Meriter

3 Gyldenstolpe, Nils Philip, sonson till G 2, f 19 febr 1734 på Forsby, Österåker (Söd), d 20 febr 1810 i Sthlm (Klara). Föräldrar: kammarherren greve Ulric Nils G o grev Brita Christina Oxenstierna af Korsholm o Wasa. Inskr vid UU 2 april 50, eo kanslist i utrikesexp 3 juni 51, kammarherre 20 juli 57, tjänstg hos kronprinsen 30 mars 62, drottningens handsekr 29 maj 64, hovmarskalk o överkammarherre hos drottn Lovisa Ulrika 21 sept 64, sändebud till danska hovet 66 (instr 10 mars 66), överkammarherre hos drottn Sofia Magdalena april 72, landsh i Gävleborgs län 23 juni 73—29 okt 81, sändebud till ryska hovet 78, v guvernör för kronprins Gustav Adolf mars 89, en av rikets herrar 1 maj 92, guvernör för konung Gustav IV Adolf s d—9 april 94. — LVVS 76, LSA 89, HedLVHAA 91.

G 3 juni 64 på Leufsta, Österlövsta (Upps) m frih Jacquelina (Jaquette) Elisabeth De Geer af Leufsta, dp 30 april 44 i Sthlm (Jak), d maj 80 där (Klara), dtr till hovmarskalken frih Charles De G o frih Catharina Charlotta Ribbing af Zernava.

Biografi

G uppfostrades till en början av fadern, som sökte bibringa honom »sin egen smak för bokvett» (uppgift av G i skrivelse till VVS, Sjöholms arkiv), och inskrevs sextonårig vid Uppsala universitet, där han hörde till Johan Ihres lärjungar. I Uppsala vistades han blott ett drygt år. Redan i juni 1751 antogs han som eo kanslist i utrikesexpeditionen men tjänstgjorde sedan främst i presidentkontoret.

G:s bana blev dock inte diplomatens utan hovmannens. 1757 utnämndes han till kammarherre först hos konungen men fr o m mars 1762 hos kronprinsen. Snart nog kom G att tillhöra den intima hovkretsen och det är egentligen i denna egenskap han gjort sig känd. Som anhängare av hovpartiet deltog han i 1760—62 års riksdag och framträdde fr o m 1763 som en av Lovisa Ulrikas aktiva politiska medhjälpare. Till en början biträdde han C W v Düben vid drottningens hemliga brevväxling, och när denne i slutet av året tillträdde posten som sändebud i Petersburg, övertog G hans uppgift. I maj 1764 efterträdde han Düben som Lovisa Ulrikas handsekreterare. Han hörde sålunda till de invigda i drottningens plan på partiförsoning och författningsreform; genom hans händer gick de viktiga förbindelserna med de intresserade utländska makterna. Han identifierade sig alltmer med reformpolitiken och upplevde dess sammanbrott under 1765—66 års riksdag som en tragedi.

G följde emellertid ingalunda slaviskt Lovisa Ulrikas uppfattning och kunde, när så behövdes, intaga en självständig hållning. När frågan om kronprinsens giftermål hösten 1765 aktualiserades, hörde han till dem, som stödde denne i beslutet att acceptera det sedan länge avtalade äktenskapet med den danska prinsessan Sofia Magdalena. När G i mars 1766 sändes till Köpenhamn för att överbringa kronprins Gustavs porträtt till hans trolovade, fick han samtidigt i uppdrag att även motverka mössornas försök att vinna inflytande över den nya medlemmen av kungafamiljen. Hösten s å utnyttjade kronprinsen hans inflytande hos konungen för att, trots drottningens motvilja, bereda sin brud ett hjärtligt mottagande i familjen.

G intog sålunda redan nu ställningen som kungafamiljens förtrogne, samtidigt vän till Lovisa Ulrika och Gustav III, och denna ställning lyckades han trots alla svårigheter behålla. Att en sådan ställning kunde vara vansklig visar den onåd, som från drottningens sida sommaren och hösten 1768 drabbade honom och en annan av hovets politiska medhjälpare, F C Sinclair. Till skillnad från denne vann han dock aldrig verkligt politiskt inflytande, ej heller efter Gustav III: s trontillträde. Det kan sålunda ej visas, att han spelade någon roll i partispelet under 1771 —72 års riksdag. När statskuppen ägde rum var han ej i huvudstaden.

Sin viktigaste insats som kungafamiljens förtrogne gjorde G våren 1778, när schismen mellan Lovisa Ulrika och Gustav III slog ut i full låga med anledning av drottningens havandeskap och de illasinnade ryktena om det väntade barnets börd. På konungens uppdrag sökte han då övertala Lovisa Ulrika att lämna landet, och han var närvarande, när hon i början av maj förmåddes att i högtidlig form ta avstånd från ryktena. På senhösten 1778 sändes G till Petersburg för att notificera kronprinsens födelse. Att hans ställning som kungafamiljens vän och förtrogne alltjämt var orubbad visar den omständigheten, att Gustav III vid sin avresa till Spa i juni 1780 anförtrodde honom det delikata uppdraget att överbringa avskedsbrevet till modern.

När Carl Sparre 1773 utnämndes till överståthållare, efterträdde G denne som landshövding i Gävleborgs län. Den politiskt mest uppmärksammade tilldragelsen under G:s landshövdingetid var hans ingripande mot chefen för Hälsinge regemente, mösspolitikern F Gyllensvaan, som ledde till dennes avsättning. Idéhistoriskt och näringspolitiskt intresse tilldrar sig förslaget om inrättande av ett ekonomiskt samfund i länet, som G i dec 1774 framlade. Meningen var att skapa ett organ, som kunde samordna och leda arbetet för bygdens ekonomiska utveckling. Det ansluter sig till tankegångar, som varit aktuella sedan 1740-talet och som bl a landshövdingen i Nyköping, N A Bielke, en av G:s nära vänner, under 1760-talet verkat för. Uppslaget kom denna gång från en nyförvärvad vän, Anders Schönberg. Det vann emellertid inte regeringens gillande, då man befarade att dess förverkligande skulle menligt påverka länsstyrelsens arbete. När residensstaden i sept 1776 härjades av en förödande eldsvåda, var G frånvarande men återvände omedelbart för att verka för stadens återuppbyggnad och nödens lindrande.

G:s omfattande bekantskapskrets möjliggjorde för honom att tjäna som förbindelselänk mellan konungen och opinionsbildande kretsar. Viktig blev härvidlag vänskapen med Anders Schönberg. För dennes författarskap och förbindelser med Gustav III spelade G jämte Fredrik Sparre en betydelsefull roll. Deras korrespondens utgör en intressant källa till tidens historia.

G:s ekonomi synes redan tidigt ha varit vacklande. Stundom antydes att orsaken härtill skulle ha varit överdådigt levnadssätt. I varje fall torde hans karriär vid hovet inte ha förbättrat hans ställning. Äktenskapet med en dotter till den rike Charles De Geer medförde inte någon verklig lättnad. När G efter hustruns frånfälle begärde avsked från landshövdingeposten (5 okt 1781), synes detta ha skett, för att han odelat skulle få ägna sig åt att förbättra sin ekonomi. De svåra åren för jordbruket under 1780-talet och besvikelser vid arvskiftet efter svärmodern tvang honom till sist att avstå sin egendom till kreditorernas förnöjande (15 juni 1787, hovrättsdom 24 nov 1788). Dessa återfanns huvudsakligen inom familjen De Geer. Släktgården Forsby, som G förvärvat efter faderns död 1768 och senare förgäves sökte avyttra, övertogs 1790 av svärsonen A L Stierneld.

Den ekonomiska katastrofen kom ej att sätta punkt för G:s offentliga bana. Han biträdde sannolikt Sofia Magdalena i aug 1788 vid avfattandet av det brev till Kristian VII, i vilket hon sökte avhålla brodern från att ingripa i kriget. Under riksdagen 1789 återfanns G bland konungens vänner. Enligt Axel v Fersen skall han ha varit en av författarna till lantmarskalken C E Lewenhaupts famösa klagoskrift mot oppositionen, och när kronprinsens vice guvernör överste C A Wachtmeister framträdde som en av oppositionens ledare och till följd därav 18 febr begärde sitt avsked, utsågs G till hans efterträdare. Härigenom fick han åter en officiell ställning, men hans hållning i den politiska krisen skall enligt Fersen ha lett till brytning med familjen De Geer. Under de följande åren förestod G kronprinsens hov och ledde hans uppfostran. Förmyndarregeringen upphöjde honom till den nye konungens guvernör och en av rikets herrar.

Såsom en av Gustav III: s äldsta och närmaste vänner sympatiserade G med oppositionen mot förmyndarregeringen. Någon framträdande roll synes han därvidlag dock ej ha spelat. Men bland Armfelts papper, som dennes fiender bemäktigat sig, fanns också några i och för sig föga belastande brev från G. Detta utnyttjades mot honom, men hans öde blev lindrigare än andra inblandades. Han tvangs visserligen att avgå från guvernörsämbetet och lämna huvudstaden men fick tills vidare behålla sin pension. Därav indrogs dock hälften i början av 1797 efter konungens övertagande av regeringen men återställdes fyra år senare. Efter avskedstagandet bosatte sig G på Stäringe, som han arrenderade. G hade en ovanlig förmåga att vinna och behålla vänner. Liksom många av sin släkt var han en fint bildad man med utpräglade litterära och historiska intressen, varom också hans medlemskap i akademier och samfund vittnar. Av fadern hade han ärvt ett värdefullt bibliotek, som han själv tillökade. Det omfattade enligt bouppteckningen efter hustrun inemot 2 000 volymer. I konkursansökan 1787 uppgavs dessutom en större manuskriptsamling.

Författare

Olof Jägerskiöld

Arkivuppgifter

Huvuddelen av G:s arkiv i Sjöholmsarkivet (RA). Brev från k personer till G finns i KB (Ep G 26; skänkta 1877 av polisdomaren W Willers); brev från G till Gustav III i UUB (F 502), till Lovisa Ulrika i K 259 o Staf sundsarkivet, till Fredrik Sparre (261 st), Carl Sparre o G G Tessin i Börstorpsaml o till Johan Wilhelm Sprengtporten i Sprengtportenska saml, allt i RA.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Inträdes-tal, hållit uti Svenska academien den 11 december 1789. Sthlm 1790. 52 s. [Ny uppl] (SAH ifrån år 1786, d 3, 1789, Sthlm 1803, s 3—48). — Inträdes-tal, hållet... den 24 julii 1791 (VHAAH 5, 1796, Sthlm, s 288—291).

Källor och litteratur

Källor o litt: G:s o hans hustrus boupp-teckn:ar 2/4 1810, 25/6 1781, Svea hovrätts arkiv, RA. — G J Adlerbeth, Hist anteckn:ar, 1—3 (1856—57); F Almén, Gustav III o hans rådgivare 1772—89 (1940); S Carlsson, Gustav IV Adolf (1946); J A Ehrenström, Efterlämnade hist anteckn:ar, 1—2 (1882— 83); G J Ehrensvärd, Dagboksanteckmar förda vid Gustav ill:s hof (1877—78); F A v Fersen, Hist skrifter, 1—8 (1868—72); E G Geijer, Konung Gustaf III:s efterlemnade ... papper, 1—3 (1843—45); S Grauers, Ätten Wachtmeister genom seklerna, 1 (1941); B Hennings, Gustav III som kronprins (1935); dens, Gustav III (1957); C F L Hochschild, Gustaf III, Sofia Magdalena o Christian VII 1788 (HT 1893); O Jäger-skiöld, Hovet o författningsfrågan 1760— 1766 (1943); dens, Lovisa Ulrika (1945); G Kjellin, Rikshistoriografen Anders Schönberg (1952); Malmström; Odhner; G Ribbing, Gustav III:s hustru Sofia Magdalena, 1—2 (1958—59).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Nils Philip Gyldenstolpe, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13343, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olof Jägerskiöld), hämtad 2024-11-09.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13343
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Nils Philip Gyldenstolpe, urn:sbl:13343, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olof Jägerskiöld), hämtad 2024-11-09.