Fabian Reinhold Fersen, von

10. Fabian Reinhold (von) Fersen, bror till F. 8 och F. 9, f. 7 okt. 1762 i Stockholm (Jak.), d 10 mars 1818 där (ibid.). Sergeant vid Östgöta infanterireg. 24 aug. 1767, vid Livgardet 21 dec. 1771; fänrik 7 juli 1774; löjtnant 9 okt. 1778; stabskapten 8 maj 1783; kapten och kompanichef 27 april 1786; överste i armén och kaptenlöjtnant i survivans vid Livdrabantkåren 15 mars 1792; sekundmajor vid Första livgardet 16 juli s.å.; överstelöjtnant vid Göta livgarde 15 april 1793; överstekammarjunkare i survivans s.d., ordinarie 14 sept. s.å.; överstelöjtnant och sekundchef för Svea livgarde 26 april 1796; medföljde konung Gustav IV Adolf i sviten under resan till S:t Petersburg aug. 1796; avsked ur krigstjänst 17 okt. s.å.; led. av rikets ärenders allmänna beredning 24 april 1799–13 mars 1809; fullmäktig i riksens ständers bank 11 juni 1800–19 febr. 1810 och bankofullmäktiges ordförande; överstekammarherre i survivans 16 febr. 1802; led. av tf. regeringen aug. 1801; led. av rikets allmänna ärenders beredning 12 juni 1809–1818 och beredningens ordförande; en av rikets herrar 29 juni s.å.; nedlade sin tjänst som överstekammarherre, avsked 18 juli 1810; led. av Stockholms stads brandförsäkringskontors överstyrelse 1812. Led. av ridderskapet och adeln vid riksdagarna 1789, 1800, 1809–10, 1810, 1812, 1815, 1817–18. RSO 1795; KSO 1799; KmstkSO 1802; RoKavKMO 1814; HedLLA s. å.

G. 21 febr. 1797 i Stockholm (Hovf.) i prinsessan Sofia Albertinas palats m. prinsessans hovfröken Lovisa (Louise) Sophia Piper, f. 26 okt. 1777 i Stockholm (Hovf.), d. 4 jan. 1849 där (Jak.), hovfröken 1794, underhovmästarinna hos drottningen 20 juli 1800, hovmästarinna 4 aug. s.å., överhovmästarinna 29 mars 1805–juli 1810, dotter av hovmarskalken Sten Abraham Piper och friherrinnan Catharina Wilhelmina Ehrensvärd.

Fabian Fersen framträder i den gustavianska brev-, dagboks- och memoarlitteraturen med betydligt mindre prononcerad profil än syskonen Axel F. och Sophie Piper. Fabian F. var mindre begåvad än brodern och ansågs även vara lat (Skjöldebrand, 4, s. 103). I ungdomsåren sändes F. på sedvanlig bildningsresa 1774–77 till Tyskland, Schweiz, Frankrike och England samt studerade då en tid vid universitetet i Strassburg. Hans militära karriär gick efter återkomsten snabbt. Han deltog i kriget i Finland 1788–90 och erhöll vid Högfors en svår kontusion i bröstet. Strax före Gustav III:s död blev han överste i armén och kaptenlöjtnant vid Livdrabanterna samt 1796 sekundchef för Svea livgarde men tog avsked ur militärtjänsten hösten s. å.

Även i hovtjänst steg F. i graderna, blev överstekammarjunkare 1793 och överstekammarherre 1802, skötte, då så behövdes, också brodern Axels riksmarskalksbefattning, medan denne var utrikes. År 1794 synes Fabian F. ha varit ej blott intim vän med hertiginnan Charlotte utan troligen hennes älskare (Axel F. d.y:s dagb., 2, s. 212 f., 223 f., 318). Emellertid gifte sig F. 1797 med hovfröken Louise Piper, jfr s. 757.

År 1799 fick F. ett offentligt uppdrag som ledamot av Allmänna beredningen. Sin viktigaste insats synes han ha gjort i Riksbanken, i det han var bankofullmäktiges ordförande 1800–10. Då Gustav IV Adolf 14 mars 1808 höll konselj, samma dag som Danmark förklarade krig, närvoro även banko- och riksgäldsfullmäktige, och F. avlämnade en berättelse om statsverkets tillstånd 1805–07 (Carlsson, s. 92). I en svår situation kom F. den 13 mars 1809. Konungen lät tillkalla honom redan kl. 3 på morgonen, sade sig ämna resa och önskade, att bankofullmäktige med hela bankoverket och alla »redbarheter» skulle följa honom, varjämte han krävde ett betydande förskott av banken. Enligt egen uppgift i bankofullmäktiges protokoll och i en egenhändig senare, något tendentiös relation, förklarade F., att det var omöjligt flytta bankens redbarheter. Han påpekade även fullmäktiges ansvar och att de voro bundna av stränga bestämmelser samt sökte förhala saken. Kungen befallde, att fullmäktige skulle samlas, men F. lyckades få mötet uppskjutet till kl. 7 f.m. Han begav sig nu »i det mest tryckande sinne» till kollegan C. Lagerbring och de sände bud på G. Murray. Deras beslut var »nästan taget» att neka till konungens begäran, trots att de fruktade, att kungen skulle låta plundra banken och att kanske pöbeln sen skulle fortsätta. Bankofullmäktige samlades kl. 7 och beslöto preliminärt att neka. Att konungen, som F. m.fl. uppgivit, skulle hotat plundra banken, finnas inga bevis för. Utsänd av kungen ankom statssekreteraren M. Rosenblad för att mottaga och vidarebefordra fullmäktiges svar till kungen. Fullmäktige förklarade, att de icke kunde försträcka kungen penningar utöver redan beviljat kreditiv. När Rosenblad kom med svaret till slottet, hade emellertid C. J. Adlercreutz redan börjat sin aktion (Carlsson, s. 338–341). Då en ny allmän beredning konstituerades i juni 1809, blev F. dess ordförande och kvarstod till sin död 1818. F. lämnade själv 20 nov. 1810 i skrift en kortfattad teckning av beredningens uppgifter (se A. Forssell, s. 201, noten). I själva verket var dess roll under dessa år av enbart formell natur. Ordförandeskapet i beredningen var vid denna tid den enda tjänst F. behållit.

Fabian F. åkte med i kronprins Karl Augusts likprocession den hemska 20 juni 1810, då brodern Axel angreps och massakrerades. Själv räddade sig F. men var ju, liksom systern Sophie Piper, misstänkt av de antigustavianska kretsarna. Efter mordet begärde F. hos K. M:t i en den 21 juni i statsrådet föredragen skrift försegling av den döde broderns papper. Redan på e.m. den 20 hade K. M: t på F:s muntliga begäran låtit försegla Axel F:s papper och handlingar, skåp, schatuller och själva rummen (jfr ovan s. 742, 753). I bankofullmäktige hade F. avgått redan i febr. s.å. Genom skrivelser av 21 juni 1810 ansökte F. och hans maka även om avsked från sina befattningar vid hovet, vilket beviljades i juli (avskrifter av ansökningarna i saml. Handlingar härstammande från släkten von Fersens arkiv, accession 1955).

Av Fabian F. ger H. G. Trolle Wachtmeister (1, s. 248), gift med hans systerdotter (Hedda Klinckowström), en som vanligt syrlig teckning: F. »var broderns fullkomliga motsats. Pratsam, meddelsam, glad, men utan förbindlighet. Utan skymt av högdragenhet eller affektation, men framfusig och ohövlig, intresselös, utan tecken till bildning». Såsom ovan skildrats kunde F. emellertid visa både duglighet och självständighet. Att han, som dock var gustavian, höll huvudet kallt den 13 mars 1809 inför konungens krav på banken, visar att han då var situationen vuxen. När G. M. Armfelt måst lämna Sverige och F. var ställd till förfogande som stöd för hans maka och barn, betecknade grevinnan Armfelt 1799 hans uppträdande i denna sak som »noble et généreux» (Bonsdorff, 1, s. 530). Å andra sidan motsäger Trolle Wachtmeister snarast sig själv, då han ej ansåg Fabian F. »högdragen» utan blott »ohövlig», men anför exempel (1, s. 248) på hans ringaktning för de ofrälse. F. har även beskyllts för direkt stötande uppträdande, då han var en av dem, som i Göteborg 1810 skulle mottaga kronprins Karl August (Marianne Ehrenström i Schück, 7, s. 228). Skjöldebrand (4, s. 97) berättar en anekdot från resan. När middag på ett ställe skulle intas, var plats ej beredd vid bordet för kronprinsens handsekreterare. På frågan varför så ej skett, skall Fabian F. ha svarat, att sekreteraren ej hade nog hög rang. Prinsen befallde då taffeltäckaren att duka ett litet bord för två och satte sig där med sekreteraren. Skjöldebrand anser emellertid, att F. hade »åtskillige goda egenskaper, såsom ett rent och öppet väsende, uppriktighet och pålitlighet, men därjämte släktens medfödda anlag till höghet i sitt umgängessätt». Trolle Wachtmeister uttalar sig också om F:s maka, grevinnan Louise F., dotter av Lovisa Ulrikas hovmarskalk Sten Piper, »en ganska lärd man», och systerdotter till G. J. Ehrensvärd. Grevinnan Louise, skriver Wachtmeister, »var den skönaste junogestalt man kunde se» och »onekligen det mest bildade fruntimmer i de högre kretsarna». Sina senare år var hon sjuklig; hon dog 1849, den sista grevinnan F., som bar namnet i Sverige.

Fabian F. var en mycket förmögen man. Av fädernegodsen ärvde han Mälsåker (Söd.) och erhöll efter brodern Axels död även fideikommissen Ljung och Steninge samt dennes tomt och hus å Blasieholmen i Stockholm. Fabian F. och hans maka vila i familjegraven i Ljungs kyrka (Ög.).