Meriter

Lindgren, Jonas Valfrid, f 19 dec 1859 i Burträsk, Vb, d 25 april 1931 i Umeå. Föräldrar: hemmansägaren Jonas L o Anna Katarina Persdtr. Mogenhetsex vid h a l i Umeå 3 juni 79, inskr vid UU ht 80, FK 14 dec 83, lärare i latin o grekiska vid Fjellstedtska skolan i Uppsala 87-88 o 90-91, FL 10 maj 89, disp 29 maj 90, FD 31 maj 90, docent i nordiska språk 2 sept 90-vt 91, allt vid UU, lektor i latin o grekiska vid h a l i Härnösand 12 nov 90 (tilltr 1 jan 91)-vt 96, bibliotekarie vid Härnösands stiftsbibl vt 94—vt 96, lektor i latin o svenska vid h a l i Gävle från 11 dec 95 (tilltr ht 96), rektor vid hal i Umeå 30 mars 01—30 juni 25, förest för Läse- o biblioteksfören Minerva i Umeå 04—05, ordf i Umeå stads tax:nämnd 06—21, led av stadsfullm i Umeå 11-22 (ordf 19-22), led av styr för Västerb:s läns sparbank 17 — 29 (ordf 28— 29), led av Västerb:s läns landsting 19—26.

G 19 aug 1901 i Burträsk, Vb, m Ester Ulrika Unaeus, f 9 april 1876 där, d 17 april 1957 i Mo, Vnl, dtr till komministern o folkskoleinspektören Johan Herman U o Ulrika Lovisa Lundquist.

Biografi

Valfrid L växte upp i ett hem, där man med all sannolikhet talade dialekt: Burträskmål, en från riksspråket mycket avvikande nordvästerbottnisk dialekt med många ålderdomliga drag bevarade. Under sina studier i nordiska språk vid UU bör L snart nog ha märkt, vilken tillgång för honom hans behärskning av Burträskmålet var. Professorn i ämnet, Adolf Noreen, var vid denna tid djupt engagerad i dialektforskning, främst beskrivningar av enskilda dialekter. Själv hade han publicerat monografier över några särpräglade sv folkmål, o 1888 disputerade en av hans lärjungar, Per Åström, på en avhandling om ljudläran i en sydvästerbottnisk dialekt, Degerforsmålet.

Valet av avhandlingsämne bör alltså ha varit lätt. L:s doktorsavhandling 1890 har titeln Burträskmålets grammatik. Ljudfysiologisk öfversikt, aksentlagar, vokallagar. Han kompletterade senare sin ayhandling, dock först 1919 o endast med kapitlet Konsonantiska ljudlagar. En särskild beskrivning av formläran säger han sig inte behöva utarbeta, då den i allt väsentligt överensstämmer med Degerforsmålets. Dialekternas syntax intresserade man sig inte för vid denna tid. Arbetet bygger på ett stort material o är mycket rikt på uppgifter. Särskilt kan man peka på avsnittet om accenten, för den tiden ovanligt utförligt.

Burträskmålets grammatik är en god representant för den serie av dialektmonografier av olika författare, som J A Lundell vid denna tid publicerade i tidskriften Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen ock svenskt folkliv. Det historiska språkstudiet stod i centrum, o man såg i dialekterna ett viktigt hjälpmedel att belysa de språkhistoriska sammanhangen. Karakteristiskt nog beskriver L Burträskmålets ljudsystem inte i första hand så som det föreligger i dialekten utan ur historisk synvinkel, dvs som resultatet av ljudförändringar. Dessa ljudförändringar systematiserar han o behandlar t ex de tryckstarka vokalerna under rubriker som Palatalisering, Labialisering, Depalatalisering, Delabialisering osv. Mönstret för systemet var Noreens 1884 utkomna Altisländische und altnorwegische Grammatik. Han följer denna så troget, att han låter avsnittet om vokalerna avslutas av ett kapitel Spår av urgermanska ock indoeuropeiska ljudlagar, en nästan ordagrann översättning av två kapitelrubriker hos Noreen o en, i vårt tidevarv av synkron dialektbeskrivning, något överraskande aspekt på en levande dialekt. L:s avhandling är den mest junggrammatiskt upplagda dialektbeskrivningen av större format i Sverige.

Den stora ordsamlingen, som avhandlingen bygger på, är ett resultat dels av en transskription till Burträskmål av Fredrik Unanders ordsamling från Umetrakten — ett kanske inte helt invändningsfritt sätt att få fram ett genuint dialektmaterial — dels av eget upptecknande, även i grannsocknarna. L hoppades kunna ge ut materialet i en ordbok. Manuskriptet förelåg vid hans död, o utgivningen ombesörjdes av makarna D O o Margareta Zetterholm. Titeln, Ordbok över burträskmålet, är egentligen för snäv, då arbetet innehåller ord även ur andra sockenmål.

Även som latinist verkade L, om ock i blygsam omfattning. Under disputationsåret gav han ut en liten skrift om en latinsk verbkategori. Den meriterade honom till ett lektorat i latin o grekiska i Härnösand detta år. — Som läroboksförfattare framträdde L 1894 genom en fin liten grammatik över danskan o norskan, den första i sitt slag i Sverige, som med sina tre upplagor blev mycket använd.

Efter några år som lektor i Härnösand o Gävle kom L 1901 till Umeå som rektor för läroverket, en befattning som han innehade i 25 år. Umeå hade under slutet av 1800-talet utvecklats till en skolstad av betydelse, den viktigaste norr om Härnösand. L arbetade framgångsrikt dels för en utbyggnad av läroverket, dels för biblioteksfrågans lösning. Under dessa år spelade han en betydande roll inom kommunalpolitiken i Umeå. Från början liberal lämnade han efter några år den frisinnade lokalföreningen o blev högerman. Det fördes en stundom het polemik mellan L o de frisinnades ledare, den stridbare Gustav Rosén. Vid det första kommunala valet 1919 efter den lika o allmänna rösträttens införande arbetade L kraftfullt för den seger som högerpartiet vann. I samband med en valframgång för de frisinnade 1922 manövrerade Rosén bort L från ordförandeposten i stadsfullmäktige, o upprörd häröver lämnade L fullmäktige efter att ha varit medlem i tolv år.

Författare

Sigurd Fries

Arkivuppgifter

L:s uppteckn:ar från Västerbotten, avhandlingsms m m i Dialekt- o folkminnesarkivet i Uppsala. En ordsamling från Nord-Tröndelag (Snåsa o Grongs sn:ar) i Dialekt-, ortnamns- o folkminnesarkivet i Umeå. — Brev från L bl a till F Läffler i KB o A Noreen i UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Burträskmålets grammatik. Ljudfysiologisk öfversikt, aksentlagar, vokallagar. Akad afh ... Uppsala. Sthlm 1890. 165 s. [Rättad (s 133—166) o utökad uppl:] Burträskmålets grammatik. Ljudlära. 1890, 1919. 251 s. (Bidrag till kännedom om de svenska landsmålen ock svenskt folkliv, bd 12:1.) — De verbis Latinis in -sso caden-tibus commentatio. [Konsistorieavh, Härnösand.] Upsaliae 1890. 24 s. — Dansk och norsk grammatik. Sthlm 1894. 88 s. 2.-3. uppl 1915, 1925. 93 s. -Gefle handelsförening och dess föregångare. Historik. Bihang: Donationsurkunder och revisionsberättelse ... Gefle 1902. 43 s. — Sjömanshuset i Gefle 1754-1900. Historik. Bihang: Revisionsberättelse, reglementen och donationsbref. Gefle 1901. 4:o. III, 68 s. - Gefle stads sparbank. Historik. På grundvalen af ett manuskript af... utarb af O Fyhrvall. Minnesskrift. 1824-1904. Sthlm 1904. 4:o. 24 s, 22 pl. - [Minnestal] ([Redogörelse lör Umeå högre allmänna läroverk läsåret 1907— 1908 (omsl), 1.] Minnesfest över Hans maj:t konung Oscar II Umeå 1908, s 3-8). - Några ord om natur och folklynne i Västerbottens län. Föredrag vid ungdomsmötet i Vindeln midsommardagen 1908. Umeå 1908. 30 s. - Om tillkomsten av läroverkets tillbyggnad m.m. (Redogörelse för Högre allm läroverket i Umeå läsåret 1922— 1923, tr 1923, s 3-8). - Historik (Högre allm lärov i Umeå. 1. Historik. 2. Redogörelse för läsåret 1924-1925, tr 1925, s 5-20; även sep: Högre allm lärov i Umeå. Historik, 18 s). — Västerbottens äldsta läroanstalt. Från 1632 års barnaskola till Umeå högre allm läroverk (Västerbotten, Västerbottens läns hembygdsförenings årsbok 1924— 1925, Umeå 1925, s 297-312). - [Recensioner] (ibid, 1929, s 186 f). - Västerbottens läns sparbank. Minnesskrift med anledning av dess sjuttio-femåriga tillvaro. Umeå 1929. 106 s. — Umeå stads handel, sjöfart och industri. Redogörelse på uppdrag av Umeå stads handels- och sjöfartsnämnd utarb. Umeå 1929. 16 s, 8 pl. - Ordbok över burträskmålet. Utg av D. O. och Margareta Zet-terholm. Upps 1940. VII, 167 s. (Skrifter utg genom Landsmålsarkivet i Uppsala. Ser. A:3.) — Barnaskolan 1662-1810 / Trivialskolan 1810- 1858 / Umeå högre elementarläroverk 1858-1878, Umeå högre allmänna läroverk 1878—1925 / Om läroverkshus och rektorsbostad (Umeå läroverks historia 1858-1940 utg av H Granfelt, Umeå 1941, s 11—30; omtr ur ovan a a). — Tillbyggnader 1900-1922 (ibid, s 51-55; d:o). - Utgivit redogörelsen för Umeå högre allm läroverk 1901/02— 1924/25, Umeå 1902-25.

Översatt: J Ask, Om Umeå stad och närliggande pastorat [akad avh 1831 övers från latinet med förord] (Västerbotten 1928, Umeå, s 37-78); I Stecksenius, Om Västerbotten (ibid 1929, s 1 — 38); P Stecksenius Graan, Om staden Piteå och angränsande pastorat (ibid, 1930, s 1—25).

Källor och litteratur

Källor o litt: Föreningen Minervas protibok 1903—12, Folkrörelsernas arkiv i Västerbotten.

S Larsson, Folkmålet i Västerbottens län (Västerbotten 1927, s 119 f); J V Lindgren, Ordbok över Burträskmålet, ed DOoM Zetterholm (1940), sVf; Lärov:kollegierna 1923 (1924); A Noreen, Vårt språk, 1 (1903), s 321 f; S I Olofsson, Umeå stads hist 1888-1972 (1972); Umeå lärovis hist 1858-1940, ed H Granfelt (1941), s 52 o 210-214.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
J Valfrid Lindgren, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10567, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sigurd Fries), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10567
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
J Valfrid Lindgren, urn:sbl:10567, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sigurd Fries), hämtad 2024-04-25.