Meriter

3 Kolmodin, Gustaf, f 16 mars 1823 i Endre, Gotl, d 25 febr 1893 i Visby. Föräldrar: kronofogden Gustaf Adolf K o Catharina Maria Hemph. Inskr vid LU 4 maj 42, elev vid Väderbrunns lantbruksskola, Söd, 45—47, förest för Gotlands läns lantbruksskola på Stenstugu, Endre, 48—51, arrendator i Stenstugu 51—77, kommunalman, led av Gotlands läns landsting 63—77 o 80—92 (v ordf 81—86), av AK 67—75 (tillf utsk 67— 68, lagutsk 69—71, bevilln:utsk 72, särsk utsk 73), lekmannaombud för Visby stift vid allm kyrkomötena 68, 73 o 78, led av styr för riksbankens visbykontor från 68 (ordf från 85), av kommittén för revision av gällande läroverksstadga okt 70—juli 72.

G 24 okt 47 i Sthlm, Klara, m Hilda Malvina Nathorst, f 26 aug 24 på Näs, Adelöv, Jönk, d18 febr 57 i Endre, dtr till sekr i LA Johan Theophil N o Lovisa Sophia Jonsdtr.

Biografi

K studerade först kemi i Lund, men hans håg stod till jordbruket. Efter att under några år ha förestått en lantbruksskola på fädernegården Stenstugu inträdde han 1851 som arrendator på denna egendom. Liksom sin farfar (led av prästeståndet) o sin far (led av bondeståndet) blev K riksdagsman, alltid vald med stor majoritet. I likhet med många andra större jordbrukare slöt han sig 67 till det nybildade Lantmannapartiet. En traditionsuppgift att det skulle ha varit K, som genom en uppmaning till sin vän E Key tog ett första initiativ till bildandet av partiet, kan innehålla en kärna av sanning men ger under alla förhållanden en förenklad bild av sammanhangen. Själv har K betecknat Key o C Ifvarsson som de drivande krafterna (brev till P A Bergström 6 sept 82). K kom att i viss mån tillhöra den inre kretsen av partiet, men de förtroendeuppdrag han fick gällde mera praktiska frågor (ekonomi, tryckning av listor) än det centrala politiska arbetet.

Liksom många andra av "herrarna" inom Lantmannapartiet fick K ganska svårt att anpassa sig efter de renodlade bondekraven. När han 68 vid interna diskussioner sade sig föredra indirekta skatter framför direkta, ådrog han sig kritik från bondehåll. Den stora stötestenen blev försvarsfrågan, särskilt efter dess aktualisering genom fransk-tyska kriget 70—71. I olikhet med partimajoriteten var K en utpräglad försvarsvän o önskade en snabb utvidgning av den allmänna värnplikten utan att så mycket fråga efter vederlag i form av lättnader i de på bondejorden vilande bördorna. Motsättningarna blev särskilt påtagliga 71 (urtima riksdagen) o 75. Med åberopande av intryck från ett besök i Tyskland hävdade K 75, att den allmänna värnplikten hade en gynnsam inverkan på manskapets redbarhet, energi o duglighet. K ville också bygga ut det fasta försvaret o flottan. Till följd av sin försvarspolitiska hållning närmade han sig regeringen, bröt med Lantmannapartiet o anslöt sig till den 73 bildade Centern. Följden blev, att han miste sin utskottsplacering. Hans syn på det politiska livet blev med tiden mycket bitter (brev till P A Bergström 20 nov 74, 23 nov 75). En försiktig reformvilja präglade många av K:s ställningstaganden. Han önskade en viss demokratisering av den kommunala rösträtten, bl a i arrendatorernas intressen. Han ogillade vatten- o brödstraffet men ville ha kvar dödsstraffet. I fattigvårdsfrågorna sökte han tillgodose allmänt humanitära synpunkter utan för långt gående samhällsingripanden.

Klart liberal var K i skolfrågorna. Som företrädare för "det sunda lekmannaomdömet" blev han 70 den förste icke-ämbetsman som suttit i någon läroverkskommitté. Han var en deciderad motståndare till rådande "latinvälde" o ironiserade över "kulturmänniskornas" strid för gamla "käpphästar" (i brev till G Wennerberg 29 okt 70). Inom kommittén reserverade han sig mot majoritetens fasthållande vid traditionella ideal o förordade en stärkt ställning för realia o moderna språk. Han ville göra tyskan till enda gemensamma språk i elementarläroverkens tre lägre klasser. Dessutom ville han förstärka undervisningen i svenska. Enligt vad han underströk, lade majoritetslinjen hinder i vägen för elever från Gotland o andra perifera landskap att inrikta sig på realstudier. Som ledamot av 73 års särskilda utskott för läroverksfrågor vann K bättre gehör för sina krav o kan sägas ha varit en av de främsta tillskyndarna av 73 års läroverksreform.

Ett livligt intresse visade K för den kyrkopolitiska utvecklingen, vilken han sökte påverka både som riksdagsman och som lekmannaombud vid tre kyrkomöten. Han tillhörde Evangeliska fosterlandsstiftelsen o sade sig vara anhängare av "en svensk folkkyrka" (AK:s prot 72: 3, s 240). Denna ståndpunkt innebar vissa sympatier för lekmannaverksamhet o motvilja mot att de kyrkliga myndigheterna skulle kunna straffa predikanterna. En antiklerikal, mot högkyrkligheten riktad tendens kan urskiljas i K:s yttranden. Betecknande är hans motion vid 73 års kyrkomöte om avskaffandet av biskopsmössor, biskopskåpor o s k korkåpor. Han var en vän av främmande trosbekännares o dissenters rätt att lämna sv kyrkan, bilda egna församlingar o sköta sina egna angelägenheter, inklusive undervisning; samtidigt ogillade han, att dissenters tilläts ha inflytande på sv kyrkans församlingsarbete. Han var en anhängare av den 70 genomförda reform som gav främmande trosbekännare rätt att inneha statstjänst o han önskade en tolerant hållning även i vigselfrågor. Församlingarnas rätt att själva utse sina präster ville han utsträcka på regeringens o domkapitlens bekostnad; dessutom ville han avskaffa prebendepastoraten. Något ökat lekmannainflytande inom kyrkomötet ville han däremot inte ha, o han var i stort sett nöjd med rådande ordning beträffande förhållandet mellan kyrka o folkskola.

En ganska stor del av K:s riksdagsaktiviteter gällde Gotlands speciella problem. Han var en av dem som stod bakom 69 års lagstiftning till de gotländska skogarnas skydd. 73 motionerade han om upphävandet av sammankopplingen mellan landshövdingetjänsten o det militära överbefälet; K ville att länschefen skulle utses utan hänsyn till militär kompetens o att han helt skulle ägna sig åt civila uppgifter. Motionen bifölls i AK men avslogs i FK. Det kan tilläggas, att K också ogillade, att regeringen utsåg landstingens ordf (dvs i regel landshövdingen). Hans självständighet i riksdagen försvagade inte hans ställning bland väljarna. Han omvaldes 75 med stor majoritet men avsade sig då uppdraget av hälsoskäl.

K:s ideologi kan närmast betecknas som nationalliberal. I ännu högre grad än t ex E Key fann han det svårt att förena denna åskådning med andrakammarböndernas mera klasspolitiska linje. Hans enligt egen uppfattning "prosaiska lynne" (AK:s prot 74: 2, s 270) var förenat med kunnighet, fyndighet o formuleringsskicklighet o med en personlig charm, som inneslöt både älskvärd humor o bitande sarkasm.

Författare

Sten Carlsson

Arkivuppgifter

Brev från K i KB, RA o UUB (bl a till P A Bergström o G Wennerberg).

Källor och litteratur

Källor o litt: Allm kyrkomötets prot med bih 1868, 1873 o 1878; AK. Riksdagarne 1870—1872 (1872); S Almquist, Om Gunnar Wennerberg, hans tid o hans gärning (1917); V Granlund, AK:s män under riksdagarne 1867—1869 (1869); G Hesslén, Det sv kommittéväsendet intill år 1905 (1927); P Hultqvist, Försvar o skatter (1955); E Key, Minnen av o om Emil Key, 2—3 (1916—17); G Landberg, Carl Gustaf Hammarskjölds brev från kyrkomötet 1868 (KÅ 1941); E Mell-quist, Rösträtt efter förtjänst? (1974); G B Nilsson, Sv fattigvårdslagstiftn 1853—71 (H Berggren o dens, Liberal socialpolitik 1853— 1884, 1965); Riksdagens prot med bih; W Sjöstrand, Pedagogikens hist, 3:2 (1965); C Sjöström, Blekingska nationen 1697—1900 (1901); SPG; L Svärd, Väckelserörelsernas folk i AK 1867—1911 (1954); E Thermae-nius, Lantmannapartiet (1928); dens (utg), Sv bondepolitik (1931); dens, Riksdagspartierna (Sveriges riksdag, 17, 1935); O Wenn-ås, Striden om latinväldet (1966).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gustaf Kolmodin, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11713, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sten Carlsson), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11713
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gustaf Kolmodin, urn:sbl:11713, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sten Carlsson), hämtad 2024-04-25.