Niclas Lafrensen

Född:1737-10-30 – Tyska Sankta Gertruds församling, Stockholms län
Död:1807-12-06 – Klara församling, Stockholms län

Miniatyrist, Gouachemålare


Band 22 (1977-1979), sida 36.

Meriter

2 Lafrensen, Niclas, son till L 1, f 30 okt 1737 i Sthlm, Ty, d 6 dec 1807 där, Klara. Studier o konstnärlig verksamhet i Paris trol från 63 till 69, åter i Sverige 69—74, i Paris 74—90, därefter i Sthlm, prof:s n h o v 28 juni 92. Gouache- o miniatyrmålare. — LFrKA 73. — Ogift.

Biografi

Sin första konstnärliga utbildning torde L ha fått i faderns ateljé på Södermalm i Sthlm. Efter dennes död 1756 flyttade han till Svartmangatan 19 i Gamla stan nära Tyska kyrkan o kallas då i taxeringslängderna "miniateurmålare" men lämnade denna bostad redan följande år. Sommaren 63 ansökte L "till vinnande av större perfection uti porträttmålarekonsten", som han "härstädes lärt och i flere år med möjeligaste uppmärksamhet idkat", om pass för utrikes resa. Från 1 okt 64 till samma datum följande år hyrde han några rum utan kök vid rue Saint-Thomas du Louvre i Paris i ett förnämligt kvarter nära Palais Royal. Hyreskontraktet upplyser om att han ämnade stanna i Paris tre år. Bostaden blev dock för dyr för honom, men vart han flyttade är inte känt, inte heller var han bedrev sina studier.

I sin passansökan hade L framhållit, att han tänkt utomlands studera de mest kända porträttmålarna. Att han vid sin ankomst till Paris uppsökte sin berömde landsman Roslin, känd för sin hjälpsamhet mot unga sv konstnärer, kan tas för givet. Två franska konstnärer, gouachens erkände mästare P A Baudouin (1723—69) o miniatyristen J B Massé (1687—67), kom att bli L:s förnämsta inspirationskällor. På miniatyrens område hade han en svår konkurrent i sin skicklige landsman P A Hall (bd 17). Denne, som anlänt till Paris 66, gjorde en rekordsnabb karriär o blev väl anskriven vid franska hovet. Det gällde för L att specialisera sig i en konstart, som ekonomiskt var fördelaktig o där konkurrensen inte var för stor. Det blev gouachen. Under 60-talet ställde Baudouin ut sina sensuellt raffinerade gouachemålningar på parissalongema, vilka förhärligade det galanta liaisonlivets olika sidor o mångfaldigades av tidens skickliga franska kopparstickare.

Av en notis i Sthlms Weckoblad 26 aug 69 framgår, att L återvänt till Sverige "på oviss tid". Han fick snart en rad beställningar på miniatyrporträtt bl a från hovet. Från 70 kallade han sig k hovminiatyrmålare o valdes 12 aug 73 till ledamot av Konstakademin. Förgäves sökte han i dec en ledig professorsbefattning där. Hans vackra självporträtt i miniatyr i FrKA:s samling liksom den ovala bilden av den franska skådespelerskan Mme des Roches (NM) är från denna tid. Förmodligen missbelåten över att inte ha fått professuren återvände han till Paris.

Från hösten 74 var L bosatt vid rue de Saints-Péres tillsammans med sina landsmän hovkonduktör S Schröder o den unge medaljgravören C G Fehrman. Den sistnämndes resejoumal har ett o annat att berätta om hur L o hans vänner levde i vardagens Paris. Vid sidan av miniatyrmåleriet kom L nu att mera intensivt ägna sig åt gouachen. Han kom flera år framåt att förse sitt klientel med genrebilder, som utmärkt passade epokens frivola smak o som genom Frankrikes skickligaste gravörer spreds i stora upplagor. Dessa små intima situationsbilder kom mer o mer på modet, o L blev en lysande efterträdare till Baudouin. Liksom tidigare sin landsman K G Klingstedt (bd 20) gjorde han också miniatyrer till doslock. L:s succés växte med åren. Han förfranskade sitt namn till Lavreince. Hans kompositioner efter samtida förebilder kan visa en viss fantasilöshet o upprepning men också en stor skicklighet i återgivande av accessoarer o tygstoffer o präglas av en raffinerad kolorit. Som gravör hade L bl a Baudouins o Fragonards skickliga kopparstickare Nicolas de Launay, väl epokens förnämste. Bättre publicitet kunde L inte få än att Mercure de France o Journal de Paris utannonserade hans blad. I färg återgav J F Janinet många av hans bästa gouacher, rariteter som i den internationella konsthandeln betalas med höga priser. Omkr ett 40-tal gravörer har stuckit efter L:s verk. De typiska titlarna på några av hans mest kända graverade arbeten är: L'éléve discréte, L'indiscrétion (stick av Janinet), Le billet doux, La consolation de L'absence, L'heureux moment (de Launay), L'assemblée au salon, L'assemblée au concert, Le coucher, Le lever (Dequevauviller), La legon interrompue, La soubrette confidente, L'aveu difficile, Le déjeuner anglais (Vidal), L'amour frivole (Beauvar-let), Les deux cages (de Brea), Le Mercure de France (Guttenberg), Le bouquet d'amour (Chapuy), Les offres séduisantes (Delignon), La suite du déjeuner (Duclos).

Teckningar o skisser av L är sällsynta. Måhända ville han inte att de skulle bevaras o förstörde dem. Tessininstitutet i Paris äger en amorös scen, en utsökt sepialavering, liksom det första nervösa utkastet till Le coucher des ouvriéres en modes, tidigare i Eichhornska saml. Exempel på original-gouacher av L med annan motivkrets är de båda skildringarna av parkfester i samband med Gustav III:s besök i Paris 84: den stämningsfulla Marie Antoinettes nattliga fest i Trianon o den livligare La redoute chinoise (båda i Linköpings mus).

Genom franska revolutionen miste L sin kundkrets. Han uppges i Almanach des artistes för 90 som boende på rue de Gra-mont. När han lämnat Paris är inte känt. I Götheborgska nyheter 25 sept 90 omtalas att "Hovmålaren L från Sthlm" ankommit till Gbg. I maj 91 bosatte han sig i Storkyrkobrinken 10 i Sthlm. Året därpå fick han professors namn, heder o värdighet o från 97 en årlig pension på 500 rdr mot skyldighet att årligen leverera två kabinetts-målningar i gouache till de k samlingarna. Dessa historiska pastischer roade honom mindre än de privata porträttbeställningar han fick. Sitt personliga umgänge hade han med konstnärsvännerna Desprez, bröderna Martin, Masreliez o Sergel. 00 erbjöds han att som aktiv prof träda i tjänst vid Konstakademin men avböjde.

Författare

Gunnar W Lundberg



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

 

Tryckta arbeten

Verk av L finns bl a i NM (främst i Wi-canderska saml), i Gbgs konstmus o Linköpings mus, i Sinebrychoffs o Ateneums samkar, Hfors, i National Portrait Gallery, London, o i franska museer, bl a Louvren o Mu-sée des Arts décoratifs o i privata saml rar som den Veil-Picardska (gouacher av L). Rikt repr med gravyrer i KB o NM. På Tessin-inst:s initiativ stor separatutställn av L:s verk på Bibliothéque Nationale, Paris, 1949.

Källor och litteratur

Källor o litt: Biographicaj RA; Hovkontorets brevbok 1770, SIA.

Almanach des Artistes 1790; K Asplund, Fem miniatyrer af N L d y (Konst o konstnärer, 7, 1913); dens, Den sv porträttminiatyrens hist (Konsthist sällsk:s publ 1916); dens, N L o hans franska gravörer (Saisonen 1921); dens, Miniatyrmåleriet under 1700-talet (A Gauffin, Sv sjuttonhundratalskonst, SAK:s publ 31, 1923); dens, Två gustavianska mästare, N L o Elias Martin i samtida gravyrer (1925); dens, Hjalmar Wicanders miniatyr-saml, 1 (1929); dens, Hjalmar Wicanders mi-niatyrsaml (OoB 1930); dens, Svenskt i Paris (SvD 29 maj 1949); dens, Pfeter] A[dolf] Hall. Sa correspondence de famille (Natio-nalmusei skriftserie, 2, 1953); E Bocher, Ca-talogue descriptif et raisonné des estampes composant 1'ceuvre gravé de N L (Les gravu- res francaises du XVIII:e siécle, 1, 1875); O Byström, Söderpojke o fransman (DN 27 mars 1948); G M Carlander, Miniatyrmålare i Sverige (1897); Å Davidsson, Katalog över sv handteckn:ar i UUB (1958); dens, Om illustreringen av Gustaf III:s skrifter. Tre okända laveringar av N L d y (1962); E De-ville, Index du Mercure de France (1910); S Eriksen, L i Paris 1764—65 (Konsthist tidskr 1963); G G Fehrman, Ur G G Fehrmans resedagbok, ed C Eichhorn (SAT 1, 1879—88); A Gauffin, L d y:s gouacher (Meddel från Östergötlands fornminnes- o museifören, 1922); dens, Med Gustaf III i Paris. Två gouacher av N L d y (dens, Sv sjuttonhund-ratalskonst, SAK:s publ 31, 1923); T Holck Golding, Aspects of Miniature Painting (1953); E Jonas, Collections léguées å la ville de Paris par Erneste Cognaque (1930); La Revue du Louvre, 3 (1968); La vie parisienne au XVI lime siécle, expo Musée Carnavalet (1928); E Lemberger, Die Bildnis-Miniatur in Skandinavien, 1 (1912); P Lespinasse, La vie et 1'oeuvre de N L (Les Albums de T Art francais, 1928); O Levertin, N L d y o förbindelserna mellan sv o fransk målarkonst på 1700-talet (SAK:s publ 7, 1899); G W Lundberg, Ett motiv hos L (Nord-Sud, 1931); dens, Un portrait d'Axel de Fersen (Bull hist du Royal Suédois, 1943); dens, Les artistes suédois en France au XVille siécle. (Expo Versailles 1945); dens, Den sv utställn i Versailles slott (Konsthist tidskr, 1—2, 1947); dens, La Suéde et Paris (Konsthist tidskr 1948); dens, Sv sensation på konstauktion i Paris, sällsynt L-stick till franska staten (SvD 20 aug 1948); dens, Sällsynta verk av den frivole mästaren L d y (Sv o franskt 1700-tal i Institut Tessins saml:ar, 1972); dens, Lavreince ¦— N L, peintre suédois (1949); dens, B G Wennberg, M Charageat o M Tapissier, La Suéde et Paris (Expo musée Carnavalet 1947); C D Moselius, FrKA:s samhar (OoB 1916); S E Noreen, N L (SKL 3, 1957); S de Ricci, Musée Cognaque-Jay, catalogue (1929); A Romdahl, Norrköpings mus (Konst o konstnärer, 1913); dens, Sv handtecknrar i Gbgs mus (1918); dens o J Roosval, Sv konsthist (1913); O Siren, Ett besök på Östergötlands mus (OoB 1901); [A Sjöblom,] Nationalmusei miniatyrsaml (1929); dens, Krönika juli 1939—juni 1940 (NM:s årsb 1940); J Vallery-Radot, Les graveurs de Lavreince (i kat till Expo L, Bibi Nat 1949); H Vienne, N L. Peintre å la gouache (Gazette des Beaux-Arts mars 1869); B G Wennberg, N L d y (1947); F U Wrangel, Resor o resenärer i Frankrike (1928).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Niclas Lafrensen, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10827, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunnar W Lundberg), hämtad 2017-12-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10827
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Niclas Lafrensen, urn:sbl:10827, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunnar W Lundberg), hämtad 2017-12-16.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se