S Arvid A Lindman

Född:1862-09-19 – Films församling, Uppsala län
Död:1936-12-09 – Storbritannien och Nordirland (vid Croydons flygplats Surrey, England)

Riksdagsledamot, Sjöofficer, Industriledare, Statsminister, Utrikesminister, Sjöförsvarsminister


Band 23 (1980-1981), sida 505.

Meriter

2 Lindman, Salomon Arvid Achates, kusin till L 1, f 19 sept 1862 i Österbybruk, Upps, d 19 dec 1936 vid Croydons flygplats, Surrey, England (skriven i Sthlm, Jak). Föräldrar: bruksdisponenten Emil Achates L o Ebba Carolina Dahlgren. Studier vid hal i Hudiksvall 73 — 76, aspirant vid sjökrigsskolan 28 sept 76 —hösten 82, underlöjtn vid flottan 18 okt 82, löjtn i flottan 13 juli 87 (i reserven 92), genomgick vid Svea artillerireg en förberedande kurs till krigshögsk 87 — 88, anställd vid ab Iggesunds bruk 89, led av Gävleborgs läns landsting 92 — 05, kapten i flottans reserv 10 aug 92, disponent o VD vid ab Iggesunds bruk okt 92—03, VD vid Luos-savaara-Kiirunavaara ab (LKAB) 1 febr 00— våren 01, led av Norrlandskomm juni 01-okt 04, VD för Strömbacka bruks ab 04-23, generaldir o chef för telegrafstyr 7 okt 04—dec 07 (tjänstl större delen av tiden), led av FK 05-11 (led avlagutsk06), av AK 12-35 (led av särsk utsk 13, 24 o 33, ordf där 16, av särsk utsk nr 1 14B, 19A, 19B, 20, 22 o 25, ordf där 23, led av heml utsk 14B, 19A, 19B o 20-21, av talmanskonferensen 15 — 28 o från 31, av särsk utsk nr 3 18B, av särsk utsk nr 2 19A, 19B, 20 o 26, av utrikesnämnden från 21), statsråd o chef for sjöförsvarsdep 2 aug—6 nov 05, kommendör i flottan 2 aug 05, i reserven nov 05, överadjutant hos Oscar II från nov 05, statsminister 29 maj 06—6 okt 11, konteramiral i flottans reserv 07, ordf i styr för Carnegiestiftelsen från 11, i Allm valmansförb:s överstyr o verkst utsk o ledare för AK:s högerparti 12—juni 35, ordf i styr för Rörstrandsbolagen, Sv ab Gasaccumulator, Sv allm sjöfartsfören, Försäkringsab Skandia o Försäkringsab Freja från 12, för ab Sthlms handelsbank (senare Sv handelsbanken) 12 — febr 23, i komm ang byggnadssätt för en pansarbåt okt—nov 12, i styr för skogshögskolan o statens skogsförsöksanstalt från 15, i statens industrikommission 16—17, i styr för Sv skogsvårdsfören från 17, minister för utrikes ärendena 30 mars—18 okt 17, led av styr för ab Iggesunds bruk från 23, ordf i styr för Strömbacka bruks ab från 23, statsminister 2 okt 28 —6 juni 30, led av komm ang förberedande av Sveriges deltagande i 1932 års allm nedrustningskonferens i Geneve juni 31—jan 32, av sv delegationen där 32. - HedLÖS 05, LKrVA 06, RoKKMO 08, R CXIII:s O 17, LLA 17, HedLLA 28, HedLIVA 32.

G 19 (enl annan uppg 10) mars 1888 i Sthlm, Skeppsh, m Anna (Annie) Lovisa Almström, f 27 juli 1867 där, Ad Fredr, d 30 maj 1927 där, Jak, dtr till bruksägaren Adolf Fredrik Robert A (bd 1) o Eva Cecilia Teresia Påhlman.

Biografi

Efter studier vid Hudiksvalls läroverk antogs Arvid L 1876 som aspirant vid sjökrigsskolan, där han bl a hade Marcus Wallenberg o Henning v Krusenstierna som kamrater. Som nyutexaminerad sjöofficer deltog L i fregatten Vanadis' uppmärksammade världsomsegling dec 1883 —april 85. L gick ut kadettskolan med högsta betyg o ansågs som en mycket lovande sjöofficer. Redan 1889 lämnade han likväl den sjömilitära banan för att i stället gå i tjänst hos ab Iggesunds bruk, ägt av släkten Tamm. L:s far var vid denna tid chef för såväl Iggesunds bruk som för de tammska Österby o Strömbacka, o en bror till L var förvaltare på Österby. 1892 blev L VD för Iggesunds bruk, en befattning som han innehade till 1903, då bruket såldes till Hudiksvalls Trävaru ab genom L:s försorg. Därvid undantogs Strömbacka o Hedvigsfors, o L förblev chef för Strömbacka bruks ab till 1923, då företaget såldes till ab Iggesunds bruk, fortfarande med L som ordförande i styrelsen o desslikes som styrelseledamot i Iggesund.

Som industriledare visade sig L framsynt o skicklig. Genom Marcus Wallenberg fick han ett lysande anbud att bli chef för LKAB, ett uppdrag som han accepterade för ett drygt år (1900—01), ett år av intensiv investeringsverksamhet, bostadsbyggande för LKAB mm. Sina erfarenheter härifrån utnyttjade L under de förhandlingar, som 1907 ledde fram till statens delägarskap i LKAB.

L, som var landstingsman i Gävleborg sedan 1892, avböjde redan 1897 ett anbud att kandidera till FK. Likaledes avböjde han 1902 ett försök från EG Boström att enrollera honom som finansminister. 1904 accepterade emellertid L att bli generaldirektör för telegrafstyrelsen. Så invaldes han av Gävleborgs läns landsting i FK o var då kammarens yngste ledamot. Då den Lundebergska ministären bildades i aug 1905 för att lösa unionskrisen, blev L sjöförsvarsminister. Som sådan skulle han ha en militär grad o befordrades till kommendör; två år senare blev han konteramiral i reserven. Om L fått som han önskat, hade han i stället blivit civilminister o då näppeligen fått amiralstiteln. Redan då regeringen Lundeberg avgick 1905, fanns vissa planer på en högerregering eller moderatliberal regering med L som chef. K Staaff erbjöd senare under hösten L ministerposten i London, men denne avböjde av ekonomiska skäl.

L invaldes vid 1906 års riksdag i "stora partiets" (FK:s konservativa majoritet) förtroenderåd o blev ordinarie ledamot av lagutskottet. Sedan regeringen Staaff fallit på rösträttsfrågan o Alfred Petersson i Påboda o Fredrik Wachtmeister avböjt att bilda en ny ministär, gick budet till L, som accepterade. Regeringen hade ingen påfallande högerfärg. L sökte stöd även i moderatliberala kretsar. Till en början var han skeptisk mot dubbel-proportionalismen, d v s proportionella val till båda kamrarna, men var samtidigt angelägen att nå resultat. En författningsreform genomdrevs, men först efter åtskilliga eftergifter för radikala krav. Allmän rösträtt för män vid AK-valen o införandet av en 40-gradig skala vid de kommunala valen utgjorde endast steg på vägen mot allmän o lika rösträtt vid såväl kommunala val som riksdagsval. Regeringens vinst låg främst i att det proportionella systemet hade knäsatts o att hotet mot FK:s likaberättigande med AK hade avvärjts. Konservativa kritiker förutspådde dock, att den 40-gradiga skalan snart skulle elimineras o resultatet bli ett enkammarsystem med proportionalism, som skulle leda till ett ökat partivälde med fastlåsta positioner.

1907 års riksdag har betecknats som "de stora beslutens riksdag". Förutom rösträttsfrågan avses därmed främst avtalet om de norrbottniska malmfälten. Regeringen var överhuvudtaget aktiv. Under sina 5 1/2 år avlämnade ministären L mer än 1 100 propositioner, som rönte anmärkningsvärt få bakslag. Över 200 kommittéer tillsattes, bl a för utredning av ålderdoms- o invaliditetspensionering, en fråga som det senare blev förunnat regeringen Staaff att föra i hamn.

L, sades det, representerade en ny typ av statsminister. Som industriman stod han väl i samklang med tidens stora omvälvningar på näringspolitikens område. Hans biograf, Ivar Anderson, skriver (1956, s 127), att L under sin första regeringstid "hade en viss benägenhet att betrakta sina kolleger som en industriledare sina avdelningschefer". Visst är, att både principiella o personliga motsättningar spelade in vid en del av ministerskiftena (L Tingsten, E Trolle, Petersson i Påboda o G Roos). Tingsten o Påboda hörde i fortsättningen till L:s hätska motståndare. Men även inom högerleden fanns motsättningar. Inom FK-högern fanns många, som misstrodde L:s alltför stora kompromissvillighet, bland dem Ernst Trygger, vilkens val till "stora partiets" ledare efter Christian Lundeberg 1909 förgäves hade motarbetats av L. Förhållandet mellan L o Trygger blev kyligt o spänt. Trygger fann honom "farligt benägen att offra konservativa principer", medan L å sin sida "var utåtriktad, praktisk, impulsiv, ivrig att nå resultat" (Anderson 1956, s 144).

Efter det väntade bakslaget vid AK-valen 1911 avgick regeringen. L iklädde sig oppositionsledarens roll, samtidigt som han påbörjade sitt stora livsverk med att bygga upp ett fast o väl organiserat högerparti. I FK förenades de båda högerfraktionerna till nationella partiet 1912, o så sammanslogs i AK lantmannapartiet o nationella framstegspartiet till lantmanna- o borgarepartiet, vars ordförande L blev 1913. L:s mandat i FK för Gävleborgs län hade 1910 förvandlats till ett motsvarande för Älvs borgs län. I samband med 1911 års val flyttade L emellertid till AK som representant för Sthlms stad.

Regeringen Staaffs upphävande av beslutet att bygga en pansarbåt väckte en storm i landet, o en frivillig pansarbåtsinsamling kom till stånd 1912. F-båtsinsamlingen med L som ordförande rönte ett starkt gensvar. För L var försvarsfrågan oskiljaktig från utrikespolitiken, vilken i sin tur utgjorde ett starkt föreningsband mellan honom o kungen alltsedan dennes tid som kronprins. Grundläggande för L:s syn var det orubbliga fasthållandet vid neutralitetspolitiken. Försvarsfrågan blev successivt alltmer inflammerad. Staaffs karlskronatal i dec 1913 kom att utlösa krisen med bondetåget i febr 1914 som kulmen. L var närvarande vid bondetågsledningens sammanträden o tog i förväg del av ledarnas tal. Han ansåg dock, att regeringen Staaff borde sitta kvar, till dess att försvarsberedningarna lagt fram förslag. I stället anlitades alltmer Trygger som kungens främste rådgivare.

En stor uppmärksamhet har ägnats Gustav V.s fortlöpande kontakter med ledande högerpolitiker under hela Staaffs regeringstid (okt 1911—febr 1914). Anordningen med "dolda rådgivare" sattes direkt i system. Dessa överläggningar har inte utan rätt betraktats som en konspiration mot den sittande regeringen. Samtidigt skall det dock göras en skarp åtskillnad mellan L:s o flertalet högerpolitikers agerande o den roll som främst spelades av Trygger o kretsen närmast denne. L fick full insyn i monarkens svårigheter att samarbeta med Staaff men eggade inte upp honom mot ministären. Gång efter annan manade han till största försiktighet o avrådde från en brytning med regeringen, medan Trygger utstakade den handlingslinje, som kungen följde, o som gick ut på att driva fram Staaffs kapitulation eller avskedande. Det är omvittnat, att L inte var helt nöjd med rollen som "hemlig" rådgivare till kungen. Även om parlamentarismen som princip ännu vid denna tidpunkt knappast hade någon större anklang i högerkretsar, var dock de hemliga överläggningarna ohållbara ur konstitutionell synpunkt. L har för eftervärlden kommit att framstå som en kallblodig taktiker med stort tålamod, medan Trygger mer burdust spelat rollen av "ståndaktig tennsoldat". L visade dock samtidigt prov på svagheter. Hans varningar till kungen var inte så bestämda, att de uteslöt missuppfattningar. Han förstod knappast heller vilken utomordentlig tillgång, som bondetåget utgjorde i politiskt hänseende.

Efter Staaffs avgång i samband med borggårdskrisen 1914 var Trygger villig att bilda ministär men fick inte stöd av högerpartierna. Hjalmar Hammarskjöld kunde endast med svårighet övertalas att åta sig regeringsbildningen. L hade verksamt bidragit till denna ministärs tillkomst. Det har hävdats att det var han "som förde Hammarskjöld fram till statsministerposten". L:s insatser stannade inte vid detta. Han gav den nye statsministern tips om statsrådsnamn o diskuterade dessa (Carlgren). Vårvalet 1914 till AK innebar högerframgångar. L betonade, att högern stod fri gentemot ministären, men gav helhjärtat stöd i huvudfrågorna, neutralitetspolitiken o försvaret. Han anlitades tidigt som regeringens medhjälpare i viktiga underhandlingar o som ledamot av olika kristidsorgan, bl a som ordförande i den viktiga industrikommissionen.

Efter regeringen Hammarskjölds avskedsansökan i mars 1917 vidtog intensiva förhandlingar. Det uppdrogs åt Trygger att bilda regering. L var först villig att gå in som utrikesminister men misströstade om samarbetet med Trygger. Denne drog sig tillbaka som regeringsbildare, o i stället blev Carl Swartz statsminister. Trygger blev uppbragt över att L gick in som utrikesminister under Swartz, sedan han vägrat att gå med Trygger. Ingen post kunde vara mer utsatt än utrikesministerposten. L fick till stånd en rad överenskommelser med England o Tyskland, o underhandlingar inleddes med Washington. Något generellt avtal med England kom dock ej till stånd, o livsmedelsbristen blev svår 1917. Han hade, vilket var känt i England, som delegat i handelsförhandlingar 1915 o som ordf i handels- o industrikommissionen motarbetat den handelspolitiska uppgörelse som vänstern önskade. Inrikespolitiskt var L ej villig att tillmötesgå vänsterns krav på författningsutredning, medan Swartz ställde sig positiv. I valrörelsen 1917 fick L utstå hård kritik för den sk Luxburgaffären; genom förmedling av sv beskickningen i Buenos Aires hade komprometterande tyska telegram kunnat skickas via Sthlm till Berlin. Frågan blev en belastning för L o högern, ehuru ansvaret för telegramtrafiken främst föll på den tidigare utrikesministern, K A Wallenberg. Högern led nederlag i valet, o i okt 1917 trädde regeringen Edén-Branting till. L:s engagemang för en nationell samlingsregering vann inte gehör.

L bedrev en lojal opposition mot Edéns regering. Liksom flertalet högermän tog han bestämt parti för Åland, då frågan aktualiserades. Han ogillade Finlands agerande o uppfattade den sv regeringen som rädd o småaktig. I författningsfrågan intog L en negativ hållning. Han hade en känsla av att ha gått för långt 1907. Det var ett konservativt intresse att bevara grundvalarna for FK orubbade, varav följde en obenägenhet att rucka på den 40-gradiga skalan, o motståndet mot att luckra upp "strecken" var starkt inte bara inom högern utan också rent allmänt på bondehåll. Den negativa linjen hade stöd av flertalet högerriksdagsmän med undantag av Carl Swartz o en liten grupp, som efterlyste högerinitiativ. L avvisade förhandlingar med Edén o liberalerna i författningsfrågan 1917. Efter det tyska sammanbrottet uppstod en ny situation. Varken L eller Trygger tog dock aktiv del i det sammanjämkningsarbete som följde.

För L framstod den framväxande politiska bonderörelsen som en källa till bekymmer. I början av 1919 diskuterades inom lantmanna- o borgarepartiet ett förslag att dela partiet i ett stads- o ett lantmannaparti. L såg dock som sin huvuduppgift "att hålla samman herrar och bönder", en linje som också segrade. Ett reformvänligt program antogs, som blev bestående till 1946 o kom att utgöra grundvalen för det nya högerpartiet.

Årtiondet efter 1918 utgjorde L:s höjdpunkt som partiledare o parlamentariker. Han byggde upp högerpartiet, samlade in pengar o skapade en effektiv valorganisation. "Amiralen", som han nu allmänt kallades, "blev under dessa år något av självhärskare inom sitt parti" (Anderson 1956, s 257). Det gällde särskilt Allmänna valmansförbundet (AVF), där han praktiskt taget bestämde allt. Han framstod som starkare än någon annan partiledare. Otto Magnusson i Tumhult, David Pettersson i Bjälbo, Carl Hederstierna, Sven Lübeck o Claes Lindskog var hans främsta rådgivare. Med sina främsta politiska motståndare, socialdemokraterna Branting, Herman Lindqvist o F V Thorsson hade han inga samarbetssvårigheter, medan Eden fram till 1924 framstod som L:s ständige motpart. Det var fråga om en ömsesidig brist på sympati, något som senare också kom att gälla C G Ekman. Liberalismen var dock under 1920-talet ej längre huvudfienden för L utan i stället en potentiell bundsförvant mot socialdemokratin. L:s arbete med partiuppbyggnaden gav framgång redan i 1920 års val. L uppträdde som en modern folktalare. Landet genomkorsades med bil o tåg. Han höll ett 40-tal anföranden (många av dessa tr; jfr nedan). Vid extravalet 1921 gick vinsten förlorad, men 1924 o än mera 1928 gick högern framåt. Därefter följde en tillbakagång.

Motsättningarna mellan L o Trygger kom i öppen dag vid den senares regeringsbildning 1923 — 24. Uppfattningarna gick helt isär beträffande högerns chanser i regeringsställning, den taktiska uppläggningen o främjandet av försvarsfrågan. Samverkan brast mellan L o Trygger vid regeringsbildningen, då L förespråkade en borgerlig samlingsregering. Vid försvarsfrågans avgörande kom det till en direkt kris. L ville, att partiets linje skulle vara den som uttryckts i högerns motioner, vilka gick längre än regeringsförslaget, medan partiets majoritet i riksdagen stödde regeringsförslaget o mot L:s vilja även önskade, att regeringen skulle kvarstå, även om den led nederlag. L ville avgå som partichef i riksdagen men fann sig i desavoueringen. Även om L:s position som högerns ledare inte hotades, var den dock omstridd. Hans auktoritet som partiledare återställdes dock 1925 o var sedan obestridd till hans avgång.

Efter 1928 års valframgång hoppades L ånyo på en borgerlig samlingsregering, vilket dock stjälptes av C G Ekman. L fick istället bilda en egen minoritetsregering. Han var nu 66 år o hans hälsa vacklande. Utgångsläget för regeringen var ändå ganska gott. Trygger blev utrikesminister, varmed enigheten inom högern markerades, o som finansminister enrollerades Nils Wohlin, den tidigare bondeförbundsledaren, som av många utpekades som en tänkbar efterträdare till L. Den andra ministären L blev emellertid på det hela taget en stor besvikelse för högern o även för L personligen. Visserligen drevs en del viktiga frågor igenom, men regeringsmakten stärktes inte gentemot riksdagen. Särskilt berodde detta på agerandet i Wohlin-krisen 1929. Wohlin tvingades att avgå efter vissa transaktioner, som syftade till försäljning av den till största delen statsägda Jordbrukarbanken. Sakligt var aktionen mot Wohlin föga underbyggd, men dennes osmidighet o en intensiv kampanj från motståndarhåll gjorde till sist situationen ohållbar. Att L offrade Wohlin i stället för att lämna in hela regeringens avskedsansökan bidrog avsevärt till att försvaga regeringens ställning, också i högerkrelsar. 1930 avgick L efter ett nederlag i riksdagen gällande spannmålstullarna.

Trots hårt arbete i valrörelsen 1932 — L höll 95 tal, färdades 600 mil i bil o 400 mil i flygmaskin — led högern ett allvarligt nederlag. Föga i samklang med sitt tidigare arbete torpederade L därefter försöken att bilda en borgerlig samlingsregering. Arbetet mot krisuppgörelsen 1933 blev också föga lyckosamt.

Spänningarna inom högern i början av 1930-talet ledde 1934 till en brytning mellan AVF o Sveriges Nationella Ungdomsförbund (SNU). Tvistefrågorna var av personlig, organisatorisk o idémässig art. Inom AVF-ledningen var man sedan länge missnöjd med SNU:s fristående ställning, o i yngre högerkretsar fanns ett missnöje inte bara med partiets politik, som sågs som delvis kraftlös, utan också med vad man uppfattade som en maktfullkomlig o auktoritär AVF-ledning. Idémässigt var SNU talesman för nykonservativa strömningar, statsbejakande o positivt till planhushållning. L o AVF däremot såg planhushållning som en väg till diktatur o kopplade i sin propaganda samman SNU:s syn med nazismen.

L lade tidigt i dagen en stark motvilja mot nazismen, som han såg som en förening av grov demagogi o brutala metoder. Säkert förstärktes hans uppfattning av ställningen som frimurareordens ledare i Sverige; frimurarna i Tyskland utsattes för förföljelse.

1935 nådde L ett av sina mål, då riksdagens båda högerpartier sammanslogs till ett, riksdagshögern. Han blev dess förste ordförande. S å avgick L som AVF:s ordförande o lämnade även riksdagen. Han deltog dock aktivt i 1936 års valrörelse. Sedan han besökt England o Skottland i frimurareärenden omkom han i en flygolycka på Croydon.

L:s stora intresse vid sidan av politiken var skogen o skogsvården. Under de sista årtiondena av sitt liv nådde L erkännande som den främste målsmannen för svensk skogsvård o skogshushållning. Han var också ordförande i styrelserna för skogshögskolan, statens skogsförsöksanstalt o i Sv skogsvårdsföreningen.

L var inte teoretiker eller boksynt. Han hade ringa intresse för idépolitik. Hans politiska begåvning låg mer på det kritiska o det receptiva planet än på det konstruktiva, har det sagts. Han visade ibland brist på fantasi o förutseende o hade svårt att tänka sig mer än en handlingslinje. Politisk taktik var inte hans starka sida. Han saknade tålamod o kall beräkning. Men han hade en mångsidig erfarenhet, var metodisk o produktiv. Han hade ett klart verklighetssinne o stor människokännedom. Trots att L inte gärna släppte någon in på livet, blev han en "folkets man" mer än någon annan högerpolitiker inom sin generation. Han var ingen vältalare men medryckande o stridbar i debatten. Han var en stark ledarnatur. Hans åskådning har betecknats som "moderatkonservativ". Han kunde inte tänka sig en styrelse utan folkets medverkan; den urgamla sv självstyrelsen hade satt djupa spår hos honom. L var protektionist o motståndare till den klassiska liberalismen. Han accepterade inte Keynes' o Wigforss' teorier. Han vände sig mot klasspolitik o samhällsupplösande krafter. Ett starkt försvar, näringsskydd o lagbunden ordning var honnörsord. I hela sin gärning utmärktes L av ansvarskänsla o pliktmedvetande.

Författare

Birger Hagård



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

L:s saml i RA innehåller konc o kopior av utg brev, dagboksantiar o strödda äntrar, mottagna brev, ämnesordnade handhar o tidn:klipp (tidn:-klipp även i Moderata samlingspartiets dep i RA). Dagboksant:arna har givits ut av N F Holm. Strödda handhar i R Lindmans arkiv i SSA. — Brev från L till Gustav V (jämte konc, PM m m) o till Oscar II i BFA, till bla G Cassel, O Järte (13 st) o I Anderson (31) i KB, till bla I Afzelius (13), S Clason (19), G Gustafsson (24), S Hedin (35). O Rydbeck, E Trolle (18) o E Trygger (16) i RA, till bla J Bernström i SSA, till bl a C Annerstedt, K Bergström, H Hjärne, J A Kolmodin o Chr Lundeberg i UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Aktiebolaget Iggesunds bruk (The Iggcsund Works Co. Ltd.) ... Short notes compiled. Sthlm 1898."47 s, 46 pl. - Om behofvet af sammanslutningar inom svenska bruksväsendet. Föredr vid Jernkontorets tekn diskussionsmöte d 29 maj 1903. Sthlm 1903. 30 s. [Även i JK A s å.] -Hvarför bör staten inköpa de enskilda telefonnäten? Sthlm 1906. 4 s. [Undert: A. L-n.[ - Två tal i rösträttsfrågan. Sthlm 1906. 16 s. (Tills med Alfred Petersson.) — Föredrag i rösträttsfrågan hållet ... i Göteborg d 27 mars 1907. Sthlm 1907. 16 s. [Även:] Linköping 1907. 16 s. (Medföljer Skånska aftonbl.) Gefle 1907. 8 s. (Medf Östhammars tidn.) — Föredrag hållet ... i Falun d 17 april 1906. Sthlm 1908. 24 s. — Föredrag i rösträttsfrågan, hållet ... i Delsbo d 29 juli 1906. Sthlm 1908. 15 s. — Tal ... vid Publicistklubbens årsfest i Stockholm d 24 mars 1908. Sthlm 1908. 6 s. - Föredrag hållet ...i Eslöf d 16 juli 1908. Sthlm 1908. 22 s. -Föredrag hållet ... i Kramfors d 23 aug 1908. Sthlm 1908. 21 s. [Även:] Gefle 1908. 4:o. 15 s. -Föredrag hållet ... i Stockholm d 13 sept 1908. Sthlm 1908. 21 s. — Svar på herr Sandströms inter-pellation. Sthlm 1909. 19 s. — Tal vid Svenska folkförbundets femårsfest i Djursholm d 26 maj 1911. [Rubr.] Sthlm 1911. 3 s. - Politiska arbetsuppgifter. Föredr i Skara d 23 juni 1911. [Rubr.] Sthlm 1911. 16 s. [Även:] (Medf Smålands alleh.) Linköping 1911. 16 s. [Ur Östgöta corresp.] — Partierna och dagens stridsfrågor. Föredr i Helsingborg d 26 aug. 1911. Sthlm 1911. 20 s. -Föredrag i Stockholm d 10 sept 1911. [Rubr.] Sthlm 1911. 15 s. [Även:] (Bilaga till Norrköpings tidn ...) — En ledares ord. Tal å Cirkus i Stockholm d 8 okt 1911. Sthlm 1911. 7 s, 1 portr. [Även:] Tal å Cirkus ... 1912. 5 s. — Några ord i Sveriges försvarsfråga. Tal i Upsala d 12 febr. 1912. Sthlm 1912. 24 s. — Inför landstingsmannavalen. Tal i Kalmar d 17 mars 1912. [Omsl.] Sthlm 1912. 20 s. — Vår tro på fosterlandet. Tal vid medborgarfesten å Skansen d 1 maj 1912. Sthlm 1912. 5 s. - Vallöften och verkligheter. Föredr i Sundsvall d 16 maj 1912. [Rubr.] Sthlm 1912. 16 s. - Murar som man vill rasera. Föredr i Örebro d 27 maj 1912. [Rubr.] Sthlm 1912. 20 s. - Föredrag i Stockholm d 10 febr. 1913. [Rubr.] Sthlm 1913. 16 s. - Politiskt föredrag i Göteborg d 5 juni 1913. Sthlm 1913. 22 s. — Grundlag och försvar. Föredr i Norrköping sond d 22 febr 1914. Sthlm 1914. 19 s. - Försvaret främst. Föredr ... i Södertälje d 7 mars 1914. Sthlm 1914. 15 s. — Liberalerna och försvaret. Föredr i Malmö o Hässleholm d 8 mars 1914. Sthlm 1914. 16 s. 2. uppl så. 15 s. — Sveriges frihet! Föredr ... i Hedemora d 14 o i Stora Tuna d 15 mars 1914. Sthlm 1914. 20 s. — Försvaret och folkviljan. Föredr ... i Stockholm d 25 mars 1914 o i Västerås s. d. Sthlm 1914. 18 s. — Skall striden gälla fosterlandet eller partiet? Föredr hållet i Tranås o Huskvarna sond d 29 mars 1914. Sthlm 1914. 22 s. -Vårt försvar och de hinder som möta för dess ordnande. Föredr hållet i Skellefteå d 1, Piteå d 2, Lulcåd3oKirunad4april 1914. Sthlm 1914. 18 s. — Tal vid 1914 års remissdebatt i andra kammaren. Sthlm 1914. 16 s. — Samling kring fäderneslandet. Sammanfattn af föredr hållna ... i Linköping d 30 aug ... Kristinehamn ... Karlstad d l ... Vänersborg d 2 ... Falköping d 3 ... Alingsås ... Göteborg d 5 ... Uddevalla d 6 sept 1914. Sthlm 1914. 23 s. — Hur vårda vi arfvct? Föredr hållet i Auditorium i Stockholm d 20 sept 1914. Sthlm 1914. 16 s. — En planmässig nationell kraft -och bränslepolitik. Motion n:r 30 i andra kammaren riksdagen 1916. Sthlm 1916. 52 s. (Undert tills med C HallendorIT m fl; Svenska vattenkraft-föreningens publikationer 78 = 1916:13.) — Vår fred och vår framtid. Tal i Östersund d 12 mars 1916. Sthlm 1916. 22 s. - Amiral Lindman talar i Västervik. [Rubr.] Sthlm 1916. Fol. 1 bl. - Några synpunkter på Sveriges utrikespolitik under världskriget. Tal ... i Stockholm d 22 aug 1917. Sthlm 1917. 27 s. — Ord och handlingar. Föredr i Strömsund d 9 dec 1917. [Rubr.] Sthlm 1917. 16 s. -Infor landstingsmannavalen 1918. Föredr i Södcr-telje d 18 mars 1918. Sthlm 1918. 24 s. - Vårt personliga ansvar inför den stora nyordningen. Tal i Kalmar sönd. d 2 mars 1919. Sthlm 1919. 20 s. -Skiljemärken i svensk politik. Föredr i Uddevalla d. 8 mars 1919. Sthlm 1919. 22 s. - Höger eller vänster? Tal i Växjö d 16 mars 1919. Sthlm 1919. 23 s. — Högerns uppgifter i svensk politik. Tal i Sandviken d 20 mars'1919. Sthlm 1919. 30 s. -Inför vårvalen 1919. Tal i Stockholm d 25 mars 1919. Sthlm 1919. 16 s. - Tal i författningsfrågan i Stockholm d 25. nov 1918. Sthlm 1920. 15 s. -Arbete och sparsamhet. Föredr i Borås d 9 jan 1920. Sthlm 1920. 32 s. - Riksintresse och partiberäkningar. Tal i Malmö d 15 febr 1920. 28 s. -Enighet och offervilja. Tal i Strängnäs d 24 maj 1920. Sthlm 1920. 15 s. - Regeringen utreder. Föredr i Vara d 3 juli 1920, i Falkenberg d 4 juli 1920 o i Ljungby d 5 juli 1920. Sthlm 1920. 22 s. -Borgerligt framstegsarbete till allmän välfärd. Föredr i Sveg d 24 juli 1920, i Vemdalen d 24 juli 1920 o i Östersund d 25 juli 1920. Sthlm 1920. 23 s. -Tal i Sveg d 24 o i Östersund d 25 juli. [Rubr.] Sthlm 1920. Fol. 2 bl. - Välstånd och folklycka. Tal i Norrtälje d 1 aug 1920. Sthlm 1920. 19 s. [Även:] ... Föredr i Norrtälje sönd d ... [Rubr.j Fol. 2 bl. — Infor åtgörandet. Sammandr av tal i Örnsköldsvik d 28. aug o i Ramsele o Ådalsliden d 29. aug 1920. Sthlm 1920. Ils.- Till val med de borgerliga. Tal i Stockholm d 13. sept 1920. Sthlm 1920. 24 s. - Välj åt höger. Tal i Stockholm d 15. sept 1920. Sthlm 1920. 23 s. - Mot socialisering och klassvälde. Sammanfattn af tal i valrörelsen 1920. Sthlm 1920. 91 s. - Känn din rätt och gör din plikt! Tal i Stockholm d 6. mars 1921. Sthlm 1921. 24 s. — Ekonomi och politik. Sammanfattn af tal i valrörelsen 1921. Sthlm 1921. 133 s. 2., utök uppl s å. 181 s. — Landstingen och första kammaren. Tal i valrörelsen 1922. Sthlm 1922. 92 s. -Huru svensk statsmakt försvagas. Tal å Allm val-mansförbundets för Stockholm årsstämma d 13. dec. 1922. Sthlm 1922. 16 s. - Yttre trygghet och inre styrka. Tal i valrörelsen 1924. Sthlm 1924. 157 s. — Tal vid Allmänna valmansförbundcts för Stockholm 20-års-jubileum d 14. febr 1925. Sthlm 1925. 8 s. — Militär avrustning och — moralisk. Tal i Lund d 4. maj 1925. Sthlm 1925. 21 s. -Vänstersamverkans frukter. Tal i Linköping d 11. okt 1925 o i Stockholm d 13. okt 1925. Sthlm 1925. 30 s. — Efterskrift till Vänstersamverkans frukter. Ett uttalande för tidn Aftonbladet d 29. okt 1925. Sthlm 1925. 8 s. — Svensk högerpolitik. Föredr i Oslo d 11. nov 1925 inför Oslo konservative Klub o Hoirekvinders Klub. Sthlm 1925. 20 s. -Samhällsintresse och fackföreningsmoral. Tal i Norrtelje d 13. juni 1926. Sthlm 1926. 18 s. -Program och gärningar. Föredr i Hässelbyholm d 11. juli 1926. Sthlm 1926. 23 s. - Medborgar-mönstring mot klassväldet. Tal å Isaberg o i Falköping d l.'aug 1926. Sthlm 1926. 20 s. - Utveckling i hägn av fred och frihet. Tal i Laholm, Bökeberg o Övedskloster d 14. o 15. aug 1926. Sthlm 1926.'l9 s. — Sparsamhet och ekonomiskt återuppbyggande. Tal i Härnösand o Fränsta d 22. aug 1926. Sthlm 1926. 18 s. — Arbete och självförsörjning. Tal i Orsa o Leksand d 29. aug 1926. Sthlm'1926. 16 s. — En klart borgerlig politik. Tal i landstingsvalrörelsen 1926. Sthlm 1926. 53 s. - Valutgångens innebörd och konsekvenser. Tal inför Allm val-mansförb i Stockholm d 29. okt 1926. Sthlm 1926. 16 s. — I dagens politiska frågor. En intervju i Nya dagl alleh o a uttalanden hösten 1927. Sthlm 1927. 24 s. — Arbete och handling — icke konster och krumbukter. Tal inför Allm valmansförb i Stockholm d 13. dec 1927. Sthlm 1927. 16 s. - Det politiska läget just nu. Föredr inför Nationella ung-domsförb i Lund d 10. febr 1928. Sthlm 1928. 23 s. (Allm valmansförb.) — Jord, järn, skog. Tal i Linköping o Karlshamn d 31. mars o 1. april 1928. Sthlm 1928. 20 s. (D:o.) - 1928 års riksdag - en återblick. Tal i Malmköping vid Södermanlands moderata väljareförbunds årsmöte d 3. juni 1928. Ett föredr av i huvudsak samma inneh som detta hölls i Stockholm d 22 maj. Sthlm 1928. 16 s. -Vårt valprogram. Föredr i Malmö d 18. juni 1928. Sthlm 1928. 18 s. — Samverkan för produktiva uppgifter. Tal i valrörelsen 1928. Sthlm 1928. 157 s. — Återblick och arbetsprogram. Tal i Malmö d 19. juni 1929. Sthlm 1929. 24 s. - Tal vid Allmänna valmansförbundets tjugufemårsjubileum i Stockholm d 28. okt 1929. Sthlm 1929. 29 s. -Dagsfrågor i svensk politik. Föredr i Stockholm d 10. febr 1930 i anslutn till Allm valmansförbundets för Stockholm tjugufemårsjubileum. Sthlm 1930. 23 s. — Hjälp åt jordens brukare. Tal i Nyköping d 14. april 1930. Sthlm 1930. 24 s. - Jordbrukshjälpen och regeringsskiftet. Föredr i Leksand d 9. juni 1930. Sthlm 1930. 19 s. - Stridens mål - hela landets och allt folkets bästa. Föredr i Dellenbaden sond d 3 aug. 1930. Sthlm 1930. 19 s. - Jordbruksriksdag och jordbruksval. Tal i Borensberg sond d 10. aug. 1930. Sthlm 1930. 19 s. - Med högern för ordning och framåtskridande. Tal i Skellefteå o Vindeln d 17. aug 1930. Sthlm 1930. 19 s. - Ett starkt näringsliv. Föredr i Hammerdal d 24. aug 1930. Sthlm 1930. 23 s. - Försvar, arbete, reformer. Föredr i Tierp d 30. aug 1930. Sthlm 1930. 23 s. — Jordbruksriksdag och jordbruksval. Tal i jordbruksfrågan o landstingsvalrörelsen 1930. Sthlm 1930. 211 s. — Mot fackföreningstyranni och blockadofog. Föredr vid Allm valmansförbundets för Stockholm opinionsmöte för arbets- o näringsfrihet d 3. nov 1930. Sthlm 1930. 9 s. - Konservatismens program — ett program för svensk ungdom. Föredr vid Ungsvenska förbundets i Göteborg tjugofemårsjubileum d 4. nov 1930. Sthlm 1930. 18 s. — Folkparti eller klassparti. Föredr inför stadsfullmäktige- o elektorsvalen i Stockholm d 16. mars 1931. Sthlm 1931. 16 s. — Det näringspolitiska läget. Föredr i Strömstad o Fjällbacka d 16. april 1931 inför landstingsvalet i Norrviken. Sthlm

1931. 19 s. — Helsingland — hembygden. Tal å hembygdsfesten vid Laforsen pingstd 1931. Sthlm 1931. 12 s. — Ekonomisk ansvarskänsla och social fredspolitik. Tal i Grävsnäs d 29. juni 1931. Sthlm 1931. 19 s. — Konservativ framstegspolitik. Tal i Ökull cl 2. aug 1931. Sthlm 1931. 20 s. - Tal ... vid invigningen av Högerns medborgarhus i Östra Fågelvik d 27. sept 1931. Sthlm 1931. 9 s. - Skydd för näringslivet! Skydd för lagsamhället! Föredr vid invigningen av ett nationellt föreningshus i Fager-hult sönd d 15. nov. 1931. Med ... uttalande till pressen d 9 nov. 1931 om det i Stockholm bildade samhällsvärnet. Sthlm 1931. 19 s. — Stridens mål. Föredr ... i Göteborg d 14. mars 1932. Sthlm 1932. 21 s. — Samling kring riksintressena! Föredr ... i Malmköping d 29. maj 1932. Sthlm 1932. 20 s. -Föredrag ... vid Hudiksvalls stads 350-årsjubileum d 25. juni 1932. Sthlm 1932. 8 s. - Inför årets val. Föredr ... i Orbaden d 24. juli 1932. Sthlm 1932. 12 s. — Arbetets politik och ordningens. Föredr ... i Örebro d 4. aug 1932. Sthlm 1932. 12 s. - Arbetets politik och ordningens. Tal i valrörelsen 1932. Sthlm 1932. 204 s. - Mot bolsjevism och klasskamp! Tal ... i Delsbo d 17. april 1933. Sthlm 1933. 18 s. — För Sverige under blågula färgers ärorika tecken! Tal ... i Stockholm sönd d 21. maj 1933 i samb med nationellt medborgartåg. Sthlm 1933. 8 s. — Krisuppgörelscn. Föredr ... i Bjärred d 15. juli 1933. Sthlm 1933. 23 s. - För fäder-neärvd frihet! Föredr ... vid det nationella medbor-gartåget i Göteborg lörd d 16. sept. 1933. Sthlm 1933. 14 s. — Riktlinjer försvensk högerpolitik. Tal ... vid sammantr med Allm valmansförbundets representantskap d 28. okt. 1933. Sthlm 1933. 10 s. — Konservatismen och Norden. Referat av ... tal lörd d 18. nov 1933 vid möte anordn av Konservative Folkepartis kvinno- o ungdomsföreningar i Hilleröd, Danmark. Sthlm 1933. 7 s. - Klassvälde eller folkpolitik? Tal... lörd d 25 nov. 1933 i Jönköping. Sthlm 1933. 22 s. - Ett svenskt handlingsprogram. Föredr ... i Stockholm d. 5. febr 1934. Sthlm 1934. 18 s. — Samling, icke söndring bjuder tiden. Tal i Kinna o Borås d 26. febr 1934. Sthlm 1934. 22 s. — Högerpolitik i brytningstider. Föredr ... i Skövde d 18'. mars 1934. Sthlm 1934. 22 s. -Tal vid Allmänna valmansförbundets för Värmland 25-årsjubileum d 15. april 1934. Sthlm 1934. 24 s. — Med högern för systemskifte! Tal... vid det nationella medborgartåget i Stockholm sönd d 27. maj 1934. Sthlm 1934. 8 s. — Tal vid öppnandet av högerns riksstämma i Stockholm d 28. maj 1934. Sthlm 1934. 7 s. — Systemet Wigforss — en äventyrspolitik, som måste avvecklas. Tal ... i Höllvi-ken, sönd d 17. juni 1934. Sthlm 1934. 19 s. - Tal på ärkestiftets ungdomsdag i Norrbo kyrka d 2. juli 1934. Sthlm 1934. 12 s. - Högern och krispolitiken. Tal ... i Ulfåsa d. 8. juli 1934. Sthlm 1934. 21 s. — För eller emot fortsatt socialiststyre? Föredr ... lörd d 14. juli 1934 i Loos och Färila samt sönd d 15. juli i Ovansjö, Valbo o Rengsjö. Sthlm 1934. 18 s. — Nationell svensk politik. Föredr ... lörd d 28. juli 1934 i Kungälv o sönd d 29. juli i Sikhall o Dals-Ed. Sthlm 1934. 20 s. — Socialdemokratiens nya ansikte. Föredr i Bjurholm o. Nordmaling d 4. aug o i Styresholm o. Docksta d 5. aug 1934. Sthlm 1934. 22 s. — Ett konservativt framstegsprogram. Tal i Stöde d 11. aug, i Mörsil o Svenstavik d 12. aug 1934. Sthlm 1934. 18 s. - Öppenhet och uppriktighet i politiken. Tal vid Ekedal o å Alleberg d 19. aug 1934. Sthlm 1934. 18 s. - Socialdemokratiens rätta ansikte. Sammanfattn av tal i Ture-berg o Djursholm d 25. aug samt i Arboga o Västerås d 26. aug 1934. Sthlm 1934. 19 s. - Vår svenska väg. Urval av tal i 1934 års valrörelse. [Sthlm, tr] Ulricehamn 1934 [omsl]. 116 s. - Frihet eller förtryck? Tvenne föredr ... d 14. o 16. mars 1935 i Stockholm. Sthlm 1935. 23 s. - För frihet och lag! Föredr ... i Upsala d 12. maj 1935. Sthlm 1935. 16 s. — Levande konservatism. Tal vid invign av Medborgarskolan å Gimo d 19. maj 1935. Sthlm 1935. 8 s. — Håll samman! Bevara grunden! Tal vid högerns riksstämma 1935. Sthlm 1935. 12 s. — Trygghetskrav i orostider. Föredr i 1936 års valrörelse. Sthlm 1936. 69 s. — Karl Fredenberg f. [Rubr.] Sthlm 1937. (5) s. [Undert; ur LAH o tidskr 1936.] — Dagboksanteckningar. Utg genom Nils F. Holm. Sthlm 1972. 280 s, 1 portr. (SkSH, 1.) — Vissa mindre politiska skrifter liksom bidrag i antologier, tidskr o tidn ej förtecknade.

Källor och litteratur

Källor o litt: I Anderson, A L o hans tid (1956); dens, Otto Järte — en man for sig (1965); dens, Åsyna vittne. Människor o händelser i press o politik 1914-1940 (1968); A Brusewitz, Kungamakt, herremakt, folkmakt (1951); W M Carlgren, Ministären Hammarskjöld (1967); N Elvander, Harald Hjärne o konservatismen. Konservativ idédebatt i Sverige 1865-1922 (1961); G Gerdner, Det sv regeringsproblemet 1917-1920 (1946); dens, Parlamentarismens kris i Sverige vid 1920-talets början (1954); T Gihl, 1914-1919. Den sv utrikespolitikens hist, 4 (1951); B Hagård, Nils Wohlin. Konservativ centerpolitiker (1976); J Hellner, Minnen o dagböcker, ed W Odelberg (1960); G Hellström, Krisår o reorganisationsproblem (Sv lantmännens riksförb 1905—1955, 1955); dens, Jordbrukspolitik i industrisamhället med tyngdpunkt på 1920- o 30-talcn (1976); G Herrström, 1927 års skolreform. En studie i sv skolpolitik 1918-1927 (1966); E Hastad, A L t (SvT 1936); L Kihlberg, Karl StaafT, 1-2 (1962-63); S-O Linde-berg, Nödhjälp o samhällsneutralitet. Sv arbetslöshetspolitik 1920-1923 (1968); C Lindskog, Bokslut. Hågk o människor (1949); G Lindskog, Med högern för Sveriges framtid (1954); K Magnusson, Vid spade o riksdagspulpet (1950); T Nothin, Hågkomster (1966); O Nyman, Krisuppgörelsen mellan socialdemokraterna o bondeforbundet 1933 (1944); dens, Sv parlamentarism 1932-1936 (1947); dens, Högern o kungamakten 1911-1914 (1957); K Petersson, En bondedemokrat. Alfred Petersson i Påboda (1965); D Pettersson, Våra herrar i FK (1908); S Runestam, FK-högern o rösträttsfrågan 1900-1907 (1966); V Spångberg, Från Arvid Posse till Per Albin Hansson (1936); K-O Stefanson, L:ska ministären 1928-1930 (1939); S Swensson, Från Louis De Geer till Per Albin (1945); S A Söderpalm, Storföretagarna o det demokratiska genombrottet (1969); E Th[ermaen-iu]s, rec av Timelin, nedan a a (StvT 1929); E Thyselius, A L o K Staaff (Männen för dagen, 1, 1914); E Timelin, Ministären L o representationsreformen 1907-09 (1928); H Tingsten, Den sv socialdemokratiens idéutveckling, 1 — 2 (1941); R Torstendahl, Mellan nykonservatism o liberalism. Idébrytningar inom högern o bondepartierna 1918-1934 (1969); H Wieslander, I nedrustningens tecken. Intressen o aktiviteter kring försvarsfrågan 1918-1925 (1966); E Wigforss, Minnen, 2, 1914-1932 (1951); A Wåhlstrand, 1905 års ministärkriser (1941); dens, Regeringsskiftena 1900 o 1902 (1947); dens, Karlstadskonferensen 1905 (1935); E Wärenstam, Sveriges nationella ungdomsförb o högern 1928-1934 (1965); E Wästberg, Sv herrar (1934); M Västberg, Politiker o partigängare (1936).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
S Arvid A Lindman, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10610, Svenskt biografiskt lexikon (art av Birger Hagård), hämtad 2018-10-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10610
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
S Arvid A Lindman, urn:sbl:10610, Svenskt biografiskt lexikon (art av Birger Hagård), hämtad 2018-10-19.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se