A Alfred H Nilson

Född:1888-04-08 – Johannes församling, Stockholms län (jak o joh,)
Död:1953-06-14 – Bromma församling (AB-län), Stockholms län

Målare, Tecknare


Band 26 (1987-1989), sida 647.

Meriter

Nilson, Adolf Alfred Hilmer, f 8 april 1888 i Sthlm, Jak o Joh, d 14juni 1953 där, Bromma. Föräldrar: Adolf N o Hilma Lindstedt. Elev vid C Althins målarskola, hos konservator A Norblad 18–19, bedrev egen konservatorsverksamhet från 21, allt i Sthlm. Målare, tecknare.

G 7 april 1917 i Sthlm, Engelbr, m hårfrisörskan Greta Lovisa Ohlson, f 28 febr 1894 där, Hedv El, d 29 sept 1976 där, Bromma, dtr till målaren Johan August O o Lovisa Josefina Pettersson.

Biografi

Alfred N fick sin utbildning till konservator som medhjälpare åt A Norblad, en av tidens främsta konservatorer, i samband med en översyn av S:t Göransgruppen i Sthlms Storkyrka. Här kom N genast i kontakt med den ledande teoretikern och föregångsmannen inom den moderna kulturminnesvården i landet, den blivande riksantikvarien professor S Curman (bd 9). Under det konserveringstekniskt viktiga arbetet med skulpturgruppen introducerades N i den för dåtiden helt moderna konserveringsuppfattning som i Sverige etablerades genom Curman, bl a efter en lång resa på kontinenten vid sekelskiftet. Till N:s främsta insatser hör de stora och tidskrävande konserveringsarbetena på K slottet, Karlbergs slott och Hagapaviljongen samt Läckö slott i Västergötland, men hans uppdrag innefattade även restaureringsuppgifter i många andra såväl offentliga som privata byggnader.

Antalet kyrkor som blev föremål för åtgärder av N och hans verkstad uppgår till ca 200 (bl a Vendel och Härkeberga i Uppland). Uppgifterna varierade från lösa liturgiska inventarier, av typen altarskåp och predikstolar, till hela restaureringsuppdrag. Bland dessa skönjes kanske en viss koncentration till Mälardalens medeltida kyrkor och deras muralmåleri. Här fanns uppenbarligen ett samband med den samtidigt kontinuerligt pågående utforskningen av medeltida kyrkomåleri under ledning av Curman och H Cornell (bd 9). Uppenbarligen har N:s samarbete med konsthistorikerna haft betydelse både teknik-historiskt och i viss mån som en förutsättning för den parallellt pågående ikonografiska tolkningen av de bildmässiga utsmyckningarna i kyrkorna.

I samband med dessa uppdrag fördes grundläggande resonemang om konserveringsåtgärdernas mål, alternativa behandlingsmetoder och konserveringsetiska överväganden. Genom de intima kontakterna med antikvariska företrädare blev N i sin generation den kanske förste och främste utövaren av en modern konserverings teoretisk metod. Härigenom kom hans konserveringspraxis att karaktäriseras av ett diagnostiskt betraktelsesätt med undersökning och analys av de skadade objekten samt med en åtföljande omsorgsfull dokumentation av objekt och utförda åtgärder (fotografering före, under och efter dessa). Ingreppen syftade till så små åtgärder som möjligt och, med beaktande av materialets dokumentativa egenskaper — bl a genom att lämna lakuner — till att ej utföra alltför fantasifulla och påträngande retuscher. N:s konserveringsmetod byggde på en klart vetenskapligt orienterad uppfattning om konserveringsprocessen. För senare ingrepp är detta slag av dokumenterade sakliga observationer ovärderliga med hänsyn till bl a uppkomna skador. I allmänhet avslutas rapporterna kortfattat med en fras av typen "arbetet har utförts efter de principer, som av Riksantikvarien förordas".

Denna konserveringsteoretiska grundsyn formulerade N på följande sätt: "Målet var att finna en metod genom vilken målningarnas äkthet och historiska värde kunde bevaras utan att den konstnärliga helhetsverkan gavs till spillo. Problemet har lösts så att skadade eller försvunna ornamentala detaljer, om vilkas utseende absolut inga tvivel kunna råda, kompletteras i den mån detta av arkitektoniska skäl anses önskvärt. Målningarnas färger förstärkes endast där det är oundgängligen nödvändigt för kompositionens sammanhållande. I historiskt och konstnärligt hänseende mera känsliga detaljer såsom ansikten, händer, viktigare dräktdelar o dyl kompletteras däremot ej. För att de nymålade partierna vid en senare undersökning lätt skola kunna skiljas från originalmålningen, utföras de förra i ett annat maner än de sistnämnda" (Hantverkets bok s 159). Det var därför naturligt för N att även introducera moderna tekniska hjälpmedel för undersökning av målningar, såsom användning av röntgenfotografering med egen utrustning (1931) och ultraviolett bestrålning, för att analytiskt åtskilja olika målningsskikt.

N var även en gediget förfaren hantverkare av traditionellt snitt med ingående kunskap om olika material och deras verkningssätt och om nödvändiga hantverkstekniker. Sin djupgående kompetens redovisar N utförligt i den grundliga översikten Målning i äldre tider och restaurering (Hantverkets bok...). Sina erfarenheter och uppfattningar delgav N inte enbart sina medarbetare och antikvariska kontakter utan även allmänheten i olika sammanhang, t ex i form av föredrag.

Vid sidan av sin konservatorsverksamhet ägnade sig N även i viss utsträckning särskilt under senare delen av sitt liv åt konstnärlig verksamhet, både oljemåleri och akvarell, med motiv i form av landskap, stilleben och genremålningar. Offentligt visades N:s arbeten vid en utställning hos Bukowski i Sthlm 1947. Mer omfattande var de uppdrag han fick i t ex Bromma vigselkapell, Sthlm, och Ekshärads kyrka, Värml.

Författare

Jan Rosvall



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Handhar efter N i hans konserveringsfirmas arkiv hos sonen konservator Bo Wildenstam, Sthlm. – Enstaka brev från N i KB.

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: Målning i äldre tider och restaurering (Hantverkets bok, [omsl:] Serie 1, [d] 1. Måleri, Sthlm 1934, 4:o, s 351-409; av G Selling under medv av A N; 2. uppl 1934; 3.-4. uppl 1937, 1938, s 440 - 498).

Källor och litteratur

Källor o litt: K Asplund, A N (DN 16 juni 1953); SKL; Väd 1953.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
A Alfred H Nilson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8922, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan Rosvall), hämtad 2019-02-17.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8922
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
A Alfred H Nilson, urn:sbl:8922, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan Rosvall), hämtad 2019-02-17.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se