Knut Kurck

Född:1622-09-08 – Finland (på Laukko, Vesilax, Tavastehus)
Död:1690-07-26 – Stockholms stad, Stockholms län

Lagman, Landshövding, Riksråd


Band 21 (1975-1977), sida 703.

Meriter

4 Kurck, Knut, son till K 3 i hans första g, f 8 sept 1622 på Laukko, Vesilax, Tavasteh, Finland, d 26 juli 1690 i Sthlm (begr i Näshulta, Söd). Inskr vid UU aug 34, vid univ i Leiden 14 febr 43, landsh i Västmanlands län 10 jan 51, riksråd 12 febr (tilltr 20 febr) 60—82, dessutom assessor (generalkommerseråd) i kommerskoll 2 juni 60, led av reduktionskoll 7 mars 63—64, president i kommerskoll 8 april 63—3 dec 78, led av myntkommissionen 2 nov 63, av kommissionen för undersökn av Gbgs stads tillstånd 22 juli 65, dessutom lagman i Närke från 15 mars 66, led av kommissionen för undersökn av tillståndet i Västmanland, Dalarna, Närke o Värmland 21 dec 67, dessutom häradsh i Gästrikland 5 okt 74—80, över Västerbotten o dess lappmarker 15 juni 76— 80, president i Svea hovrätt 4 aug 77—dec 80.

G 1) trol i april 46 i Deussen, Ravestein, Nederländerna, m Lucretia van Stakenbroek, f 11 mars 14 i Nederl, d 28 aug 64 i Sthlm, dtr till nederländske generallöjtn Tomas van S o Walborg van der Brouck samt förut g m översten Lamoraal van der Noot; 2) jan 65 på Hedensö m sin kusin frih Barbro Natt o Dag, begr 14 dec 80 i Sthlm, dtr till riksrådet o riksmarskalken frih Åke Axelsson (Natt o Dag) o frih Elsa Oxenstierna samt förut g m riksrådet o amiralen frih Claes Hansson Bielkenstierna (d 62); 3) 9 juni 81 på Sundby, Öja, Söd, m frih Christina Sparre, f 6 juli 50, d 22, dtr till riksjägmästaren o överstath frih Axel Carlsson S o grev Margareta Oxenstierna.

Biografi

K sändes 1634 vid tolv års ålder tillsammans med den två år yngre brodern Gustav till Uppsala akademi. Fadern hade rådgjort härom med sin svåger, rikskanslern Axel Oxenstierna, som tillrådde Uppsala i stället för Dorpat, som också varit på tal. Till inspektor fick bröderna K den rättslärde Johannes Loccenius, vilken gjorde upp ett program för deras studier, som han tillställde Axel Oxenstierna. Hos Loccenius fick de starka andliga impulser o träffade jämnåriga kamrater. De fick även övning i uppträdande o hövlighet. K förvärvade snart anseende för begåvning o flit. Hans vistelse i Uppsala hindrade inte, att Åbo nyupprättade akademi valde honom till "rector magnificus" 40 o 42.

Vid tjugo års ålder fick K tillsammans med brodern Gustav bege sig på en längre utlandsfärd för fortsatt utbildning. Färden gick med preceptorn, sedermera assessoren i Åbo hovrätt Andreas Salamontanus till Utrecht o Leiden. 43 inskrevs han tillsammans med brodern i Leidens matrikel. Resan ledde emellertid till allehanda besvikelser o förtretligheter. Bröderna K skuldsatte sig i Holland, o K ingick äktenskap med en änka, som redan hade sju barn men ingen nämnvärd förmögenhet.

Efter återkomsten till Sverige bosatte sig K på Hedensö, som han senare fick ärva efter fadern. Genom Oxenstiernas protektion blev han 51 landshövding i Västmanland. Som sådan verkade han till 60, då han kort före Karl X Gustavs död utsågs till riksråd. Samtidigt öppnade sig en ny ämbetsmannabana för honom. Han blev assessor i kommerskollegium o 63 kollegiets president. Som sådan kom K att göra betydelsefulla insatser under samarbete med Israel Lagerfeldt. Han lyckades även hävda kollegiets intressen o självständighet i förhållande till kammaren; tvisterna rörde rätten att tillsätta tjänstemän o bestämma över tullarna. Mot slutet av sin bana fick han emellertid se sina insatser på dessa områden spolierade o kammarkollegiet under Jöran Gyllenstierna åter tillvälla sig ledningen.

I förmyndarstyrelsen efter Karl X Gustavs död blev K en av förgrundsfigurerna i oppositionen mot rikskanslern M G De la Gardie. Tillsammans med Gustav Bonde, Sten Bielke, Mattias Biörenklou o Claes Rålamb ivrade K för sparsamhet. Deras program sammanfattades 68 i den s k Blå boken. När riksskattmästarämbetet efter Seved Bååt skulle besättas 72, var K en av de främsta kandidaterna men blev slagen av Sten Bielke. Utrikespolitiskt motsatte sig K o Rålamb under Biörenklous o Sten Bielkes ledning alliansen med Frankrike. Det kom av den anledningen i rådet i dec 67 till en upprörd scen med rikskanslern, den franska orienteringens främste målsman. Till en början vann motståndarna till den franska alliansen framgång; Sverige slöt sig till England o Holland. Men fyra år senare lyckades kanslern bryta detta förbund o — med svåra följder för landet — genomdriva en allians med Frankrike.

Under riksdagen 75 kom det till en ny, häftig urladdning av spänningen mellan rikskanslern o K samt Claes Rålamb. Dessa två beskyllde nu kanslern för högförrädiska yttranden om kungen: "den bussen" skall ur landet. De var beredda gå ed på att kanslern skulle fällt ett sådant yttrande. De la Gardie bedyrade sin oskuld o fick kungens tillstånd att föra talan inför Svea hovrätt mot K o Rålamb. Rättegången förlorade sig emellertid i formaliteter o rann ut i sanden. K o Sten Bielke ivrade jämte sina meningsfränder för en räfst med förmyndarnas finansförvaltning; avsikten var även att komma åt De la Gardie. De yrkade i rådet på en granskning av finansförvaltningen efter Karl X Gustavs död. Utredningen kom till sist till stånd — men fick en alldeles annan o även för K ödesdiger innebörd.

Ännu 77 kunde K glädja sig åt en förnämlig utnämning, nämligen till president i Svea hovrätt. Men denna var främst föranledd av att bröderna Gyllenstierna lyckats få honom avlägsnad från kommerskollegiet. Som president visade K duglighet o initiativkraft. Han tog upp frågan om advokatväsendets organisation o ivrade för en bättre turordning i målens handläggning. Hans ställning var emellertid redan hotad. Till motståndare hade han fått den nu allt mer inflytelserike Johan Gyllenstierna. Den närmaste orsaken till hans fall var emellertid M G De la Gardie. När dennes politiska inflytande var slut, soulagerades han med drotsämbetet o presidentskapet i Svea hovrätt. K fick därför avsked från detta. Det dramatiska händelseförloppet o K:s bitterhet avspeglas i hovrättens protokoll.

Djupare sett berodde K:s fall på enväldets upprättande o nederlaget för den stats-o samhällsåskådning, som han o hans likasinnade hyste. K:s statsrättsliga åskådning var utpräglat aristokratisk. Han uppfattade rådet som ett stånd mellan monarken o folket, representerat av de fyra riksstånden. Det var ett konstitutionellt program, som säkerligen går tillbaka på hans studieår o som omfattades av många inom hans samtid. Det var emellertid fundamentalt olika de politiska tankar, som under intryck av Ludvig XIV:s envåldsmakt o Frankrikes storhet förfäktades av Johan Gyllenstierna, Erik Lindschöld o andra som under 70-talets slutar vann det avgörande inflytandet över Karl XI.

Det var därför tämligen givet, att K skulle komma att drabbas hårt, när enväldet upprättades o räfsterna med förmyndarstyrelsen började, trots att han bekämpat kanslerns finans- o utrikespolitik. Visserligen kom det inför den annalkande faran våren 77 till en försoning mellan denne o hans kritiker, men det aristokratiska rådets ställning blev likafullt hopplös. Ännu 80 kunde en utländsk iakttagare tala om K som en av ledarna för "kabalen". Men den nya koalitionens försök att krossa bröderna Gyllenstiernas makt o inflytande över kungen misslyckades helt. Karl XI vann med deras bistånd sin seger vid 80 års riksdag; enväldet upprättades o det stolta rådet reducerades till en k institution utan den självständiga ställning i statslivet, som man gjort anspråk på. Följande år nödgades K o hans kolleger i rådet att avge en skriftlig försäkran, som satte enväldet i högsätet o för honom själv innebar det slutliga politiska nederlaget. K o hans kamrater måste förklara, att de aldrig betraktat rådet som en mediator eller ett särskilt stånd. K gav vika — men först inför hotet om en rättegång inför Svea hovrätt. I en skrivelse från sin gård Hedensö anhöll han om avsked, vilket beviljades.

Ekonomiskt betydde räfsten med förmyndarstyrelsen o reduktionen ruin för K. Tom hans hem o husgeråd gick på stadsauktion i Sthlm. På alla gathörn anslogs 86 ett meddelande, berättade utländska diplomater till sina regeringar, att K:s egendom skulle auktioneras. Den en gång så mäktige mannen hade "mit blossem Leben und Leibe daraus gegangen", rapporterade ett ombud för De la Gardie till denne. Hans älskade bibliotek o tavlor m m hade dock räddats för sonen Knuts räkning av K:s halvsyster Catharina Elisabeth.

Samtidens omdömen om K var vanligen uppskattande. Carl Bonde säger i sina Anec-doter, att han var en av de "snällaste" i rådet. Magalotti ger i sin sverigeskildring 74 samma omdöme — K var en begåvad o förståndig man, vars mening skattades högt i rådskretsen. Johan Rosenhane, som i sin ungdom tjänstgjort under K i kommerskollegiet, säger, att K var mycket skicklig o rättskaffens. Porträtten av honom ger otvivelaktigt bilden av styrka o intelligens.

Den 26 juli 90 — enligt inskrift på hans kista — avled K i Sthlm. Han var då gift för tredje gången. För begravningskostnaden anhöll änkan om något bidrag av kungen — men torde ej ha fått något. Erik Benzelius höll likpredikan.

Författare

Stig Jägerskiöld



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Rester av K:s arkiv i K:ska saml (k fullmakter, några brev) o K:s förklaring (19 blad) i Riksdagskommissioner, Stora kommissionen, vol R 5604, i RA. Några betänkanden av K i UUB (N 441 o N 873:nr 17). Brev från K bl a till P Brahe i RA o till Boj Rosenhane i UUB.

Källor och litteratur

Källor o litt: Riksrådets prot 1660—81, Svea hovrätts prot 1677—80, Kommerskoll:s prot 1660—78, Kommissionen över förmyndarregeringen, Adeln o dess gods I: 2, Likv: löneavräkningar, ser B, 30: 22, allt i RA.

Album studiosorum academiae Lugdano Batavx (1875); AdRP 4—13, 1649—80 (1871—96); J Arckenholtz, Mémoires concernant Christine de Suéde (1751); R Blomdahl, Förmyndarräfstens huvudskede (1963); C Bonde, Bondeska anekdoterna i C Trolle-Bonde, Kongl rådet o ambassadören grefwe Carl Bonde, 2 (1900); F F Carlson, Sveriges hist under konungarne af pfalziska huset, 1— 3 o 5 (1855—79); S Clason, Till reduktionens förhist (1895); Consistorii academici Aboensis äldre protokoller, 1 (1884); DGA 7 (1836); E Fries, Teckn:ar ur sv adelns fa-miljelif . . ., 2 (1901); A Fryxell, Berättelser ur sv historien, 11—17 (1901—02); K Geijer, Bidr till hist om konung Carl XI :s uppfostran (1842); S Gerentz, Kommerskollegium o näringslivet (1951); S Grauers, Riksdagen under den karolinska tiden (Sveriges riksdag, 4, 1932); S Hedar, En sörmlandsbygd o dess inbyggare (1965); S Jägerskiöld, Hovrätten under den karolinska tiden o till 1734 års lag (S Petrén, S Jä- gerskiöld o T Nordberg, Svea hovrätt, 1964); Kommerskoll; G Kurck, Landshöfdingen frih Gabriel Kurcks lefnadsminnen, ed R Hausen (1906); L Magalotti, Sverige under år 1674, ed C M Stenbock (1912); S A de Pomponne, Memoires, 2 (1861); J Rosenhane, Mémoires de mr le baron Jean Rosenhane (S Loenbom, Anecdoter om namnkunniga o märkwärdiga sw män, 2, 1774); G Rystad, Johan Gyllenstierna, rådet o kungamakten (1955); dens, Johan Gyllenstierna (1957); U Sjodell, Kungamakt o högaristokrati (1966); O Varenius, Högförräderimålet mot Magnus Gabriel De la Gardie år 1675 (Hist studier. Festskr tillägn G G Malmström, 1897); dens, Räfsten med Karl XI :s förmyndarestyr, 1 (1901); B Waldén, Gravmonument i sörmländska kyrkor i nederländsk barockstil (Bidrag till Södermanlands äldre kul-turhist, 23, 1929), särsk s 46 f; G Wittrock, Carl X Gustafs testamente (1908), s 8, 82; dens, Karl XI :s förmyndares finanspolitik ... 1661—67 (1914); dens, d:o .. . 1668— 72 (1917); S Ågren, Karl XI:s indelningsverk för armén (1922). — SRP 1654—58, 1674—75 (1923—59, 1975).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Knut Kurck, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11880, Svenskt biografiskt lexikon (art av Stig Jägerskiöld), hämtad 2019-03-22.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11880
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Knut Kurck, urn:sbl:11880, Svenskt biografiskt lexikon (art av Stig Jägerskiöld), hämtad 2019-03-22.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se