Sten Bosson (Natt och Dag)

Död:1410/11

Häradshövding, Fogde, Riksråd, Hövitsman, Riddare


Band 26 (1987-1989), sida 420.

Meriter

2 Sten Bosson, sonson till N 1, d mellan 12 april 1410 o 14 mars 1411. Far: riddaren o riksrådet Bo Bosson. Nämnes tidigast 1371, möjl Bo Jonssons (Grip; bd 5) fogde på Borgholm 72 eller 73, häradsh i Östkind, Ög, åtminstone 80 (RAperg; ej RPB) –90, Bo Jonssons fogde i Södermanland senast 2 aug 86, blev riddare mellan 21 juni 87 o 19 febr 88 o riksråd senast okt 89, häradsh i Dalarna åtminstone 89 (B 19)–08, hövitsman i Hälsingland senast 95 o i en del av Östergötland sannolikt kort därpå.

G sannolikt före 2 jan 1378 o säkert före 28 febr 1387 m Ingeborg Karlsdtr, d tidigast 14 mars 1411, dtr (Ljung) till Karl Birgersson (Vinäsätten) o Gertrud Gertsdtr.

Biografi

När S i nu känt källmaterial tidigast förekommer, nämnes han sist bland ett 30-tal anhängare till konung Albrekt i stillestånds-avtalet 1371 med konungarna Magnus' och Håkans anhängare vid Edsviken i Sollentuna norr om Sthlm. Bland hans meningsfränder där var hans far Bo Bosson och dennes systerson Bo Jonsson. Denne mäktige äldre kusin tycks ha kommit att betyda mycket i S:s liv även långt efter sin egen död. Ett endast i ofullständig avskrift bevarat odaterat brev till denne (DS 10, nr 195) anses härröra från något av de båda närmast följande åren och vara skrivet av S, som i så fall då skulle ha varit Bo Jonssons fogde på Borgholm. 1374 nämnes S bland åtta personer med hans far i spetsen, som jämte Bo Jonsson fick lejdebrev för underhandlingar med konung Albrekt (BSH). 1385 fråndömdes Bo Jonsson en holme i Västmanland, som S å hans vägnar väckt tvist om. Ett par månader senare höll S räfsteting i Hedemora, varvid han fungerade som konungsdomhavande å Bo Jonssons — numera drots — vägnar. Vid flera tillfällen var han bland sigillvittnena vid Bo Jonssons godsaffärer (perg:brev LSB 26 sept 1383 o 11 mars 1386; Trolle-Löwens saml 24 febr 1385; Skoklostersaml 6 juni 1386; RPB, nr 2 224). Några veckor före Bo Jonssons död i aug 1386 utfärdade S ett donationsbrev till Vadstena kloster, i vilket han kallar sig fogde i Södermanland, vilket landskap då sedan länge var ett av Bo Jonssons pantlän. I ett brev från 1393 (Bergshammarsaml) uppger han, att han fått gods av Bo Jonsson för sin tjänst och för den skada han "för honom tog".

Enligt dennes 1384 daterade testamente (Rosman, 1, s 356) skulle förvaltningen av hans vidsträckta gods och pantlän övertagas av ett exekutorskollegium, bestående av biskoparna i Linköping och Strängnäs samt åtta världsliga stormän, bl a S med sin bror Knut (N 3) som suppleant. Syftet med testamentet var att även efter Bo Jonssons död en självständig aristokratisk politik skulle främjas. Månaden efter Bo Jonssons död utfärdade konung Albrekt ett lejdebrev för exekutorerna och för Bo Jonssons fd fogdar, men det torde inte ha kommit till användning, eftersom det bevarats i arkivet i Schwerin (BSH). Ett nytt lejdebrev av den 21 juni 1387 är känt genom en vidimation av den 31 juli s å, som daterats på S:s slott Nyköping. Detta lejdebrev är den senaste urkund i vilken S ännu ej bär den riddartitel han har i en revers till biskopen i Strängnäs av den 19 febr 1388. En iakttagelse, att även hans exekutorskollega Ulf Jonsson (Aspenäsätten; bd 2) — hans fars kusin — och två av exekutorssuppleanterna blivit riddare ungefär vid denna tid, har föranlett en förmodan, att de dubbats till riddare vid ett besök hos den dansk-norske konungen Olof kort före dennes död i Skåne sommaren 1387 (Löfqvist, s 263). Denna förmodan har visats vara osannolik i fråga om den ene av suppleanterna (Gillingstam, s 70) men är ändå tänkbar beträffande bl a S.

Säkert är, att Algot Magnusson (Sture), som var en av exekutorssuppleanterna och gift med en av S:s systrar, 5 jan 1388 till konung Olofs mor drottning Margaretas förfogande ställde två av Bo Jonssons pantlän, slotten Opensten och Öresten i Västergötland, och att S och andra exekutorer jämte vissa av suppleanterna 22 mars s å hyllade henne som Sveriges härskarinna. De överlämnade nu de flesta av Bo Jonssons pantlän till henne men behöll Nyköping, Viborg, Västmanland och halva Dalarna, vilket även uppges i drottningens försäkran till de sv herrarna av samma datum (ST).

Sedan konung Albrekt följande år blivit besegrad och tillfångatagen, ges det första belägget för att S då var riksråd. Ännu i en i Örebro 1379 daterad supplik till påven om den heliga Birgittas kanonisation namnes han bland frälsemän, som ej tillhörde rådet (Acta ...), och det finns från Albrekts regering inga tecken på att han varit riksråd. I ett par brev från ett möte i Söderköping hösten 1389 namnes S bland "riksens rådgivare och män" resp "rådgivare och riksens män", men i en odaterad böneskrift (SRS) till påven om Birgittas kanonisation, vars 28 utfärdare alla nämns i ett av dessa brev, och som därför måste ha tillkommit vid samma tid, markeras tolv av dessa personer som riksråd, och bland dem var S.

S överenskom 27 juni 1390 med sina exekutorskolleger, att han å Bo Jonssons barns vägnar ensam skulle överta alla dessas gods och de återstående pantlänen samt ansvara för sterbhusets skulder. Drottning Margareta namnes bland beseglarna av detta brev, som är känt genom en vidimation av henne från följande år. Häri har man sett "en sprängning av adelsgruppen, ägnad att i drottningens intresse försvaga herremännens makt" (Rosman, 1, s 289), vilket föranlett en forskare att betrakta S som "drottning Margaretas handgångne man" (Sällström, s 61).

1393 återlämnade tre av S:s fd exekutorskolleger av Bo Jonsson olagligt förvärvade gods under åberopande av att S vid exekutorernas sammanträden i Nyköping ofta yrkat därpå. Detta överraskande vittnesbörd om att de tidigare exekutorerna fungerat ännu tre år efter det att S ensam skulle ha övertagit deras uppdrag har tolkats antingen som att de betraktats "såsom något slags högre instans" (Rosman, 1, s 292) eller som att de "utgjort kärnan av oppositionen mot drottningen", som "fortfarit med att utgöra en grupp som vid gemensamma överläggningar träffade avtal om arvet efter drotsen utan inblandning från drottningens sida" (Linton, s 217). Den senare meningen kan sammanställas med ett brev från 1395 (BSH), som ansetts (Nordman) tyda på att såväl S som hans bror N 3 "vacklat i sin trohet mot drottningen och haft hemliga förbindelser med konung Albrekts anhängare" (jfr dock Carlsson 1947).

I ett annat brev från 1395 (Rääf, 4) kallar invånarna i Sundhed, dvs norra Hälsingland, S "capitaneus terre nostre". Ett odaterat brev (Benzelius) uppger, att honom an-förtrotts en del av Östergötland (jfr Fritz), där en person 1395 vid räfsteting i Bankekinds härad uppgav sig vara konungsdom-ha vande å hans vägnar, ehuru han själv var närvarande.

Såsom riksråd förekommer S 1395 i traktaterna med konung Albrekt i Lindholm och med hansestäderna i Helsingborg, 1396 i Nyköpings recess, 1398 i traktaten med Tyska orden i Khvn (Suhm) och i privilegiebekräftelsen där för hansestäderna, 1399 i uppgörelsen i Nyköping med Bo Jonssons arvingar (jfr bd 17, s 301) samt 1408 i konung Eriks i Kalmar daterade kvitton till Tyska orden rörande Gotland.

Vid de räfsteting som hölls med anledning av stadgandet i Nyköpings recess om reduktion av gods, som frångått kronan efter konung Albrekts tronbestigning, var S också verksam. Då hans syssling och fd exekutorskollega Sten Bengtsson (Bielke; bd 4) i aug 1399 höll räfsteting i Östergötland, namnes S vid flera tillfällen bland närvarande riksråd tillsammans med bla brodern N 3 och den förutnämnde svågern Algot Magnusson (Sture). Själv höll han dylika räfsteting i Jönköping i sept så, i Finland 1405 och i Södermanland 1409. Näst efter Bo Jonssons arvingar var S den inom det världsliga frälset som hårdast drabbades av denna reduktion. Han fråndömdes ej mindre än 93 öresland i Västmanland (Rosén).

1407 beordrade påven domprosten i Västerås att verkställa undersökning om de klagomål som Strängnäs domkyrka framställt mot S angående penningar och andra tillhörigheter. Ännu 1448 (Gillingstam, s 297) instämdes hans arvingar för hans skuld till denna domkyrka.

I ett utdrag från omkr 1600 ur konung Eriks av Pommern nu ej bevarade s k skattebok förekommer S i en förteckning över förläningstagare, men utdraget anger ej var hans förläning låg.

1410 testamenterade S på sin "sotasäng" 100 mark penningar till Linköpings domkyrka, där han ville bli begravd, och där han senast 1401 instiftat ett prebende, som helgats åt den heliga Birgitta, hans farmors kusin. Detta testamente är daterat på Ekhult, som han kallar sin sätesgård. Vilken av orterna med detta namn som åsyftas framgår ej, men den enda av dem, som åtminstone på 1500-talet var sätesgård, ligger i Björsäters socken i Östergötland. Dess identitet med S:s sätesgård förefaller sannolik, eftersom ättlingar till honom i tre generationer (1414—1511) kan beläggas som häradshövdingar i Bankekinds härad, till vilket Björsäter hörde.

Författare

Hans Gillingstam



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Enstaka rester av S:s arkiv i RA:s pergrbrevssaml (jfr Sjödin o Liedgren).

Tryckta arbeten

 

Källor och litteratur

Källor o litt: Perg:brev 28 jan 1380, 10 mars 1425 o 1 juni 1458, pappersbrev 8 maj 1448, A 1 (fragment av kopieböcker), f lOv, A 12 (kopiebok över domprostämbetets i Skara jordebrev), p 9, B 16 (en av Lars Eriksson Sparres kopieböcker), fl 33 v, B 19 (äldre avskner av medeltidshandkar) a: Arfwed-sons saml, nr 273, Genealogica 71 (J Peringskiölds längder över lagmän o häradshövdingar), p 126, perg:brev 8 sept 1393 i Bergshammarsaml, 6 juni 1386 i Skoklostersaml o 24 febr 1385 i Trolle-Löwens saml, fotostatkopior av pergibrev i LSB 16 nov 1381, 26 sept 1383, 14 april 1384, 11 mars 1386 o 12 maj 1399 o i UUB 16 nov 1381, 28 okt 1386 o 25 juli 1391 samt av Kh 54 (Linköpings domkyrkas papperscodex), p 186, RA; U 269 a (Åke Bengtsson Färlas förteckning över Jöran Åkesson Totts jordebrev), p 35, UUB. Beläggsamkar i Arkivet för Ordbok över Sveriges medeltida personnamn, Uppsala.

Acta et processus canonizacionis beate Birgitte (1924-31); N Ahnlund, Jämtlands o Härjedalens hist, 1 (1948), s 390; E Anthoni, Drottning Margaretas frälseräfst i Finland (FHT 1955), s 8; dens, Finlands medeltida frälse o 1500-talsadel (1970); E Benzelius, Monumenta historica vetera ccclesize Sveogothicae (1709), s 157; O Bjurling, Das Steuer-buch König Eriks XIII (1962); A Branting o A Lindblom, Medeltida vävnader o broderier i Sverige, 1 (1928), s 91; BSH 1 (1859), 2 (1864), s 67, 72, 80, 85 f, 88, 92 f, 94 ff, 98; G Carlsson, Tidsskedet 1389-1448 (Sveriges hist till våra dagar, 3:1, 1941), s 41, 128; dens, Medeltidens nordiska unionstanke (1945), s 48, 117; dens, Till Margareta Dumes biografi (HT 1947), s 167, not 1; S Claeson, Häradshövdingeämbetet i senmedeltidens o Gustav Vasas Sverige (1987); Diplomatarium Dalekar-licum, 1—3 samt supplement o genealog tabeller (1842-53); G Djurklou, Arfstvisten mellan Nils Nilssons till Traneberg o fru Ingegerds till Öja afkombar (HT 1890), s 4; DS 10: i (1970), nr 45, o 10:2 (1974), nr 195; Elgenstierna; FMU 1-2 (1910-15); B Fritz, Hus, land o län, 1-2 (1972-73); Gammeldanske diplomer, 1: 1 (1959), s 209 f, 2:2 (1968), s 184; H Gillingstam, Ätterna Oxenstierna o Vasa under medeltiden (1952—53); P Gir-gensohn, Die skandinavische Politik der Hansa 1375-95 (1898), s 78, 93, 158; H Hildebrand, Sveriges medeltid, 1 (1879-94); K Kumlien, Karl Knutssons polit verksamhet 1434-48 (1933); dens, S (SMoK 5, 1949); dens, Västerås till 1600-talets början (1971); H Lagergren, Fem nyfunna medeltidsbrev (Dalarnas hembygdsförbunds tidskr, 3, 1923), s 72 f; Lags o doms; J Liedgren, Arkiv (Kulturhist lexikon för nord medeltid, 1, 1956), sp 221; M Linton, Drottning Margareta (1971); S Ljung, "Prelatskolan" på Fjällskäfte gård (PHT 1963); K-E Löfqvist, Om riddarväsen o frälse i nord medeltid (1935), s 250, 262 f; A C Mattisson, Medeltida nordiska borg- o sätesgårdsnamn på -holm (1986); C Molbech o N M Petersen, Udvalg af hidtil utrykte Danske Diplomer og Breve fra det XlVde, XVde og XVIde Aarhundrede (1858), s 106 f; O Nikula, Tenala o Bromarf socknars hist, 1 -2 (1938); V A Nordman, Margareta Dume som konung Albrekts politiska partigängare på 1390-talet (HT 1946), s 156-161; E Nygren, Registra ecclesie Lincopensis (Linköpings bibhs H, Ny serie, 3—4, 1941—44); J Raneke, Sv medeltidsvapen, 1 o 3 (1982—85); Registrum ecclesiae Aboensis (1890); J Rosén, Drottning Margaretas sv räfst (Sc 1950), s 173, 187 f, 211 f, 215; dens, Tiden före 1718 (Sv hist, 1, 1962); H Rosman, Bjärka-Säby o dess ägare, 1-3 (1923-27); RPB; L F Rääf, Samhar o ant:ar till en beskrifning öfver Ydre hd i Ostergöth-land, [1] (1856), s 201, 4 (1865), s 430 f, 433; H Schuck, Ecclesia Lincopensis (1959), s 92 f, 95 f, 104, 327 f; dens, Rikets brev o register (1976), s 195, 210; SD 1-3 (1875-1902); L Sjödin, Kanslistilar o medeltida arkiv, 1 (MRA 1939), s 118 f; SMR; SRS 3:2 (1871), s 241; ST 2 (1883); Strängnäs hm, 1 (1977); C G Styffe, Skandinavien under unionstiden (3. uppl, 1911); P F Suhm, Historie af Danmark, 14 (1828), s 649; Sveriges medeltida personnamn, 1 (1974), sp 420; Å Sällström, Aristokrati o hierarki i det medeltida Sverige, 1 (1951), s 9, 11, 22 f, 61; Vadstena klosters två äldsta jordeböcker (1971), s 15; P H Widmark, Beskrifning öfwer provinsen Helsingland, 1: 1 (1860), s 72; F Ödberg, Om den sv konungens domsrätt före Svea hofrätts inrättande år 1614, 1 (1875), s 50 f; V Örnberg, Förteckn på äldre handskrifter i Strengnäs läro- verks bibi o Södermanlands fornminnesförenings sambar (Bidrag till Södermanlands äldre kultur-hist, 7, 1889), s 137.

Gjorda rättelser och tillägg



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Sten Bosson (Natt och Dag), https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8790, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2019-01-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8790
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Sten Bosson (Natt och Dag), urn:sbl:8790, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2019-01-18.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se