Meriter

2 Lundgren, Tyra Carolina, dtr till L 1, f 9 jan 1897 i Sthlm, Hedv El, d 20 nov 1979 där, Engelbr. Elev vid Högre konstindustriella skolan vid Tekn skolan i Sthlm 14–18, aspirant vid Konsthögsk ht 17–18, elev där 18–22, elev vid bl a A Hanaks skulpturskola i Wien 20, vid A Lhotes målarskola i Paris 20–21, konstnärlig ledare vid Arabia, Hfors, 24–37, samarb med bl a P Venini i Murano, Italien, o Sévresfabriken, Paris, 25–39, med ab Gustavsbergs fabriker 41–51. – Litt et art 50. - Ogift.

Biografi

Tyra L var verksam inom många konstnärliga områden, måleri, skulptur, keramik, glas och textil. Efter studieåren i Sthlm, där hon med en aldrig stillnande hunger utbildade sig i olika konstnärliga material och tekniker – hon lyckades med att på den konstindustriella skolan få gå på de flesta facklinjer samtidigt – blev hon i Wien elev till skulptören Anton Hanak, som arbetade i en monumental figurtradition. Hon kom därefter till Paris, där hon studerade måleri för André Lhote samt gick på Grand Chaumier och ritade croquis.

Det måleri som L skapade under 20-talet bär tydliga spår av kontakten med den Lhoteska skolan och var en form av kubistiskt bearbetad, monumental form, där figurer (självporträtt), stilleben och naturbilder var de främsta motiven. Hon hade flera utställningar i Hfors av sitt måleri under 20-talet, samtidigt som hon visade glas, som hon ritat for Riihimäki glasbruk, samt av delar av sin produktion för Arabia. Under åren därefter visade hon endast sparsamt sitt måleri, även om hon ständigt återkom till detta. Inte förrän på sin stora retrospektiva utställning på FrKA i Sthlm 1978 tillät hon måleriet att träda fram som en av huvuddelarna i sin konstnärliga produktion.

På 20-talet började L:s stora engagemang för Arabia, där hon blev konstnärlig ledare vid mitten av decenniet. När så Rörstrand och Lidköpings fabriker fogades till Arabia i en koncern, utsträcktes hennes konstnärliga ansvar också till dessa. Vid Arabia blev hon kvar ända till 1937 och hann under den tiden skapa ett stort antal skulpturer och reliefer i stengods, som också visades på utställningar världen över, bl a vid världsutställningen i Barcelona 1929 samt från 1932 vid de årliga utställningarna på Grand Palais och ibland också på Salon d'Automne i Paris. De keramiska verken från denna tid omfattar bl a fåglar, fiskar och porträtt, många av dem i porslin med utsökta glasyrer. L var aldrig vad man menar med keramiker i dagligt tal, utan såg leran som ett material för skulptural bearbetning. Ändå hade hon ett mycket fritt förhållande till den och kunde se leran som möjlig att använda också i olika dekorativa sammanhang. Hon hade en vid kulturhistorisk förankring genom sina resor och fick from 1927 en bostad i Rom under några år, vilket band henne än mer vid en klassisk och medelhavsförankrad kulturtradition. Från den hämtade hon sin upplevelse av lerans tidlöshet: "Leran har också en förunderlig förmåga att utplåna tid och rum, slå en bro, så känns det, mellan den kinesiske, sumeriske, cypriske eller prekolumbianske konstnären och en själv när jag ser deras handaspår i samma spännande, levande material som mina egna händer nästan dagligen umgåtts med i många år" (L:s kat, Ett liv i konst, 1978).

1930 hade L skaffat sig en ateljé i Paris och arbetade där till kriget bröt ut 1939. 1930 deltog hon också i Stockholmsutställningen med en kollektion från Rörstrand, bl a en stor stengodsfontän med väldiga vattensprutande blommor. 1934–39 gjorde L ett antal kollektioner åt Sévres utanför Paris och fick möjlighet att lära känna den berömda fabrikens leror och glasyrer. Samarbetet resulterade i ett stort antal figurer, fåglar och fiskar, som också de visades på utställningar runt om i världen.

Vid sidan av arbetet i Sèvresateljén utvecklade hon under dessa år också ett mycket intressant måleri, som konsekvent följde hennes tidigare formstränga linje men samtidigt mjukade upp den i subtila puristiska och plastiska ytor samt känsliga färgskalor. Under åren i Rom 1927–30 hade hennes intresse för det samtida måleriet inom den s k Valori Plastici-gruppen fört henne mot större naturalism än tidigare. En målare som kom att betyda mycket för henne under dessa år och även framdeles var Giorgio Morandi, som i sitt måleri band samman en plastisk formvärld med ett starkt intresse för den italienska ungrenässansens konst. I L:s måleri från 30-talet märks bl a inflytandet från Piero della Francesca i en ljus och genomlyst kolorit och en "stilla" och ren formbyggnad.

Kriget innebar ett visst avbrott i L:s europeiska produktion. Istället började en period av inhemsk monumental verksamhet, där ett stort antal polykroma stengodsreliefer kom till genom ett samarbete med Gustavsbergs fabriker. Två utställningar, 1941 på Sv-franska konstgalleriet och 1943 på NK i Sthlm, belyste hennes nya keramiska verk. Stora monumentala uppdrag visade hennes skulpturala kraft och möjligheter: 1944 Livets rikedom i Borås krematorium, 1947 Svensk kvinnokavalkad i Högre allmänna flickläroverket på Södermalm, 1951 Älvens historia i Nämforsens kraftstation, 1953 Svanbrunnen i Södersjukhuset och 1962 Gotländsk strand i Veterinärhögskolan. Polykroma stengodsreliefer finns också bla i Danderyds sjukhus, i Visby stadsbibliotek, i Uppsala nya tingshus och i Burgsviks skola på Gotland. Hon gjorde även flera bronsarbeten i offentliga sammanhang, bl a en Månfågel i Trelleborgs stadspark, en Solfågel i Almedalen i Visby samt en Fågel Blå i Sthlm, mellan Serafimerlasarettet och Stadshuset.

Sina allra första erfarenheter av konstnärligt arbete med glas hade L gjort i början av tjugotalet i Moserfabriken i Karlsbad, där hon ritade serier av tunna graverade glas. Därefter kom hennes kollektioner för Riihimäki i Finland, som fortsatte in på 30-talet. 1937 hade hon kommit i kontakt med glaskonstnären Paolo Venini i Murano, Venedig, och påbörjade då en glasproduktion för fabriken, som fortsatte också efter kriget. Hennes arbeten där präglas av raffinemang och känslighet och motiven är naturformer: blad, fåglar, fiskar, ormar. Hon experimenterade med färger och guldstänk och skapade kollektioner i detta samarbete, som utställdes på flera håll i Europa, överallt mötta av stora lovord. Efter Murano-epoken, som betecknar en höjdpunkt i hennes glasarbeten, ritade hon bl a en serie vaser och fåglar för Reijmyre till brukets 150-årsjubileum 1960.

I textil har L arbetat med gobeläng och tygtryck. Flera av hennes tryckta mönster, där fågel- och blommotiven ofta bildar kraftfulla strukturer, har blivit klassiker. Hon gjorde förstudier i form av teckningar, träsnitt och linoleumsnitt. Av gobelängerna vävdes bla Trädet i Oaxaca hos ab Märta Måås-Fjetterström, medan Den röda djungeln vävdes hos Real Fabrica de Tapices i Madrid. L var också konstskribent. Under sina utlandsvistelser rapporterade hon om utställningslivet i Europa för flera sv konsttidskrifter, och hon höll en mycket nära kontakt särskilt med konst och konstnärer i Italien och Frankrike.

Måleriet var dock det som stod L allra närmast som konstnär. Trots den starka och övertygande mångsidigheten i hennes hela livsverk anar man en motsättning; hon kände det som om hon aldrig fick tillräckligt med tid för sitt måleri. I teckningar, akvareller och någon gång i sena oljor fortsatte hon att bearbeta de formproblem som hon utvecklade i ett mycket intressant måleri på 20- och 30-talen. Den stora retrospektiva utställningen av hennes verk på Konstakademin i Sthlm uppenbarade bl a ett måleri från dessa tidigare år, som på flera sätt kan beskrivas som unikt i sv konst. Det binder samman det tidiga 1900-talets "kubiserande" intresse med en ny purism och klassicism, som hos L fick ett särskilt personligt och genomlyst uttryck. Samtidigt hade hon, som flera i sin generation, en vilja att låta konst och konstindustri smälta samman och forma något nytt i 1900-talets sv bild och miljö. Här har hon gjort en mycket stor insats.

L var i många avseenden en kosmopolit men hennes sommarhem under mer än 30 år, gården Bredqvie i Fide socken på Gotland, var för henne en kraftkälla. Där hade hon ateljé och brännugnar. På Fide kyrkogård finns hennes grav prydd av en av hennes keramikskulpturer med källor som motiv.

Författare

Beate Sydhoff

Arkivuppgifter

Sin konstnärliga kvarlåtenskap testamenterade L till Gotlands fornsal. Där finns även hennes saml av tidmklipp, mottagna brev, skisser m m.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten; Lera och eld. Ett keramiskt vaga-bondage i Europa. Sthlm 1946. 4:o. 170 s. [S 155–170: Konsthantverkarnas gille. Stadgar o medlems-fört.] (Konsthantverkarnas gilles publikationserie.) – Min keramiska bana (Nyt Tidsskrift for Kunst-industri, Aarg 19, 1946, Khvn, 4:o, s 27-30). -Moderna skulptörer i Italien (Prisma, årg 3, 1950, Sthlm, 4:o, h 5–6, s 41-54). – Bredqvie, östan och västan om hav (Gotländskt arkiv, Meddelanden från Föreningen Gotlands fornvänner, 28, 1956, Visby, s 10–12). – Mexikanska mästarhänder (Vi, årg43, 1956, Sthlm, 4:o, nr 44, s 15). -Fagert i Fide. Årstiderna på en gammal gotlandsgård. Sthlm 1961. 86 s. – Märta Måås-Fjetter-ström och väv-verkstaden i Båstad. Sthlm 1968. 4:o. 118 s, (70) pl-bl. – Mitt liv i konst (Julpost, årg 45, 1968, Sthlm, 4:o, s 18-25). - Ett liv i konst. [Sthlm, tr] Gbg 1978. 18 s, Katalog (8) s. (Konstakademien, 4 febr–26 febr 1978 [omsl; ut-ställningskat].) – Självbiogr mindre bidr i kataloger till utställningar i bla: NK:s ljusgård mars 1943, [Sthlm,] Galérie Blanche mars–april 1956, Sthlm (Katalog nr 84), Svensk-franska konstgalleriet april-maj 1965, Sthlm (Katalog 329), Malmö museum 8/3-7/6 1969, Malmö (Katalog 273), Norrköpings museum 27/2-19/3 [1972], Norrköping, Göteborgs konstmuseum 4/6–29/8 1976, Gbg, Malmö konsthall 9/9-17/10 1976, Malmö, Nämforsens kraftstation, Näsåker, 10—31/7 [191,77, uo, Gotlands fornsal 7/7-25/9 1977, [Visby]. - Bidrag i bla Form, 1934, 1937, 1940-44, 1948— 49, Konstrevy, utg av Svensk-franska konstgalleriet, 1935-36, 1939, 1941-47, 1949-50, 1952-53, 1963-65, Svenska hem i ord och bilder, 1939-40, 1942-43, 1945, 1953-59, 1961-63, 1965, 1967; allt Sthlm, 4:o.

Källor och litteratur

Källor o litt: G Berefelt, Hon blåser liv i leran (Vi 1958, nr 7, s 20–21); B Glase, T L:s brorsdtr, Anita Lagercrantz-Ohlin på Bredqvie: Jag fick ett paradis att förvalta (Månadsjourn 1981, nr 4); A-M Herlitz-Gezelius, "Folk tror att jag bara gör fåglar", säger T L (Nya Antik & auktion 1978, h 6, s 23–26); dens, Keramiken flydde undan all påverkan (Glas o porslin 1972, h 2, s 22); A Lagercrantz-Ohlin, Se, som hon målar, "hon med fåglarna"! (Veckojourn 1976, nr 30, s 38–41); K L Nilson o S Nilson, Fåglarna lever i hennes konst (Allt i hemmet 1979, nr 7, s 44–47); N Palmgren, T L – en europeisk konstnär (Sv hem i ord o bilder 1942, h 11, s 242–256); dens, T L o den elektriska ugnen (Sv hem i ord o bilder 1943, nr 3, s 71–76); SMoK; B Sydhoff, T L död (SvD 23 nov 1979); T L död (DN 24 nov 1979); K Waldén, Född med gröna fingrar (Form 1965, h 10, s 696-701); D Widman, T L, svensk o europé (Form 1980, h 1, s 34–35).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Tyra C Lundgren, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9841, Svenskt biografiskt lexikon (art av Beate Sydhoff), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9841
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Tyra C Lundgren, urn:sbl:9841, Svenskt biografiskt lexikon (art av Beate Sydhoff), hämtad 2024-04-19.