Meriter

Mark, Knut J:son, f 4 aug 1869 i Gbg, Domk, d 9 febr 1958 där, Vasa. Föräldrar: handlanden Johannes Johansson o Eleonora Lovisa Bourn. Studier vid Gbgs latinlärov, elev vid Gbgs handelsinst 27 aug 84–11 juni 86, ex vid handelsinst i Berlin 87, anställd i firma Johansson & Carlander i Gbg 87–90 o från 92, deläg i firman från 94, ordf i styr där 35, studieresor o praktik i England o USA 90–91, bitr dir vid Gamlestadens fabrikers ab 99–20, VD 20–35, ordf i styr där 21-54, led av styr för Willinska skolan 03–16, led av stadsfullm i Gbg 05–12 o 15–18, av styr för Gbgs spårvägar 06–17, v ordf 07–14, ordf där 15–17, led av handelskammaren i Gbg 06–12, av styr för Gbgs nya verkstadsab (från dec 16 ab Götaverken) 06–48, ordf där 16–17 o 25–48, led av drätselkammarens första avd 07–14, ordf i andra avd 15–17, led av styr för ab Sv kullagerfabriken (SKF) 07–50, v ordf där 09–50, led av styr för Gbgs museum 08–44, ordf i styr for Försäkringsab Ocean 09–40, v ordf i styr för Gbg-Borås järnvägsab 12–40, led av styr för Gbgs tomträttskassa 13–36, av delegationen ang bl a Gbgs centralbangård 14–26, v ordf i styr för Borås-Alvesta järnvägsab 14–40, led av styr för Bostads ab Nutiden 17–40, ordf där 17–35, bisittare i rådhusrätten vid behandl av handelsmål 17–40, huvudman för Gbgs sparbank 25–38, ordf i styr för Gbgs hypo-tekskassa från 28, led av styr för GH 30–44, v ordf där 37–44, ordf i styr för Sparbanken Bikupan i Gbg. – LVVS 36.

G 22 mars 1902 i Kristiania, Garnisonsförs, m Ingeborg Nicoline Monrad-Aas, f 9 mars 1880 där, ibid, d 19 april 1963 i Gbg, Vasa, dtr till krigskommissarien Ingvald M-A o Anna Marie Oisen.

Biografi

Efter handelsutbildning fick M anställning i handelsfirman Johansson & Carlander, som grundats 1865 av M:s far i kompanjonskap med handlanden Christoffer Carlander. Fadern var den äldste av tre bröder, Johannes, Claes och August Johansson, från Marks härad i Västergötland. De hade sina rötter i den lokala hemindustrin och kom var och en på sitt håll att spela en mycket betydande roll för textilindustrins utveckling i Gbg (Gamlestadens fabriker, Annelunds och Krokslätts väverier, Gårdafabrikerna och Lana i Mölndal). Sedan Johansson & Carlanders handelsrörelse under de första åren alltmer koncentrerats på engroshandel med vävnader och garn, utvidgades verksamheten till att även omfatta produktionsledet. I början av 1870-talet blev företaget intressent i Bettyholms bomullsspinneri i Mölndal, och 1872 anlades väveriet Annelund (3 år senare sålt till Claes Johansson). Omsättningen i Johansson & Carlander växte snabbt, och behovet av en egen leveransbas framstod allt starkare. Då Rosenlunds spinneri ab 1880 upphörde med sin fabriksverksamhet i Gamlestaden förvärvades dess båda spinnerier. 1882 inköptes Sjuntorps spinneri i Västergötland, som 1896 övertogs av J Johansson och 1898 av dennes yngre söner Ernst och Eskil J:son Mark. Spinningen kompletterades 1882 med egen färgning av garn och 1883 upptogs tillverkning av fisknät, som inom kort fick god avsättning bland västkustfiskarna.

År 1891 bildades ett särskilt bolag, Gamlestadens fabrikers ab, för fabriksrörelsen, medan handelsfirman alltjämt sörjde för försäljningen av produktionen från såväl Gamlestaden som Sjuntorp. Vid Gamlestaden utvidgades verksamheten därefter ytterligare genom uppförandet av ett nytt väveri och inrättandet av ett blekeri och appreturverk 1893. Följande år inträdde M och kusinen Axel Carlander som delägare i företagen. Det skedde vid en tidpunkt då det gällde att till fullo utnyttja de nya möjligheterna på textilmarknaden i samband med att hemvävningen gick tillbaka och köptyger alltmer slog igenom. Med hjälp av modern teknik och organisation framställde Gamlestadens fabriker erkänt högtstående produkter — med Hercules välkända varumärke — vilka fann ständigt ökad avsättning inom och utom landet. Till de större garnkunderna hörde bl a Claes Johansson & co och August Johansson Mark & co.

Då M 1898 vid faderns död efterträdde denne som biträdande direktör, var industriföretaget bland de största i Gbg med ca 1 300 arbetare. Kring detta antal höll sig arbetsstyrkan ända fram till 1950-talet. Under C Carlanders och M:s ledning kunde produktionen ökas, så att omsättningen redan före första världskriget nådde en nivå som sedan i stort sett förblev oförändrad in på 1930-talet.

När C Carlander 1920 drog sig tillbaka efterträdde M honom både som VD och styrelseordförande i Gamlestadens fabriker med Axel Carlander som biträdande direktör. Efter konjunkturomslag i början av 1920-talet fann man det lämpligt att delvis frigöra kapital från andra finansiella engagemang, främst i SKF, och ytterligare ett led i produktionskedjan kunde därefter fogas till verksamheten. 1929 inrättades en konfektionsfabrik, som till en början inrymdes i appreturverkets byggnad. Den påpassligt startade produktionen av konfektion, baserad på egna bomullsvaror, lade grunden till förnyad expansion under 1930-talet, och omsättningen ökade med 50% under åren fram till 1939. Världskriget medförde en temporär stagnation, och omedelbart efter kriget hindrade brist på arbetskraft en ytterligare utbyggnad av produktionsapparaten. Detta kompenserades emellertid genom rationaliseringar, och fastän antalet anställda minskade något, ökade omsättningen mycket kraftigt under M:s sista tio år som ordförande i styrelsen. Industriföretaget befann sig ånyo i stark utveckling med fortsatt nära anknytning till Johansson & Carlander, där M var styrelseordförande från 1935.

Redan tidigt i Johansson & Carlanders verksamhet märker man en tydlig benägenhet hos företagsledningen att satsa de ackumulerade vinsterna från handelsrörelsen på industriell produktion. Vid sidan av de betydande investeringarna i textilfabrikationen köpte företaget på 1890-talet Gössäters bruk i Västergötland och drev därtill kvarnrörelse vid eget vattenfall i Trollhättan. Det senare såldes redan 1896 till ab de Lavals elektriska smältugn.

Den tidiga utbyggnaden av Gamlestadens fabrikers textilproduktion till en efter marknaden väl avpassad omfattning skapade efter sekelskiftet förutsättningar för engagemang på andra områden och bidrog till att M jämte den övriga ledningen kom att spela en historisk roll som foretagsgrundare också inom verkstadsindustrin. Det förnämsta exemplet härpå är ab Svenska kullagerfabriken (SKF), som bildades 16 febr 1907 på Gamlestadens fabrikers kontor. Gamlestadens fabrikers ab tecknade inemot 3/4 av aktiekapitalet, resten tillsköts av Sven Wingquist och M. Förhållandevis små aktieposter tillföll andra medlemmar av familjerna Mark och Carlander, Bakgrunden till denna nya satsning var att Wingquist i sin egenskap av driftsingenjör vid Gamlestadens fabriker hade funnit stora olägenheter med de importerade kullager, som användes i maskiner och axelledningar i fabrikerna. Med stöd från cheferna började Wingquist utföra experiment med ett själv-reglerande kullager. För detta ändamål ville han skapa en egen verkstad, ett projekt som fabriksledningen omedelbart var villig att stödja. I det nya företaget med Wingquist som chef blev Axel Carlander ordförande och ordinarie ledamot av styrelsen. Genom Gamlestadens fabrikers ab förmedlades vidare den för SKF synnerligen värdefulla kontakten med Skandinaviska Kreditab. I det följande blev det finansiella stödet från Gamlestadens fabriker och Skandinaviska Kreditab helt avgörande för SKF:s expansion, både då det gällde att bygga upp produktionen inom Sverige och att skapa försäljningsorganisationer och dotterbolag på den internationella marknaden. Under åtskilliga decennier utgjorde SKF-aktier en ansenlig del av Gamlestadens fabrikers tillgångar. Sambandet mellan de båda företagen bevarades framdeles genom SKF:s styrelse, vari medlemmar av släkterna Carlander och Mark traditionellt ingått. Omvänt upptogs 1930 Uno Forsberg (bd 16) från SKF i Gamlestadens fabrikers styrelse.

I samband med bildandet av ab Götaverken kom M att göra ytterligare en aktiv insats för verkstadsindustrins utveckling i Gbg. För föregångaren, Göteborgs nya verkstadsab, hade varvskonjunkturerna under första världskriget medfört ett akut behov av nytt kapital. Genom ingripande från redaren och dåvarande sjöministern Dan Broström – gift med M:s kusin Ann-Ida M – löstes kapitalfrågan, och 1916 kom det nya bolaget med fördubblat aktiekapital till stånd. M blev ordförande i dess första styrelse – tills Broström, sedan han avgått som minister, övertog posten – och ånyo vid dennes död 1925. Under M:s 25-åriga ordförandeskap skedde en mycket kraftig expansion inom företaget. Också för Götaverkens utbyggnad var de nära förbindelserna med Skandinaviska Kreditab av mycket stor betydelse. Finansieringen gällde här även varvets omfattande kreditgivning till fartygsbeställare. M och Axel Carlander var även behjälpliga i samband med att den av W T Odhner startade tillverkningen av räknemaskiner i S:t Petersburg vid den ryska revolutionens utbrott överflyttades till Gbg. Gamlestadens fabriker ställde 1918 fabrikslokaler till förfogande för det nybildade bolaget Original-Odhner.

M:s verksamhet inom de många företag där han aktivt deltog präglades i hög grad av öppenhet inför nya möjligheter och villighet att taga risker. Dessa egenskaper förenades med ett säkert ekonomiskt omdöme. Genom målmedveten konsolidering av de egna företagen på ett tidigt stadium bidrog han till att skapa förutsättningar för mycket omfattande investeringar i nya företag, som snabbt skapade sig en ställning på världsmarknaden och på ett markant sätt satte sin prägel på Gbgs industriella utveckling.

M:s arbete i stadsfullmäktige, drätselkammaren och de många styrelser och beredningar där han flitigt deltog vittnar om hans liberala inställning och djupgående ekonomiska insikter. Speciellt intresserade han sig för en tidsenlig utbyggnad av kommunikationerna, särskilt med avseende på godstransporten, och för inrättandet av Gbgs frihamn. Hans sociala engagemang visade sig i arbetet för bättre bostadsförhållanden för mindre bemedlade och inrättandet av egna hem och koloniträdgårdar samt lek- och idrottsplatser. Det kom också till uttryck i upprättandet av Ingeborg och Knut J:son Marks stiftelse för bostadsändamål.

Vid sidan om den krävande verksamheten som företagsledare och de många kommunala uppgifterna fann M tid för kulturella intressen. Han ägnade sig särskilt åt Göteborgs museum och GH, som blev föremål för flera donationer. – Genom sin framsynthet och mångsidiga kapacitet kom M att göra en betydande insats inom Gbgs näringsliv under ett avgörande skede i den industriella utvecklingen.

Författare

Elsa-Britta Grage

Arkivuppgifter

Makarna M:s arkiv i GLA.

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: Gamlestadens fabrikers ab:s arkiv o Johansson & Carlanders arkiv, GLA.

A Attman, Gbg 1863–1913 o 1913–1962 (Gbgs stadsfullm, 1:1–2, 1963); C R A:son Fredberg, Från vår merkantila o industriela verld, 1 (1897); Gbgs handelsinst:s elever 1826-1885 (1918); Gbgs stadsfullm; Götaverken, 8, 1841–1941 (1941); J V Johansson, nekr över M (Minnestal i VVS, ser från 1938. nr 5. 1965): B Steckzén, SKF ... 1907–1957 (1957).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Knut J:son Mark, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9110, Svenskt biografiskt lexikon (art av Elsa-Britta Grage), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9110
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Knut J:son Mark, urn:sbl:9110, Svenskt biografiskt lexikon (art av Elsa-Britta Grage), hämtad 2024-04-19.