Meriter

Halle, Thore Gustaf, f 25 sept 1884 i Mullsjö, Nykyrka (Skar), d 12 maj 1964 i Saltsjöbaden (Sth). Föräldrar: handlanden Carl Otto Gustafson o Eva Cornelia Larson. Mogenhetsex vid Jönköpings h a l 03, inskr vid UU 3 sept 03, FK där 15 dec 06, arvodesanställd vid Naturhist riksmus paleobotaniska avd 1 jan 07—31 dec 13 (avbrott för vetensk exp 1 sept 07—1 juli 09 o för resor i vetensk ändamål inom o utom landet), FL 12 april 11, disp 27 maj 11, FD 31 maj 11, allt vid UU, doc i paleobotanik vid Sthlms högskola 19 dec 11—18, vetensk bitr vid Naturhist riksmus paleobotaniska avd 1 jan 14, assistent där för en tid av tre år från 1 jan 15, prof o förest för nämnda avd 22 febr 18—30 sept 50, dessutom Naturhist riksmus intendent 21—47, led av styr för Farmaceutiska inst från 44 o för Sthlms högskola 47—49. — LVA 31 (v sekr 10 maj 39—31 dec 51), LVS 51.

G 24 nov 21 i Sthlm (Engelbr) m Helga Elvira Westman, f 21 nov 98 där (Ad Fredr), dtr till bryggaren John Mauritz W o Elvira Josefina Jansson.

Biografi

Thore H:s intresse för naturvetenskaperna grundlades redan under skoltiden. Jönköpings läroverk gjorde sig vid seklets början känt som en verklig plantskola för blivande naturvetare, och bland H:s vänner från skoltiden märktes botanisten Erik L Ekman, sedermera känd som storsamlare (biografi av H i SBL bd 13). Om botaniska exkursioner redan under gymnasisttiden och de tidiga studentåren vittnar H:s första uppsats Bidrag till Hökensåsbygdens mossflora (1905).

Under sin uppsalatid kom H redan från början att intressera sig för Sveriges kvartära flora och dess utveckling och följde dåvarande docenten Rutger Sernanders föreläsningar över detta ämne. Ett viktigt diskussionsobjekt inom skandinavisk kvartärgeologi under detta skede var frågan om det postglaciala klimatets förändringar. Pollenanalysen hade ännu inte utarbetats som vetenskaplig metod, och man vände sig därför bl a till kalktufferna för att ur deras växt-och djurinnehåll skaffa fram material för klimatdiskussionen. H publicerade 1906 en mindre undersökning av en fossilförande kalktuff från Fröjels socken på Gotland och återkom senare (1915) till samma ämnessfär med arbetet Några jämtländska kalktuffer och deras flora, där han bl a bidragit till tolkningen av Hippophaë-Dryas-problemet.

Studierna av fossilförande kalktuffer blev av mycket stor betydelse för H:s inriktning som vetenskapsman, enär de redan 1905 förde honom i kontakt med dåvarande chefen för Naturhistoriska riksmuseets avdelning för »arkegoniater och fossila växter», prof A G Nathorst. Från 1907 utförde H under Nathorsts ledning paleobotaniska undersökningar och biträdde honom med vården av museets samlingar av växtfossil.

H:s tidigaste rent paleobotaniska undersökningar gällde bl a örtartade lummerväxter från paleozoikum och mesozoikum (1907) och fräkenväxter från Skånes mesozoikum (1908). I arbetet Zur Kenntnis der mesozoischen Equisetales Schwedens (VAH 1908) beskrives sålunda viktigt material från den stenkolsförande formationen i Skåne (rät-lias). För ett av de vanligaste fossilen i denna, en fräkenväxt med långa, fria blad och upp till decimetertjocka stammar, uppställde H det nya släktet Neocalamites.

Sin kapacitet som vetenskapsman fick H tillfälle att visa genom sitt deltagande i den av Carl Skottsberg ledda sv expeditionen till Sydamerika 1907—09. Denna förde honom till Patagonien och Eldslandet, Sydchile, Sydbrasilien och Falklandsöarna, som blev föremål för hans doktorsavhandling »On the geological structure and history of the Falkland Islands (1911). I denna framlägges den viktiga upptäckten av en typisk Glossopteris-flora och spåren av en permokarbonisk nedisning, påvisad särskilt genom förekomsten av tilliter (äldre moränbergarter) ovanför de växtförande lagren. — H:s utanför fackkretsar föga kända undersökningar av Falklandsöarnas geologi är en av de förnämligaste insatserna av sv geologer utomlands under 1900-talet.

Material från sydhemisfären behandlades även i det rent paleobotaniska arbetet The Mesozoic flora of Graham Land (1913). Här beskrives en samling växtfossil hopbragt av J G Andersson vid den svåra övervintringen i Hoppets vik under den sv sydpolsexpeditionen 1901—03. Florans sammansättning liknar de klassiska flororna från Europas jura och har använts som argument för antagandet, att en likformig vegetation under denna period var utbredd på jordklotet.

Material från Skandinavien behandlas i Lower Devonian plants from Röragen in Norway (1916), en undersökning, som kan sägas utgöra inledningen till det storartade uppsving i utforskandet av de äldsta landväxterna och deras byggnad, som inträdde vid denna tid. H har senare i flera arbeten behandlat primitiva kärlväxters morfologi och fylogeni. Han var en av de första anhängarna till Walter Zimmermanns telom-teori (1930). Enligt denna kan de högre växternas organ härledas ur odifferentierade skottsystem av den typ som förekommer hos den primitivaste gruppen av landväxter, psilofyterna.

1916—17 företog H en paleobotanisk forskningsresa till Kina, där han besökte provinserna Chili (Hopei), Kiangsi och Hunan. Resan hade inspirerats av J G Andersson, som vid denna tid i kinesiska regeringens tjänst ledde en geologisk undersökning av landets malm- och mineraltillgångar. Den ansträngande och hälsovådliga resan fick ett tragiskt slut, enär de av H hopbragta samlingarna av växtfossil förlorades i samband med ångaren Pekings skeppsbrott under en tyfon i Kinesiska sjön hösten 1919. Genom ett samarbete mellan J G Andersson och Kinas geologiska undersökning hopbragtes emellertid nya samlingar och skickades till H, som även erhöll material samlat av Erik Norin. — Som H:s paleobotaniska huvudverk torde man kunna betrakta monografin Palaeozoic plants from Central Shansi (1927), ett för kännedomen om Kinas permokarbonflora grundläggande verk. Avhandlingen har inte bara stort värde ur floristisk-stratigrafisk synpunkt utan innehåller även intressant information av botanisk-morfologisk natur. Med utgångspunkt från detta bete kunde H belysa den s k Gigantopteris-florans åldersställning och lämna värdefulla bidrag till tolkningen av de växtgeografiska förhållandena i Asien i senpaleozoisk tid.

Liksom sin företrädare i paleobotanik vid Naturhistoriska riksmuseet, A G Nathorst, har även H författat åtskilliga arbeten med morfologisk-anatomisk inriktning. Främst bör nämnas The structure of certain fossil spore-bearing organs believed to belong to Pteridosperms (1933), där han nått sina resultat med utnyttjande av en avancerad teknik. Hans undersökningar av pteridospermernas reproduktionsorgan betraktas nu som klassiska och citeras i läroböcker i ämnet.

H:s sista stora arbete är kapitlet De utdöda växterna (1938—40) i Carl Skottsbergs populärvetenskapliga handbok Växternas liv. Det är beklagligt, att denna välbalanserade »lärobok i paleobotanik» på svenska med sitt utsökta illustrationsmaterial ej kommit att översättas till något av de stora kulturspråken. Vid sidan av sitt arbete som paleobotanist lade H jämte Rudolf Florin grunden till ett mera systematiskt utforskande av Sthlmstraktens bryologi. Som institutionschef vid riksmuseet understödde H verksamt Florins stort upplagda undersökningar av barrträd och andra gymnospermer.

H ägde en stor formell begåvning, som framträder inte bara i hans vetenskapliga författarskap utan även i hans tjänsteskrivelser och korrespondens. Som ett exempel kan nämnas den mönstergilla minnesteckningen över A G Nathorst (Geolog fören:s förhandlar 1921). På grund av sitt rörliga intellekt och sitt livliga temperament var H i yngre år uppskattad i studentkretsar och som föreläsare. Mot slutet av sitt liv gav han intrycket av en tillbakadragen intelligensaristokrat men kunde någon gång visa en foxterrierliknande livlighet. Han var som vetenskapsman och ämbetsman mycket samvetsgrann och påfallande kritisk. H:s kvalitativt betydande vetenskapliga produktion skulle ha blivit större, om han ej under hela sitt liv haft att kämpa med ekonomiska svårigheter, och emeritustiden förmörkades av en tilltagande pessimism, till vilken såväl yttre som inre faktorer torde ha bidragit.

Författare

Britta Lundblad

Arkivuppgifter

H:s vetenskapl anteckn:ar, manuskr o tjänstekorresp på Sektionen för paleobotanik, Naturhist riksmus; kort, ofullb utkast till självbiogr på engelska hos sonen kanslirådet B T H, Saltsjöbaden; brev från H till A G Nathorst (112 st, 1905—17) m f 1 i VA o till H V Arnell i UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Se R Florin, Thore G. Hålles paläobotanische Schriften (1906— 1944) (Palaeontographica, Bd 88, Abt. B, Stuttgart 1948, s VII—IX). Dessutom: Bidrag till Hökensåsbygdens mossflora. Af Thore Gustafson. Upps 1905. 32 s. (Arkiv för botanik, bd 4, nr 11.) — Jordens äldre istider (Populär naturvetenskaplig revy..., 1, 1911, Sthlm, s 152—158). — Naturhistoriska riksmuseet, radioföredrag. Upps 1932. 18 s. — Jakob Eriksson . . . (VAA 1932, Sthlm (tr Upps), s 237—247). — In memoriam. Erik Leonard Ekman (Botaniska notiser för år 1932, Lund, s 303—310). — Reseliv i Sydkina för ett kvartsekel sedan (Jorden runt, 15, 1943, Sthlm, s 287—301). — Ekman, Erik Leonard (SBL, bd 13, Sthlm 19[49—] 50, s 33—37). — Zum 70. Geburtstag Walther Gothan's (Palaeontographica, Bd 91, Abt. B, Stuttgart 1951, s 93—108). — Professor Sahni's palaeobotanical work (The palaeobotanist, vol 1, Lucknow 1952, s 22— 41). — The carboniferous flora of East Greenland (Proceedings of the seventh international botanical congress. Stockholm, July 12—20 1950, Uppsala 1953, 4:o, s 594 f). — Notes on the Noeggerathiineae (Svensk botanisk tidskrift, bd 48, 1954, Upps, s 368—380). — Naturhistoriska riksmuseets årsberättelser: Gemensamma angelägenheter, 1919—47 (VAÅ 1920—48) och Paleobota-niska (och arkegoniat-)avdelningen, 1918— 49 (VAÅ 1919—50). — Artiklar i NF, 2. o 3. upp!. — Övers o delvis omarb Marion I Newbigin, Modern geografi, Sthlm 1917, 233 s (Modärnt vetande, 7).

Källor och litteratur

Källor o litt: ED:s konseljakter 22 febr 1918, nr 30, RA.

T Celander, Jönköpings studenter... 1864 —1920 (1921); R Florin, T G H zum sechzigsten Geburtstag 25.9. 1944 (Palaeontographica, Bd 88, Abt B, Stuttgart 1948); dens, nekr över H (SvD 14 maj 1964); R E Fries, A short history of botany in Sweden (Uppsala 1950); Inbjudn till fil drsprom . . . [Uppsala] 31 maj 1911 (1911); E v Krusenstjerna, Sthlmstraktens bladmossor (1964); A G Nathorst, Paleobotaniska afdeln 1885—1915 (Naturhist riksmus hist, 1916); C Skottsberg, Båtfärder o vildmarksridter. Minnen från en forskningsfärd genom Patagonien o Eldslandet (1909); J Walton, T G H (Year Book Royal Society Edinburgh, 1964 —65); P Wilstadius, Smålands nation i Uppsala. 2. 1845—1950 (1961).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Thore G Halle, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12416, Svenskt biografiskt lexikon (art av Britta Lundblad), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12416
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Thore G Halle, urn:sbl:12416, Svenskt biografiskt lexikon (art av Britta Lundblad), hämtad 2024-04-18.