Kagg (Kagge), släkt

Kagg (Kagge), släkt, härstammande från Mats Kagge, vilken namnes redan 1375 o levde ännu 1425. Hans son Erland Kagge (d mellan 1471 o 1475 enl perg:brev resp B 19 c) var häradshövding i Övre Tör (nu Svartlösa hd), Sth, åtminstone 1437–65. Dennes son Mats Kagge (d 1472 eller 1473 enl Sjögren resp Liedgren) på Rossvik i Husby-Rekarne, Söd, var häradshövding i Oppunda hd, Söd, åtminstone 1453–69. I febr 1470 intygade bönderna där o i Österrekarne hd, att de förmått honom att fara till upprorsledaren Erik Karlsson (Vasa) för underhandlingar, men att han var utan skuld till att de måst hylla denne. Skyddsbrev för honom av Sten Sture d ä föreligger från 22 jan o 10 mars s å. Hans hustru var halvsyster till biskop Bengt Knutsson i Västerås, systerdtr till ärkebiskop Nicolaus Ragvaldi o kusin till biskop Erik Birgersson (bd 14) i Strängnäs. Mats Kagges son Erland Kagge (levde 1493) blev senast 1485 en av Ivar Axelssons (Tott) högst avlönade svenner på Gotland o var 1487 dennes hövitsman på Stegeborg, som han då måste uppge till Sten Sture d ä. Brodern Erik Kagge (d 1516) blev kanik i Strängnäs senast 1480 o domprost där 1501. Brodern Nils Kagge (levde 1511) hade som sätesgård Fjellskäfte i Floda, Söd, som han ärvt efter modern, o som kom att ärvas av hans ättlingar under halvtannat sekel. I äktenskap med en dtr till riksrådet Peder Eriksson (Örnflycht) var han far till Mats Kagge (levde 1568). Denne kom genom äktenskap med en dtr till riksrådet Lindorm Brunsson (Forstenasläkten; bd 16) i besittning av sätesgården Bronäs i Härene, Skar. Han var häradshövding i Skånings hd, Skar, 1529–senast 1534 o nämnes bland de personer som var i slottsloven på Läckö 1534, 1543, 1558 o 1567. Hans son Erik Kagge (d 1592) till Hålltorp i Lindärva, Skar, var häradshövding i Skånings hd 1559–tidigast 1563 o blev sistnämnda år tf befallningsman på Älvsborg, som han s å av besättningen tvangs uppge till danskarna efter kort belägring. Dennes bror Nils Kagge (d 1601) till Källstorp i Örslösa, Skar, var i äktenskap med en dtr till översten Lasse Pedersson (Hård; bd 19) far till riksmarsken Lars K (se nedan), som blev friherre 1651 o greve 1653 men dog barnlös.

Lars K:s bror Nils K (1598–1653) till Källstorp blev 1612 kammarpage hos hertig Johan av Östergötland o 1614 hos pfalzgreven Johan Kasimir, som då ännu residerade i Neukastel i Pfalz. Han vistades därefter i Frankrike 1616–18 o tjänstgjorde 1618–19 under Moritz av Oranien. Efter hemkomsten deltog han i Gustav II Adolfs polska krig, befordrades 1627 till major, blev 1628 kommendant i Neuenburg vid Weichsel men överrumplades under ett provianteringståg av polackerna, sårades o tillfångatogs. Efter en tvåårig fångenskap blev han 1631 överste för ett tyskt regemente, med vilket han deltog i Trettioåriga kriget, o 1632 för ett västgötskt infanteriregemente, med vilket han 1635 sändes till Ostpreussen. Därefter var han kommendant i Wollin 1636–38, överkommendant i Stettin 1638–50 o guvernör i Halland från 1651. Sistnämnda år blev han friherre. Hans hustru var dtr till riksrådet o landshövdingen Carl Bonde o systerdtr till Axel Oxenstierna. Deras sonson Carl K (1667–1730) kom genom sitt äktenskap i besittning av säteriet Ravnäs i Konungsund, Ög. Han var med vid Holowczyn, Poltava o Bender o vid försvaret av Strömstad 1717 samt fick överstes avsked 1719.

Carl K:s brorson löjtnant Lars K (1722–72) till Tumleberg i Essunga, Skar, gjorde sig känd som rojalist vid flera av frihetstidens riksdagar. 1751 talade han för konungens medverkan vid besättandet av kanslipresidentämbetet o uttalade sig skarpt mot rådets försök att få medbestämmanderätt beträffande dennes resor. 1752 sökte han förgäves få kungaparets anhängare att föreslå regentskap för drottningen i konungens frånvaro. Mest bekant är hans initiativ 1769 till kallelsen till de i Sthlm kvarblivna riksråden att infinna sig hos riksdagen i Norrköping för att stå till svars. Memorialet härom tillkom i samarbete med rikshistoriografen Anders Schönberg, vilken uppger sig ha författat ett par s å i K:s namn publicerade broschyrer mot C F Pechlin. S å föreslog K upphävande av 1767 års förordning om valutakursens fixering. Han var också en av dem som talade mot pensioner till de licentierade riksråden o mot förslaget om kungaförsäkran. Med honom utdog släkten K:s friherrliga gren.

Lars o Nils K:s äldste bror, Matthias K (1590–1629) till bl a Ekön i Risinge, Ög, som efterlämnat anteckningar i Sjöholmssaml, sårades vid belägringen av Gdov 1614, deltog i erövringen av Mitau 1621, blev överste för det värmländska infanteriregementet 1629 o stupade s å i Ostpreussen kort tid efter den yngste brodern, ryttmästaren Jöran K (1600–29). Matthias K:s son Nils K (1624–73), vilken genom sitt första äktenskap kom i besittning av säterierna Fyllingarum i Ringarum o Viggeby (nu Viggebyholm) i Grebo, båda Ög, deltog i Trettioåriga kriget, 1655–56 i Karl X Gustavs polska krig o 1657 i striden vid Genevadsbro, var 1658–59 kommendant i Helsingborg o blev senast 1663 (X 257 d 4, p 80, UUB) överste. Dennes bror Matthias K (1627–64 eller 65) blev 1661 kommendant i Kristianstad o överste.

Matthias, Lars, Nils o Jöran K:s bror Lennart K (1592–1657) gjorde Fors i Floda, Söd, till sin sätesgård. Den ägdes senare av hans sonson Leonard K (1682–1760), som gifte sig till Abbotnäs i samma sn. Denne deltog i Karl XII:s polska o ryska fälttåg, blev fången vid Perevolotjna 1709 o fick vid hemkomsten 1722 majors karaktär. Han har efterlämnat släkt- o dagboksanteckningar 1592–1752 i Sjöholmssaml, varav det omfångsrika, ofta citerade o särskilt personhistoriskt värdefulla avsnittet 1698–1722 utgivits i HH 24 (1912). Med en av hans söner utdog släkten 1790.