossister och avnämare. Stadigt och målmedvetet kunde dock M krympa den stora skuldbördan, men först i början av 1790-talet hade han lyckats få fullständig balans mellan skulder och fordringar, varefter alla leveranser kunde ske till Gbg.

Genom köp från bergsmännen förvärvade M ytterligare andelar av Näsrämshyttan, och i andra gruvor skaffade han sig stora intressen. Liljendalsbruket utökades 1785 med ytterligare en stålugn och 1793 inrättades ett vals- och skärverk. Från andra bruk, som Björkborn, Gunnerud och Norra Fösked, överfördes betydande produktionsvolymer till Liljendalsverken och under M:s första 15 år som brukspatron mer än fördubblades stål-och järnleveranserna från hans bruk. 1803 utökades Liljendalsverken med ett stångjärnsbruk och fem år senare tillkom ännu ett bruk, Myhrmansfors, som byggdes i nära anslutning till Näsrämshyttan och herrgården. När M avled lämnade han efter sig en rörelse vars sammanlagda produktion var tio gånger så stor som då han övertog bruksledningen.

Det var dock ej enbart på det bruksindustriella området M gick i faderns fotspår. Liksom denne drev han de gamla kyrkobyggnadsplanerna och skänkte mark för kyrka och kyrkogård jämte boställe för den nya socknens präst. 1786 invigdes kyrkan och Rämmen utbröts från Gåsborn. Liksom fadern visade M stor hjälpsamhet mot behövande. 1809 upplevde Värmland ett svårt nödår på grund av missväxt. M köpte då spannmål från andra delar av landet och delade ut gratis säd till kol- och forbönderna, allmogen och arbetarna vid sina bruk.

I takt med den växande bruksrörelsen ökade M:s vinster och den ståndsmässiga hushållningen fick märkbart del därav. För familjens behov vid stadsbesök inköptes i Filipstad en gård, som fick namnet Myhrmans-gården. Där planterades en ek som kallades Rämseken, efter vilken kvarteret fått namnet Eken.

M hatade adeln, framför allt för deras aristokratiska företrädesrättigheter, och han beundrade Napoleon Bonaparte, som han hyllade som en frihetshjälte. Oavhängigheten var djupt rotad i honom, och det krävdes stor övertalningsförmåga innan han 1810 lät sig hedras med bergsråds titel. Han var intresserad av konst, vetenskap och politik och hade goda kunskaper i såväl latin och grekiska som franska, tyska och engelska.

M var mån om att hans barn skulle få bästa tänkbara utbildning. Sommaren 1797 anlände till Ramen de faderlösa kyrkoherdesönerna Lars Gustaf Tegnér för att undervisa M:s fyra äldsta söner och hans yngre bror Esaias för att deltaga i undervisningen. På Ramen fann Esaias ett verkligt hem, han utnyttjade ivrigt det stora herrgårdsbiblioteket och förälskade sig i M:s yngsta dotter Anna. Under sina senare universitetsstudier hade han livlig brevkontakt med M, rapporterade om sina studier och ventilerade in- och utrikespolitiska frågor. Helt klart kom M att i hög grad påverka Tegnérs utveckling. I aug 1806 stod på Ramen bröllopet mellan Tegnér och Anna M.

Ramens herrgård rymmer åtskilliga minnen från Myhrmanstiden och efter Tegnér. Den är ännu i privat ägo. På den gravvård som rests på Rämmens kyrkogård till minne över M och M 1 står ristat: "Minnet av dem bevara denna kyrka som de uppbyggt och denna nejd, fordom en ödemark, nu genom deras omsorg fruktbar och befolkad".

Författare

Ulf Nilsson



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

En stor saml brev till o från M (bl a 25 st till E Tegnér) i LUB.

Tryckta arbeten

 

Källor och litteratur

Källor o litt: Under M 1 anf källor o litt; dessutom: J Agrell, Nyinrättade professurer inom fil fak i Lund under 1800-talets första hälft (1949); S Brisman, Sveriges affärsbanker [1] (1924), s 15; L Brodin, De sista kavaljererna (1944); F Böök, Esaias Tegnér, 1—2 (1946); dens, Esaias Tegnér, en biografi (1963); S Carlsson, Ståndssamhälle o ståndspersoner 1700-1865 (1973); Å Eliaeson o B Olsson, Esaias Tegnér (1949); G Jansson, Tegnér o politiken 1815-1840 (1948); E Tegnér, Brev, 1, 1793-1817 (1953); Esaias Tegnér ... Minnesskr ... (1946); E Wrangel, Tegnérska släktminnen o ungdomsbilder (1913); dens, Tegnérs kärlekssaga (1916); dens, Ramen o Tegnérminnet (1917).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Christoffer Myhrman, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8589, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ulf Nilsson), hämtad 2021-09-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8589
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Christoffer Myhrman, urn:sbl:8589, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ulf Nilsson), hämtad 2021-09-18.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se