Meriter

1 Hahr, August, f 29 okt 1868 i Dingtuna (Vm), d 21 maj 1947 i Gävle. Föräldrar: länsagronomen direktör Adolf Robert August H o Ragnhild Hilma Theresia Ljung. Mogenhetsex vid Västerås h a l 18 maj 88, inskr vid UU 21 sept 88, jur fil ex 13 sept 89, FL 29 maj 97, disp 27 maj 98, FD 31 maj 98, allt vid UU, sekr i SAK 98–99, lär bl a vid Tekn skolan i Sthlm 98–02, konstkritiker i Aftonbladet 99–02, doc i konsthist vid UU 31 dec 00–24 mars 09, bitr lär i estetik samt litt- o konsthist vid LU 1 jan 08–31 dec 13, doc i konsthist med konstteori där 24 mars 09–31 dec 14, bitr lär i estetik samt litt- o konsthist vid UU 1 jan 14–31 dec 17, ånyo doc i konsthist med konstteori vid UU 1 jan 15, prof i samma ämne 31 dec 17–30 okt 33. — LHVU 19, LVSL 21.

G 16 jan 04 i Kristinehamn m Hilma Elisabeth Larsson, f 7 okt 80 i Degerfors, d 13 aug 65 i Jönköping, dtr till disponenten Joseph L o Hilma Maria Sofia Mogren.

Biografi

H skrev efter mogenhetsexamen i Västerås 1888 in sig vid juridiska fakulteten i Uppsala och avlade följande år jur fil examen. Efter någon termins studier i nationalekonomi uppgav han emellertid den juridiska banan och blev lärjunge till professorn i estetik Carl Rupert Nyblom, vid vars undervisning han till kamrat och vän fick Erik Axel Karlfeldt. 1892 begav sig H på en för hans utveckling betydelsefull resa till Berlin, Dresden, München och Wien, från vilken han återkom på våren följande år. Under resan hade han åsamkat sig en nervsjukdom, för vilken han måste underkasta sig en långvarig läkarvård. Först 1895 var han återställd och kunde fortsätta studierna i Uppsala, men hans nerver skulle alltid förbli ömtåliga.

Under vistelsen i Tyskland hade H:s uppmärksamhet särskilt dragits till det nederländska måleriet. Som en frukt därav utgav han 1897 en bok om nederländskt måleri och hade året förut för Nyblom författat en licentiatavhandling om nederländskt genremåleri från 1500-talet. H hade under denna tid återupptagit umgänget med Karlfeldt och blev den som skrev den första recensionen av skaldens debutsamling Vildmarks- och kärleksvisor (1895). Artikeln (i Vestmanlands läns tidn) är värd att nämnas, då den låter de bästa sidorna i H:s författarskap komma till sin rätt. Utan överdriven panegyrik ger han en känslig karaktäristik, som klart fattat det nya och betydande i Karlfeldts första diktning.

Måleristudierna hade givit H kunskaper, som blev en god hjälp, då han vände sina blickar mot den vid denna tid nästan okända porträttkonsten i Sverige under 1600- och 1700-talen. Hans doktorsavhandling 1898 var en studie över Per Krafft d ä, och denna följdes snart av en bok om David v Krafft och den Ehrenstrahlska skolan. Han blev docent i konsthistoria i Uppsala 1900 och anförtroddes samtidigt den till professuren i estetik hörande undervisningen i detta ämne. Professor Nyblom hade 1898 efterträtts av Henrik Schück, som avskaffade studiet av estetik och inriktade professurens verksamhet helt på en saklig undervisning i litteraturhistoria och konsthistoria. Han eftersträvade en skilsmässa mellan de båda ämnena, vilken emellertid först småningom kunde i sin helhet förverkligas. Inledningen gjordes med H:s anställning som lärare och examinator i konsthistoria under det Schück själv övertog litteraturhistorien. De båda ämnena var därmed från 1900 självständiga examensfack vid universitetet.

H hade gjort konsthistorien en ovärderlig tjänst, då han med stor personlig risk tog upp dess studium som ett självständigt forskningsområde. Om konsthistorien inte ägt någon kompetent företrädare, hade den lätt kunnat bli utesluten från universitetets läroplan, när Schück övergav estetiken för att odelat ägna sig åt litteraturhistorien. Först 1907 fick ämnet en visserligen blygsam men dock självständig ekonomi, då riksdagen beviljade ett anslag på 2 500 kr årligen åt vardera universiteten i Uppsala och Lund för anställande av en biträdande lärare i konsthistoria. H blev nu från 1908 lärare och examinator i Lund, där han stannade till 1919, då han tillträdde befattningen i Uppsala. Sedan riksdagen 1917 beviljat medel till en professur i ämnet i Uppsala, kallades H till dess förste innehavare.

Vid sidan av måleriet hade H under sin resa i Tyskland ägnat sig åt studier av samlingarna av antik grekisk skulptur i Berlin och München. Han fortsatte dessa forskningar vid förnyade resor, även till Grekland, och publicerade 1908 frukterna därav i en skrift som han i mycket utvidgad ny form 1915 framlade under titeln Rörelsefigurer i antik skulptur. H uppvisade däri att den av Julius Lange för den primitiva skulpturen uppställda frontalitetsprincipen inte gäller för figurer och grupper i rörelse, vanligen motiverad med ett handlingsmotiv. Sina studier i den sv 1600-talskonsten hade han under tiden fullföljt med böckerna Dav Klöcker Ehrenstrahl och Konst och konstnärer vid Magnus Gabriel De la Gardies hof (1905).

H:s huvudsakliga forskningsområde blev emellertid den nordiska renässansarkitekturen. Som en förberedelse härtill framstår nu den allmänna översikt han 1902 utgav under titeln Arkitekturens historia, den första framställning av detta ämne, som utkommit i vårt land (ny uppl 1926–28 under titeln Arkitekturen genom tiderna, fem små volymer i Natur och Kulturs serie). Med ett flertal studier över Vasatidens arkitektur och skulptur har H gjort sin betydelsefullaste insats som forskare. Han var den förste, som allvarligt trängde in i det sv 1500-talets och begynnande 1600-talets arkitekturhistoria. Vårt vetande på detta område vilar ännu till inte ringa del på hans forskningar. Han framlade 1907–10 Studier i Johan III:s renässans, 1–2, 1908 Die Architektenfamilie Pahr, 1913–17 Studier i Nordisk renässanskonst, 1—3, 1920 Studier i vasatidens konst samt 1914—22 det med uppmätningsritningar och dokumenterande avbildningar försedda verket Skånska borgar. Vägarna för den nya, italianiserande arkitekturens inträngande i Sverige har i dessa arbeten för första gången uppdagats, varjämte de verkande konstnärerna, den ursprungligen från Italien utgångna byggmästar- och arkitektfamiljen Pahrs skilda medlemmar, liksom Willem Boy och andra konstnärer och deras verk skildrats och karakteriserats. På grund av den anspråkslösa typografiska dräkt, i vilken de flesta av dessa arbeten utgavs (i Skrifter utg av HVU) och de allt annat än förstklassiga klichéerna väckte de inte den uppmärksamhet, som de varit värda. En fyllig och ännu som handbok användbar översikt av renässansarkitekturen norr om Alperna gav H i Nordeuropeisk renässansarkitektur (i Bonniers allm konsthist 1927). Han har också författat ett antal byggnadshistoriska monografier, Västerås Domkyrka (1923), Uppsala forna ärkebiskopsborg (1929) samt Uppsala slott och dess rikssal (1932). 1940 framlade han ytterligare ett arbete om den sv 1500-talskonsten under titeln Drottning Katharina Jagellonica och Vasarenässansen.

Sina minnen från ungdomstiden har H nedskrivit i boken I Vasaslottets skugga (1943). Som lärare till landets flesta konsthistoriker under 1900-talets första tredjedel gjorde H sin inte minsta insats. Han var inte någon medryckande föreläsare, men hans undervisning var saklig och effektiv. Han var en mycket välvillig och kamratlig lärare, och blev med åren mer och mer uppburen av sina elever. Hans undervisning hade sin styrka i omsorgsfulla och vederhäftiga tentamina.

Författare

Henrik Cornell

Arkivuppgifter

Delar av H:s arkiv i UUB. Brev från H till E Wrangel i LUB o strödda brev i KB o UUB.

Tryckta arbeten

Se UUM ht 1936, Upps 1937, s 125—128, o 1937—1950, 1953, s 198 f.

Källor och litteratur

ED:s konseljakter 31 dec 1917, nr 42, RA. R Josephson, A H (VSLÅ 1947); O Rabenius, Kring drottning Kristinas klocka (1942); UUM 1936 (1937).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
August Hahr, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13531, Svenskt biografiskt lexikon (art av Henrik Cornell), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13531
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
August Hahr, urn:sbl:13531, Svenskt biografiskt lexikon (art av Henrik Cornell), hämtad 2024-04-18.