Meriter

Johanson, August, f 6 aug 1839 i Ransberg, Skar, d 6 mars 1924 i Skövde. Föräldrar: hemmansäg Johannes Svensson o Maria Stina Jacobsdtr. Lantbrukare i Ransberg, fjärdingsman o nämndeman där, led av Skaraborgs läns landsting 80—87, 90—99 o 01— 09, arrenderade Kråks säteri, Mölltorp, Skar, 86—91, kronogården Mossebo där 91—¦ 17, led av AK 00—11 (led av tillf utsk 04— 09), ägde gården Gälsebo, Mölltorp, 02—17.

G 12 dec 74 i Ransberg m Britta Maria Axelsdtr, f 12 juni 47 där, d 9 febr 26 i Skövde, dtr till rusthållaren Axel Andersson o Kajsa Lisa Johansdtr.

Biografi

J ägnade sig från ungdomen åt lantbruk. Samtidigt intresserade han sig för juridiska frågor, blev både fjärdingsman och nämndeman och vann tidigt sådant anseende att många sökte hans bistånd i rättsliga angelägenheter. Han fick flera kommunala förtroendeuppdrag, och efter insatser i landstinget blev han 1900 ledamot av AK. Där anslöt han sig till Lantmannapartiet och stod i de flesta frågor på samma linje som sina länskamrater och personliga vänner Carl Persson i Stallerhult och Lars Jansson i Djursätra. Han uppfattades som "en trygg och säker allmogerepresentant med god förmåga att lägga sina ord" och som protektionist med' först relativt liberala, senare konservativa tendenser.

I den långa riksdagsdebatten om den nya härordningen 1901 talade J för uppskov och varnade för "det militärvälde som är på väg att vinna insteg i vårt land". Hans position i försvarsfrågan hängde samman med hans allmänna sparsamhetsiver, vilken dock inte hindrade honom från att under de närmaste åren motionera om ökad avlöning till de värnpliktiga. Erik Palmstierna blev irriterad på honom som den militärfientlige " 'nöt-knäpparen' — han såg ut som en sådan". Senare modifierade J emellertid sin ståndpunkt; under sitt sista riksdagsår stödde han liksom sina skaraborgskolleger det stora anslaget till F-båten.

Konsekvent sparsamhetsman var J i nykterhetsfrågan, och han hörde till undertecknarna av ett flertal motioner av P P Waldenström och andra rörande tillverkning, beskattning och försäljning av alkoholhaltiga drycker. Sin mest uppmärksammade insats i riksdagen gjorde han emellertid i rösträttsfrågan, där han tillhörde Lantmannapartiets från högern avvikande antiproportionalis-tiska minoritet. Han ansågs 1902 ha understött Liberala samlingspartiets rösträttsförslag och var 1904 med om att motionera om särskilda valkretsar för land och stad och att dessa i allmänhet skulle göras mindre än K M:t föreslagit. 1905 framträdde han med en egen motion som på många punkter anslöt sig till Staaffs men som med sina konservativt agrara avvikelser kom att skärpa motsättningarna mellan land och stad och bli ett livligt debatterat alternativ, den s k Mossebolinjen.

I J:s förslag, som delvis förebådats i AK-motioner av A P Gustafsson i Sjögesta 1900 och Ivan v Knorring 1902, ingick bl a att direkt skatteplikt till staten fordrades för valrätt och att hela riket skulle indelas i enmansvalkretsar med sådan valkretsreglering att köpingar och municipalsamhällen med minst 1 000 invånare skulle hänföras till städerna. KU avvisade motionen, som dock fick stöd i en reservation av Jansson i Djursätra. I kamrarna möttes Mossebolinjen av många sympatier från lantmännen men också av skarp kritik, särskilt i AK, där justitieminister Berger yttrade, att den innebar "ett försök att skruva historien tillbaka" och Branting betecknade den som det "mest trångsynta" och "mest reaktionära" av alla rösträttsförslag. Senare under året angreps den i Frisinnade landsföreningens valprogram "såsom ett steg i reaktionär riktning".

1906 återkom J emellertid med sin motion, dock i vissa delar förnyad och med understrykande bl a av att "företrädesrättigheter åt städernas innevånare saknar sakligt skäl". Hans linje stämplades nu såsom innebärande "klassval i en förklädd form" (Staaff) och en skyddande skranka för bondehögern (Kronlund) men fick också stöd, särskilt av Kjellén, som dock senare övergav den, och kom slutligen att ingå i den sammanjämkande men lika litet framgångsrika s k landshövdingemotionen. I de för rösträttsfrågan avgörande riksdagsdebatterna 1907 nämndes aldrig Mossebolinjen.

Under sina sista riksdagsår stödde J sina namnkunnigare partivänner Persson i Stallerhult och Jansson i Djursätra i försvaret av Lindmans ministär.

Författare

Ragnar Amenius

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: G Andrén, Tvåkammarsyste-mets tillkomst o utveckl (Sveriges riksdag, senare avd, 9, 1937); S Carlsson, Lantmannapolitiken o industrialismen (1953); dens, Bonden i sv hist, 3 (1956); L De Geer, Politiska hågkomster från åren 1901—1921 (1926); N Elvander, Harald Hjärne o konservatismen (1961); R Kjellén, Rösträttsfrågan 1869—1909 (1915); [V Millqvist,] AK:s män 1900—1902 ... af Spectator (1902); dens, Sv riksdagskal 1903 o 1909; E Palm-stierna, Ett brytningsskede (1951); Riksdagens prot med bih 1900—1911; Sveriges hist till våra dagar, 13 (1925); E Timelin, Ministären Lindman o representationsreformen 1907—1909 (1928). — Nekr:er i dagspressen.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
August Johanson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12121, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ragnar Amenius), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12121
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
August Johanson, urn:sbl:12121, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ragnar Amenius), hämtad 2024-04-19.