Meriter

2 Ljungquist, Walter Bertil, kusin till L 1, f 11 juni 1900 i Kisa, Ög, d 22 maj 1974 där. Föräldrar: köpmannen Erik Josef L o Edla Josefina Cecilia Pettersson. Kontorist i faderns accidenstryckeri i Kisa, tryckeriägare där 24–34. Förf. – Samf De Nios stora pris 56, SvD:s litteraturpris 56, SA:s förf:pris 69.

G 1) 5 okt 1940(–45) i Sthlm, Sofia, m journalisten Claire Eva Edla Neuman, f 22 maj 1920 där, Matt, dtr till konstnären Carl Bernhard N o Hebe Olga Florence Wahlinder samt omg Cassel, Håkansson o Brandelius; 2) 7 juni 1950 i Sthlm, Jak, m förf Gerda Sofia Antti, f 20 aug 1929 i Övertorneå, Norrb, dtr till linjevakten Isak A o Edla Magdalena Larsson.

Biografi

Det är svårt att överskatta den roll Walter L:s barndomsvärld spelat för hans författarskap. Han växte upp i ett stort och till det yttre stabilt köpmannahem i Kisa, med en ton av Rydbergsidealism och med starka konstnärliga intressen. Samtidigt var hemmet osäkert – modern var svårt hjärtsjuk, fadern känslolabil, med starka kast mellan expansion och brist på tilltro. I teosofien och hos Rudolf Steiner sökte han hjälp med självtukten och ord för uppgående i naturen. Hemmet stod i själva verket också ekonomiskt på otrygg grund.

I denna rörliga miljö, omgiven av syskon, släktingar och faderns anställda, växte L upp, innesluten i en egen värld, överbeskyddad, neurotisk, med en besvärande dövhet. När han var tolv år gammal, dog hans mor. För fadern blev detta en katastrof som ledde till alkoholism och småningom konkurs.

Efter fem års folkskola blev L kontorist på faderns kontor. Senare anställdes han på det lilla accidenstryckeri som han småningom övertog och behöll till 30-talets mitt. Han började rita och skriva, alltmer inställd att bli något på den konstnärliga banan. Han upplevde sig som utdriven ur ett paradis och samtidigt som skyldig till katastrofen. Hela hans fortsatta författarskap kan ses som ett försök att återskapa paradiset och att utreda och övervinna den egna skulden. I ett sökande efter "människogestaltningens hemlighet" ville han få svar på sina egna frågor och finna medlen till den mognad som på en gång skulle öppna den ursprungliga helhetens värld och göra honom delaktig i tillvaron.

L använde alltid sig själv och sina egna erfarenheter som material. Ändå är hans böcker inte i första hand biografiskt intressanta. Det intressanta ligger i perspektiven och i gestaltningen av den i yttre mening så händelselösa verkligheten till en egen värld, i William Faulkners och Hjalmar Bergmans anda.

I grunden en självlärd författare sökte L under 20-talet kontakt med moderna strömningar i filosofi, psykologi och prosa. Han läste Hamsun, Bergson och John Landquist och skapade sig trots sin närmast totala brist på språkkunskaper föreställningar om Marcel Proust och den anglosaxiska kortprosa (Priestley, Mansfield) som inte berättade om men försökte dramatiskt åskådliggöra sinnes- och medvetenhetstillstånd.

1926 debuterade L som novellist i Bonniers veckotidning. Under fem år arbetade han på ett kolossalförsök att i Prousts anda skapa den första moderna romanen i Sverige. Romanen refuserades, liksom ytterligare två starkt krisbetonade böcker.

Förlösande blev Bonniers Litterära Magasin och den nya prosa den från 1932 introducerade. Här mötte L Hemingway och metoden att med stel överläpp dölja känsla och känslosamhet. Han mötte sin blivande stora idol Faulkner, liksom Hermann Hesse, som från psykoanalytiska utgångspunkter sökte lösa problem liknande hans egna. 1933 vann L delat förstapris i en BLM-pristävlan med kortromanen Ombyte av tåg, berömd för att ha introducerat Hemingway-attityden på svenska. Boken blev ett publikt genombrott men ledde samtidigt in i en återvändsgränd. I föreställningen att han nu var en modern ung utåtriktad författare i D H Lawrences och Artur Lundkvists anda bröt han upp från Kisa och flyttade till Sthlm. Det synligaste resultatet blev Släkten står på trappan, 1935, en bred och tämligen misslyckad familjeroman.

I den kris som följde nådde L fram till ett genombrott, inåt och utåt. Han fann sina konstnärliga metoder, sitt material och sin egen röst. Avgörande blev kontakten med den antroposofiska rörelsens religiösa gren, Kristet samfund, som 1936–37 etablerade sig i Sthlm. Via den fick han kontakt med Goethe och tysk romantik och med mystiker som Eckehart och Böhme. Han lärde sig att hans resurser fanns inne i honom själv och att det, med hans egna ord, gällde att "luta sig över sig själv" och i Prousts anda se ner i sitt minnes bilder. Metoderna att gestalta det inre skeendet fann han i den moderna västerländska prosan. Resan bakåt i minnet lärde han hos Freud och Joseph Conrad.

Problemet för L var att nå känslokontakt med sig själv. I novellsamlingen En dörr står på glänt, 1937, fann han lösningen i ett klassiskt Hamsun-grepp: att låta historierna berättas av lite torra och fantasilösa människor som inte förstår vad de berättar men ändå kan återge upplevelsens hela rikedom. Därmed hade han funnit nyckeln till sitt författarskap: han hade använt berättartekniska grepp för att förlösa sig själv och sin fantasi.

Romanen Resande med okänt bagage, 1938, den andra genombrottsboken, etablerar ett annat av L:s viktigaste grepp: minnesberättelsen. En ung författare berättar om två resor tillbaka i tiden till en undanskymd trakt av Småland där han möter sig själv, finner en död man, befrias som diktare och återvänder med mognad och maka. De figurer han möter är delar av hans medvetande och därtill hans egna problem. Tillsammans bildar natur och människor en sinnligt laddad värld i rörelse och förvandling, på en gång ett stycke natur och ett medvetande i växt: berättarens och L:s eget.

L var ännu inte mogen för det författarskap genombrottsböckerna hade låtit ana. 40-talet blev en krisartad övergångsperiod. Det började med ett symboliskt adjö, i romanen Farväl, sommar, 1940, till den prosa och berättarhållning han just hade skapat. Men redan ett år senare var bilden en annan. Inspirerad av en förälskelse som snabbt ledde till äktenskap skrev L 1941 Vandring med månen, om en ung pojke som följer ett resande teatersällskap på en odyssé genom ett ljust försommarsmåland och möter förälskelsen men också dödens verklighet. Osäkerhet, täta och långa inkallelser och ekonomiska svårigheter ledde 1945 till skilsmässa. Två år tidigare hade L givit ut Vägskäl, en roman om skuld och ansvar med Faulkners sydstatsmiljö och teknik översatta till sv förhållanden och med problemen formulerade i Hesses anda.

40-talet står annars i filmens tecken. Sammanlagt medverkade L – med manus och dialog – i mer än tjugo filmer, de flesta tillsammans med Hasse Ekman. Med filmatiseringen av tre av L:s egna romaner bidrog Ekman otvivelaktigt till kritikerschablonen av L som romantikern med det lätta, filmiska handlaget, ungdomen, det ljusa försommarlandskapet, spänningen och under alltsammans en nästan obegripligt djup visdom.

Under starkt filmberoende – liksom i beroende av Pirandellos medvetandesteater – står romanen Azalea, 1948. Handlingen äger på en gång rum på en mystisk ö och i en författares dröm, och det är åter fråga om människors möte med sitt förgångna. 40-talets viktigaste insats är annars den långa novellen Dam i svart, också från 1948, en hög visa om en kvinna som genom en otillåten kärlek sluts inne i en ensamhetens cirkel. Med sitt motiv, sin ton och sin berättarteknik pekar den framåt mot några av 50-talets viktigaste romaner. På gränsen till 50-talet står Nycklar till okänt rum, 1950, L:s andra förälskelseroman. Han skrev den under sin förlovning med Gerda Antti, som blev hans andra maka. Romanen är en önskedröm om författaren Torben Gall, som har förlorat både minnet och tron på sig själv men som med en ung kvinnas hjälp ger sig ut på en resa bakåt i tiden och ner till Småland och där finner både identitet och skaparförmåga.

1951 lämnade L Sthlm, film och brödskrivande och flyttade till en mjölnarstuga nära Knivsta i Uppland. Här började den stora romanserie växa fram som skulle sysselsätta honom oavbrutet till hans död, böckerna om Jerk Dandelin. Det nya äktenskapet gav honom trygghet. Själv hade han mognat. Serien kom att omfatta elva delar. Det fanns ingen plan för den. Den fick växa som ett medvetande eller en människa i en karakteristisk balans mellan intellektuellt diskuterande och frodigt gestaltande texter.

Jerk-serien är en bildningsroman i Goethes anda med L:s ställföreträdare, den fyra år yngre författaren Jerk Dandelin, som centrum. Denne är oftast själv berättare, men romanerna berättas från många olika utgångspunkter i tid och rum och genom lager av minnen och meddelare. Jerk är samtidigt seriens riktpunkt: det är om hans medvetenhet och mognad böckerna handlar. Utöver hans liv och förhistoria möter vi ett väldigt fiktivt landskap, ett i detalj beskrivet "Småland" under 100 år, befolkat av människor med föga kontakt med arbetet men desto mer med naturen, mest medelklass och fattigadel med präster, lärarinnor och författare som intellektuella nyckelfigurer och fyllt av ensliga hus, udda öden och ensamhet. Temat är skuld, ansvar och mognad. Det gestaltas i samtal och diskussioner men framförallt i relationerna mellan människor och mellan människor och natur, liksom i några genomgående symboler, trädet och källan.

Serien börjar med två romaner som språkligt, konstnärligt och motiviskt knyter an till genombrottsåren 1936–38. Revolt i grönska, 1951, gestaltar symboliskt romanseriens förutsättningar. Ett medelålders författarpar tar i ett stort excentriskt sommarhus för en sommar emot några pubertetsungdomar, för att upptäcka sin egen brist på mognad och konsekvens. Liljor i Saron, 1952, är en minnesberättelse om Jerks fångenskap i könet och sinnena. Avgörande för serien blev Kammarorgel, 1954, byggd på självuppgörelsematerial från 40-talets mitt och med allvaret och den djupa starka tonen från Dam i svart. Viktigast är berättelsen om en gammal kvinna, Cecilia, genom släktskap förbunden med Jerk. Historien om den oförrätt hon lider, hennes hat, ensamhet och slutliga livsförsoning utgör det kanske viktigaste steget i Jerk-serien och i L:s egen utveckling. På Kammarorgel följde Brevet från Casper, 1955, och Paula, 1956. Paula är lärarinna i en ensam skola på landet, en Jerks syskonsjäl, tyngd av sin egen och sin släkts skuld. Paula handlar om hur Jerk hjälper henne förbi ett självmordsförsök och fram mot en ny början. Brevet från Casper berättar bakgrunden till Paulas kris.

Hösten 1956 flyttade L ner till Lindhylta, en ödegård tre mil utanför Kisa. Han var nu tillbaka i sin barndoms värld och samtidigt på nödvändigt avstånd. Tiden fram till hösten 1964, då han flyttade in till Thomestorp utanför Kisa, är också hans rikaste författarperiod.

Med Ossian, 1958, knöt L åter an till det 1800-tal han så lysande hade börjat gestalta i Brevet från Casper. Det är en bred, förälskad och mycket rolig skildring av en puritansk värld där känslorna döljs bakom sken och tystnad. Ossian är en bondpojke som tar sin mor och hennes värld och fantasi och lögn på sig och därmed hamnar utanför samhället, en litterär dilettant, en myt i sin egen tid. I stormen, 1960, är Ossians extrema motsats, ett försök att med närmast intellektuella medel fixera Jerks egen neuros och förvandla den till ett allmänmänskligt problem. L var nu framme vid att skriva om paradiset, barndomens värld. I Källan, 1961, beger sig tre barn en sommarmorgon ut på vandring för att finna den eviga ungdomens källa. Efter vådliga äventyr finner de den: den rinner upp i gräset vid foten av Trefotaberget och är en alldeles vanlig källa. Här kan L också öppet bekänna den antroposofiska livssyn han dittills bara hade låtit skymta i symboler, sagor och i uddaexistensers repliker.

Viktigare ändå är dubbelromanen Erika, Erika, 1963, och Väggarna har ögon, 1965, L:s märkligaste verk och två av 60-talets främsta sv romaner. I dem låter han sitt alter ego se sin barndom uppstå i minnesbilder. Det är romaner på en sinnligt poetisk, lyrisk prosa, där L till sist når fram till sin döda mor och via gestaltning av den unge Jerks kärleksupplevelse med en äldre kvinna ser barndomens paradis öppna sig. Romanerna handlar samtidigt om konstnärskapets villkor och om problemet att nå känslokontakt med våra mest skapande och mest destruktiva lager. Tillsammans betecknar de mästerskapet i hans förmåga att i gestalter och tidsrelationer konkretisera medvetandets spel.

Satsningen tog oerhört på L:s krafter. Sin sista bok, Sörj dina träd, arbetade han på i nio år. När den kom ut 1974, efter författarens död, framstod den som en reträtt- och avskedsbok. Scenen är Paulas vilohem Lugnet. I Paulas efterlämnade dagboksanteckningar låter L henne överta, summera och föra till slut hans egna – och Jerks – viktigaste tankar och symboler. I bokens slut faller Lugnets askallé för motorsågarna.

L är en udda gestalt i sv litteratur och samtidigt en av våra stora romandiktare, en gestaltare av minnets och medvetandets sinnligt konkreta landskap och av självanalysens och självgestaltningens process. Han är en romantiker, men hans blå blomma växer här, i denna världen.

Man har kallat L en utvecklingspsykolog – han berättar alltid om människor på väg, in i vuxenhet och mognad. Samtidigt för hans romaner en kontinuerlig diskussion om skapandets gåta, som konstnärlig tillblivelse och som etiskt problem. Han var antroposof men blev aldrig en antroposofisk författare. Antroposofin fungerade för honom som bakgrund och fantasiförlösare. Samtidigt pekade den ut hans grundläggande uppgift: att skriva om människans värld.

Walter L:s äldre bror Göte Birger L (1894–1965) blev känd som målare. Hans porträtt av nakna flickor är gjorda med koloristisk finess. Han har kallats en svensk bonde-Renoir. I en svit akvarellmålningar illustrerade han sv medeltida folkvisemotiv. Birger L:s konst är representerad bl a i NM. 1944 hade han en retrospektiv utställning på Konstakad (kat med inledn av Otto G Carlsund; se SKL).

Författare

Bengt Nerman

Arkivuppgifter

L:s litterära kvarlåtenskap, brev, ms o teckn:ar m m är i doc Bengt Nermans, Sthlm, ägo.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Lördagskväll. Novell (Bonniers veckotidning, årg 3, 1926, Sthlm, 4:o, nr 13, s 8— 10, 42, 47)/- Den första snön. Novell (ibid, nr 48, s 26 f, 53). - Pingst. Novell (ibid, 4, 1927, nr 23, s 14—17, 59). — Ung kärlek (Vecko-journalen, årg 18, 1927, Sthlm, 4:o, nr 47, s 21 f, 38 0- - Vår (Kisa-pungcn. Ansv utg: Kisa skidklubb, årg 1, [1932, Kisa,] n:r 1*, s 2, 4, 16). - Ombyte av tåg. Sthlm 1933. 183 s. [För romanpristävlan även: Tr som korrektur.] [Nya utg:] 1945. 183 s. (Eliten [omsl].) 1960. 121 s. (Bonnierbiblioteket.) 1978. 123 s. (En bok för alla, från Litteraturfrämjandet.) Övers: Det sidste toget, [Oslo] 1946, 173 s. -Släkten står på trappan. Sthlm 1935. 315 s. — En dörrstår på glänt. Noveller. Sthlm 1937. 252 s. [Ny utg: ] Med förord av B Nerman. 1980. (8), 252 s. -Resande med okänt bagage. Sthlm 1938. 377 s. [Ny utg:] Med förord av B Nerman. 1981. 375 s. — Farväl, sommar. Roman. Sthlm 1940. 218 s. — Porträtt i skymning. Novell (Svenska familjetidningen, årg 15, 1940, Sthlm, 4:o, n:r 50-52 [julnr], s 12 f, 33—35). — Vandring med månen. Roman. Sthlm 1941. 403 s. [Ny utg] 1948. 332 s. (Bokklubben Svalan.) Övers Oslo 1947, 343 s. - Ofullbordat pussel (Horisont, litterär kalender, 1941, Sthlm, Hösten 1941, s 77-86). - Vägskäl. Sthlm 1943. 523 s. Övers: Vcjkryds, Khvn 1946, 376 s. -Deklaration. Anf. Antr. sällsk. 18.1.1947 (Kosmos. Tidskr för antroposofi, årg 1, 1946, Sthlm 1946[— 47], s 160—165). — Okänd kvinna (Vintergatan, Sveriges författareförenings kalender 1946, Sthlm, 4:o, s 123-148). - Azalea. Sthlm 1948. 350 s. [Ny utg:] Eftcrskrift av J Karlzén o W L. Sthlm 1964. 255 s. (En Delfin'bok D 106.) - Dam i svart (Vindros, litt kalender, 1948, Sthlm, 4:o, s 91 — 138). - Nycklar till okänt rum. Sthlm 1950. 231 s. [Ny utg] 1957. 237 s. (Bonniers folkbibliotek.) -Revolt i grönska. Sthlm 1951. 285 s. - Liljor i Saron (Kanske inte en roman). Sthlm 1952. 178 s. — Bussfärd i dimma (All världens berättare, årg 9. 1953, Sthlm, s 1033-47). - Kammarorgel. Sthlm 1954. 287 s. - Brevet från Caspcr. Sthlm'1955. 225 s. — Amandus Napoleon Dolck. Novell (Folket i bild, årg 22, 1955, Sthlm, 4:o, nr 25, s 12 f, 38 f, 41). — Badhotell i oktober (Julpost, 1955, Sthlm, 4:o, s 32-36). - Paula. Sthlm 1956. 390 s. [Nya tr s å.] — Episod i det förgångna (All världens berättare, 12, 1956, nr 8, s 7-11). - Novcllval: Katherine Mansfield (ibid, s 12). — En vanlig arbetsdag. Brev från Lindhylta (BMF, organ för Svenska bokhan-delsmedhjälpareforeningcn, årg 39, 1957, Sthlm, [nr] 5, s 12—18; omtr i Säg det med böcker, bevarat men fördolt i BMF:s arkiv. Urval o förord Christer Jacobson, Sthlm (tr Upps) 1959, s 19-28). - En handelsresandes död (Julfacklan, 1957, Sthlm, fol, s 12-15). - Ossian. Roman. Sthlm 1958. 324 s. [Ny utg] 1978. 324 s. (Albatross moderna klassiker.) — Godnattkyssen. Novell (Folket i bild, 26, 1959, nr 28, s 14-16, 49). - I stormen. Roman. Sthlm 1960. 344 s. — Ur en svensk diktares tal (Antropos, tidskr för antroposofi, årg 7, 1960/61, [Sthlm, tr] Vallentuna, s 133 t). — Källan. Roman. Sthlm 1961. 272 s. [Nya tr s å.] [Ny utg] 1975. 208 s. (Delfinserien 514.) — Främlingen (OoB, 1962, s 237-242). - Brev till en kritiker (ibid, s 242-247). — Erika, Erika. En ordvävnad. Sthlm 1963. 278 s. [Nya tr s å.] — Väggarna har ögon. Roman. Sthlm 1965. 294 s. [Nya tr s å.] - En bild, ett ansikte, en röst (Acta Ostrogothica. Skriftserie utg av Ostgöta nation i Uppsala, 8. 1961 — 1964, [Upps, tr] Norrköping 1965, s 84-102). - Tankar i advent 1966 (Kyrktuppen. Utg av Kyrkans ungdom i Kisa, årg 1, 1966, Kisa, [nr 2,] s 4-6). - Samtal med Paula. Ur Sörj dina träd, en kommande roman (Böckernas värld, [årg 3,] 1968, Sthlm, 4:o, nr4,s 27-29). - Sörj dina träd. Roman. Sthlm 1975. 325 s. - Ur Sörj dina träd [med kommentar, ur ett brev] (Antropos, 18, 1971/72, s 393-395). - Bidrag i BLM 1934, 1936-37, 1941-42, 1959, 1961 o 1963 samt i bl a Östgöta correspondenten 31/3 1934, SvD 29/8 1937 o 5/6 1938, DN 27/10 1940, 6/3 o 2/4 1951 samt 29/6 1952, Expressen 27/2 1961 o SDS 26/8 1973.

Källor och litteratur

Källor o litt: L Bäckström, Väntan o klarsyn (SLT 1956; omtr i dens, Under välfärdens yta, 1959); J Karlzén, W L:s Azalea (SLT 1951: 1); B Nerman, Fånge på cn ö i tiden (NT 1956); dens, När YV L mötte Hemingway (Studier tillägn Henry Olsson 18/4/1956); dens, Jaget o medmänniskorna (Perspektiv 1961); dens, Väggarna har ögon (BLM 1965, h 9); dens, W L:s egenart (SDS 13 juni 1974); dens, Källan o dödens röst (AB 28 febr 1975); dens, Den skapande processen. En studie i W L:s diktarmetod (1976) o där anfkällor; dens, Medvetandet o världen. Om W L o skapandets process (Vår lösen 1980, h 3, omtr i dens, Om erfarenheten, 1982); C-E Nordberg, W L (dens, Åtta udda. Prosaprofilcr, 1955); dens, På spaning efter Jerk Dandelin (BLM 1960); B Romberg, Minnen från Saron. Jagberättarfiktionen i L:s roman Liljor i Saron (SLT 1957); A Westberg, Att svika sin högre bestämmelse (SvD 17 febr 1981); F Vetterlund, W L. En modern novellist (OoB 1942). – Enkäter och intervjuer i bl a Paletten 1953, Året runt 1953, av E Håkansson i Femina 1958, nr 39, R Johansson i DN 10 dec 1958, B Wolgers i S-T 2 febr 1959, [A Lamberg, pseud] Stigson i DN 10 juni 1960, [sign] Göran i DN 26 okt 1961 o N-G Nilsson i SDS 12 mars 1972.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Walter B Ljungquist, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9620, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Nerman), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9620
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Walter B Ljungquist, urn:sbl:9620, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Nerman), hämtad 2024-04-25.