Meriter

5 Odelberg, Albrecht Theodor, son till O 2, f 21 dec 1847 i Brännkyrka, Sth, d 15 febr 1938 i Sthlm, Enskede. Studentex vid Nya elementarskolan i Sthlm 69, inskr vid UU 16 sept 69, jur fil ex där 30 maj 71, extra elev vid Ultuna lantbruksinstit 71, kammarjunkare 72, bedrev lantbruksstudier i Frankrike, Tyskland o Österrike 72–73, förvaltare på Enskede gård, Brännkyrka, 73, arrendator där 79, ägare av gården 84–04, led av Sthlms läns hushålln:sällsk:s förvaltn:utsk 85–18, led av Sthlms läns landsting 87–00, ordf där 96–99, överdir o chef för lantbruksstyr 10 sept 89–99, led av dir för veterinärinst 91–00, ordf där 98–00, led av FK 92U- 18U (led av särsk utsk 95, av bevilln:utsk 97–99, av statsutsk 08–09, ordf i jordbruksutsk 10–11, led där 12–15, FK:s v talman 16–18U, ordf i första särsk utsk 17, led av heml utsk 17), av komm ang en allmän industri- o konstutställn 1897 i Sthlm april–dec 94, av komm ang ny mellanrikslag sept 95–96, av komm ang förekommande av smittosam husdjurssjukdoms överförande mellan Sverige o Norge 96, sv ordf där, led av komm ang Sveriges deltagande i 1900 års världsutställn i Paris juli 97–juli 98, av komm ang jordägares rätt över vattnet på hans grund nov 97–98, v ordf i Sthlms läns hushålln:sällsk 29 jan 97, ordf där 31 jan 08–2 dec 18, v ordf i sällsk:s förvaltn:utsk 97, ordf där 08–18, landsh i Gävleborgs län 20 okt 99, statsråd o chef för jordbruksdep 31 mars 00–2 aug 05, ordf i rusdrycksmedelskomm aug 09–dec 11, fullm i riksgäldskontoret 10, led av det förenade högerpartiets förtroenderåd 11, av nationella partiets förtroenderåd 12-18. – LLA 83 (led av förstärkta förvaltn:komm 89, dir 05–08, preses 08–09), HedLLA 04.

G 22 juli 1879 i Älvsbacka, Värml, m Ida Barbara Croneborg, f 11 juni 1858 där, d 30 juni 1955 i Sthlm, Osc, dtr till bruksägaren o riksdagsmannen Johan Ulrik Wilhelm C o frih Henrietta Fredrika Dorette Amalia Maria v Berg.

Biografi

Som brukare av Enskede gård fortsatte Theodor O den av fadern utvecklade, intensiva jordbruksdriften med inriktning på mjölkproduktion och trädgårdsskötsel. 1904 sålde emellertid O egendomen till det växande Sthlm, som där anlade stadens första kommunala trädgårdsstad. Han arrenderade dock huvudgården till sin död.

Tillsynen över statliga inrättningar till främjande av jordbruket utövades sedan 1849 av LA:s förvaltningskommitté. Eftersom denna ej var en statlig myndighet tedde sig arrangemanget, med statens ökande åtaganden på jordbruksområdet, alltmer otillfredsställande. Riksdagen biföll därför 1889 inrättandet av lantbruksstyrelsen, som under civildepartementet skulle handlägga ärenden rörande lanthushållning och fiske. Till den nya myndighetens förste chef utsågs O, med meriter från sitt eget jordbruk och från lantbrukarsammanslutningar. Ämbetsverket var litet; ändå ansåg O det svårt att besätta tjänsterna på ett tillfredsställande sätt, eftersom lönerna var jämförelsevis låga. En viktig arbetsuppgift tillkom 1897, bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen.

Inför 1892 års riksdagsval hade den centrala protektionistiska valkommittén uppsatt O på förslag till en FK-plats i något av de län som saknade egna lämpliga kandidater. Kalmar läns norra landsting bearbetades och valde enhälligt O till ledamot av FK. 1901 förnyades mandatet av ett enigt landsting, men genom 1909 års demokratisering av kommunalvalen kringskars den konservativa valapparatens verkningsmöjligheter. Under senare delen av sin riksdagsmannabana valdes O med rösterna från Gävleborgs läns landstings moderata grupp. Han anslöt sig till FK:s protektionistiska majoritetsparti och kvarstod inom det och dess efterföljare under hela sin tid i riksdagen. Dock uppmärksammades han redan 1893 för sitt motstånd mot tullen på majs. Trots sin principiellt protektionistiska åskådning ansåg O, i likhet med bl a statsminister G Boström (bd 5), att majstullen borde avskaffas, eftersom billigt majsfoder skulle gynna produktionen av fläsk. Potatisodlarna fruktade dock en ökad användning av majs för brännvinsbränning; även den inhemska spannmålen skulle delvis kunna ersättas av majs. Tullens anhängare behärskade FK.

En omdaning av den trots många reformförsök orubbade departementsindelningen från 1840 debatterades med förnyad livlighet under 1890-talet. 1899 antog riksdagen som vilande regeringen Boströms förslag om inrättande av ett jordbruksdepartement. O uppgav senare, att han "ej med någon större entusiasm hälsade detta beslut ... Jag hade nämligen hittills fått ganska självständigt sköta jordbruksärendena" (K jordbruksdep...). Han utsågs så till landshövding i Gävle. Sejouren där blev dock kort. 1900 års riksdag fattade slutgiltigt beslut om jordbruksdepartementets upprättande, och Boström utsåg O till dess förste chef. Som jordbruksminister arbetade han för en omdaning av lantbruksundervisningen, för utbyggd skogsvård, för forskning i jordbruksfrågor och för rationalisering av de mindre jordbruken. Regeringen Boströms förslag 1903 att slopa majstullen föll på FK:s motstånd, trots att tullens upphävande kopplades till en särskild skatt på tillverkning av majsbrännvin; O:s vältaliga försvar för propositionerna övertygade ej hans partivänner.

Den av staten genom lån stödda egnahemsverksamheten tillkom 1904, då riksdagen antog ett av O kontrasignerat förslag med syfte att ge arbetare möjlighet att förvärva egna hem på landsbygden. En tanke bakom åtgärden var enligt O att "skapa egna, självständiga jordbruk till båtnad för vår jordbruksnäring". Främst sågs dock de egna hemmen som ett medel att genom ett mer spritt ägande stärka de samhällsbevarande krafterna. I propositionen framhöll O, att egnahemssträvandena befordrade "arbetsamhet, sparsamhet och förnöjsamhet".

Tydligen hade O hoppats att i stort sett kunna inskränka sin verksamhet i regeringen till jordbruksärendena. Han fann dock, att även en fackminister "måste spela en stämma i den politiska konserten... . Dessvärre led min statsrådstid ej någon brist på storpolitiska frågor " (K jordbruksdep...). I såväl rösträtts- som unionsfrågan hyste O bestämda åsikter. Regeringen v Otter lade 1902 fram ett förslag om en avsevärd utvidgning av rösträtten i AK-val – i princip till alla kommunalt röstberättigade män – vilket dock innehöll flera konservativa garantier, bl a graderad rösträtt. Tre statsråd vidtog den ovanliga åtgärden att reservera sig mot förslaget, däribland O, som vände sig mot att stadsvalkretsarna skulle få betydligt flera representanter än landsbygdsvalkretsarna i förhållande till antalet valmän. Även i riksdagen var förslaget dåligt förankrat; det föll i båda kamrarna.

I unionsfrågan var Boströms andra ministär djupt oenig. O var emot sv eftergifter i förhandlingarna med norrmännen om skilda konsulatsväsen för de båda rikena inom ramen för en gemensam utrikesstyrelse. Frågan dryftades i statsrådsberedningen hösten 1904. Boström menade, att den gemensamme utrikesministern, som förutsattes vara svensk, även inom ett system med skilda konsulatsväsen måste ges rätt att avsätta norska konsuler. Därvid stöddes han endast av O och ännu ett statsråd. Också den följande regeringen Ramstedt misslyckades i sin hantering av den norska frågan. I samband med dess avgång i aug 1905 återvände O till riksdagen.

Som riksdagsman intresserade sig O liksom tidigare mest för jordbruksfrågor; han blev den förste ordföranden i det 1910 inrättade jordbruksutskottet. Politiskt räknades han till sitt partis mest konservativa flygel, "det gamla gardet inom ultrahögern" (Hamilton 1955). Inför 1916 års riksdag utsåg regeringen H Hammarskjöld den moderate H Hamilton (bd 18) till talman i FK, medan O som företrädare för FK-högerns ytterflygel fick vice talmansposten.

Under sin sista tid i riksdagen agerade O i ett par viktiga frågor. Den liberal-socialdemokratiska regeringen N Edén mottog i dec 1917 ett tyskt erbjudande att i de kommande fredsunderhandlingarna med Ryssland ta upp frågan om Ålands övergång till Sverige. Regeringen var intresserad men fruktade för landets förhållande till västmakterna, Ryssland och det blivande självständiga Finland. I riksdagens hemliga utskott stöddes regeringens avvisande hållning av vänsterpartierna, medan högerns företrädare E Trygger, A Lindman, S Clason och O ansåg att anbudet tacksamt borde antas.

I nov 1918 sökte regeringen förgäves nå samförstånd med högern om demokratisering av kommunalvalen och därmed indirekt av FK-valen. O synes ha varit den ledamot av FK-högerns förtroenderåd som ställde sig mest avvisande (Brusewitz). När den kommunala rösträttsreformen strax därpå förelades riksdagen för avgörande, höll han ett bittert anförande, endast för att få sin mening intagen i protokollet: "Att framställa något yrkande om avslag är meningslöst." Efter riksmötets slut avsade han sig sitt riksdagsmannaskap.

För samtiden tedde sig O som dugande, inte påfallande arbetsam men vital ännu i sen ålder. Som ämbetsman och jordbrukspolitiker ansågs han kunnig och självständig. Allmänpolitiskt framstod han alltmer som en ytterlighetsman.

Författare

Björn Asker

Arkivuppgifter

Rester av 0:s arkiv i Sandbyarkivet o Enskede gårds arkiv, SSA. – Brev från O i RA (bl a till C Carlsson Bonde), SSA, UUB (bl a till K J Bergström) o i Örebro läns museum (till N G Djurklou).

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: [Uttalande] (Kungl. jordbruksdepartementet 1900–1925, Minnesskrift, Sthlm 1925, 4:o,s 7–9).

Källor och litteratur

Källor o litt: G Andrén, Tvåkammarsystemets tillkomst o utveckl (Sveriges riksdag, 9, 1937), s 565; |J Brag,] En visit hos senatorerna under 1893 års lagtima riksmöte, af Fabius Commentator (1893), s 60 f; S E Bring, Sthlms läns o stads hushålln:sällsk 1847–1947 (1947); A Brusewitz, Kungamakt, herremakt, folkmakt (1951); O Croneborg, Sthlms läns landsting 1863–1912 (1914), s 83, 129, 183; O Gellerman, Staten o jordbruket 1867–1918 (1958); T Gihl, 1914–1919 (Den sv utrikespolitikens hist, 4, 1951); S Hadenius, Fosterländsk unionspolitik (1964); H Hamilton, Dagböcker 1911–1916 o 1917–1919, ed G Gerdner (1955–56); J Hellner, Minnen o dagböcker, ed W Odelberg (1960); I Johansson, Stor-Sthlms bebyggelsehist (1987); K jordbruksdep 1900-1925 (1925); H Juhlin Dannfelt, LA 1813–1912... (1913); L Kihlberg, Den sv ministären under ståndsriksdag o tvåkammarsystem intill 1905 års totala ministerskifte (1922), s 421, 424, 448, 589; E v Krusenstjerna, Minnesanteckn:ar (HH 38:2, 1967); A-S Kälvemark, Reaktionen mot utvandringen (1972); K lantbruksstyr 1890–1939 (1939); C Lindhagen, Memoarer, 2 (1937); V Millqvist, Sv riksdagskal 1903 o 1909 (1903–1909); H A:son Moberg, Jordbruksmekanisering i Sverige under tre sekel (1989); A Montgomery, Sv tullpolitik 1816–1911 (1921), s 195; Oscar II, Mina memoarer, ed N F Holm, 1 (1960); K Petersson, En bondedemokrat. Alfred Petersson i Påboda (1965); riksdagstrycket; S Runestam, FK-högern o rösträttsfrågan 1900–1907 (1966); G Selling, Säterier o gamla gårdar i stockholmstrakten (2. uppl, 1977); SMoK; P Sondén, Hugo Tamm till Fånöö... (1925); M v Steyern, Fredrik Cl:son Wachtmeis-ter, 1–2 (1962–65); Sveriges officiella statistik (SOS), ser R, Valstatistik, resp Riksdagsmannavalen; [E Thyselius,] Våra herrar i FK, af Daniel Pettersson (1908); Tvåkammarriksdagen 1867–1970, 2 (1985); R Törnebladh, Riksdagsminnen (1913), s 190, 399 f; J Weibull, Inför unionsupplösningen 1905 (1962), s 217; J Widén, Dagboksanteckn:ar 1901–1913 o 1914–1917, ed A Wåhlstrand (1984); A Wåhlstrand, Statsminister Boström o Lagerheimska krisen (SSFU 12. Festskr till prof Skytteanus Axel Brusewitz, 1941), s 155, 162; dens, FK:s valnämnd 1890–1910 (SSFU 20. Statsvetenskapl studier..., 1944), s 632 f, 671; dens, Regeringsskiftena 1900 o 1902 (1947). – Nekr:er över O i NDA, S-T o SvD 16 febr 1938, i DN 17 febr 1938.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
A Theodor Odelberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7614, Svenskt biografiskt lexikon (art av Björn Asker), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7614
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
A Theodor Odelberg, urn:sbl:7614, Svenskt biografiskt lexikon (art av Björn Asker), hämtad 2024-04-18.