Knut E Lundmark

Född:1889-06-14 – Älvsby församling, Norrbottens län
Död:1958-04-23 – Lunds domkyrkoförsamling, Skåne län

Astronom


Band 24 (1982-1984), sida 337.

Meriter

Lundmark, Knut Emil, f 14juni 1889 i Älvsbyn, Nb, d 23 april 1958 i Lund, Domk. Föräldrar: hemmansägaren Johan August L o Anna Lovisa Eriksdtr. Mogenhetsex vid Luleå h elementarlärov 15 juni 08, inskr vid UU 18 sept 08, FM 16 sept 12, amanuens vid astronomiska observatoriet 1 dec 13–nov 20, FL 16 sept 16, disp 21 febr 20, doc i astronomi 26 febr 20, FD 31 maj 20, allt vid UU, Martin Kellogg fellow (för astronomiska undersöknar vid Lickobservatoriet) vid State University, Berkeley, Calif, USA, 1 maj 21–30 juni 22, anställd som volunteer assistant vid Carnegie Institute i Washington, DC, o placerad vid Department of Astronomy, Mount Wilson, Calif, 1 juli 22–30 juni 23, bitr red vid Populär astronomisk tidskrift 23–27, en av stiftarna av Astronomiska fören i Uppsala 24, medl av Internationella astronomiska unionen (IAU) från 25, president för IAU:s femte kommission 37, led av styr för Sv astronomiska sällsk 25–45, sekr där 26–35, led av Sv nationalkomm för astronomi från 27, prof i astronomi vid LU 12 jan 29–1 juli 55, led av styr för Astronomische Gesellschaft 30–39, en av stiftarna av Samf för astronomisk historieforskn i Lund 34, sekr där från 34, en av stiftarna av Astronomiska sällsk Tycho Brahe 37, sekr där från 37, led i styr för Sveriges religiösa reformförb 37, ordf i Minerva, fören för Sveriges vetenskapl o populärvetenskapl förf 10 febr 46–51. – LFS 30.

G 24 juli 1915 i Uppsala, Domk, m Hilda Birgitta Carlson, f 18 aug 1886 i Näskott, Jämtl, d 20 febr 1974 i Lund, Domk, dtr till järnvägstjänstemannen Jonas C o Christine Jonsdtr.

Biografi

Knut L växte upp i ett småbrukarhem strax söder om polcirkeln. Han har berättat hur tidiga starka intryck av himlens och naturens storslagenhet följt honom genom livet. Hemmet präglades av religiositet, men det var inte studievänligt. Under ekonomiska svårigheter lyckades ändå L gå igenom realskola och gymnasium, och han kom 1908 till Uppsala i avsikt att studera naturvetenskap. Han fascinerades av Östen Bergstrands föreläsningar i astronomi, och detta kom att bli avgörande för hans fortsatta studieinriktning. De första uppsalaåren präglades av ett intensivt läsande inom ett brett fält. L tog starka intryck av Ernst Haeckels Världsgåtorna. I tonåren hade Camille Flammarion och August Strindberg varit viktiga inspirationskällor för honom.

Under 1900-talets första decennium var den allmänt accepterade bilden av stjärnsystemet Vintergatan en avplattad sfäroid, eventuellt innehållande lokala stjärnmoln och med solen centralt placerad (Kapteyns universum). Denna bild hade sin grund i stellarstatistiska resultat, vilkas brister huvudsakligen låg i att förhållanden som studerats för stjärnor i solens omedelbara omgivning i alltför hög grad antogs gälla även för stora avstånd. Frågan om spiralnebulosorna (i modern terminologi galaxer) var självständiga stjärnsystem eller delar av Vintergatan var inte avgjord, men uppfattningen att spiralnebulosorna var närbelägna hade en stark ställning. Därmed hade idéerna om ett större universum trängts tillbaka. L var tidigt intuitivt kritisk mot bilden av världsrymden som begränsad i rummet utan att ännu ha egna vetenskapliga resultat som belägg for sin tes. Hans önskan att spränga den astronomiska världsbilden gick hand i hand med en önskan att förändra världen. Den politiska och sociala världen var enligt honom inte skild från kosmos. Efter uppsalatiden var L inte politiskt verksam. I sina sparsamma uttalanden i politiska frågor senare i livet företrädde han uppfattningen att revolutionära omvälvningar inte längre var aktuella för Sverige.

Efter att först ha publicerat flera arbeten om kometer avsåg L att göra ett doktorsarbete i traditionell stellarstatistik, men han övergav det ursprungliga projektet till förmån för astrofysiken. Bland studiekamraterna fanns Bertil Lindblad (bd 23), också han med inriktning på astrofysik. Avgörande påverkan kom också från Harlow Shapleys avståndsbestämningar för klotformiga stjärnhopar, publicerade i en serie artiklar från 1915. I sin doktorsavhandling 1920, The relations of the globular dusters and spiral nebulae to the stellar system, behandlade L bland annat olika metoder att bestämma avstånd till galaxer. Redan 1919 publicerade han en bestämning av avståndet till Andromedagalaxen, 650 000 ljusår, grundad på antagandet att novor som blossar upp i Andromedagalaxen når samma maximala ljusstyrka som närbelägna novor vars avstånd kan uppskattas. Edwin Hubbles studier av cepheidva-riabler gav 1924 bekräftelse på att L:s resultat var giltiga: spiralnebulosorna var avlägsna stjärnsystem. Doktorsavhandlingen innehöll även resultat som senare genom Bertil Lindblads arbeten kunde tolkas som effekter av rotationsrörelsen i Vintergatans plan.

L vistades i USA under flera längre perioder. Där hade han kontakt med ledande astronomer och blev själv en av de ledande i kampen för den nya astronomiska världsbilden. I sitt fortsatta arbete med de stora avstånden blev L medveten om att dessa troligen var ännu större än det tidiga 20-talets material hade avslöjat.

Som professor i astronomi i Lund efter C V L Charlier (bd 8) värnade L om internationella kontakter och arbetade för att ge den astronomiska institutionen en modern observationsfilial, men denna kom till stånd först efter hans död. Ett mångårigt projekt gick ut på en omfattande katalogisering av galaxer. Arbetet var långt framskridet vid L:s pensionering, men han såg ständigt nya möjligheter till förbättringar och det kom aldrig att publiceras.

Redan under studieåren i Uppsala gjorde sig L känd som populärföreläsare. Den populärvetenskapliga verksamheten blev med tiden allt större och omfattade artiklar, böcker, föreläsningsturneer och radioföredrag. Även om tyngdpunkten låg inom astronomi, rörde han sig som popularisator över vidsträckta fält av vetande: biologi, religion, filosofi, historia och litteratur (speciellt Strindberg). Som exempel på hans populära arbeten kan nämnas: Från kaos till kosmos (1934) med inriktning på astronomisk historia; Livets välde, till frågan om världarnas beboelighet (1935), där biologi med utvecklingslära spelar stor roll; Nya himlar, från stjärnkunska-pens gryning till Vintergatornas Vintergata (1943), som förutom de aktuella forskningsresultaten innehåller ett rikt historiskt material.

L var initiativtagare till och grundare av flera vetenskapliga och kulturella sällskap. Sällskapet Tycho Brahes årsskrift Cassiopeia är till stor del skriven av L. Som radiotalare nådde L ut till den sv allmänheten. Efter en inledningsperiod under 30-talet av tung innantilläsning utvecklade han med tiden en åskådlig berättarteknik. Ett samtal mellan L och Harry Martinson från 1948 är av bestående intresse, då det tydligt visar motsatsen mellan den i grunden optimistiske naturforskarens tro på vetenskapens möjligheter och diktarens vanmakt inför ett ödsligt och meningslöst universum – ett möte mellan hemkänsla och hemlöshet i kosmos.

Ett centralt problem för L rörde sambandet mellan levande och död materia och frågor om livets uppkomst i universum. L såg naturvetenskapen som ett viktigt verktyg för att nå fram mot en enhetlig, total världsuppfattning. Hans omfattande populariseringsverksamhet grundades på en djup övertygelse om att alla människor har rätt att komma i kontakt med forskningens rön och befria sig från fördomar. I förorden till sina populärvetenskapliga skrifter finner han ofta anledning att försvara sitt författarskap, som av samtida kolleger ofta blev betraktat som splittrande mångsyssleri, men som enligt L:s egen uppfattning hade ett värde utöver vad den astronomiska specialiteten kunde ge. I mycket bar L vidare på en tradition från 1800-talets systembyggare, samtidigt som han med kreativ och intuitiv skärpa som naturforskare gick in i de problem som blivit mogna att lösas inom astrofysiken.

Författare

Anita Sundman



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

L:s arkiv i LUB. – Brev från L i KB (till bl a J Landquist), RA (till S Hedin), SSA (till C Lindhagen) o UUB (till bl a J Nordström).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Intill 1950 se LUM 1949- 50, Lund 1951, s 326–334. – Astronomiska upptäckter. [Omsl: Odödliga ögonblick i mänsklighetens historia.] 1-2. Sthlm 1950-51. 223 s, 10 pl, 191 s, 12 pl. - Världar utan gräns. Sthlm 1951. 239 s. 2. uppl 1952. – Dimfläckarna som blev stjärnsystem (Hörde Ni, årg 4, 1951, Sthlm, s 310-321). – Heinrich Louis d'Arrest (1822–1875), astrome-triker och nebulosaforskare, 1–2 (Nordisk astronomisk tidsskrift, 1952, Khvn, s 1-11, 41-53). -Dagmörkret över Sydsverige den 30 juni 1954. Upps 1953. 80 s, 1 kartbl. – Meddelande angående en eventuell meteorskur från kometen Giacobini-Zinner natten den 9–10 oktober 1953. Khvn u å. 1 bl. (Tills med Axel V. Nielsen; Aktuelle Medde-lelser fra Astronomisk selskab ... nr. 360, [utg:] Julie M. Vinter Hansen.) — Till professor Ejnar Hertzsprung (Urania, aarg 10, 1953, Khvn, s 79–81). – Sur le probléme de 1'origine et de 1'évolution de 1'idée du Messie et de 1'eschatologie du Nouveau testament. Lund 1954. 4:o. 25 s, 2 pl. (LUÅ, NF, avd 2 [Medicin samt matematiska o naturvetensk ämnen], bd 49 (=FSH, N F, bd 64), nr 11. Historical notes and papers, nr 23, även med omsl som Meddelande från Lunds astronomiska observatorium, ser 2, nr 131.) – Metagalactic distance indicators and spatial distribution of galaxies (Tolfte skandinaviska matematikerkongressen i Lund 10–15 augusti 1953, Lund 1954, s 195-210, även med omsl som Medd från Lunds astron obs, 1:187). – [Den totala solförmörkelsen den 30 juni 1954, meddelanden om de olika expeditionerna:] Lunds ob-servatoriums expedition till Sydkoster (Populär astronomisk tidskrift, årg 35, 1954, Sthlm, 4:o, s 89–94). – Lunds observatoriums expedition till Lyckas / ... flygexpedition (ibid, s 102–103). – Solförmörkelse ... fotograferingsråd (Foto, årg 16, 1954, Sthlm, 4:o, nr 4, s 14-17). - När solen mister sitt sken (Stf Sv turistföreningens tidn, årg 22, 1954, Sthlm, 4:o, s 11). - D'Arrest's investigations on the nebular spectrum and his discovery in 1871 of a relation between H„, H , Hft (LUÅ, N F, avd 2, bd 50 (FSH, N F, bd 65), nr 21. Proceedings of the Rydberg centennial conference on atomic spectroscopy ... Papers and abstracts, Lund 1955, s 103 f, även med omsl som Medd från Lunds astron obs, 2:132, 1956). – Ut i världsrymden – Stockholm 1956. 82 s, 4 pl. - Värdefull insats [enkätsvar om H Kjellsons artikel Hade Moses radium i arken?] (Industria, utg av Sv arbetsgivarefören, årg 52, 1956, 4:o, nr 2, s 23, 63). – Till skapelsefrågan (Från ådalar och fjäll, Härnösands stifts julbok 1956, Sundsvall, s 34-41). – On metagalactic distance-indicators (Journal of atmo-spheric and terrestrial physics, Special supplement, no. 4. Vistas in astronomy ... ed by A Beer, Lon- don & New York 1956, 4:o, s 1607-19 [i vol 2]). -Midnattssolen (Nordisk tidskrift lör fotografi, årg 41, 1957, Gbg, s 200-202). - A Swedish chart of the photographic Milky way (Sky and telescope, vol. 16, 1956–57, Cambridge, Mass., 4:o, bilaga vid s 230). – Kosmobiologiska perspektiv i rymdåldern (Ett år i luften, Flygets årsbok 1959-1960, Malmö 1959, s 167–191; sammanställd o kompletterad av Martin Johnson). – Ytterligare bidr i Cassiopeia, Astronomiska sällskapet Tycho Brahe, årsbok, årg 12-17, 1950/51-1956/57, o 20, 1962/ 63, Lund 1951-63, 4:o (utg till 17, 1958), samt Värld och vetande, populärvetensk tidskr, årg 3–8, 1953-58, 10-11, 1960-61, o 18, 1969, Malmö (trGbg) (red till 1958, nr 6).

Källor och litteratur

Källor o litt: ED:s konseljakter 12 jan 1929, nr 46, RA. – P Collinder, K L in memoriam (Cassiopeia 1956–57, s 21–29); E Holmberg, Lundensisk astronomi under ett sekel (ibid 1949, s 15); T Husberg, Humanisten L (ibid 1949, s 3); K L o världsrymdens erövring ... En minnesskr, ed M Johnson (1961); B Lindblad, K L (Populär astron tidskr 1958, s 158 fl); LUM 1949–50 (1951); C Schalen, N Hansson o A Leide, Astron observatoriet vid LU (UrLU:s hist, 4, 1968).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Knut E Lundmark, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9868, Svenskt biografiskt lexikon (art av Anita Sundman), hämtad 2019-02-17.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9868
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Knut E Lundmark, urn:sbl:9868, Svenskt biografiskt lexikon (art av Anita Sundman), hämtad 2019-02-17.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se