Tillbaka

Carl Petter Hagberg

Start

Carl Petter Hagberg

Präst

1 Hagberg, Carl Petter, f 23 nov 1778 i Rasbo (Upps), d 15 sept 1841 i Sthlm (Nik). Föräldrar: mjölnaren Carl Persson H o Barbro Catharina (Caisa) Hallström. Inskr vid UU 12 juni 95, mag 16 juni 03, prästv i Uppsala o huspredikant hos greve J G Oxenstierna 15 dec 03, pastorsadjunkt i Nikolai förs (Sthlm) 18 juni 05—09, eo
hovpredikant hos änkedrottn Sofia Magdalena 19 nov 06, ord 15 okt 08, pastoralex i Uppsala 5 juni 07, seminarieprefekt i Lund o kh i S:t Peters kloster o N Nöbbelöv (Malm) 27 april 09, TD vid UU 7 okt 09, prof i pastoralteologi o seminariedirektor vid LU 30 okt 11, kh i Klara förs (Sthlm) 29 nov 15, led av prästeståndet 17—18 o 40—41, ordenskaplan 7 okt 17—21 april 25, överrevisor av krigsräkenskaperna 18—22, fullm i riksbanken 18—27, överhovpredikant hos änkedrottn Hedvig Elisabeth Charlotta 18 mars 18, led av 1811 års psalmbokskommitté 18, kh i Rasbo o Rasbokil (Upps) 11 juli 23 (tilltr 1 maj 25), led av kommittén för överseende av rikets allm undervisn:verk (stora uppfostringskommittén) 21 dec 25— 20 dec 28, kh i Nikolai förs (Sthlm) 13 dec 37 (tilltr 1 maj 40), fullm i riksgäldskontoret från 7 aug 40. -— Led av Samf Pro fide et christianismo 06 (preses 19— 20), SA:s dubbla stora pris i vältalighet 08, LSA 21.

G 17 juli 09 i Sthlm (Nik) m Erica Dorothea Hising, f 6 maj 91 där (ibid), d 4 sept 43 där (ibid), dtr till lärftskramhandlaren Erik H o Anna Dorothea Lange.

Flitig och begåvad ägde H även förmågan att kunna knyta kontakter med inflytelserika adliga kulturpersonligheter, vilket befordrade hans avancemang. Efter studieåren i Uppsala och prästvigningen blev han huspredikant hos skalden och akademiledamoten J G Oxenstierna. 1808, då han blivit hovpredikant hos änkedrottning Sofia Magdalena, erhöll han Sv akademins dubbla stora pris för ett frasrikt äreminne över Axel Oxenstierna.

Som lärare vid Lunds universitet och ledare av de praktisk-teologiska kurserna där gjorde H en betydelsefull insats. Han räknades till fakultetens bästa namn under tiden 1810—15 jämte Faxe och Eberstein (Fehrman). Han var bland initiativtagarna till Lunds läsesällskap (1812 Akademiska läsesällskapet). Under sina Lunda-år tillhörde han vidare det akademiska kotteriet »Härbärget», med vars centralgestalt Tegnér han blev intim vän och senare brevväxlade flitigt. En annan av hans många Lunda-vänner var den berömde orientalisten M Norberg. H:s son Carl August uppkallades efter den i slutet av maj 1810 på Kvidinge hed i Skåne avlidne kronprinsen, vilket ger en fingervisning om H:s politiska hemvist vid denna tid. Under bondeoroligheterna i Skåne sommaren 1811 med anledning av förstärkningsmanskapets utskrivande använde han sin stora vältalighet till att mana sina församlingsbor i prebendet N Nöbbelöv till lugn.

Då H 1815 — i konkurrens med vännen F M Franzén — utnämndes till kyrkoherde i Klara församling i Sthlm, innebar detta visserligen en förbättring av hans ekonomiska ställning men också en ökad arbetsbörda i kommittéer och direktioner samt ett tröttande sällskapsliv. Det tycks som om hans länge vacklande hälsa bidragit till att han sökte sig som kyrkoherde till sin hembygd Rasbo för att där finna en lugnare miljö. »H har mycket trevligt och snyggt hos sig och prästgården är den bäst byggda jag sett», skrev Tegnér efter ett besök i Rasbo. Sina sista år var H kyrkoherde i Nikolai församling och pastor primarius i Sthlm.

Det är framför allt som homilet H gjort sig förtjänt av eftervärldens uppmärksamhet. Hans inval i Sv akademin 1821 (efter A N Glewberg-Edelcrantz) motiverades av hans ryktbarhet som andlig vältalare. I yngre år sökte han efterlikna M Lehnbergs retoriska predikostil i neologisk anda, med betoning av religionens etiska sida och känslomomentet. Stora åhörarskaror — med ett starkt inslag av societet — samlades kring hans predikstol. Redan som ung pastorsadjunkt i Nikolai var han Sthlms »av det förföriska tycket mest gynnade predikant» (Fahlcrantz). Den skarpa kritik som riktades mot hans formfulländade men ganska ytliga talekonst — bl a från nyromantiskt håll av J C Askelöf i Polyfem — gjorde emellertid intryck på H. Under påverkan bl a av den store danske homileten J P Mynster, med vilken han var personligt bekant, fördjupades H:s vältalighet och homiletiska författarskap. Hans predikoframställning blev mer centralt kristlig. En översättning av H av Mynsters Bemærkninger om den Kunst at prædike utkom 1815.

Genom sin lärargärning vid det nyinrättade prästseminariet i Lund och framför allt genom sina predikosamlingar kom H att betyda ganska mycket för den andliga vältalighetens utveckling i Sverige. Tegnér synes ha påverkats av H:s predikokonst bl a beträffande den analytiska metoden i fråga om textbehandlingen, där H var en mästare (Lindblom). Även J H Thomander rönte i någon mån inflytande från H (Algård). Ett i flera avseenden intressant prov på H:s talekonst är hans hälsningsanförande vid sockenstämman med Rasbo och Rasbokils församlingar 25 juli 1824.

H har karakteriserats som »from och god och hjärtlig» (Tegnér), en karakteristik som tycks vara på kornet. I religiöst avseende och litteraturpolitiskt var han på det hela taget en medelvägens man. Politiskt räknades han till de konservativa vid riksdagen 1840—41, där han dock »klart och otvetydigt trädde in för religionsfriheten» (Westin). H:s opretentiöst gästfria hem var en träffpunkt för många av tidens kulturpersonligheter. I Sv akademin tillhörde han »det andra planet av ledamöter — hans röst bestämdes i regeln av Wallin» (Schück).

Jöran Wibling


Svenskt biografiskt lexikon