Cornelius Loos

Född:1686-02-04 – Nikolai församling, Stockholms län
Död:1738-04-15 – Tyskland (i Hamburg)

Tecknare, General, Fortifikationsofficer


Band 24 (1982-1984), sida 101.

Meriter

Loos, Cornelius, f 4 febr 1686 i Sthlm, Nik, d 15 april 1738 i Hamburg. Föräldrar: köpmannen Cornelius L o Maria Nääf. Volontär vid fortifikationen, konduktör vid fortifik i Reval 6 dec 04, löjtn vid fortifik i Gbg 26 mars 08, livdrabant 11 maj 08, major vid fortifik 11 april 11, adl 27 aug 11, överstelöjtn 7 dec 17, överste vid fortifik i Stralsund 12 nov 34, generalmajors avsked 9 mars 36, kommendant i Hamburg från 36.

G 1 jan 1721 i Hamburg, Petri (Schultze), m Margaretha Elisabeth v Ahlefeldt, dp 1 mars 1693 där, ibid (Bobé; Schultze), d 1739 där eller i Stralsund (Schultze), dtr till överstelöjtnant Mathias v A o Elise Marie Schlöpke, samt förut g m borgmästaren Michael Emsteck i Hamburg.

Biografi

Efter en vid unga år påbörjad utbildning vid fortifikationen deltog L under några år i befästningsarbetena i Reval som konduktör och övergick därefter till aktiv krigstjänst i Sachsen och sedermera i Polen och Ryssland. Hans snabba militära avancemang får utan tvivel tillskrivas hans gedigna kunskaper i fortifikation och ritkonst. L medföljde efter slaget vid Poltava och kapitulationen i Perevolotjna 1709 Karl XII till Bender, där han gynnad av kungens personliga intresse med bistånd av kaptenen Conrad Sparre och löjtnanten Hans Gyllenskepp fick utföra ritningarna till det stora exercisreglemente for infanteri och kavalleri som fastställts i Smorgon. Det blev ett praktverk, som nu förvaras i KrA.

Bendertiden blev en vändpunkt i L:s liv och ledde honom från den rent militära verksamheten in på ett område, som förskaffat honom hans egentliga ryktbarhet. I jan 1710 avreste L jämte Sparre och Gyllenskepp till Konstantinopel och 10 mars därifrån till det Heliga landet och Egypten för att på kungens uppdrag "taga uti ögnesikt de där befintliga rariteter och monumenter, dem de skulle avrita". Enligt en uppgift fick de företa resan som en belöning för det väl utförda arbetet med exercisreglementet. Men utan tvivel ingick expeditionen i den av geografisk-historisk nyfikenhet präglade plan för utforskning av Främre Orienten som Karl XII och hans omgivning utformat i Bender och som var en fortsättning på Karl XI:s religiöst betingade intresse för det Heliga landet.

Före avresan från Konstantinopel hade L där ivrigt ägnat sig åt att avrita monument och antikviteter, särskilt Sofiamoskén med dess kristna anknytning. Dessa arbeten fortsattes när L på återvägen till Bender, dit han enligt den egna reseberättelsen återkom den 28 juni 1711, gjorde ett åtta veckors uppehåll i Konstantinopel.

På resan i Främre Orienten avtecknade L fästningsverk i Mindre Asien och en rad antikviteter i Egypten, där han ägnade Cheopspyramiden ett särskilt intresse. I Jerusalem, som utan tvivel var resans höjdpunkt, gjorde han ett stort antal teckningar, säkerligen avsedda att en gång i tiden utgöra illustrationer till en sv bibelutgåva. Av dessa är endast en bevarad, den som föreställer det av korsfararna restaurerade kapellet över den heliga graven. Under den senare delen av resan besökte L även Damaskus, varifrån han kunde göra en utflykt till ruinstaden Palmyra. Denna resa företog han ensam, synbarligen den enda gång under expeditionen då Sparre och Gyllenskepp inte medföljde. Besöket i Palmyra resulterade i ett monumentalt panorama, som L sedan renritade i Bender. Det är emellertid en öppen fråga om han ensam utfört teckningen av Palmyras ruiner eller om han haft bistånd av andra. Under alla förhållanden är L den förste, som avritat Palmyra. Teckningarna utställdes 1889 på Orientalistkongressen i Sthlm, där de väckte stor uppmärksamhet.

Vid återkomsten till Bender mottogs L och hans följeslagare mycket nådigt av kungen, som ägnade stort personligt intresse åt deras resultat. I april 1711 hade alla tre blivit befordrade. 27 aug så erhöll L dessutom adelsbrev med bibehållet namn. I Bender kunde han nu ostört ägna sig åt renritning av sitt omfattande material. L och hans följeslagare hade dessutom under resan insamlat olika kuriosa och rariteter och gjort iakttagelser av olika naturfenomen; bl a skrev L en utförlig utredning om manna.

I början av 1713 överlämnade L sina ritningar, mer än 250 till antalet, jämte "orientaliska märkvärdiga antikviteter", till kungen. De förvarades på vinden i det s k Kungshuset i Bender. Vid kalabaliken 1 febr s å förstördes emellertid flertalet av L:s teckningar genom brand. Endast 40 är bevarade. Därtill kommer den stora karta över Turkiet och Främre Orienten som L upprättade och i vars marginal han textat en dagbok på svenska och franska. Allt det bevarade materialet befinner sig nu i NM. Teckningarna är utförda med penna och tusch och till en del färglagda. De har förklarande texter på svenska och franska. Senare har även huvudpjäsen i L:s samlingar från det Heliga landet gått förlorad – en modell till "en kyrka av trä med pärlemor inlagd, och en miniature gjord efter den som nu finnes över Kristi grav, att man kunde se alla kapeller och altare, som däruti finnas" (S Agrells dagbok 17 april 1711; cit efter Wrangel 1931, s 152). Någon särskild dagbok utöver den i marginalen till kartan införda journalen synes L inte ha författat.

Det är att anta, att L under åren efter kalabaliken fortsatte att avbilda sevärdheter i den del av Turkiet där han tillsammans med kungen uppehöll sig, men några synliga bevis härför finns inte. 1714 utsågs L att medfölja de officerare som från Bender skulle eskortera kung Stanislaus till Zweibrücken. L medföljde dock inte den egentliga eskorten utan tog vägen över Smyrna till Toulon och därifrån till Paris. I Zweibrücken stannade han till 1716, då han begav sig till Frankrike för att på Karl XII:s uppdrag engagera franska fortifikationsofficerare för sv tjänst. Bland dem som anställdes befann sig Philippe Maigret, som kom att spela en känd roll i det norska fälttåget fram till kungens död 1718. 7 dec 1717 utnämndes L till generalkvartermästarelöjtnant och hemkallades strax därefter från Paris.

Efter att ha sammanträffat med kungen i Lund våren 1718, där säkerligen planer på en utgivning av L:s orientmaterial diskuterats, blev han placerad vid Bohuslänska armén, där han bl a utarbetade en karta över gränsen till Norge. Han följde kungen dit och tjänstgjorde vid belägringen av Fredriksten. Efter kungens död överfördes L till armén och placerades sedermera efter fredsslutet vid pommerska fortifikationsbrigaden i Stralsund, där han först 1734 blev överste. Orsaken till förflyttningen till Pommern och det långa dröjsmålet med hans befordran synes ha varit L:s förbindelser med det holsteinska partiet. När han 9 mars 1736 begärde avsked från tjänsten, angav han att hans avskedsansökan inlämnades "för vissa orsakers skull". L som erhållit avsked med generalmajors rang blev så kallad av magistraten i Hamburg till överste för stadens garnison. Han avled där i april 1738 några dagar innan han skulle utses till överkommendant.

Michael Eneman, som var i Turkiet samtidigt med L, säger om honom: "L ägde en ogemen skicklighet uti ritningar". Hans ritningar synes vara utförda med matematisk noggrannhet. Därtill var han en av den tidens bästa sv kalligrafer. I Ehrenheims Tessin och Tessiniana sägs det om honom att han var "en artig, vettig man, men affekterade för mycket att vara rolig, mauvais plaisant".

Författare

Gunnar Jarring



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

L:s teckn:ar från vistelsen i Bender o karta över Turkiet o Främre Orienten med dagboksanteckn:ar i NM (förteckmar över L:s ritn:ar i nedan a a, Berggren, s 86 ff Fortifik, 6: 2, s 266, o Wrangel, s 164–67, där även ovan nämnda dagboksanteck-n:ar utgivits, jfr tr arb nedan). L:s ritn:ar till exercisreglemente i KrA. – Brev från L bl a i RA o UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Beschreibung des Manna, so zu gewissen Zeiten in Egypten gesammlet wird (J. C. Nfcmeitz], Verniinfftige Gedancken iiber aller-hand historische, critische und moralische Materien ..., T 4, Franckfurt am Mavn 1741, s 163–167; sv övers i KFÅ 1931, Lund 1932, s 146-148). – Extract af... bref daterat Constantinopell d. 1 Maji 1711. Skrifvit till dess moder här i Stockholm, sal. kiällar mästaren på Dufvan Bellmans enkia (Handlingar, hörande till konung Carl XILs historia [utg av G Floderus], d 2, Sthlm 1820, s 70–74). – Förteckning på wägen af wår resa, som wij hafwer förrättat i Orienten ... (KFÅ 1931, s 126- 143). – [Brev till Fredrik I 10/4 1736 med bilaga] (ibid, s 162-167).

Källor och litteratur

Källor o litt: Brev från Staatsarchiv i Hamburg 6 jan 1982, SBL:s arkiv.

T J Arne, De äldre förbindelserna mellan Sverige o Turkiet [Hävd o hembygd, 2, 1927); dens, Svenskarna o Österlandet (1952); J Berggren, Resor i Europa o Österländerne, 3 (1828); Biografiskt lexikon öfver namnkunnige sv män, 8 (ny uppl 1876); W Björkman, Die schwedisch-turkischen Bezie-hungen bis 1800 (Festschrift Georg Jacob zum 70. Geburtstag 26. Mai 1932 ..., hrsg von T Mcnzel, 1932); dens, Die Beziehungen zwischen Schweden und der Tiirkei (Orientalia Suecana, 9, 1960); L Bobé, Slakten Ahlefeldts historie, 1 (1912), Bilag og Henvisninger, s 76–78; C C Gjörwell, Det sv bibi, 1, 5 (1756, 1762); Fortifik, 3^2 (1911) o 6:2 (1919); G Gezelius, Försök til et biographiskt lexicon ..., 2 (1779); Handhar hörande till konung Carl XII:s hist, ed G Floderus, 2 (1820); R M Hatton, Charles XII of Sweden (1968); B Hildebrand, C J Thomsen o hans lärda förbindelser i Sverige 1816-1837, 1-2 (VHAAH 44:1-2, 1937–38); C V Jacobowsky, C L, den karolinske majoren, o hans resa genom sultanens o bibelns länder (GHT 28 mars 1931); RJosephson, Karl XI o Karl XII som estcter (KFÅ 1947); C J Karadja, Un journal de route å travers la Bessarabic et la Dobrogea en 1710 (Revue historique de Sud-Est européen, 6, 1929); K-E Schultze, Ein hamburger Stamm von Ahlefeldt (Festschrift zum 50 jährigen Bestehen der genealogischen Gesellschaft, 1968); SKL; SMoK; A A v Stiernman, Matr öfwcr Svea rikes ridderskap o adel 2 (1755); R Sundelin, Sv palestinafarare o deras betydelse för palestinavetenskapen (Teol tidskr 1878); C G Tessin, Tessin o Tessiniana, ed F V v Ehrenhcim (1819); E Wrangel, Den första sv orientexpeditionen o C L:s tcckn.ar (KFÅ 1931); A Åberg, Karolinerna o Österlandet (1967).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Cornelius Loos, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9660, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunnar Jarring), hämtad 2018-12-12.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9660
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Cornelius Loos, urn:sbl:9660, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunnar Jarring), hämtad 2018-12-12.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se